1 I muri i tēnei, ka puaki te māngai o Hopa, ā, ka kangā e ia tōna rā. 2 Nā, ka oho a Hopa, ka mea:

3 "Kia ngaro te rā i whānau ai ahau,

te pō, i kōrerotia ai,

‘He tamāroa kei roto i te kōpū.’

4 Waiho taua rā mō te pōuri;

kaua e tirohia iho e te Atua i runga;

kaua hoki e whitingia e te mārama.

5 Kia poke ia i te pōuri, i te ātārangi hoki o te mate;

kia tauria iho e te kapua;

kia whakawehia anō hoki e te whakapōuritanga o te rā.

6 Nā, ko taua pō – kia mau pū i te pōuri kerekere;

kei honoa ki ngā rā o te tau;

kei huihuia atu ina taua ngā marama.

7 Nanā, kia mokemoke taua pō,

kaua te reo koa e uru ki roto.

8 Kia kangā hoki e te hunga kanga i te rā,

e te hunga mōhio ki te whakaara rewiatana.

9 Kia pōuri ngā whetū o tōna kākarauritanga;

kia tatari ki te mārama, ā, kāhore noa iho;

kei kite hoki i te tākiritanga ata –

10 mōna kīhai i tūtaki i ngā tatau o te kōpū o tōku whaea,

kīhai i huna i te māuiui kei kitea e ahau.

11 "He aha ahau tē mate ai i te kōpū?

He aha tē hemo ai i tōku putanga mai i te kōpū?

12 He aha i rite wawe ai ngā turi mōku,

me ngā ū hei ngote māku?

13 Me i pēnā, kua āta takoto ahau, te ai he whakaohooho;

moe ana ahau; kātahi ahau ka whai okiokinga,

14 i roto i ngā kīngi, i ngā kaiwhakatakoto whakaaro o te whenua

i hanga nei i ngā wāhi mokemoke mō rātou,

15 i roto rānei i ngā rangatira whai kōura,

ō rātou nei whare kī tonu i te hiriwa.

16 Kua kāhore noa iho rānei, kua pērā me te materoto e ngaro nei

me ngā kōhungahunga kāhore nei e kite i te mārama.

17 Mutu ake i reira te whakararuraru a te hunga kino;

okioki ana i reira, te hunga kua māuiui ngā uaua.

18 Āta noho ana ngā herehere i reira

tē rongo i te reo o te kaitūkino.

19 Kei reira te iti, te rahi,

kāhore hoki he rangatira o te pononga.

20 "He aha te mārama i hōmai ai ki te tangata kei roto nei i te mate,

te ora ki te tangata kua kawa te wairua?

21 E kōingo nei ki te mate, heoi kāhore noa iho;

e keri ana kia taea ia, nui atu i te keri i ngā taonga huna.

22 Hari pū rātou, koa ana,

ina kitea te urupā.

23 He aha anō te mārama i hōmai ai ki te tangata

kua huna nei tōna ara,

kua oti nei te tūtakitaki mai e te Atua?

24 Kīanō hoki ahau i kai, kua tae mai tāku mapu;

ānō he wai ōku hāmama e ringihia ana.

25 Nō te mea kua tae mai ki ahau te mea whakawehi e wehi nei ahau;

ko tāku e pāwera nei kua pā ki ahau.

26 Kāhore ōku hūmārie, kāhore ōku āta noho,

ehara i te mea e okioki ana; nā, kua puta te raruraru."

1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. 2 Han sade:

3 *Jer 15:10, 20:14f. Låt dagen då jag föddes

bli utplånad,

och natten som sade:

"En pojke är född."

4 Låt den dagen vändas i mörker,

må Gud i höjden

inte fråga efter den

och inget dagsljus lysa över den.

5 Låt mörker och dödsskugga

återkräva den

och molnen sänka sig

över den.

Låt mörker slå den med skräck

under dagen.

6 Låt den natten gripas

av tjockaste mörker,

låt den inte räknas

bland årets dagar

eller få rum i månadernas krets.

7 Ja, låt den natten bli ofruktsam,

låt inget jubel höras under den.

8 *Jer 27:1. Låt dem som besvärjer dagar

förbanna den,

de som kan mana fram*3:8besvärjer dagar … kan mana framAnnan översättning: "förbannar dagar … är redo att väcka". I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra. Leviatan*3:8LeviatanSe not till 40:20..

9 Låt dess stjärnor förmörkas

innan dagen gryr,

låt den förgäves vänta efter ljus,

låt den aldrig få se

gryningens strålar,

10 för den stängde inte dörrarna

till min moders liv

och dolde inte olyckan

för mina ögon.

11 *Job 10:18f, Pred 4:2. Varför fick jag inte dö vid födseln,

förgås när jag kom

ur min moders liv?

12 Varför fanns knän

som tog emot mig,

varför bröst där jag fick dia?

13 Då hade jag legat i ro,

jag hade sovit och vilat

14 tillsammans med kungar

och jordens rådsherrar

som byggde sig palatslika gravar,

15 eller med furstar som ägde guld

och fyllde sina hus med silver.

16 *Ps 58:9, 139:16, Pred 6:3. Eller varför blev jag inte nergrävd

som ett dödfött foster,

som ett barn

som aldrig såg ljuset?

17 *Jes 57:2, Upp 14:13. Där rasar inte de gudlösa längre,

där vilar de som uttömt sin kraft.

18 Där har alla fångar fått ro,

de hör inte slavdrivarens röst.

19 Små och stora är där lika,

och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige

och liv åt plågade själar,

21 *Upp 9:6. som längtar efter döden

utan att den kommer

och söker den mer än någon skatt,

22 som gläds i jubel och fröjdar sig

när de finner sin grav?

23 *Job 19:8. Varför ges liv

åt en man vars väg är dold,

åt den som är instängd av Gud?

24 *Ps 42:4, 80:6, 102:10. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,

mina sorgerop strömmar

som vatten,

25 för det jag var rädd för

har drabbat mig,

det jag fasade för kommer över mig.

26 *Job 7:13f. Jag får ingen rast,

ingen ro, ingen vila,

ångest kommer över mig.