1 Nā, ka kite a Hākopa he wīti kei Īhipa, ka mea a Hākopa ki āna tama, "He aha koutou i tirotiro ai ki a koutou anō?" 2 I mea anō ia, "Nanā, kua rongo ahau he wīti kei Īhipa; haere iho ki reira, ki te hoko i tētahi mā tātou i reira; kia ora ai tātou, kei mate." 3 Nā, ka haere ngā tuākana kotahi tekau o Hōhepa ki raro, ki Īhipa, ki te hoko wīti. 4 Ko Pineamine ia, teina o Hōhepa, kīhai i tonoa e Hākopa i roto i ōna tuākana; i mea hoki ia, "Kei pono tētahi aituā ki a ia." 5 Ā, ka haere ngā tama a Īharaira ki te hoko i roto i te hunga i haere; he matekai hoki tō te whenua o Kanaana.

6 Nā, ko Hōhepa te kāwana o te whenua, ko ia te kaihoko ki ngā tāngata katoa o te whenua. Nā, ka haere mai ngā tuākana o Hōhepa, ā, ka piko ō rātou kanohi ki te whenua i tōna aroaro. 7 Ā, i te kitenga o Hōhepa i ōna tuākana, ka mōhio ia ki a rātou, otiia ka whakatangata kē ia ki a rātou, ka kōrero whakatuma ki a rātou; ka mea hoki ki a rātou, "I haere mai koutou i hea?"

Ā, ka mea rātou, "I te whenua o Kanaana, ki te hoko kai."

8 Ā, i mōhio a Hōhepa ki ōna tuākana ko rātou ia kīhai i mōhio ki a ia. 9 Nā, ka mahara a Hōhepa ki ngā moe i moe ai ia mō rātou, ā, ka mea ki a rātou, "He tūtei koutou; he whakataki i te wāteatanga o te whenua i haere mai ai koutou!"

10 Ā, ka mea rātou ki a ia, "Kāhore, e tōku ariki, engari i haere mai āu pononga ki te hoko kai. 11 He tama katoa mātou nā te tangata kotahi; he hunga pono mātou, ehara āu pononga i te tūtei."

12 Ā, ka mea ia ki a rātou, "Kāhore, engari he whakataki i te wāteatanga o te whenua i haere mai ai koutou."

13 Ā, ka mea rātou, "Kotahi tekau mā rua āu pononga, he tēina, he tuākana mātou, he tama nā te tangata kotahi, nō te whenua o Kanaana. Ko te whakaotinga kei tō mātou pāpā ināianei, ko tētahi kua kāhore."

14 Nā, ko te meatanga a Hōhepa ki a rātou, "Ko ia tāku i kōrero ai ki a koutou, i mea ai, ‘He tūtei koutou.’ 15 Mā konei ka mōhiotia ai koutou: e ora ana a Parao e kore koutou e haere atu i konei, ki te kāhore tō koutou whakaotinga e haere mai ki konei. 16 Tukua atu tētahi o koutou ki te tiki i tō koutou teina, ko koutou hoki, ka herea koutou, kia mōhiotia ai ā koutou kōrero, he pono rānei tā koutou. Ā, ki te kāhore, e ora ana a Parao, inā, he tūtei koutou."

17 Nā, ka huihuia rātou e ia kia tiakina, e toru ngā rā.

18 Ā, i te toru o ngā rā ka mea a Hōhepa ki a rātou, "Ko tēnei tā koutou e mea ai kia ora ai koutou; he tangata wehi hoki ahau i te Atua: 19 ki te mea he hunga pono koutou, me here tētahi o ō koutou tuākana i roto i te whare i tiakina ai koutou; otiia, me haere koutou ki te kawe wīti mō te matekai o ō koutou whare. 20 Ā, me kawe mai tō koutou teina, te whakaotinga, ki ahau; kia whakatikaia ai ā koutou kupu; ā, e kore koutou e mate."

Ā pēnā ana rātou. 21 Ā, ka mea rātou tētahi ki tētahi, "He pono kua whai hara tātou i tō tātou teina; i kite hoki tātou i te mamae o tōna wairua, i a ia i īnoi ai ki a tātou, ā, kīhai tātou i whakarongo atu; nā reira hoki i puta mai ai tēnei hē ki a tātou."

22 Nā, ka whakahoki a Reupena ki a rātou, ka mea, "Kāhore ianei ahau i kī atu ki a koutou, i mea, ‘Kaua e hara ki te tamaiti’; ā, kīhai koutou i rongo? Nā, ko ōna toto anō hoki tēnei te whakatakina nei." 23 Ā, kīhai rātou i mōhio e rongo ana a Hōhepa; nō te mea he kaiwhakamāori hoki i waenganui i a rātou.

