1 Nā, ka tūria atu e Hākopa, ka haere ki te whenua o ngā tāngata o te rāwhiti. 2 Nā, ka titiro atu ia, ā, ka kite i tētahi poka i te pārae; nā, ko ētahi kāhui hipi e toru e takoto ana i te taha; i whakainumia hoki e rātou ngā kāhui ki te wai o taua poka. He nui hoki te kōhatu i te waha o te poka. 3 I huihuia hoki ki reira ngā kāhui katoa; ā, whakatakā atu ana e rātou te kōhatu i te waha o te poka, kia whakainumia ai ngā hipi, nā, ka whakahokia anō e rātou te kōhatu ki te waha o te poka, ki tōna wāhi.

4 Nā, ka mea a Hākopa ki a rātou, "E ōku tuākana, nō hea koutou?"

Ā, ka mea rātou, "Nō Harana mātou."

5 Nā, ka mea ia ki a rātou, "E mōhio ana ianei koutou ki a Rāpana, tama a Nahora?"

Ka mea rātou, "E mōhio ana anō mātou."

6 Ā, ka mea ia ki a rātou, "E ora ana rānei ia?"

Ka mea rātou, "E ora ana anō. Ko Rahera anō tēnei, ko tāna tamāhine, te haere mai nei me ngā hipi."

7 Nā, ka mea ia, "Nanā, he nui anō te rā, ehara tēnei i te wā hei huihuinga mai mō ngā kararehe. Whakainumia ngā hipi, haere hoki ki te whāngai."

8 Nā, ka mea rātou, "E kore e taea e mātou, kia huihuia mai rā anō ngā kāhui katoa, kia whakatakā hoki e rātou te kōhatu i te waha o te poka; kātahi ka whakainu mātou i ngā hipi."

9 I a ia anō e kōrero ana ki a rātou, ka puta mai a Rahera me ngā hipi a tōna pāpā; ko ia hoki te kaiwhāngai. 10 Ā, nō te kitenga o Hākopa i a Rahera tamāhine a Rāpana, tungāne o tōna whaea, me ngā hipi hoki a Rāpana, tungāne o tōna whaea, nā, ka haere a Hākopa, ā, whakatakā atu ana e ia te kōhatu i te waha o te poka, whakainumia ana e ia ngā hipi a Rāpana, tungāne o tōna whaea. 11 Nā, ka kihi a Hākopa i a Rahera, ā, nui atu tōna reo ki te tangi. 12 Nā, ka whakaaturia e Hākopa ki a Rahera ko ia te irāmutu o tōna pāpā, he tama hoki nā Ripeka, ā, ka rere ia ki te kōrero ki tōna pāpā.

13 Nā, i te taenga atu ki a Rāpana o te rongo o Hākopa, tama a tōna tuahine, ka rere ia ki te whakatau i a ia, ka awhi i a ia, ka kihi hoki i a ia, ā, kawea ana ki tōna whare. Ā, ka kōrerotia e ia ēnei mea katoa ki a Rāpana. 14 Nā, ka mea a Rāpana ki a ia, "He pono ko tōku wheua, ko tōku kikokiko koe." Ā, kotahi te marama i noho ai ia ki a ia.

15 Nā, ka mea a Rāpana ki a Hākopa, "Nō te mea ko tāku irāmutu koe, me mahi noa anō koe ki ahau? Kōrero mai ki ahau, me aha he utu mōu?"

16 Nā, tokorua ngā tamāhine a Rāpana; ko te ingoa o te tuakana ko Rea, ko te ingoa hoki o te teina ko Rahera. 17 He papahewa ngā kanohi o Rea; he mea āhuareka ia a Rahera, he ātaahua hoki ki te titiro atu. 18 Nā, i aroha a Hākopa ki a Rahera; ā, ka mea ia, "Kia whitu ngā tau e mahi ai ahau ki a koe mō Rahera, mō tāu tamāhine ō muri."

19 Nā, ka mea a Rāpana, "Engari te hoatu e ahau ki a koe, kei hoatu ki te tangata kē; e noho ki ahau." 20 Nā, e whitu ngā tau i mahi ai a Hākopa mō Rahera; ā, he rangi torutoru noa ake te rite o aua tau ki tōna whakaaro, i tōna aroha ki a ia.

21 Nā, ka mea a Hākopa ki a Rāpana, "Hōmai tāku wahine, kua rite nei hoki ōku rā, kia haere ahau ki roto, ki a ia."

22 Nā, ka huihuia mai e Rāpana ngā tāngata katoa o taua wāhi, ā, tukua ana e ia he hākari. 23 Ā, i te ahiahi ka mau ia ki a Rea ki tāna tamāhine, ā, kawea ana ia ki a ia; ā, ka haere ia ki roto, ki a ia. 24 Ā, i hoatu e Rāpana a Tiripa, tāna pononga wahine, hei pononga mā Rea, mā tāna tamāhine.

