1 Nā, ka haere atu a Rina, tamāhine a Rea, i whānau nei i a rāua ko Hākopa, kia kite i ngā tamāhine o te whenua. 2 Ā, ka kite a Hekeme, tama a Hāmora Hiwi, rangatira o taua whenua, i a ia; ā, ka hopukia ia e ia, ā, ka takoto ki a ia, ka whakaiti hoki i a ia. 3 Nā, ka piri tōna wairua ki a Rina, tamāhine a Hākopa, ā, ka aroha ia ki te kōtiro rā, ka whakamārie hoki i te ngākau o taua kōtiro. 4 Nā, ka kōrero a Hekeme ki a Hāmora, ki tōna pāpā, ka mea, "Tīkina te kōtiro nei hei wahine māku."

5 Nā, i rongo a Hākopa kua pōkea a Rina, tāna tamāhine, e ia; ā, i te pārae āna tama, i āna kararehe. Nā, ka whakarongo puku a Hākopa, kia tae mai rā anō rātou.

6 Nā, ka haere a Hāmora pāpā o Hekeme ki a Hākopa ki te kōrero ki a ia. 7 Nā, ka haere mai ngā tama a Hākopa i te pārae, i tō rātou rongonga; ā, ka matangerengere aua tāngata, ka tino riri hoki, mō tāna mahi wairangi i roto i a Īharaira, i a ia i takoto rā ki te tamāhine a Hākopa; he mahi hoki kīhai i tika.

8 Nā, ka kōrero a Hāmora ki a rātou, ka mea, "Ko Hekeme, ko tāku tama, piri tonu tōna wairua ki tā koutou tamāhine. Hōmai ia ki a ia, nē? hei wahine. 9 Ā, kia mārenatia tātou ki a tātou; hōmai ā koutou tamāhine ki a mātou, ā, me tango hoki ā mātou tamāhine mā koutou. 10 Ā, me noho koutou ki a mātou; ā, ka takoto atu te whenua i mua i a koutou; e noho i reira, ka hokohoko i reira, ka whakatupu rawa mā koutou i reira."

11 Ā, ka mea a Hekeme ki tōna pāpā rātou ko ōna tungāne, "Kia manakohia mai ahau e koutou, ā, ko tā koutou e kī mai ai ki ahau ka hoatu e ahau. 12 Ahakoa pēhea te nui o te tāpākūhā me te hākari e meatia mai e koutou ki ahau, ka hoatu e ahau tā koutou e kī mai ai ki ahau; otirā hōmai te kōtiro hei wahine māku."

13 Nā, ka whakahoki tinihanga, ngā tama a Hākopa ki a Hekeme rāua ko Hāmora, ko tōna pāpā, i mea hoki rātou mō Rina, mō tō rātou tuahine, whakapokea e ia; 14 ka mea rātou ki a rāua, "E kore tēnei mea e taea e mātou te mea, te hoatu i tō mātou tuahine ki te tangata kāhore i kotia; he tāwainga hoki tēnā mō mātou. 15 Tēnei ia te mea e whakaae ai mātou ki a koutou. Ki te pēneitia koutou me mātou, ki te kotia ō koutou tāne katoa. 16 Kātahi ka hoatu e mātou ā mātou tamāhine ki a koutou, ka tangohia mai hoki ā koutou tamāhine mā mātou, ā, ka noho mātou i roto i a koutou, ā, ka meinga tātou hei iwi kotahi. 17 Ki te kāhore ia koutou e rongo ki tā mātou, kia kotia koutou; nā, ka tango mātou i tā mātou tamāhine, ka haere."

