1 Nā, haere ana a Hākopa i tōna huarahi, ā, ka tūtaki ki a ia ngā anahera a te Atua. 2 Ā, ka mea a Hākopa i tōna kitenga i a rātou, "Ko te ope tēnei a te Atua!" Nā, huaina iho e ia te ingoa o tēnā wāhi ko Mahanaima.

3 Nā, ka tono tāngata atu a Hākopa ki mua i a ia ki a Ēhau, ki tōna tuakana, ki te whenua o Heira, ki te whenua o Ēroma. 4 Ka ako hoki ia ki a rātou, ka mea, "Kia pēnei he kōrero atu mā koutou ki tōku ariki, ki a Ēhau: ‘E pēnei ana te kupu a tāu pononga, a Hākopa, i a Rāpana ahau e noho ana ā tae mai ki tēnei wā; 5 he kau anō āku, he kāihe, he hipi, he pononga tāne, he pononga wāhine. Ā, kua tono tāngata nei ahau ki te kōrero ki tōku ariki, kia manakohia ai ahau e koe.’ "

6 Nā, ka hoki mai ngā karere ki a Hākopa, ka mea, "I tae atu mātou ki tōu tuakana, ki a Ēhau, ā, tēnei anō ia te haere mai nei ki te whakatau i a koe, rātou tahi ko ngā tāngata e whā rau."

7 Nā, he nui te wehi o Hākopa, ka mānukanuka; nā, ka wehea e ia ōna tāngata, me ngā hipi, me ngā kau, me ngā kāmera, kia rua ngā rōpū; 8 i mea hoki ia, "Ki te tae mai a Ēhau ki te rōpū tuatahi, ā, ka patua e ia, nā, ka mawhiti te rōpū i mahue."

9 Nā, ka mea a Hākopa, "E te Atua o tōku pāpā, o Āperahama, e te Atua o tōku pāpā, o Īhaka, e Ihowā, nāu nei te kupu ki ahau, ‘Hoki atu ki tōu whenua, ki ōu whanaunga hoki, ā, ka pai tāku mahi ki a koe.’ 10 He iti rawa ahau, he nui āu arohatanga katoa, me te pono katoa hoki i whakaputaina mai e koe ki tāu pononga; i whiti mai hoki ahau me tōku tokotoko i tēnei Horano; ā, ka rua nei ōku rōpū. 11 Tēnā rā, whakaorangia ahau i te ringa o tōku tuakana, i te ringa o Ēhau; e wehi ana hoki ahau i a ia, kei haere mai ia ki te patu i ahau, i te whaea rātou tahi ko ngā tamariki. 12 I mea mai nei hoki koe, ‘Inā, ka pai tāku mahi ki a koe, ā, ka meinga e ahau ōu uri kia rite ki te onepū o te moana, e kore nei e taea te tatau i te tini.’ "

13 Ā, i moe ia ki reira i taua pō; ā, i tangohia e ia i roto i ngā mea i pono ki tōna ringa he hākari mā Ēhau, mā tōna tuakana: 14 e rua rau ngā koati uha, e rua tekau hoki ngā koati toa, e rua rau ngā hipi uha, e rua tekau ngā hipi toa, 15 e toru tekau ngā kāmera whai waiū, me ā rātou kūao, e whā tekau ngā kau, kotahi tekau hoki ngā pūru, e rua tekau ngā kāihe uha, me ngā kūao hoki kotahi tekau. 16 Ā, ka hoatu e ia ki ngā ringa o āna pononga tēnei kāhui, tēnei kāhui, motumotu rawa; ka mea ia ki āna pononga, "Haere i mua i ahau, kia whai takiwā tētahi kāhui, tētahi kāhui."

