1 E whakangaromia ana e Ihowā, e tōu Atua, ngā iwi nō rātou nei te whenua ka hōmai nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe, ā, ka riro tō rātou wāhi i a koe, ā, ka noho koe ki ō rātou pā, ki ō rātou whare; 2 me wehe e koe kia toru ngā pā mōu i waenganui o tōu whenua, ka hōmai nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe, hei kāinga pūmau. 3 Whakapaia e koe he huarahi, ka tapahi i ngā rohe o tōu whenua, ka whakawhiwhia nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe, kia toru ngā wāhanga, hei rerenga atu mō ngā tāngata whakamate katoa.

4 Ā, ko te āhua tēnei mō te tangata whakamate, e rere ai ki reira, e ora ai hoki; arā ki te patua e ia tōna hoa he mea urupā, kāhore hoki ōna kino ki a ia i mua atu: 5 Pēnei me te tangata ka haere tahi rāua ko tōna hoa ki te ngahere ki te tapahi rākau, ā, ka āki atu tōna ringa i te toki ki te tua i te rākau, nā, ka maunu te pane i te kakau, pono tonu ki tōna hoa, ā mate iho. Nā, ka rere atu ia ki tētahi o aua pā, ā, ka ora. 6 Kei whai te kaitakitaki toto i te tangata whakamate, i te mea e pāwerawera ana tōna ngākau, ā, ka hopu i a ia, he roa hoki nō te huarahi, ā, ka patu i a ia; kīhai ia i tika te mate mōna, nō te mea kāhore ia i kino ki a ia i mua atu. 7 Koia tāku e whakahau atu nei ki a koe, e mea nei: Me wehe e koe kia toru ngā pā mōu.

8 Ā, ki te whakanui a Ihowā, tōu Atua, i tōu rohe, ki te rite ki tāna i oati ai ki ōu mātua – ā, ka hōmai e ia te whenua katoa i mea ai ia kia hōmai ki ōu mātua; 9 ki te puritia e koe, ki te mahia ēnei whakahau katoa, e whakahau atu nei ahau ki a koe i tēnei rā, arā kia aroha ki a Ihowā, ki tōu Atua, kia haere hoki i ōna huarahi i ngā rā katoa – ko reira koe tango ai kia toru atu ngā pā mōu, hei tāpiri mō ēnā pā e toru. 10 Kei whakahekea te toto harakore ki waenganui o tōu whenua, ka hōmai nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe hei kāinga, kei whakairia hoki te toto ki runga ki a koe.

11 Engari ia ki te kino tētahi ki tōna hoa, ā, ka whanga ki a ia, ka whakatika hoki ki a ia, ka patu rawa i a ia, nō ka mate ia; ā, ka rere ia ki tētahi o aua pā. 12 Nā, me tono e ngā kaumātua o tōna pā, ka tiki atu hoki i a ia i reira, ka hoatu i a ia ki te ringa o te kaitakitaki toto, kia mate ai ia. 13 Kei tohu tōu kanohi i a ia, engari me whakakāhore e koe te toto harakore i roto i a Īharaira, kia whiwhi ai koe ki te pai.

14 Kei nekehia kētia e koe te rohe o tōu hoa, i rohea ai e ngā tāngata onamata, ki tōu kāinga e nohoia e koe i te whenua ka hōmai nei e Ihowā, e tōu Atua, ki a koe hei kāinga.

15 Kei whakatika ki te tangata te kaiwhakaatu kotahi mō te kino, mō tētahi hara rānei, ahakoa he aha, e hara ai ia. Mā te kupu a ngā kaiwhakaatu tokorua, mā te kupu rānei a ngā kaiwhakaatu tokotoru, e whakatikaia ai te kōrero.

16 Ki te whakatika tētahi kaiwhakaatu teka ki tētahi tangata, hei kōrero teka i mahi ia i te hē; 17 nā, me tū ngā tāngata tokorua, nā rāua nei te totohe, ki te aroaro o Ihowā, ki te aroaro hoki o ngā tohunga rātou ko ngā kaiwhakawā e whakariterite ana i aua rā. 18 Nā, me whakataki mārie e ngā kaiwhakawā; ā, ka kitea he kaiwhakaatu teka te kaiwhakaatu, he teka tāna kōrero mō tōna teina; 19 nā, pērātia ia e koutou me tāna i whakaaro ai kia meatia ki tōna teina; pēnei ka whakakorea te kino i roto i a koe. 20 Ā, ka rongo te nuinga, ā, ka wehi, e kore hoki e mea i te kino pērā i roto i a koe ā muri. 21 Kaua anō tōu kanohi e tohu: ko tō te ora utu he ora, tō te kanohi he kanohi, tō te niho he niho, tō te ringa he ringa, tō te waewae he waewae.

