1 Nā, ka tūria atu e Āperahama i reira ki te whenua i te tonga, ā, ka noho ki waenganui o Karehe, o Huru, ā, ka noho ia ki Kerara, he noho manene. 2 Nā, ko Hara, ko tāna wahine, ka kīia e Āperahama, "Ko tōku tuahine ia." Ā, ka tonoa mai e Apīmereke kīngi o Kerara, tangohia atu ana a Hara.

3 Nā, ka puta moemoeā mai te Atua ki a Apīmereke i te pō, ka mea ki a ia, "Nanā, ka mate koe mō te wahine i tangohia nei e koe; he wahine hoki ia nā te tāne."

4 Kāhore anō ia a Apīmereke kia tata noa ki a ia, ā, ka mea ia, "E te Ariki, ka whakamate anō rānei koe i te iwi tika? 5 Kāhore rānei ia i mea mai ki ahau, ‘Ko tōku tuahine ia?’ Me te wahine hoki, i mea mai anō ia, ‘Ko tōku tungāne ia.’ He tapatahi tōku ngākau, he harakore hoki ōku ringa i mea ai ahau i tēnei mea."

6 Ā, ka kōrero moemoeā mai te Atua ki a ia, "Āe rā, i mōhio tonu ahau he tapatahi tōu ngākau i a koe i mea ai i tēnei mea; i pupuri hoki ahau i a koe kei hara koe ki ahau. Nā reira, koe tē tukua ai e ahau kia pā ki a ia. 7 Nā, whakahokia ākuanei te wahine a tēnā tangata; nō te mea hoki he poropiti ia, ā, māna e īnoi mōu, ā, ka ora koe. Ki te kore e whakahokia e koe, kia mōhio koe, ka tino mate koe, koutou ko ngā mea katoa i a koe."

8 Nā, i te atatū ka maranga a Apīmereke, karangatia ana āna tāngata katoa, ā, kōrerotia ana ēnei mea katoa ki ō rātou taringa. Ā, nui atu te wehi o aua tāngata. 9 Nā, ka karanga a Apīmereke ki a Āperahama, ka mea ki a ia, "He mahi aha tēnei āu ki a mātou? Ā, he aha tōku hara ki a koe, i tākina mai ai e koe he hara nui ki ahau, ki tōku kīngitanga anō hoki? Kua meinga e koe ētahi mea ki ahau kāhore nei i tika kia mahia." 10 Ā, ka mea anō a Apīmereke ki a Āperahama, "I kite koe i te aha i meatia ai tēnei mea e koe?"

11 Nā, ka mea a Āperahama, "I mahara hoki ahau, ‘He pono, kāhore te wehi o te Atua i tēnei wāhi; ā, ka patua ahau e rātou mō tāku wahine.’ 12 He pono anō ia he tuahine ia nōku, ko te tamāhine a tōku pāpā, otiia ehara i te tamāhine nā tōku whaea; ā, ka noho hei wahine māku. 13 Ā, i tā te Atua meatanga i ahau kia kōpiko haere ake i te whare o tōku pāpā, ka mea ahau ki a ia, ‘Ko tōu aroha tēnei, hei whakaputa māu ki ahau: hei ngā wāhi katoa e tae ai tāua, kōrero mōku, "Ko tōku tungāne ia." ’ "

14 Nā, ka tīkina e Apīmereke he hipi, he kau, he pononga tāne, he pononga wāhine, ā, hoatu ana e ia ki a Āperahama, ā, whakahokia ana e ia a Hara, tāna wahine, ki a ia. 15 Ā, ka mea a Apīmereke, "Nanā, kei tōu aroaro tōku whenua; nohoia e koe te wāhi e pai ana ki tāu titiro." 16 Ā, ki a Hara i mea ia, "Nanā, kua hoatu e ahau ki tōu tungāne kotahi mano ngā hiriwa; nā, hei uhi tēnā mō ōu kanohi ki ngā tāngata katoa i a koe; hei tohu hoki mō tōu tika i katoa."

17 Kātahi ka īnoi a Āperahama ki te Atua; nā, kua ora i te Atua a Apīmereke, rātou ko tāna wahine, ko āna pononga wāhine; ā, ka whānau tamariki rātou. 18 Kua tūtakina rawatia hoki e Ihowā ngā kōpū katoa o te whare o Apīmereke, mō Hara, mō te wahine a Āperahama.

1 Abraham bröt upp därifrån och flyttade till Negev. Där uppehöll han sig mellan Kadesh och Shur, och han bodde en tid i Gerar*20:1GerarOmråde mellan Beer-Sheba och nuvarande Gazaremsan (10:19).. 2 *1 Mos 12:13f, 26:7f. Och Abraham sade om sin hustru Sara att hon var hans syster. Då sände Abimelek, kungen i Gerar, bud och hämtade Sara till sig.

3 Men Gud kom till Abimelek i en dröm om natten och sade till honom: "Du kommer att dö på grund av den kvinna du tagit, för hon är hustru till en annan man." 4 Men Abimelek hade inte rört henne och han svarade: "Herre, ska du döda även rättfärdiga människor*20:4rättfärdiga människorAnnan översättning: "ett rättfärdigt folk".? 5 Har han inte själv sagt till mig: Hon är min syster? Och hon sade själv: Han är min bror. Jag har gjort det med uppriktigt hjärta och rena händer."

6 Då sade Gud till honom i drömmen: "Ja, jag vet att du har gjort det med uppriktigt hjärta, och det var också jag som hindrade dig från att synda mot mig. Därför lät jag dig inte röra henne. 7 *Job 42:8, Ps 105:14f. Men ge nu mannen hans hustru tillbaka, för han är en profet. Han ska be för dig så att du får leva. Om du inte ger tillbaka henne, ska du veta att du själv och alla som tillhör dig kommer att döden dö."

8 Tidigt nästa morgon steg Abimelek upp och kallade till sig alla sina tjänare och berättade allt för dem. Männen blev mycket förskräckta. 9 Abimelek kallade på Abraham och sade till honom: "Vad har du gjort mot oss? Och vad har jag gjort för synd mot dig, eftersom du har dragit en så stor synd över mig och mitt rike? Du har gjort sådant mot mig som ingen borde göra." 10 Och Abimelek frågade Abraham: "Vad tänkte du när du gjorde det?"

11 *1 Mos 12:12, 26:7. Abraham svarade: "Jag tänkte att på det här stället fruktar man nog inte Gud. De kommer att döda mig för min hustrus skull. 12 Och hon är verkligen min syster, dotter till min far men inte till min mor, och hon blev min hustru. 13 Men när Gud sände mig på vandring bort från min fars hus sade jag till henne: Visa mig din kärlek så att du överallt vi kommer säger att jag är din bror."

14 Då tog Abimelek får och kor, tjänare och tjänarinnor och gav till Abraham. Han gav honom också tillbaka hans hustru Sara. 15 Och Abimelek sade: "Mitt land ligger öppet för dig. Du får bo var du vill." 16 Och till Sara sade han: "Jag ger din bror tusen siklar silver*20:16tusen siklar silverDrygt 10 kg silver eller hundra årslöner för dåtidens arbetare (Dom 17:10).. Det är en försoningsgåva för dig inför allt ditt folk, så att du får upprättelse inför alla."

17 Och Abraham bad till Gud, och Gud botade Abimelek och hans hustru och hans slavinnor så att de kunde föda barn igen. 18 Herren hade nämligen gjort alla kvinnor i Abimeleks hus ofruktsamma för Abrahams hustru Saras skull.