1 Ko ngā kupu ēnei o te kawenata i ākona e Ihowā ki a Mohi kia whakaritea atu ki ngā tama a Īharaira i te whenua o Moapa; hāunga te kawenata i whakaritea e ia ki a rātou i Horepa.
2 Ā, ka karanga a Mohi ki a Īharaira katoa, ka mea ki a rātou: Kua kite koutou i ngā mea katoa i mea ai a Ihowā ki tō koutou aroaro i te whenua o Īhipa ki a Parao, ki ōna tāngata, ki tōna whenua katoa; 3 i ngā whakamātauranga nunui i kite rā ōu kanohi, i ngā tohu, i aua merekara nunui. 4 He ahakoa rā, kāhore anō, i hōmai e Ihowā ki a koutou he ngākau mōhio, he kanohi hei titiro, he taringa hei whakarongo ā tae noa ki tēnei rā. 5 Nā, ka whā tekau ngā tau i ārahi ai ahau i a koutou i te koraha; kāhore nei i tawhitotia ō koutou kākahu ki a koutou, kāhore hoki tōu hū i tawhitotia ki tōu waewae. 6 Kāhore anō koutou i kai i te taro, i inu rānei i te wāina, i te wai whakahaurangi rānei; kia mōhio ai koutou ko Ihowā ahau, ko tō koutou Atua.
7 Ā, ka tae mai koutou ki tēnei whenua, nā, ka puta mai a Hihona kīngi o Hehepona, rāua ko Oka kīngi o Pahana, ki te tū i a tātou ki te riri, ā patua iho e tātou. 8 Nā, tangohia ana e tātou tō rātou oneone, ā, hoatu ana hei kāinga mō ngā Reupeni, mō ngā Kari, mō tētahi tānga hoki o te iwi o Mānahi. 9 Nā, puritia rā ngā kupu o tēnei kawenata, mahia hoki, kia kake ai koutou i ngā mea katoa e mea ai koutou.
10 E tū ana koutou katoa i tēnei rā i te aroaro o Ihowā, o tō koutou Atua – ō koutou upoko, ō koutou iwi, ō koutou kaumātua, ō koutou rangatira, arā ngā tāngata katoa o Īharaira, 11 ā koutou tamariki, ā koutou wāhine, me tōu tangata iwi kē i roto i ōu puni, te kaitātā i āu wahie tae noa ki te kaiutuutu wai mōu – 12 kia uru ai koe ki te kawenata a Ihowā, a tōu Atua, ki tāna oati hoki e whakaritea nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe i tēnei rā; 13 kia whakapūmautia ai koe i tēnei rā hei iwi māna, ko ia hoki hei Atua mōu, kia rite ai ki tāna i kōrero ai ki a koe, ki tāna hoki i oati ai ki ōu mātua, ki a Āperahama, ki a Īhaka, ki a Hākopa. 14 Nā, kāhore ki a koutou anake tāku whakarite i tēnei kawenata, i tēnei oati hoki; 15 engari, ki tēnei e tū tahi nei me tātou i konei i tēnei rā i te aroaro o Ihowā, o tō tātou Atua, ki te mea hoki kāhore i konei i a tātou i tēnei rā.
16 E mōhio ana hoki koutou ki tō tātou nohoanga ki te whenua o Īhipa, ki tō tātou haerenga mai hoki nā waenganui o ngā iwi i haere mai nei koutou; 17 ā, kua kite koutou i ā rātou mea whakarihariha, i ā rātou whakapakoko rākau, kōhatu, hiriwa, kōura, i waenganui i a rātou. 18 Kei noho i roto i a koutou he tangata, he wahine rānei, he hapū, he iwi rānei, e tahuri kē atu ana tōna ngākau i tēnei rā i a Ihowā, i tō tātou Atua, e haere ana ki te mahi ki ngā atua o ērā iwi; kei puta ake i roto i a koutou he pakiaka e tupu ake ai te taru whakamate me te taru kawa.
