1 Anō rā ko Topara Naamati, i mea ia:

2 "Kaua rānei hei whakautua te tini o ngā kupu,

ā, e whakatikaia rānei te tangata ngutu hohoro?

3 Mā āu kupu whakapehapeha rānei e nohopuku ai ngā tāngata,

ā, ina tāwai koe, kaua rānei he tangata e mea i a koe kia whakamā?

4 E mea ana hoki koe, ‘He tino tika tāku whakaako,

ā, he mā ahau ki ōu kanohi.’

5 Auē, me i kōrero te Atua,

me i puaki mai ōna ngutu ki te whakahē i a koe!

6 Me i whakaaturia mai e ia ki a koe ngā mea ngaro o te mātauranga,

te huhua o ngā ara o tāna mahi!

Nā, kia mātau koe: he iti iho i ōu hē tā te Atua e tango nei i a koe.

7 "Ina whakatakina e koe,

e kitea rānei e koe te Atua?

E tino kitea rawatia rānei e koe te Kaha Rawa?

8 Kei te rangi te tiketike; ka pēhea koe?

Hōhonu iho i te rēinga; ko te aha e mōhiotia e koe?

9 Ko tōna takoto, roa atu i te whenua,

whānui atu i te moana.

10 "Ki te mea ka haukotia e ia, ka hereherea rānei,

ka whakawākia rānei, mā wai ia e ārai?

11 E mōhio ana hoki ia ki ngā tāngata teka noa;

ā, e kite ana ia i te hē, ahakoa e kore e whakaaroa e ia.

12 Otiia, ko te mea whakaarokore nei,

ko te tangata kāhore rawa ōna hinengaro,

āe rā, tō te tangata rite i tōna whānautanga kei te kūao kāihe mohoao.

13 "Ki te whakatikaia e koe tōu ngākau,

ā, ka wherahia ōu ringa ki a ia;

14 ki te mea he hē kei tōu ringa,

whakamataratia atu, kaua hoki te kino e noho ki ōu tapenākara.

15 He pono ko reira ara ai tōu mata, tē ai he ira;

āe, ka ū hoki koe, tē ai he wehi.

16 Tērā hoki koe e wareware ki tōu māuiui;

ā, e maharatia e koe ānō ko ngā wai kua rere atu.

17 Ā, ko tōu ora tērā e mārama kē atu i tō te poutūmārōtanga o te rā;

ā, ahakoa e pōuri anō, ka rite ki te ata.

18 Ka tatū ōu whakaaro, nō te mea ka whai tūmanakohanga atu;

āe, ka rapu koe i tētahi taha ōu, i tētahi taha, ā, ka takoto mārire koe.

19 E takoto iho anō koe, tē ai he kaiwhakawehi;

he tokomaha anō hoki e whai kia paingia e koe.

20 Ka poko ia ngā kanohi o te hunga kino,

kore ake he rerenga mō rātou;

ko tā rātou e tūmanako atu ai ko te hemonga."

1 *Job 2:11. Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Ska detta ordflöde stå oemotsagt

och en så mångordig man få rätt?

3 Ska ditt tomma prat få män att tiga,

ska du håna utan att någon

får dig att skämmas?

4 Du säger: "Min lära är ren,

och jag är fläckfri

inför dina ögon."

5 Om bara Gud ville tala

och öppna sin mun mot dig

6 och säga dig vishetens hemligheter,

för han äger förstånd

i dubbelt mått.

Då skulle du inse att Gud

kan låta din skuld vara glömd.

7 *Jes 40:13, Rom 11:33, 1 Kor 2:11. Kan du utforska Guds djup?

Kan du förstå den Allsmäktiges

fullkomlighet?

8 *Jer 23:23f, Ef 3:18. Hög som himlen är den –

vad kan du göra?

Djupare än dödsriket är den –

vad kan du förstå?

9 Dess längd är längre än jorden

och vidare än havet.

10 *Job 9:12, 12:14, Ps 115:3. Om han far fram

och fängslar någon

och kallar till doms –

vem kan hindra honom?

11 Han känner lögnens män

och ser ondskan,

skulle han inte bry sig om det?

12 Om en dåre kan få förstånd,

då kan en vildåsna

födas till människa.

13 Om du bereder ditt hjärta

och sträcker ut dina händer

till honom,

14 om du skaffar undan

dina händers fördärv

och inte låter orättfärdighet

bo i dina tält,

15 då ska du lyfta

ditt ansikte utan skam,

du står trygg

och har inget att frukta.

16 Du ska glömma ditt elände,

minnas det som bortrunnet vatten.

17 Ditt liv ska stråla klarare

än middagsljuset,

och mörkret ska vara

som morgonljuset.

18 Du ska vara trygg,

för det finns hopp.

Du ska se dig omkring

och trygg gå till vila.

19 *3 Mos 26:6, Ps 3:6, Jes 32:18. Du ska lägga dig

utan att någon skrämmer dig,

och många ska söka vinna

din gunst.

20 *Job 8:13, 17:5, Ps 112:10, Ords 11:23. Men de gudlösas ögon ska tyna bort,

för dem ska ingen tillflykt finnas,

deras hopp ska vara

att få ge upp andan.