1 He pono tāku kōrero i roto i a te Karaiti, kāhore āku teka, ā, e whakaae ana tōku hinengaro ki ahau i roto i te Wairua Tapu, 2 he nui atu tōku pōuri, mau tonu te mamae o tōku ngākau. 3 He pai hoki ki ahau me i kangā ahau, me i motuhia i a te Karaiti, he whakaaro ki ōku tēina, arā, ki ōku whanaunga o te wāhi ki te kikokiko. 4 Nō Īharaira nei rātou; nō rātou nei te whakatamarikitanga, te korōria, ngā kawenata, te hōmaitanga o te ture, te karakia ki te Atua, me ngā kupu whakaari; 5 nō rātou nei ngā mātua, nō rātou anō a te Karaiti i te wāhi ki te kikokiko, ko ia nei kei runga ake i ngā mea katoa, ko te Atua e whakapaingia ana ake ake. Āmine.

6 Ehara ia i te mea kua taka te kupu a te Atua. Ko te hunga hoki o Īharaira, ehara i te mea nō Īharaira katoa; 7 ahakoa he uri nō Āperahama, ehara rātou katoa i te tamariki; engari, "Kei a Īhaka te whakaingoatanga mō ōu uri." 8 Arā, ehara i te mea ko ngā tamariki a te kikokiko ngā tamariki a te Atua, engari, ko ngā tamariki a te kupu whakaari, ko rātou ka kīia he uri. 9 He kupu whakaari hoki tēnei, "Kia taka tēnei wā ka haere mai ahau, ā, ka whānau he tama mā Hera."

10 Nā, ehara i te mea ko tēnei anake; i a Ripeka anō ia kua hapū i tētahi, arā i a Īhaka, i tō mātou matua. 11 I ngā tama hoki kāhore anō i whānau noa, kāhore anō hoki i mahi te pai, i te kino rānei, he mea kia ū ai tā te Atua i whakatakoto ai mō te whiriwhiringa, ehara i ngā mahi, engari, nā te kaikaranga; 12 ka kōrerotia ki a ia, "Ko te tuakana hei pononga mā te teina." 13 Ko te mea ia i tuhituhia, "Kua aroha ahau ki a Hākopa, kua kino ki a Ēhau."

14 Ka pēhea ai i konā tā tātou kōrero? He tikanga hē koia kei te Atua? Kāhore rāpea! 15 I mea hoki ia ki a Mohi,

"E tohu ahau i tāku e tohu ai,

e atawhai ahau ki tāku e atawhai ai."

16 Nō reira, ehara i te mea nā te hiahia o te tangata, nā te oma rānei o te tangata, engari, nā te Atua, ko ia e tohu nei. 17 E mea nei hoki te karaipiture ki a Parao, Mō konei pū anō koe i whakaarahia ai e ahau, kia ai koe hei whakakite i tōku kaha, kia kōrerotia hoki tōku ingoa ki te whenua katoa. 18 Nā konā, e tohungia ana e ia, ko tāna e pai ai, ko tāna hoki e pai ai e whakapakeketia ana e ia.

19 Nā, tērā koe e mea mai ki ahau, "He aha ia i riri tonu ai? Ko wai hoki e whakakeke ana ki tāna i pai ai?" 20 Ha, e te tangata nei, ko wai koe hei whakahoki kupu ki te Atua? Mā te mea hanga koia e mea ki tōna kaihanga, "He aha ahau i hangā ai e koe kia pēnei?" 21 He teka ianei kei te kaihanga rīhi te tikanga mō te paru, kia hangā tētahi wāhi o taua mea kotahi i pokepokea hei oko rangatira, tētahi wāhi hei mea ware?

22 He aha hoki, mehemea, i tōna whakaaro kia whakakitea tōna riri, ā, kia whakaputaina tōna kaha, ka whakaririka te Atua i runga i te manawanui ki ngā oko o te riri, e rite rawa nei mō te whakangaro? 23 Kia whakakitea anō hoki e ia ngā rawa o tōna korōria ki ngā oko o te mahi tohu, kua rite noa ake nei i a ia mō te korōria, 24 arā ki a tātou, i karangatia e ia, ehara i te mea nō ngā Hūrai anake, engari, nō ngā tauiwi anō hoki? 25 Ko tāna kupu anō tēnā i tā Hohea,

"Ka kīia e ahau tērā ko tōku iwi,

ehara nei i te iwi nōku;

ā, he wahine e arohaina ana

te wahine kīhai i arohaina.