24 Nā, ka tahuri kē atu ia i a rātou, ā, ka tangi. Ka hoki anō ia ki a rātou, ka kōrero ki a rātou, ka tango hoki i a Himiona i roto i a rātou, ā, herea ana e ia ki tō rātou aroaro. 25 Nā, ka whakahaua e Hōhepa kia whakakīia ā rātou pēke ki te wīti, kia whakahokia atu ngā moni a tēnei, a tēnei, ki ā rātou pēke, kia hoatu anō hoki ki a rātou he ō ki te ara; nā, pērā ana ia ki a rātou.

26 Nā, ka utaina e rātou ā rātou wīti ki ā rātou kāihe, ā, haere atu ana i reira. 27 Ā, i te whakatuwheratanga a tētahi o rātou i tāna pēke kia hoatu he kai mā tana kāihe i te whare tira, ka kitea e ia tāna moni; nā, kei te waha tonu o tāna pēke. 28 Ā, ka mea ia ki ōna tuākana, "Kua whakahokia mai tāku moni; ā, tēnei anō kei roto i tāku pēke."

Nā, kore ake ō rātou ngākau, ā, ka tahuri rātou me te wiri, ka mea tētahi ki tētahi, "He mahi aha tēnei a te Atua ki a tātou?"

29 Nā, ka tae rātou ki a Hākopa, ki tō rātou pāpā, ki te whenua o Kanaana, ā, ka kōrerotia ki a ia ngā mea katoa i pono ki a rātou; ka mea, 30 "I kōrero whakatuma mai te rangatira o te whenua ki a mātou; i kīia anō mātou e ia he tūtei mō te whenua. 31 Ā, ka mea mātou ki a ia, ‘He tangata pono mātou; ehara mātou i te tūtei. 32 Kotahi tekau mā rua mātou, he tuākana, he tēina, he tama nā tō mātou pāpā; kotahi kua kore, kei tō mātou pāpā hoki te whakaotinga ināianei, kei te whenua o Kanaana.’

33 "Nā, ko te meatanga mai a taua tangata, a te rangatira o te whenua, ki a mātou, ‘Mā tēnei e mōhio ai ahau he hunga pono koutou; me waiho e koutou tētahi o ō koutou tuākana ki ahau, ā, me mau atu e koutou he kai mō te matekai o ō koutou whare, ā, ka haere. 34 Ā, me kawe mai tō koutou teina, te whakaotinga, ki ahau, kia mōhio ai ahau ehara koutou i te tūtei, engari he hunga pono koutou. Pēnei ka hoatu e ahau tō koutou tuakana ki a koutou, ā, ka hokohoko koutou ki tēnei whenua.’ "

35 Ā, i a rātou e ringiringi ana i ā rātou pēke, nā, ko te moni a tēnei, a tēnei e takai ana i roto i ā rātou pēke; ā, ka kite rātou ko tō rātou pāpā i ngā moni e takai ana, nā, ka wehi rātou. 36 Nā, ka mea a Hākopa, tō rātou pāpā, ki a rātou, "Ka whakapania ahau e koutou: ko Hōhepa kua kāhore, ko Himiona hoki kua kāhore, ā, ka tangohia nei e koutou a Pineamine. He pēhi mōku ēnei mea katoa."

37 Nā, ka kōrero a Reupena ki tōna pāpā, ka mea, "Whakamatea āku tama tokorua, ki te kāhore ia e kawea mai e ahau ki a koe; hōmai ia ki tōku ringa, ā, māku ia e whakahoki mai ki a koe."

38 Ā, ka mea ia, "E kore tāku tama e haere tahi i a koutou ki raro; kua mate hoki tōna tuakana, ā, ko ia anake ka mahue nei; ā, ki te pono he aituā ki a ia i te ara e haere nei koutou, kātahi ka meinga tōku koroheketanga e koutou kia heke tangi atu ki te pō."

1 *Apg 7:11f. När Jakob fick veta att det fanns säd i Egypten, sade han till sina söner: "Varför står ni bara och ser på varann?" 2 Och han fortsatte: "Jag har hört att det finns säd i Egypten. Res dit och köp säd åt oss, så att vi överlever och inte dör." 3 Då reste tio av Josefs bröder ner för att köpa säd i Egypten.

4 Jakob skickade inte Josefs bror Benjamin med de andra bröderna, för han var rädd att det skulle hända honom någon olycka. 5 Så var också Israels söner bland dem som kom för att köpa säd, eftersom det rådde svält i Kanaans land.