25 Ā, i te ata, nā, ko Rea ia; ā, ka mea ia ki a Rāpana, "He aha tēnei mahi āu ki ahau? Ehara ianei a Rahera i tāku i mahi ai ahau ki a koe? He aha rā koe i tinihanga, ai ki ahau?"

26 Nā, ko te meatanga a Rāpana, "Ehara tēnei i te tikanga o tō mātou whenua, kia hoatu te teina ki mua o te tuakana. 27 Whakatutukitia te wiki mō tēnei, ā, ka hoatu anō hoki tērā e mātou ki a koe mō te mahi e mahi ai koe ki ahau i ētahi atu tau e whitu."

28 Ā, pērā ana a Hākopa, ā, whakatutukitia ana e ia te wiki mō tēnei; ā, ka hōmai e ia a Rahera, tāna tamāhine, ki a ia hei wahine māna. 29 I hōmai anō e Rāpana a Piriha, tāna pononga wahine, ki a Rahera, ki tāna tamāhine, hei pononga māna. 30 Nā, ka haere anō hoki ia ki roto, ki a Rahera, ā, nui atu tōna aroha ki a Rahera i tōna ki a Rea; e whitu atu anō ngā tau i mahi ai ia ki a ia.

31 Ā, ka kite a Ihowā e kinongia ana a Rea, ka whakatuwheratia e ia tōna kōpū; he pākoko ia a Rahera. 32 Nā, ka hapū a Rea, ā, ka whānau he tama, ā, huaina ana e ia tōna ingoa ko Reupena; i mea hoki ia, "Mō Ihowā hoki i titiro mai ki tōku tangihanga; tā te mea hoki ākuanei tāku tahu aroha ai ki ahau."

33 Nā, ka hapū anō ia, ā, ka whānau he tama; ā, ka mea ia, "I rongo hoki a Ihowā e kinongia ana ahau, koia i hōmai ai hoki e ia tēnei ki ahau." Ā, huaina ana e ia tōna ingoa ko Himiona.

34 Nā, ka hapū anō ia, ā, ka whānau he tama; ā, ka mea ia, "Kātahi anō tāku tahu ka piri mai ki ahau, nō te mea hoki ka tokotoru ā māua tama ka whānau"; nā reira i huaina ai e ia tōna ingoa ko Rīwai.

35 Nā, ka hapū anō ia, ā, ka whānau he tama; ā, ka mea ia, "Kātahi ahau ka whakamoemiti ki a Ihowā"; koia i huaina ai e ia tōna ingoa ko Hūrā; ā, ka mutu tāna whānau.

1 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 *2 Mos 2:15f. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen*29:2StenenGömde och skyddade vattenhålet, som var livsviktigt i ökenlandskapet. som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Harran." 5 *1 Mos 24:29. Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son*29:5Nahors sonEgentligen sonson (22:20, 23, 24:29).?" "Honom känner vi", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Är det väl med honom?" De svarade: "Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren*29:6Rakel med fårenHebr. rachél betyder "fårtacka".." 7 Jakob sade: "Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."

9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel*29:11kysste RakelSläktingar hälsades med en kindkyss (jfr 27:26, 29:13, Höga V 8:1, 1 Tess 5:26). och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.

15 Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta*29:17Leas ögon var mattaHebr. leá betyder "matt" (men på arabiska och akkadiska "ko"). Ordet för "matta" (rachót) kan också översättas "milda" eller "svaga"., men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 *Hos 12:12. Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag kan arbeta för dig i sju år*29:18arbeta åt dig i sju årEtt högt pris. Enligt de mesopotamiska Nuzitexterna från 1400-talet f Kr fick brudens familj normalt motsvarande tre-fyra årslöner i brudgåva. för Rakel, din yngre dotter." 19 Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.

25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit*29:25bedragitEn brud var beslöjad (24:65), och vid bröllop dracks ofta rikligt med vin (Joh 2:10), vilket kan ha bidragit till att Jakob inte kände igen Lea. mig?" 26 Laban svarade: "Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre*29:26inte ge bort den äldre före den yngreSeden, som skulle se till att samtliga döttrar blev gifta och försörjda, har gällt i området fram till våra dagar. före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka*29:27bröllopsveckaEtt bröllop firades ofta i dagarna sju (jfr Dom 14:12 och skapelseveckan i 1 Mos 1).. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till."

28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.*29:30Rakel … LeaDeras namn används än i dag i judiska välsignelser för kvinnor (jfr Rut 4:11). Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben*29:32RubenBetyder "se, en son" och liknar orden för "han har sett mitt lidande"., för hon sade: "Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."

33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också." Och hon gav honom namnet Simeon*29:33SimeonAnknyter till det hebreiska ordet för "höra"..

34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner." Därför fick han heta Levi*29:34LeviAnknyter till det hebreiska ordet för "hålla sig till"..

35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda*29:35JudaAnknyter till det hebreiska ordet för "tacka".. Sedan slutade hon föda.