1 *4 Mos 35:10f, 5 Mos 4:41f, 12:29, Jos 20:2f. När Herren din Gud har utrotat de hednafolk vilkas land Herren din Gud ger dig, och när du har fördrivit dem och du bor i deras städer och i deras hus, 2 då ska du avskilja åt dig tre städer mitt i ditt land, som Herren din Gud ger dig till besittning. 3 Du ska rusta upp vägarna till dessa städer och dela upp det landområde som Herren din Gud ger dig till arvedel i tre delar, så att var och en som har dräpt någon kan fly dit.

4 I följande fall kan den som har dräpt någon fly till en fristad och så få leva: Om någon dödar sin nästa utan vett och vilja och utan att ha burit hat till honom tidigare – 5 som när någon går med sin vän ut i skogen för att hugga ved och han hugger med yxan för att fälla trädet och yxhuvudet då lossnar från skaftet och träffar den andre så att han dör – då ska han kunna fly till någon av dessa städer och få leva. 6 Annars kan blodshämnaren*19:6blodshämnarenDen mördades släktingar som sökte ge mördaren sitt straff (se 4 Mos 35:19). som med vrede i sitt hjärta förföljer dråparen hinna upp honom om vägen är lång, och slå ihjäl honom trots att han inte hade förtjänat döden, eftersom han inte hade hatat den andre tidigare. 7 Därför befaller jag dig: "Du ska avskilja tre städer åt dig."

8 *5 Mos 12:20. När Herren din Gud utvidgar ditt område, så som han med ed har svurit dina fäder, och ger dig hela det land som han har lovat att ge dina fäder, 9 om du då är noga med att följa alla dessa bud som jag i dag ger dig, så att du älskar Herren din Gud och alltid vandrar på hans vägar, då ska du lägga tre städer till dessa tre. 10 Så ska oskyldigt blod inte spillas i ditt land som Herren din Gud ger dig till arvedel, och blodskuld inte komma att vila på dig.

11 *4 Mos 35:20f. Men om någon hatar sin nästa och ligger på lur efter honom och överfaller honom och slår ihjäl honom, och han sedan flyr till någon av dessa städer, 12 *1 Mos 9:6, 2 Mos 21:12, 14. då ska de äldste i hans stad sända bud och hämta honom därifrån och lämna honom i blodshämnarens hand, och han ska dö. 13 Du ska inte visa honom någon skonsamhet, utan du ska rena Israel från skulden för det oskyldiga blodet och det ska gå dig väl.

14 *5 Mos 27:17, Ords 22:28, 23:10. Du ska inte flytta din grannes gränssten*19:14flytta din grannes gränsstenIsraeliternas gränser drogs upp av Gud (4 Mos 34, Jos 13-19), som sedan vakade över dem (jfr Ords 15:25, 23:10, Hos 5:10)., som förfäderna satt upp i den arvedel du får i det land som Herren din Gud ger dig till besittning.

15 *4 Mos 35:30, 5 Mos 17:6f, Matt 18:16, Joh 8:17, 2 Kor 13:1, Hebr 10:28. Det är inte nog om bara ett vittne träder upp mot någon som anklagas för ett brott eller en synd, vilken synd han än kan ha begått. Efter två eller tre vittnens ord*19:15två eller tre vittnens ordCiteras av Jesus i Matt 18:16 och av Paulus i 2 Kor 13:1. ska var sak avgöras.

16 Om ett falskt vittne träder upp mot någon för att vittna mot honom angående något brott, 17 *5 Mos 17:9. ska bägge parter i tvisten träda fram inför Herrens ansikte, inför de män som på den tiden är präster och domare. 18 Och domarna ska noga undersöka saken. Om vittnet visar sig vara ett falskt vittne som burit falskt vittnesbörd mot sin broder, 19 *Ords 19:5. ska ni låta samma sak drabba vittnet som han hade tänkt för sin broder. Du ska skaffa bort det onda ifrån dig. 20 Det övriga folket ska höra det och frukta, och man ska aldrig mer göra något sådant ont hos dig. 21 *2 Mos 21:23f, 3 Mos 24:20, Matt 5:38. Du ska inte visa honom någon skonsamhet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.