1 Nā, kīhai i taea e Hōhepa te whakamanawanui i te aroaro o te hunga katoa e tū ana i tōna taha; ā, ka karanga ia, "Haere katoa atu ngā tāngata i tōku taha." Ā, kīhai i tū tētahi tangata i tōna taha, i a Hōhepa e whakaatu ana i a ia ki ōna tuākana. 2 Nā, he nui tōna reo ki te tangi; ā, ka rongo ngā Īhipiana, ka rongo anō hoki te whare o Parao.

3 Nā, ka mea a Hōhepa ki ōna tuākana, "Ko Hōhepa ahau; e ora ana anō rānei tōku pāpā?" Ā, kīhai ōna tuākana i āhei te whakahoki kupu ki a ia; i pororaru hoki rātou i tōna aroaro.

4 Ā, ka mea a Hōhepa ki ōna tuākana, "Whakatata mai rā ki ahau." Ā, ka whakatata rātou. Ā, ka mea ia, "Ko Hōhepa ahau, ko tō koutou teina i hokona nei e koutou ki Īhipa. 5 Nā, kaua rā e pōuri, kaua hoki e mumura ō koutou kanohi, mō koutou i hoko i ahau ki konei; nō te mea he mea tono mai ahau e te Atua ki mua i a koutou hei whakaora tāngata. 6 Ka rua hoki ēnei tau o te matekai ki te whenua; kei muri anō ētahi atu tau e rima, e kore ai e parau, e kore ai e kokoti. 7 Kua tonoa mai nei hoki ahau e te Atua ki mua i a koutou kia whai putanga ai koutou ki te ao, kia ora ai hoki koutou i runga i te whakaoranga nui.

8 "Inā, ehara i a koutou nāna ahau i tono mai ki konei, engari nā te Atua. Kua waiho hoki ahau e ia hei matua ki a Parao, hei ariki anō mō tōna whare katoa, hei kāwana hoki mō te whenua katoa o Īhipa. 9 Hohoro, haere ki runga, ki tōku pāpā, mea atu ki a ia, ‘He pēnei te kupu a tāu tama a Hōhepa, Kua meinga ahau e te Atua hei ariki mō Īhipa katoa; haere mai ki ahau, kaua e whakaroa. 10 Ā, me noho koe ki te whenua o Kohena, ā, ka tata koe ki ahau, koutou ko āu tama, ko ngā tama hoki a āu tama, me āu kāhui, me āu kau, me āu mea katoa. 11 Ā, ka atawhai ahau i a koe ki reira – e rima hoki ēnei tau matekai kei muri nei – kei rawakoretia koutou ko tōu whare me āu mea katoa.’

12 "Nā, ka kite nei ō koutou kanohi, me ngā kanohi o tōku teina, o Pineamine, ko tōku waha tēnei te kōrero nei ki a koutou. 13 Ā, mā koutou e kōrero ki tōku pāpā tōku korōria katoa i Īhipa, me ngā mea katoa i kite nei koutou; kia hohoro anō tā koutou kawe mai i tōku pāpā ki konei."

14 Nā, ka hinga ia ki runga ki te kakī o Pineamine, o tōna teina, ā, ka tangi, ka tangi anō a Pineamine i runga i tōna kakī. 15 Ā, ka kihi ia i ōna tuākana katoa, ka tangi hoki ki a rātou. Ā muri iho ka kōrero ōna tuākana ki a ia.

16 Nā, ka tae te rongo ki te whare o Parao, ka kōrerotia, "Kua tae mai ngā tuākana o Hōhepa." He mea pai anō tēnā ki te whakaaro o Parao, o āna tāngata hoki. 17 Nā, ka mea a Parao ki a Hōhepa, "Kōrero ki ōu tuākana, ‘Ko tēnei tā koutou e mea ai: whakawahā ā koutou kararehe, ā, whakatika, haere ki te whenua o Kanaana. 18 Tīkina hoki tō koutou pāpā, me ngā tāngata o ō koutou whare, ā, haere mai ki ahau; ā, ka hoatu e ahau ki a koutou ngā mea papai o te whenua o Īhipa, ā, ka kai koutou i te mōmonatanga o te whenua.’

19 "Nā, kua whakahaua nei koe, meatia tēnei e koutou, ‘Mauria atu ētahi kāta mā koutou i te whenua o Īhipa mō ā koutou tamariki, mō ā koutou wāhine, ā, kawea mai tō koutou pāpā, haere mai hoki. 20 Ā, kaua e whakaaro ki ā koutou mea; mā koutou hoki ngā mea pai o te whenua katoa o Īhipa.’ "

21 Nā, ka pērā ngā tama a Īharaira, ā, ka hōmai he kāta e Hōhepa ki a rātou, ka pērā me tā Parao i kī ai, i hōmai anō e ia he ō mō rātou ki te ara. 22 I hōmai anō hoki e ia ki a rātou katoa he whakatakirua mō ngā kākahu o tētahi, o tētahi; ki a Pineamine ia i hōmai e ia e toru rau hiriwa, takirima anō hoki ngā kākahu. 23 Ā, ko ngā mea tēnei i hōmai e ia kia kawea ki tōna pāpā; kotahi tekau ngā kāihe e waha ana i ngā mea papai o Īhipa, me ngā kāihe uha kotahi tekau, ko tā rātou kawenga he wīti, he taro, hei kai mā tōna pāpā ki te ara. 24 Nā, ka tonoa atu e ia ōna tuākana, ā, haere ana rātou; ka mea hoki ia ki a rātou, "Kei ngangau koutou ki te ara."