26 Ā tēnei ake, i te wāhi i kōrerotia ai ki a rātou,

‘Ehara koutou i te iwi nōku’;

ko reira rātou kīia ai ‘he tama nā te Atua ora.’ "

27 Ko tā Ihāia karanga hoki mō Īharaira,

"Ahakoa i rite te tokomaha o ngā tama a Īharaira ki te onepū o te moana,

ko te toenga kau e ora.

28 Mā te Ariki hoki e whakatutuki tāna kupu

ki runga i te whenua, māna e whakaoti,

māna e poro tata."

29 Ā, e kī rā a Ihāia i mua rā,

"Me kāhore te toe i te Atua o ngā mano

he whānau mō tātou,

kua pērā tātou me Horoma,

kua rite anō hoki ki Komora."

30 Nā, kia pēhea tā tātou kōrero? Ko ngā tauiwi, kīhai nei i whai i te tika, kua tae rātou ki te tika, arā, ki te tika, nā te whakapono. 31 Ko Īharaira ia, whai ana i tētahi ture o te tika, kīhai rātou i tae ki taua ture. 32 Nā te aha? Nā te mea kīhai rātou i whai i runga i te whakapono, engari, ānō nā runga i ngā mahi. I tūtuki hoki ō rātou waewae ki te kāmaka tūtukitanga; 33 ko te mea hoki ia i tuhituhia:

"Nanā, ka whakatakotoria e ahau ki Hiona

he kāmaka tūtukitanga,

he kōhatu whakahinga.

Nā, ko te tangata e whakapono ana ki a ia,

e kore e meinga kia whakamā."

1 *Gal 1:20, 1 Tim 2:7. Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande 2 *Rom 10:1. att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. 3 *2 Mos 32:32. Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. 4 *2 Mos 4:22, 19:5f, Apg 2:39, Rom 3:2. De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. 5 *Matt 1:1f, Kol 2:9. De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

6 *4 Mos 23:19, Rom 2:28. Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel*9:6IsraelÄrenamnet som gavs till patriarken Jakob (1 Mos 32:28), som sedan blev stamfar till alla israeliter. är nämligen inte Israel, 7 *Joh 8:39, Hebr 11:18. och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.*9:7 1 Mos 21:12.8 *Gal 3:29, 4:23, 28. Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. 9 Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.*9:9 1 Mos 18:10.

10 *1 Mos 25:21. Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. 11 Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont*9:11 1 Mos 25:23., 12 sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. 13 Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.*9:13 Mal 1:2f. Annan översättning: "… Esau ratade jag" (jfr samma ord i 1 Mos 29:31, 5 Mos 21:15f, Luk 14:26 med not).

14 *Job 34:10, Rom 3:5. Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! 15 Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.*9:15 2 Mos 33:19.16 *Ef 2:8f. Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. 17 Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.*9:17 2 Mos 9:16.18 *2 Mos 4:21. Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

19 Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? 20 *Jes 29:16, 45:9. Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? 21 *Jer 18:6, 2 Tim 2:20. Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

22 *Rom 2:4. Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit*9:22buritAnnan översättning: "stått ut med". vredens kärl som var färdiga att förstöras? 23 Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? 24 Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. 25 *1 Petr 2:10. Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.*9:25 Hos 2:23.26 Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.*9:26Hos 1:10. Annan översättning: "Och i stället för att det sades …".

27 Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. 28 Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.*9:27fJes 10:22f. Ordet "rest" syftar i GT på dem som fanns kvar efter Guds straffdomar, utvalda av nåd (jfr 11:5). Se t ex Esra 9:15.29 *Matt 10:15. Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot*9:29Herren SebaotEtt hebreiskt uttryck som betyder "härskarornas Herre" (änglarnas) lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.*9:29 Jes 1:9.

30 *Rom 10:20. Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. 31 *Rom 11:7. Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. 32 *1 Kor 1:23. Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, 33 *Rom 10:11, 1 Petr 2:6. så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam*9:33 Jes 8:14, 28:16..