1 E kitea te tangata i whakamatea ki te whenua i hōmai e Ihowā, e tōu Atua, hei kāinga mōu, e takoto ana i te pārae, ā, kāhore e mōhiotia nā wai i patu. 2 Nā, me puta mai ōu kaumātua me ōu kaiwhakawā, ka whanganga atu ki ngā pā i tētahi taha o te tūpāpaku, i tētahi taha. 3 Nā, ko te pā e tata ana ki te tūpāpaku, me tiki e ngā kaumātua o taua pā tētahi kūao kau, hei te uha, hei te mea kāhore anō i whakamahia, kāhore nei i tō ioka. 4 Me kawe anō hoki e ngā kaumātua o taua pā te kūao kau ki raro, ki tētahi awaawa wai, kāhore nei i ngakia, i whakatōkia rānei, ka whawhati ai i te kakī o te kau ki reira, ki te awaawa. 5 Nā, ka whakatata ngā tohunga, ngā tama a Rīwai; ko rātou hoki tā Ihowā, tā tōu Atua, i whiriwhiri ai hei minita ki a ia, hei manaaki anō hoki i runga i te ingoa o Ihowā; ā, mā rātou te kupu mō ngā tautohe katoa, mō ngā patu katoa. 6 Nā, me horoi e ngā kaumātua katoa o taua pā, e tata ana ki te tūpāpaku, ō rātou ringa ki runga ki te kūao kau i whatia nei te kakī ki te awaawa; 7 nā, ka kōrero rātou, ka mea: "Kīhai i whakahekea tēnei toto e ō mātou ringa, kīhai anō ō mātou kanohi i kite. 8 Kia mārie ki tōu iwi ki a Īharaira, e Ihowā, i hokona nei e koe, kaua anō hoki e whakairia he toto harakore ki runga ki tāu iwi, ki a Īharaira." Nā, ka whai whakamārie rātou mō aua toto. 9 Pēnei ka whakakorea te toto harakore i roto i a koe, ina mea koe i te mea e tika ana ki tā Ihowā titiro.

10 Ka haere koe ki te whawhai ki ōu hoariri, ā, ka hōmai rātou e Ihowā, e tōu Atua, ki ōu ringa, ā, ka whakaraua rātou e koe hei whakarau; 11 ā, ka kite koe i tētahi wahine ātaahua i roto i ngā whakarau, ā, ka hiahia koe ki a ia, ka mea ki te tango i a ia hei wahine māu. 12 Nā, me kawe ia e koe ki tōu whare; ā, me heu e ia tōna mātenga, ka whakapai i ōna maikuku; 13 nā, me whakarere e ia te kākahu o tōna whakaraunga, ā, ka noho ki tōu whare, ka tangi ki tōna pāpā, ki tōna whaea, kia kotahi tino marama; ā muri iho ka haere atu koe ki a ia, ā, ka meinga hei tahu ki a ia, ko ia hoki hei wahine māu. 14 Ā, ki te kāhore koe e whakaahuareka ki a ia, me tuku atu ia e koe ki tāna wāhi e pai ai, kaua rawa e hokona ki te moni, kaua hoki e waiho hei mea pononga; he mea hoki kua whakaititia nei ia e koe.

15 Ki te tokorua ngā wāhine a tētahi tangata, kotahi e arohaina ana, kotahi e kinongia ana, ā, kua whānau he tamariki māna i te mea e arohaina ana, i te mea hoki e kinongia ana; ā, nā te mea e kinongia ana te tama mātāmua. 16 Ā, ka tae ki te rā e whakarērea iho ai e ia āna mea mā āna tamariki, e kore e āhei kia meinga hei mātāmua te tama a te mea e arohaina ana, arā hei kauaemua mō te tino mātāmua, mō te tama a te wahine e kinongia ana. 17 Engari, me whakaae ia ki te tama a te mea e kinongia ana, ko ia te mātāmua, me hoatu ki a ia ngā wāhi e rua o āna mea katoa. Nō te mea ko ia te tīmatanga o tōna kaha; māna ngā tikanga o te mātāmua.

18 Ki te mea he whakakeke, he whakatoi, te tama a tētahi tangata, ā, kāhore e rongo ki te reo o tōna pāpā, ki te reo rānei o tōna whaea, ā, ahakoa ka whiua e rāua, kāhore e rongo ki a rāua, 19 nā, me mau tōna pāpā rāua ko tōna whaea ki a ia, ka kawe i a ia ki ngā kaumātua o tōna pā, ki te kūwaha o tōna wāhi. 20 Ā, ka mea ki ngā kaumātua o tōna pā, "Ko tēnei tama a māua he whakakeke, he whakatoi, ā, e kore e rongo ki ō māua reo; he tangata haututū, he poro haurangi." 21 Kātahi ngā tāngata katoa o tōna pā ka āki i a ia ki te kōhatu, kia mate; ā, ka whakakorea atu e koe te kino i roto i a koe, ā, ka rongo a Īharaira katoa, ka wehi.