18 Nā, i pai ā rātou kupu ki a Hāmora, ki a Hekeme hoki, ki te tama a Hāmora, 19 ā, kīhai i whakaroa taua tamaiti ki te mea i taua mea, he matenui hoki nōna ki te tamāhine a Hākopa. He nui atu anō ia i ngā tāngata katoa o te whare o tōna pāpā. 20 Nā, ka haere a Hāmora rāua ko Hekeme, ko tāna tama, ki te kūwaha o tō rāua pā, ā, ka kōrero ki ngā tāngata o tō rāua pā, ka mea, 21 "He hunga āta noho tēnei ki a tātou nō reira tukua rātou kia noho ki tēnei whenua, kia hokohoko ki konei. Nā, ko te whenua nei, nanā, he nui noa atu mō rātou; me tango mai e tātou ā rātou tamāhine hei wāhine mā tātou, ka hoatu hoki i ā tātou tamāhine ki a rātou. 22 Kotahi anō ia te mea e whakaae mai ai aua tāngata ki a tātou, kia noho ki a tātou, kia waiho hei iwi kotahi, ki te kotia ō tātou tāne katoa, ki te pērātia me rātou kua kotia nei. 23 Ko ā rātou kararehe, ko ā rātou taonga, me ā rātou kīrehe katoa, e kore ianei ēnā e riro mai i a tātou? Erangi me whakaae atu tātou ki a rātou, ā, ka noho rātou ki a tātou."

24 Ā, i whakarongo ki a Hāmora rāua ko Hekeme, ko tāna tama, ngā tāngata katoa i haere atu i te kūwaha o tōna pā; ā, i kotia katoatia ngā tāne, ngā tāngata katoa i haere atu i te kūwaha o tōna pā.

25 Ā, i te toru o ngā rā, i a rātou e mamae ana, nā, ka tango ngā tama tokorua a Hākopa, a Himiona rāua ko Rīwai, ngā tungāne o Rina, i tāna hoari, i tāna hoari, ā, haere ohorere ana ki te pā, ā, patua iho e rāua ngā tāne katoa. 26 I patua anō hoki e rāua a Hāmora rāua ko Hekeme, ko tāna tama ki te mata o te hoari, ā, tangohia ana e rāua a Rina i roto i te whare o Hekeme, ā, haere ana. 27 Nā, ka haere ngā tama a Hākopa ki te hunga i patua, ā, pāhuatia ana e rātou te pā, mō tō rātou tuahine i whakapokea e rātou. 28 I tangohia e rātou ā rātou hipi, ā rātou kau, ā rātou kāihe, me ngā mea hoki i te pā, me ngā mea anō hoki i te māra; 29 me ā rātou taonga katoa, ā, whakaraua ana ā rātou tamariki katoa, me ā rātou wāhine, i pāhuatia anō hoki ngā mea katoa i roto i te whare.

30 Nā, ka mea a Hākopa ki a Himiona rāua ko Rīwai, "Ka raru ahau i a kōrua, ka meinga kia piro i roto i ngā tāngata whenua, i roto i ngā Kanaani rātou ko ngā Perihi, ā, ka huihui mai rātou ki ahau, ki te hunga tokoiti, ā, ka patua ahau; ā, ka ngaro ahau, ahau me tōku whare."

31 Ā, ka mea rāua, "Kia pērātia koia e ia tō mātou tuahine me te wahine kairau?"

1 Men Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob, gick ut för att träffa flickorna i landet. 2 Shekem som var son till hivén Hamor, fursten i landet, fick se henne och tog henne. Han låg med henne och förnedrade henne. 3 Men hans hjärta fäste sig vid Jakobs dotter Dina. Han älskade flickan och talade vänligt med henne. 4 Och Shekem sade till sin far Hamor: "Skaffa mig den flickan till hustru*34:4till hustruSamlag före äktenskap betraktades som en "dårskap i Israel" (vers 7, jfr 5 Mos 22:21) men löstes ofta genom äktenskap (2 Mos 22:16f, 5 Mos 22:28f), dock inte med en olämplig partner som en avgudadyrkare (5 Mos 7:3f).."