17 I ako anō ia i te tuatahi, i mea: "E tūtaki a Ēhau, tōku tuakana, i a koe, e mea, ‘Nā wai koe? Ā, e haere ana koe ki hea? Ā, nā wai ēnei mea i tōu aroaro?’ 18 Nā, ka mea atu koe, ‘Nā tāu pononga, nā Hākopa; i hōmai e ia hei hākari mā tōku ariki, mā Ēhau, ā, tēnei anō hoki ia kei muri i a mātou.’ "

19 He pērā anō tāna ako ki te tuarua, ki te tuatoru hoki, ki ngā tāngata katoa anō hoki i haere i muri i ngā kāhui, i mea ia: "Ko te tikanga tēnei mō ngā kupu e kōrero ai koutou ki a Ēhau, ina tūtaki ki a ia, 20 ā, me kī atu e koutou, ‘Nā, tēnei anō hoki tāu pononga, a Hākopa, kei muri i a mātou.’ " I mea hoki ia, "Me whakamārie ia e ahau ki te hākari e haere ana i mua i ahau, ā muri iho ka kite ahau i tōna kanohi; tērā pea ia e manako ki ahau." 21 Nā, ka haere atu te hākari i mua i a ia; ā, ko ia i moe i taua pō i te puni.

22 Ā, i whakatika ia i taua pō, i tango hoki i āna wāhine tokorua, me āna wāhine pononga tokorua, me āna tamariki tekau mā tahi, ā, ka whiti i te whitinga i Iapoko. 23 Ā, i tango ia i a rātou, i mea hoki kia whiti i te awa, ā, i tukua atu e ia kia whiti ngā mea i a ia. 24 Ā, i mahue iho a Hākopa ko ia anake; ā, nōnoke ana rāua ko tētahi tangata, ā, tākiri noa te ata. 25 Ā, nō te kitenga o tērā kīhai ia i taea e ia, ka pā ia ki te ateatenga o tōna hūhā; ā, ka takoki te ateatenga o te hūhā o Hākopa i a rāua e nōnoke ana. 26 Nā, ka mea ia, "Tukua ahau, kua tākiri hoki te ata."

Ā, ka mea ia, "E kore koe e tukua e ahau, kia manaakitia rā anō ahau e koe."

27 Ā, ka mea ia, "Ko wai tōu ingoa?"

Ā, ka mea ia, "Ko Hākopa."

28 Ā, ka mea ia, "Heoi anō kīanga ko Hākopa tōu ingoa, engari ko Īharaira. Nō te mea kua tohe koe ki te Atua, ki te tangata hoki, ā, i a koe anō te mutunga."

29 Nā, ka ui a Hākopa, ka mea, "Tēnā koa, kōrerotia mai tōu ingoa."

Anō rā ko ia, "He aha tōku ingoa i uia ai e koe?" Ā, ka manaaki ia i a ia i reira.

30 Nā, huaina ana e Hākopa te ingoa o taua wāhi ko Peniere, i mea hoki ia, "Mōku i titiro ki te Atua, he kanohi, he kanohi, ā, kei te ora nei ahau."

31 Ā, i tara mai te rā ki a ia i a ia ka whiti i Penuere, kei te totitoti anō tōna hūhā. 32 Koia ngā tama a Īharaira tē kai ai i te uaua i memenge, arā i tērā i te ateatenga o te hūhā, ā tae noa ki tēnei rā. Nō te mea hoki i pā ia ki te ateatenga o te hūhā o Hākopa, ki te uaua i memenge.

1 Och Jakob fortsatte sin färd. Då mötte Guds änglar honom. 2 *2 Kung 6:17, Ps 34:8. När han såg dem sade han: "Här är Guds skara." Och han kallade platsen Mahanajim*32:2MahanajimBetyder "två skaror". Platsen, som ligger öster om Jordan, blev en centralort under Davids tid (2 Sam 2:8, 17:24)..

3 Jakob skickade budbärare*32:3budbärareHebr. malachím, samma ord som översätts "änglar" i vers 2. framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark*32:3Seirs land på Edoms markRegionen sydöst om Döda havet där Esaus ättlingar blev Edoms folk (jfr 25:20, 36:8).4 och befallde dem: "Så här ska ni säga till min herre Esau: Din tjänare Jakob hälsar: Jag har bott hos Laban och dröjt kvar där ända tills nu. 5 Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor, och nu sänder jag bud för att låta min herre veta det, så att jag kan finna nåd för dina ögon."