25 Nā, haere ana rātou i Īhipa ki runga, ā, ka tae ki te whenua o Kanaana, ki a Hākopa, ki tō rātou pāpā, 26 ā, ka kōrero ki a ia, ka mea, "E ora ana anō a Hōhepa, ko ia hoki te kāwana o te whenua katoa o Īhipa." Nā, ka whakapau te manawa o Hākopa, kīhai hoki ia i whakapono ki a rātou. 27 Nā, ka kōrerotia e rātou ki a ia ngā kupu katoa a Hōhepa i kōrero ai ia ki a rātou; ā, ka kite ia i ngā kāta i tukua mai e Hōhepa hei tiki mai mōna, nā, ka ora ake te wairua o Hākopa, o tō rātou pāpā; 28 ā, kātahi a Īharaira ka mea, "Heoi anō; e ora ana anō tāku tama, a Hōhepa. Ka haere ahau kia kite i a ia keiwhā mate ahau."

1 *Apg 7:13. Då kunde Josef inte behärska sig längre inför alla som stod omkring honom. Han ropade: "Gå ut härifrån allihop!" Ingen fick stanna inne hos Josef när han gav sig till känna för sina bröder. 2 Han började gråta så högt att egyptierna hörde det, och faraos husfolk hörde det också.

3 Och Josef sade till sina bröder: "Jag är Josef. Lever far än?" Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. 4 *1 Mos 37:28, 39:1. Då sade Josef till dem: "Kom hit till mig." När de kom fram sade han: "Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. 5 *1 Mos 50:20. Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er. 6 I två år har det nu varit svält i landet, och det återstår fem år då man varken ska plöja eller skörda. 7 Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många. 8 Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud. Han har gjort mig till en fader åt farao*45:8fader åt faraoTroligen andlig rådgivare (jfr Dom 17:10, 1 Kung 6:21). Möjligen en referens till den egyptiska ministertiteln it-ntr ("gudafader"). och till herre över hela hans hus och till härskare över hela Egyptens land.

9 Skynda er hem till far och säg till honom: Så säger din son Josef: Gud har satt mig till herre över hela Egypten. Kom ner till mig. Dröj inte! 10 Du ska få bo i landet Goshen*45:10landet GoshenDet östra Nildeltat, ett område med goda betesmarker som vette mot Kanaans land. Under hyksostiden (ca 1750-1550 f Kr) bodde här många semiter. och vara nära mig, du och dina barn och barnbarn, dina får och kor och allt som tillhör dig. 11 Det är fem hungerår kvar, men jag ska sörja för dig så att varken du eller ditt hus eller någon som tillhör dig ska lida nöd. 12 Ni ser ju med egna ögon, min bror Benjamin ser det också med egna ögon, att det är jag som talar till er med egen mun. 13 Berätta för far om all min härlighet i Egypten och om allt ni har sett. Och skynda er att föra far hit ner." 14 Han föll sin bror Benjamin om halsen och grät, och Benjamin grät vid hans hals. 15 Han kysste alla sina bröder och grät i deras armar. Därefter samtalade hans bröder med honom.

16 När ryktet spred sig i faraos palats att Josefs bröder hade kommit, gladde det farao och hans tjänare. 17 Och farao sade till Josef: "Säg till dina bröder att göra så här: Lasta era djur och res hem till Kanaans land. 18 Hämta sedan er far och ert husfolk och kom hit till mig, så ska jag ge er det bästa som finns i Egyptens land och ni ska få äta av landets överflöd. 19 Du ska säga till dem att göra så här: Ta med er vagnar*45:19vagnarEgypten var berömt för sina snabba vagnar (jfr 1 Kung 10:28f), något som var ovanligt bland Kanaans enklare befolkning vid denna tid. från Egyptens land för era små barn och era hustrur, och hämta er far och kom hit. 20 Bekymra er inte om era ägodelar, för det bästa som finns i hela Egyptens land ska vara ert." 21 Israels söner gjorde så, och Josef gav dem vagnar som farao befallt och gav dem också reskost. 22 Och han gav dem var sin högtidsdräkt, men Benjamin gav han trehundra siklar silver*45:22trehundra siklar silverDrygt 3 kg, motsvarande trettio årslöner (Dom 17:10). och fem högtidsdräkter. 23 Till sin far skickade han också gåvor, tio åsnor lastade med det bästa Egypten hade och tio åsneston lastade med säd och bröd och andra livsmedel åt hans far för resan. 24 Sedan lät han sina bröder resa, och de gav sig i väg. Och han sade till dem: "Gräla inte på vägen hem!"

25 De drog upp från Egypten och kom till sin far Jakob i Kanaans land. 26 De berättade för honom: "Josef lever än, och han är härskare över hela Egyptens land!" Då blev han alldeles lamslagen, han kunde inte tro dem. 27 Men när de talade om för honom allt vad Josef hade sagt till dem och när han såg vagnarna som Josef hade skickat för att hämta honom, då fick deras far Jakob nytt liv. 28 *1 Mos 46:30. Och Israel sade: "Det räcker. Min son Josef lever än. Jag vill ge mig av så att jag får se honom innan jag dör."