5 Jakob fick höra att hans dotter Dina hade blivit orenad, men eftersom hans söner var ute på marken med boskapen teg Jakob tills de kom hem. 6 Men Shekems far Hamor gick ut till Jakob för att tala med honom. 7 *5 Mos 22:21, 2 Sam 13:11f. När Jakobs söner kom hem från marken och fick höra vad som hänt, kände de sorg och vrede över vad Shekem gjort. Att han hade legat med Jakobs dotter var en dårskap i Israel, något som inte fick ske.

8 Men Hamor talade med dem och sade: "Min son Shekem har fäst sig vid er syster. Ge henne åt honom till hustru. 9 Gift in er hos oss. Ge oss era döttrar så kan ni ta våra döttrar till hustrur. 10 Slå er ner hos oss och landet ska ligga öppet för er. Bo här och flytta omkring och skaffa er ägodelar." 11 Och Shekem sade till hennes far och hennes bröder: "Låt mig finna nåd för era ögon. Det ni begär vill jag ge er. 12 Begär av mig hur stor brudgåva och annan gåva som helst. Jag vill ge vad ni fordrar av mig. Ge mig bara flickan till hustru."

13 Jakobs söner svarade Shekem och hans far Hamor med list, eftersom han hade orenat deras syster Dina. 14 De sade till dem: "Vi kan inte gå med på att ge vår syster åt en man som har förhud. Det skulle vara en skam för oss. 15 Vi kan göra er till viljes bara på det villkoret att ni blir som vi och att alla män bland er låter omskära sig. 16 Då ska vi ge er våra döttrar och ta era döttrar till hustrur, vi ska bo bland er och bli ett enda folk med er. 17 Men om ni inte lyssnar till oss och inte låter er omskäras, kommer vi att ta vår syster och dra bort."

18 Hamor och hans son Shekem tyckte att deras förslag lät bra. 19 Och den unge mannen dröjde inte med att göra som de sade, eftersom han var kär i Jakobs dotter. Och han var mer ansedd i sin fars hus än någon annan.

20 Hamor och hans son Shekem gick till stadsporten*34:20stadsportenPlatsen där de äldste samlades och beslut fattades (jfr 5 Mos 25:7f, Rut 4). och talade till männen i staden. De sade: 21 "Dessa män är fredligt sinnade mot oss. De kan få bo i landet och flytta omkring här. Landet har ju gott om utrymme för dem. Vi tar deras döttrar till hustrur åt oss och ger dem våra döttrar. 22 Men endast på ett villkor kommer männen att göra oss till viljes och bo bland oss och bli ett enda folk med oss: att alla män hos oss blir omskurna liksom de är omskurna. 23 Då kommer deras boskap och egendom och alla deras dragdjur att tillhöra oss. Låt oss därför göra dem till viljes så att de bor kvar bland oss." 24 Och folket lydde Hamor och hans son Shekem. Alla män som bodde innanför stadsporten lät omskära sig.

25 *1 Mos 49:5f. Men på tredje dagen, när männen var sjuka av såren, tog Jakobs två söner Simeon och Levi, Dinas bröder, var sitt svärd och överföll oväntat staden och dödade alla av manligt kön. 26 Även Hamor och hans son Shekem dödade de med svärd och tog med sig Dina ut ur Shekems hus och gav sig i väg. 27 Och Jakobs söner gick fram över de slagna och plundrade staden eftersom deras syster hade blivit orenad. 28 De tog deras får, kor och åsnor, både det som fanns i staden och det som fanns ute på fälten. 29 Alla deras ägodelar och alla deras barn och kvinnor förde de bort som byte tillsammans med allt annat som fanns i husen.

30 Men Jakob sade till Simeon och Levi: "Ni har dragit olycka över mig och gjort mig förhatlig för dem som bor i landet, kananeerna och perisseerna. Jag har bara några få män. Nu går de samman mot mig och slår ihjäl mig. Både jag och mitt hus kommer att förgöras." 31 Men de svarade: "Ska man då få behandla vår syster som en hora?"