6 *1 Mos 37:8f, 41:40f. Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden. 7 När Josef såg sina bröder kände han igen dem. Men han låtsades att han var en främling för dem och tilltalade dem hårt och frågade dem: "Var kommer ni ifrån?" De svarade: "Från Kanaans land för att köpa säd." 8 Trots att Josef kände igen sina bröder kände de inte igen honom. 9 *1 Mos 37:5f. Då tänkte Josef på drömmarna som han hade haft om dem. Han sade till dem: "Ni är spejare*42:9spejareResande främlingar betraktades ibland med misstanke (jfr Jos 2:1f).. Ni har kommit för att se var landet saknar skydd." 10 De svarade honom: "Nej, herre, dina tjänare har kommit för att köpa mat. 11 Vi är alla söner till en och samme man. Vi är hederliga män, dina tjänare är inga spejare."

12 Men han sade till dem: "Jo, ni har kommit för att ta reda på var landet saknar skydd." 13 *1 Mos 44:20. De svarade: "Vi, dina tjänare, är tolv bröder, söner till en och samme man i Kanaans land. Den yngste är hemma hos vår far och en lever inte längre." 14 Josef sade till dem: "Det är som jag har sagt er. Ni är spejare. 15 *1 Mos 43:5. Så här ska jag pröva er: Så sant farao lever, ni slipper inte härifrån om inte er yngste bror kommer hit. 16 En av er måste gå och hämta hit er bror, medan ni andra stannar som fångar. Så kan jag pröva om ni har talat sanning. Annars är ni spejare, så sant farao lever." 17 Sedan höll han dem i förvar i tre dagar.

18 På tredje dagen sade Josef till dem: "Om ni vill leva så gör så här, för jag fruktar Gud. 19 Om ni är hederliga män, låt då en av era bröder stanna som fånge i huset där ni satt fängslade. Men ni andra får resa i väg och ta hem säden som ni köpt till hjälp mot svälten hos er. 20 Ta sedan med er yngste bror hit till mig. Om ni talat sanning ska ni slippa dö." Och de gjorde så.

21 Men de sade till varandra: "Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest." 22 *1 Mos 37:21f. Ruben svarade dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle synda mot pojken? Men ni lyssnade inte på mig. Därför utkrävs nu hans blod." 23 Men de visste inte att Josef förstod, för han talade till dem genom tolk. 24 Han vände sig bort från dem och grät. Sedan vände han sig till dem igen och talade med dem. Och han tog Simeon från dem och lät fängsla honom inför deras ögon.

25 Josef befallde att man skulle fylla deras säckar med säd och lägga tillbaka vars och ens pengar i hans säck och ge dem mat för resan. När man hade gjort så, 26 lastade de säden på sina åsnor och reste därifrån. 27 Men när en av dem öppnade sin säck vid en rastplats för att ge sin åsna foder, fick han se sina pengar ligga överst i säcken. 28 Och han sade till sina bröder: "Jag har fått tillbaka mina pengar. Titta här! De är i min säck!" Då sjönk deras mod, och darrande av skräck sade de till varandra: "Vad har Gud gjort mot oss?"

29 När de kom hem till sin far Jakob i Kanaans land, berättade de för honom allt som hade hänt dem och sade: 30 "Mannen som var herre där i landet talade hårt till oss och behandlade oss som om vi var spejare i landet. 31 Men vi sade till honom: Vi är hederliga män, vi är inga spejare. 32 Vi är tolv bröder, söner till en och samme far. En lever inte längre och den yngste är hemma hos vår far i Kanaans land. 33 Men mannen som var herre i landet svarade oss: Så här ska jag ta reda på om ni är hederliga män: Lämna kvar en av era bröder hos mig. Ta det ni köpt mot svälten hemma hos er och res i väg. 34 Kom sedan med er yngste bror hit till mig, så att jag kan vara säker på att ni inte är spejare utan hederliga män. Då ska jag ge tillbaka er bror till er och ni ska få röra er fritt i landet."

35 När de sedan tömde sina säckar hittade var och en sin pengapåse i sin säck. Både de och deras far blev förskräckta när de fick se pengapåsarna. 36 Och deras far Jakob sade till dem: "Ni gör mig barnlös! Josef är borta, Simeon är borta och Benjamin vill ni också ta ifrån mig. Allting är emot mig!" 37 Ruben sade då till sin far: "Du får döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag ska föra honom tillbaka till dig." 38 *1 Mos 37:35, 44:22. Men han svarade: "Min son får inte resa dit med er. Hans bror är död och han är ensam kvar. Om någon olycka skulle hända honom på resan ni tänker göra, skulle ni föra mina grå hår med sorg ner i dödsriket."