1 Nā, i te mea ka tika nei i te whakapono, kia mau tā tātou maunga rongo ki te Atua, he mea nā tō tātou Ariki, nā Īhu Karaiti; 2 nāna nei te whakatatanga i a tātou i runga i te whakapono ki tēnei aroha noa e tū nei tātou; ā, kia hari tātou i te mea ka tūmanako nei tātou ki te korōria o te Atua. 3 Ā, ehara i te mea ko tērā anake, engari, kia whakamanamana anō tātou ki ō tātou mamae; e mōhio ana hoki ko tā te mamae e mahi ai he manawanui; 4 ko tā te manawanui he mātauranga; ko tā te mātauranga he tūmanako; 5 e kore anō e whakamā i te mea ka tūmanako nei. Kua ringihia hoki te aroha o te Atua ki ō tātou ngākau e te Wairua Tapu kua hōmai nei ki a tātou.

6 I a tātou hoki e ngoikore tonu ana, i te wā i rite ai, ka mate a te Karaiti mō te hunga karakiakore. 7 E mate whakauaua hoki tētahi mō te tangata tika; tērā pea ia tētahi e māia rawa kia mate mō te tangata pai. 8 Heoi, e whakakitea nuitia ana e te Atua tōna aroha ki a tātou, i te mea, i a tātou anō e hara ana, ka mate a te Karaiti mō tātou.

9 Nā, i a tātou ka tika nei i ōna toto, tērā noa ake he whakaoranga māna i a tātou i te riri o te Atua. 10 Mehemea hoki, i te wā he hoa whawhai tātou, ka houhia tā tātou rongo ki te Atua i runga i te matenga o tāna Tama, tērā noa ake, i te mea ka mau nei te rongo, he whakaoranga mō tātou, i a ia kua ora nei. 11 Ehara hoki i te mea ko tērā anake, engari, e whakamanamana ana anō tātou ki te Atua, he mea nā tō tātou Ariki, nā Īhu Karaiti, nāna nei tēnei houhanga rongo ki a tātou.

12 Nā, ka rite ki te putanga mai o te hara ki te ao, he mea nā te tangata kotahi, me te mate anō i runga i te hara; ka hōrapa te mate ki ngā tāngata katoa; nō te mea kua hara katoa. 13 I te ao nei hoki te hara, ā tae noa mai te ture; otirā, e kore e whakairia te hara i te mea kāhore he ture. 14 Ahakoa rā he mana kīngi tō te mate nō Ārama iho anō taea noatia a Mohi, ki te hunga rawa kīhai nei i rite tō rātou hara ki tō Ārama poka kē. He āhua nei hoki ia nō tēnei i tāria nei.

15 Otirā, kīhai i rite ki te hara te mea i hōmai noa mai. Mehemea hoki nā te hara o te kotahi i mate ai te tokomaha, waihoki tērā noa atu te huanga ki te tokomaha o tō te Atua aroha noa, o te mea hōmai hoki i runga i te aroha noa o te tangata kotahi, o Īhu Karaiti. 16 Kīhai anō hoki i rite te mea i hōmai ki tō te kotahi i hara. Nō te kotahi hoki te whakawā i tau ai te hē; nō ngā hara maha ia te mea i hōmai noa mai hei whakatika. 17 Mehemea hoki nā te hara o te kotahi i kīngi ai te mate, he mea nā te tangata kotahi; waihoki tērā noa ake he kīngitanga i runga i te ora mō te hunga ka riro nei i a rātou te aroha noa e hua tonu nei, me te tika i hōmai noa nei, he mea nā te kotahi, arā, nā Īhu Karaiti.

18 Āe rā, i te mea nā te hara kotahi i tau ai te hē ki ngā tāngata katoa, waihoki nā te tika kotahi i puta ai te mea hōmai noa ki ngā tāngata katoa, e tika ai, e ora ai. 19 Nā, i te mea nā te tutū o te tangata kotahi i whai hara ai te tokomaha, waihoki nā te ngohengohe o te kotahi, ka meinga te tokomaha kia tika.

20 I puta mai te ture kia nui ai te hara; heoi i te hara e nui noa ana, kua hua noa ake te aroha noa; 21 he mea hoki, i te hanga ko te hara te kīngi i roto i te mate, kia kīngi hoki ko te aroha noa i runga o te tika ki te ora tonu, he meatanga nā Īhu Karaiti, nā tō tātou Ariki.

1 *Jes 53:5, Joh 14:27, Ef 2:14. När vi nu har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus. 2 *Joh 14:6, Ef 2:18, Hebr 10:19. Genom honom har vi också tillträde*5:2tillträdeAndra handskrifter: "i genom tron tillträde". till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss*5:2gläder ossAnnan översättning: "är stolta" (även i vers 3 och 11). i hoppet om Guds härlighet. 3 *Fil 1:29, Jak 1:2f. Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,  4 *Hebr 10:36. tålamodet fasthet och fastheten hopp. 5 *Ps 22:6, Hebr 6:18f, 1 Joh 4:16. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

6 *1 Petr 3:18. För när tiden var inne, medan vi ännu var maktlösa, dog Kristus i de ogudaktigas ställe. 7 Knappast vill någon dö ens för en rättfärdig – jo, kanske vågar någon dö för den som är god. 8 *Joh 3:16, 1 Joh 3:16, 4:10. Men Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare.

9 *1 Tess 1:10. När vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, hur mycket mer ska vi då inte genom honom bli frälsta från vredesdomen? 10 *2 Kor 5:18, Kol 1:20f. För om vi som Guds fiender blev försonade med honom genom hans Sons död, hur mycket mer ska vi då inte som försonade bli frälsta genom hans liv? 11 *1 Kor 1:31. Men inte bara det, vi gläder oss också i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu har tagit emot försoningen.

12 *1 Mos 2:17, 3:6, 19, Rom 6:23, 1 Kor 15:21f. Därför är det så: Genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden. På så sätt nådde döden alla människor, eftersom alla hade syndat. 13 *Rom 4:15. Synd fanns i världen redan före lagen, men synd tillräknas inte där ingen lag finns. 14 *1 Mos 3:3f, 1 Kor 15:45. Ändå regerade döden från Adam till Mose, också över dem som inte hade syndat genom en sådan överträdelse som Adams. Och Adam är en förebild till den som skulle komma.

15 *Joh 1:16f. Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många*5:15de mångaAnspelning på Jes 53:12, i betydelsen "alla människor". dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. 16 Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. 17 *Upp 22:5. För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?

18 *1 Kor 15:22, 1 Joh 2:2. Alltså: liksom en endas fall ledde till fördömelse för alla människor, så har en endas rättfärdighet lett till ett frikännande, till liv för alla människor. 19 *Jes 53:11, Fil 2:8, Hebr 5:8. Liksom de många stod som syndare genom en enda människas olydnad, så ska också de många stå som rättfärdiga genom den endes lydnad.

20 *Rom 4:15. Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. 21 *Rom 5:17, 6:23. Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.