6 När budbärarna kom tillbaka till Jakob sade de: "Vi träffade din bror Esau, och han kommer emot dig med fyrahundra man." 7 Jakob blev mycket förskräckt och greps av ångest. Han delade upp sitt folk och fåren, korna och kamelerna i två skaror 8 och sade: "Om Esau överfaller den ena skaran och slår den, så kan den andra komma undan."

9 *1 Mos 31:13. Och Jakob bad: "Herre, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, Herre, du som sade till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt så ska jag göra dig gott. 10 Jag är inte värdig all den nåd och trofasthet som du har visat din tjänare. När jag gick över denna Jordan hade jag inte mer än min stav, och nu har jag blivit två skaror. 11 Rädda mig från min bror Esaus hand, för jag är rädd att han kommer och dödar mig och mödrarna och barnen. 12 *1 Mos 28:13f. Du har själv sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta dina efterkommande bli som havets sand, omöjliga att räkna."

13 Jakob stannade där den natten. Från sina hjordar tog han ut gåvor till sin bror Esau: 14 tvåhundra getter och tjugo bockar, tvåhundra tackor och tjugo baggar, 15 trettio kamelston som gav di och deras föl, fyrtio kor och tio tjurar samt tjugo åsneston med tio föl. 16 Han lämnade dem i sina tjänares hand, var hjord för sig, och sade: "Gå framför mig och håll ett avstånd mellan hjordarna."

17 Sedan befallde han den som gick först: "När min bror Esau möter dig och frågar: Vem tillhör du och vart går du, och vem tillhör djuren som du driver framför dig? 18 så ska du svara: De tillhör din tjänare Jakob. Det är en gåva som han skickar till sin herre Esau, och själv kommer han efter oss." 19 Han befallde också den andre och den tredje och alla de andra som drev hjordarna: "Som jag har sagt er ska ni säga till Esau, när ni kommer fram till honom. 20 Ni ska också säga: Se, din tjänare Jakob kommer efter oss." Han tänkte nämligen: "Jag vill beveka honom med gåvorna som kommer före mig. Sedan kommer jag själv inför hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl." 21 Så kom gåvorna före honom, medan han själv stannade i lägret den natten.

22 Men Jakob steg upp samma natt och tog sina båda hustrur och sina båda slavinnor och sina elva söner och gick över Jabboks vadställe*32:22Jabboks vadställeVattenrik biflod till Jordan, österut i höjd med Shekem.. 23 Han tog dem och förde dem över bäckravinen tillsammans med allt annat han ägde. 24 *Hos 12:3f. Och Jakob blev ensam kvar.

Då brottades en man med honom ända tills gryningen kom. 25 När han såg att han inte kunde övervinna Jakob, slog han honom på höftleden så att höften gick ur led medan han brottades med honom. 26 Och han sade: "Släpp mig, för gryningen är här." Men Jakob svarade: "Jag släpper dig inte förrän du välsignar mig." 27 Då sade han till honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Jakob." 28 *1 Mos 35:10, 1 Kung 18:31. Han sade: "Du ska inte längre heta Jakob utan Israel*32:28IsraelBetyder "kämpar med Gud" eller "regerar med Gud". Hos 12:4 förklarar segern som att han "grät och bad om nåd"., för du har kämpat med Gud och med människor och segrat."

29 *Dom 13:17f. Och Jakob frågade: "Låt mig få veta ditt namn." Han svarade: "Varför frågar du efter mitt namn?" Och han välsignade honom där.

30 *2 Mos 33:20, Dom 6:22f, 13:22. Jakob kallade platsen Peniel*32:30Peniel(även Penuel, vers 31) betyder "Guds ansikte"., för han tänkte: "Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv skonats." 31 När han hade kommit förbi Penuel såg han solen gå upp. Och han haltade på höften.

32 Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan som ligger på höftleden, eftersom han slog Jakob på höftleden, på höftsenan.