1 "Nā konei anō wiri ana tōku ngākau,
maunu atu ana i tōna wāhi.
2 Āta whakarangona tōna reo e papā ana,
te pakūtanga hoki e puta mai ana i tōna māngai.
3 E whakatikaia atu ana e ia ki ngā wāhi katoa i raro i te rangi,
ko tōna uira hoki ki ngā pito o te whenua.
4 I muri iho ko te reo e hāmama ana;
papā ana te whatitiri o te reo o tōna nui;
e kore anō ērā e tauhikuhiku ina rangona tōna reo.
5 Ko tā te Atua whatitiri he reo whakamīharo;
nui atu āna mahi, e kore hoki e mōhiotia.
6 E kī ana hoki ia ki te hukarere, ‘Hei runga koe i te whenua’;
ki te ua pūnehunehu anō hoki, rāua ko te ua tā o tōna kaha;
7 hīritia ake e ia te ringa o ngā tāngata katoa;
kia mōhio ai ngā tāngata katoa nāna nei i hanga ki tāna mahi.
8 Haere ana ngā kīrehe ki ngā piringa
noho ana i ō rātou nohoanga.
9 Puta mai ana te tūpuhi i te whare o te tonga;
te mātao hoki i te hauraro.
10 Nā te manawa o te Atua i hōmai te huka;
ā, kūiti iho te whānuitanga o ngā wai.
11 Āe rā, e utaina ana e ia te kapua mātotoru ki te haukū;
tohatohaina ana e ia te kohu o tāna uira.
12 E whakakōpikopikoa ana anō ā tawhio noa, he mea hoki nā ōna whakaaro;
hei mea i ngā mea katoa e whakahaua atu ana e ia ki te mata o te ao.
13 E whakaputaina ana e ia hei whiu,
hei mea rānei mō tōna whenua, hei atawhai rānei.
14 "Kia whai taringa mai ki tēnei, e Hopa;
tū mārie, ka whakaaro ki ngā mea whakamīharo a te Atua.
15 E mōhio ana rānei koe ki tā te Atua whakahautanga ki a rātou i tāna,
i puta ai te mārama o tāna kapua?
16 E mōhio ana rānei koe ki ngā pāunatanga o ngā kapua,
ki ngā mahi whakamīharo a te tino o te mātauranga?
17 Ki ōu kākahu nei ka mahana,
ina whakamārietia e ia te whenua ki te hau tonga?
18 Ka taea rānei e koe te whakatakoto ngātahi me ia te rangi hei papatupu,
ānō he whakaata whakarewa?
19 "Whakaaturia mai ki a mātou tā mātou e kōrero ai ki a ia;
e kore hoki e tika i te pōuri tā mātou whakatakoto o te kōrero.
20 E kōrerotia rānei ki a ia kei te mea ahau ki te kōrero?
Kia hiahia rānei te tangata kia horomia ia?
21 Nā, ināianei e kore ngā tāngata e kite ana i te mārama
e wheriko mai nei i te rangi;
otiia ka tika atu te hau, ka whakawāteatia rātou.
22 E ahu mai ana i te hauraro te aho ānō he kōura;
kei te Atua te korōria whakawehi.
23 Ko te Kaha Rawa – e kore ia e taea te whakataki e tātou;
hira rawa tōna kaha;
ā, e kore ia e tūkino i tāna whakarite whakawā, i te nui o te tika.
24 Koia ka wehi ngā tāngata i a ia;
e kore ia e whai whakaaro ki te hunga ngākau mōhio."
1 Inför sådant bävar mitt hjärta
och slår häftigt i mitt bröst.
2 Job 36:33, Ps 29:3f. Lyssna noga
till dundret från hans röst,
till mullret som går ut
från hans mun.
3 Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
4 Efteråt ryter dånet,
han dundrar
med sin väldiga röst,
han spar inte på blixtarna
när han låter sin röst höras.
5 Job 5:9, 9:10, 26:14, Ps 147:15f. Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och ofattbara ting.
6 Job 36:27, 38:22, Ps 147:16. Snön befaller han:
"Fall över jorden!",
och regnet:
"Kraftiga skurar av regn!"
7 Han binder37:7binderOrdagrant: "förseglar" (så att ingen kan arbeta). alla människors händer
så att alla lär känna hans gärningar.
8 Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
9 Job 9:9, Ps 135:7. Stormen kommer från sin kammare,
kölden kommer med
nordanvinden.
10 Job 38:29. Gud sänder frost
med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
och sprider sina åskmoln
vida omkring.
12 Ps 148:8. De far runt åt alla håll
efter hans styrning
och utför allt han befaller dem
över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
för att hjälpa hans land
eller visa hans godhet.
14 Lyssna till detta, Job,
stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
och låter blixten lysa fram
från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
när jorden blir stilla
under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
breda ut skyarna som ett valv,
fasta som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
i vårt mörker har vi inget
att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
att jag vill tala?
Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
som strålar i skyarna
när vinden har gått fram
och skingrat dem?
22 Från norr37:22Från norrVäderstrecket förknippas med Guds boning (jfr Ps 48:13 med not). kommer en glans av guld,
ett skrämmande majestät
omger Gud.
23 Job 9:4, 36:5, 1 Tim 6:16. Den Allsmäktige kan vi inte finna,
han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka
sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem
som tycker sig vara visa.