19 Ā tēnei ake, kei tōna rongonga i ngā kupu o tēnei kanga, nā, ka manaaki ia i a ia anō i roto i tōna ngākau, ka mea, "Ka mau te rongo ki ahau, ahakoa haere ahau i te pakeketanga o tōku ngākau." Ki te whakangaro tahi i te mea mākūkū me te mea maroke. 20 E kore a Ihowā e tuku noa atu i tōna hē, engari ka paowa te riri o Ihowā me tōna ngākau hae ki taua tangata, ā, ka tāpapa iho ki runga ki a ia te kanga katoa ka tuhituhia nei ki tēnei pukapuka, ā, ka murua atu e Ihowā tōna ingoa i raro i te rangi. 21 Ā, ka wehea ia e Ihowā mō te kino i roto i ngā iwi katoa o Īharaira, ka rite ki ngā kanga katoa o te kawenata ka tuhituhia nei ki tēnei Pukapuka o te Ture.
22 Ā, ka mea tō muri whakatupuranga, ā koutou tamariki e tupu ake i muri i a koutou, me te tangata iwi kē hoki e haere mai i te whenua tawhiti, ua kite rātou i ngā whiunga o tēnā whenua, i ngā matenga e whakamatea ai a reira e Ihowā – 23 i te whenua katoa hoki he whānāriki, he tote, he ngiha, kāhore e whakatōkia, kāhore e tupu, kāhore hoki e pihi ake tētahi otaota ki reira, pērā me te hunanga o Horoma rāua ko Komora, o Arema rāua ko Tepoimi, i hunā e Ihowā i a ia e āritarita ana, e riri ana – 24 nā, ka mea ngā iwi katoa, "Nā te aha a Ihowā i pēnei ai ki tēnei whenua? He aha te tikanga o te mura o tēnei riri nui?"
25 Kātahi ka mea te tangata, "Mō rātou rā i whakarere i te kawenata a Ihowā, a te Atua o ō rātou mātua, i whakaritea e ia ki a rātou, i tāna whakaputanga mai i a rātou i te whenua o Īhipa. 26 Ā, haere ana rātou, mahi ana ki ngā atua kē, ā, koropiko ana ki a rātou, ki ngā atua kīhai nei i mōhiotia e rātou, ā, ehara nei i a ia i hoatu ki a rātou. 27 Nā, mura ana te riri o Ihowā ki tēnei whenua, hei whakaputa ki a rātou i ngā kanga katoa i tuhituhia ki tēnei pukapuka; 28 ā, huarangatia atu ana rātou e Ihowā i runga i tō rātou oneone, i tōna riri, i te āritarita, i te whakatakariri noa iho, ā, makā ana rātou he whenua kē, me tēnei ināianei."
29 Kei a Ihowā, kei tō tātou Atua, ngā mea ngaro; ko ngā mea ia ka oti nei te whakapuaki mai, mā tātou ēnā, mā ā tātou tamariki, ake nei, kia mahi ai tātou i ngā kupu katoa o tēnei ture.
1 5 Mos 5:2f. Dessa är orden i det förbund som Herren befallde Mose att sluta med Israels barn i Moabs land, förutom det förbund som han hade slutit med dem vid Horeb.
2 2 Mos 19:4. Mose kallade samman hela Israel och sade till dem: Ni har sett allt som Herren har gjort inför era ögon i Egyptens land med farao och alla hans tjänare och hela hans land, 3 5 Mos 7:19. de stora prövningar som du med egna ögon har sett, de stora tecknen och undren. 4 Jes 6:10. Men ännu till denna dag har Herren inte gett er hjärtan till att förstå, ögon till att se och öron till att höra. 5 5 Mos 8:2f. Jag ledde er i öknen i fyrtio år. Era kläder blev inte utslitna på er, inte heller sandalerna på dina fötter. 6 Ni fick inte bröd att äta och inte vin29:6bröd … vinDåtidens stapelföda (jfr t ex Klag 2:12). I stället fick de manna och vatten (8:15f). eller starka drycker att dricka, för att ni skulle veta att jag är Herren er Gud.