22 Ki te mea anō he hara tō te tangata e tika ai te mate mōna, ā, ka whakamatea, ā, ka tāronatia e koe ki runga ki te rākau; 23 kaua e waiho tōna tinana runga i te rākau i te pō, engari, me tino tanu i taua rangi anō; he mea kanga hoki nā te Atua te tangata i tāronatia; kei poke tōu oneone, e hoatu nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe hei kāinga tupu.

1 Om man i det land som Herren din Gud ger dig till besittning påträffar en ihjälslagen människa liggande på marken och man inte vet vem som har dödat honom, 2 ska dina äldste och dina domare gå ut och mäta avståndet från den ihjälslagne till de städer som ligger runt omkring. 3 De äldste i den stad som ligger närmast den ihjälslagne ska ta en kviga, som inte har blivit använd i arbete och inte burit ok. 4 De äldste i staden ska föra kvigan ner till en dal med rinnande vatten där man inte plöjt eller sått, och där i dalen ska de krossa nacken på kvigan.

5 *5 Mos 10:8, 17:8f. Och prästerna, Levi söner, ska träda fram, för Herren din Gud har utvalt dem till att göra tjänst inför honom och välsigna i Herrens namn, och efter deras beslut ska alla tvister och våldsbrott avgöras. 6 Alla de äldste i den stad som är närmast den ihjälslagne ska tvätta sina händer över kvigan som man krossat nacken på i dalen, 7 och de ska intyga och säga: "Våra händer har inte spillt detta blod, och våra ögon har inte sett dådet. 8 Försona ditt folk Israel som du har friköpt, Herre, och låt inte oskyldigt blod komma över ditt folk Israel."

Därmed får de försoning för denna blodskuld. 9 Så avlägsnar du skulden ifrån dig för det oskyldiga blodet*21:9skulden … för det oskyldiga blodetJfr Ps 106:38, Hes 36:17f., för du ska göra det som är rätt i Herrens ögon.

10 När du drar ut i krig mot dina fiender och Herren din Gud ger dem i din hand så att du tar fångar, 11 och du bland fångarna får se en vacker kvinna som du fäster dig vid och vill ta till hustru, 12 så ska du föra henne in i ditt hus, och hon ska raka sitt huvud*21:12raka sitt huvudEn rening (3 Mos 14:8) som uttrycker sorg (Mika 1:16) och minskar attraktiviteten (1 Kor 11:6, 15). och ansa sina naglar. 13 Hon ska lägga av de kläder hon bar som fånge, och hon ska bo i ditt hem och få sörja sin far och mor under en månad*21:13under en månadLängre än den sedvanliga sorgetiden om en vecka (jfr 1 Sam 31:13).. Därefter får du gå in till henne och bli hennes man, och hon ska bli din hustru.

14 Om du sedan inte finner behag i henne, ska du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne för pengar och inte heller behandla henne som en slavinna, eftersom du har förnedrat henne.

15 *1 Mos 29:30f. Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han inte älskar, och både den älskade och den oälskade har fött söner åt honom och om hans förstfödde är son till den oälskade, 16 då får mannen inte, när han fördelar arvet åt sina söner, ge förstfödslorätten åt den älskades son till skada för den oälskades son, eftersom denne är den förstfödde. 17 *1 Mos 49:3, 1 Krön 5:1. Han ska i stället erkänna sonen till den oälskade som sin förstfödde och ge honom en dubbel lott av allt han äger. Eftersom denne är förstlingen av hans livskraft tillhör förstfödslorätten honom.

18 Om någon har en upprorisk och trotsig son som inte lyder sin far eller mor och inte lyssnar på dem trots att de tuktar honom, 19 så ska hans föräldrar ta honom och föra honom till de äldste i staden vid stadens port. 20 Och de ska säga till de äldste i staden: "Vår son här är upprorisk och trotsig. Han vill inte lyda oss utan frossar*21:20frossarAnnan översättning: "beter sig förkastligt". Jfr 2 Mos 21:17 med not. och super." 21 Då ska alla män i staden stena honom till döds. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. Hela Israel ska höra det och känna fruktan.

22 Om det på någon vilar en synd som förtjänar döden och man avrättar honom och hänger upp honom på trä, 23 *Gal 3:13. så ska den döda kroppen inte lämnas kvar på träet över natten*21:23inte lämnas kvar på träet över nattenPå grund av detta bud begravde man Jesus strax före kvällen (Joh 19:31).. Du ska begrava den samma dag, för den som är upphängd*21:23upphängdEtt avskräckande skamstraff. Versen citeras av Paulus i Gal 3:13. är en Guds förbannelse. Du ska inte orena det land som Herren din Gud ger dig till arvedel.