7 4 Mos 21:21f, 33f, 5 Mos 2:30f, 3:1f. Och när ni kom till denna plats, drog Sichon, kungen i Heshbon, och Og, kungen i Bashan, ut till strid mot oss, men vi slog dem. 8 4 Mos 32:33. Vi intog deras land och gav det till arvedel åt rubeniterna, gaditerna och ena hälften av Manasse stam. 9 5 Mos 4:6, Jos 1:7, 1 Kung 2:3. Ni ska därför hålla detta förbunds ord och följa dem, för att ni ska ha framgång i allt ni gör.
10 Ni står i dag alla inför Herren er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era förmän, alla män i Israel, 11 era barn och hustrur, främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, 12 för att träda in i Herren din Guds förbund, det edsförbund som Herren din Gud i dag sluter med dig. 13 5 Mos 28:9. Han vill i dag upphöja dig så att du ska vara hans folk och han din Gud, så som han har sagt dig och så som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. 14 Och det är inte bara med er som jag i dag sluter detta förbund, detta edsförbund, 15 utan både med dem som i dag står här med oss inför Herren vår Gud och med dem som inte är här med oss i dag.
16 Ni vet själva hur vi bodde i Egyptens land och hur vi drog fram genom de hednafolks länder som ni nu har lämnat. 17 Ni såg deras vidrigheter och deras eländiga avgudar av trä och sten, silver och guld, som fanns hos dem. 18 Apg 8:23, Hebr 12:15. Men bland er får det inte finnas någon man eller kvinna, någon släkt eller stam som i sitt hjärta i dag vänder sig bort ifrån Herren vår Gud för att gå bort och tjäna dessa hednafolks gudar. Bland er får det inte finnas någon rot som frambringar gift och malört, 19 så att någon som hör detta edsförbunds ord välsignar sig i sitt hjärta och tänker att det ska gå väl för honom där han vandrar i sitt hjärtas hårdhet, för då ska hela landet, både vått och torrt, förgås. 20 5 Mos 28:15f.Herren ska inte vara villig att förlåta honom. Herrens vrede och lidelse ska då vara som en rykande eld mot den mannen, och varje förbannelse som är uppskriven i denna bok kommer att vila på honom, och Herren ska utplåna hans namn under himlen. 21 Herren ska avskilja honom från alla Israels stammar och låta honom drabbas av olycka, enligt alla förbannelserna i det förbund som är uppskrivet i denna lagbok.
22 Det kommande släktet, era barn som växer upp efter er, och främlingen som kommer från ett avlägset land ska se detta lands plågor och de sjukdomar som Herren slagit landet med. 23 1 Mos 19:23f, Hos 11:8. Hela landet ska vara förbränt med svavel och salt, det kan inte besås eller ge någon gröda och ingen växtlighet kan skjuta upp – en ödeläggelse som när Herren i sin vrede och harm ödelade Sodom och Gomorra29:23ödelade Sodom och GomorraSe 1 Mos 14. Adma och Sebojim var grannstäder (1 Mos 14:8)., Adma och Sebojim. 24 1 Kung 9:8f, Jer 22:8f. Alla folk ska då säga: "Varför har Herren gjort så mot detta land? Varför brinner hans vrede så starkt?"
25 Och man ska svara: "Därför att de övergav det förbund som Herren, deras fäders Gud, slöt med dem när han förde dem ut ur Egyptens land. 26 De gick bort och tjänade andra gudar och tillbad dem, gudar som de inte kände och som han inte hade tilldelat dem. 27 Därför upptändes Herrens vrede mot detta land, så att han lät varje förbannelse som är uppskriven i denna bok komma över det. 28 Och Herren ryckte upp dem ur deras land med vrede och harm och stor förtörnelse och förkastade dem till ett annat land, så som nu har skett."
29 Ps 147:19f. Det fördolda hör Herren vår Gud till. Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid, för att vi ska följa alla ord i denna lag.