1 Nā, ka whakautu a Hopa, ka mea:

2 "Auē, me i āta pāunatia tōku mamae, me i huihuia,

me i whakairihia tōku aituā ki te pāuna!

3 Nā, ināianei taimaha ake i te onepū o te moana:

heoi he ohorere rawa āku kupu.

4 Kei roto hoki i ahau ngā pere a te Kaha Rawa,

inumia ake e tōku wairua tō rātou paihana;

rārangi tonu mai ngā whakawehi a te Atua hei hoariri mōku.

5 E tangi anō rānei te kāihe mohoao te mea kei te tarutaru ia?

E tangi anō rānei te kau i te mea e kai ana?

6 E taea rānei te kai, te mea kāhore nei ōna hā, ki te kāhore he tote?

He reka rānei te whakakahukahu o te hua manu?

7 Hore rawa tōku wairua e mea kia pā atu ki ēnā;

tō rātou rite ki ahau kei te kai whakarihariha.

8 "Auē, me i riro mai tāku i tono ai,

me i hōmai e te Atua tāku e tūmanako nei!

9 Me i pai hoki te Atua kia whakangaromia ahau,

kia tukua mai tōna ringa hei hātepe i ahau!

10 Pēnei kua ai anō he whakamārie mōku.

Āe, ka tino hari ahau ki te mamae, kāhore nei e tohu i ahau;

kīhai hoki ngā kupu a te Mea Tapu i hunā e ahau.

11 "He aha tōku kaha, e tatari ai ahau?

He aha hoki tōku mutunga, e whakamanawanui ai ahau?

12 He kaha kōhatu rānei tōku kaha?

He parāhi rānei ōku kikokiko?

13 Ehara rānei i te mea kāhore he āwhina mōku i roto i ahau,

ā, kua oti te ngoi te pei i roto i ahau?

14 "Ko te tangata e ngoikore ana te ngākau

kia puta mai te aroha o tōna hoa ki a ia,

ahakoa kua mahue i a ia te wehi i te Kaha Rawa.

15 He mahi tinihanga a ōku tēina, he pērā me tā te awa;

rere ana rātou ānō he waipuke awaawa,

16 kua mangu nei i te hukapapa,

ngaro ana te hukarere i roto.

17 I te wā e mahana ai, ka memeha atu;

i te weraweratanga, mōtī iho rātou i tō rātou wāhi.

18 Ka peka kē ngā tira e haere ana rā reira;

riro ana ki te kore, ā, ngaro iho.

19 Tirotirohia ana e ngā tira o Tema;

tāria atu ana e ngā tāngata haere o Hēpā.

20 Whakamā ana rātou mō rātou i whakamanawa atu ki reira;

te taenga ki aua awa, kanakana kau ana.

21 Nā, he kāhore noa iho koutou;

ka kite koutou i te mea whakamataku, ā, ka wehi.

22 I mea rānei ahau, ‘Hōmai ki ahau?

He hākari rānei māku e hōmai i ō koutou rawa’?

23 I mea rānei, ‘Whakaorangia ahau i te ringa o te hoariri’?

‘Hokona ahau i roto i te ringa o te kaitūkino’?

24 "Whakaakona ahau, ā, ka whakarongo puku ahau;

whakaaturia ki ahau te mea i hē ai ahau.

25 Anō te kaha o ngā kupu tika! Ko te aha ia te rīria ana e ā koutou kupu?

26 E mea ana rānei koutou kia rīria ngā kupu?

He hau kau nei hoki ngā kōrero a te tangata kua pau ōna whakaaro.

27 Āe rā, e mea ana koutou ki te maka rota mō ngā pani,

ki te mea i tō koutou hoa hei taonga hokohoko.

28 "Nā, whakaae mai, titiro mai ki ahau;

he pono hoki e kore ahau e kōrero teka ki tō koutou kanohi.

29 Tēnā rā, tahuri mai; kaua hoki te hē e waiho;

inā, tahuri mai, he tika hoki tāku take.

30 He hē koia kei tōku arero?

E kore rānei tōku hinengaro e mōhio ki ngā mea whanokē?"

1 Då tog Job till orda och sade:

2 O, att min sorg kunde vägas

och min olycka läggas

i samma vågskål!

3 Nu är den tyngre än havets sand,

därför kan jag inte styra mina ord,

4 *5 Mos 32:23, Job 30:15, Ps 38:3. för den Allsmäktiges pilar

har träffat mig,

min ande dricker deras gift.

Fasor från Gud

går i stridsställning mot mig.

5 Skriar vildåsnan över sitt gräs,

råmar oxen över sitt foder?

6 Kan det smaklösa ätas utan salt,

finns det någon smak i äggets vita?

7 Jag vägrar röra det,

det är kväljande mat för mig.

8 O, att min begäran blev hörd

och att Gud uppfyllde min längtan,

9 *4 Mos 11:15. att Gud ville krossa mig,

räcka ut sin hand

och skära av mitt liv!

10 Då vore det ändå min tröst,

mitt jubel i skoningslös plåga,

att jag inte förnekat

den Heliges ord.

11 Vad är då min kraft,

att jag skulle hoppas?

Vad är mitt slut,

att jag skulle vara tålig?

12 Är min kraft som stenens,

min kropp av koppar?

13 Nej, hjälpen kommer inte från mig,

varje utväg är stängd för mig.

14 Den förtvivlade borde få godhet

från sin vän,

men man fruktar inte mer

den Allsmäktige.

15 *Job 19:19. Mina bröder är trolösa som bäckar*6:15trolösa som bäckarÖkenbäckar har inte vatten på sommaren när det som bäst behövs.,

som bäckars rännilar som sinar.

16 De är mörka av is när snön har fallit

och gömt sig i dem,

17 men när hettan kommer torkar de,

försvinner i värmen från sin plats.

18 De ändrar kurs från sitt lopp,

rinner ut i intet och försvinner.

19 Karavaner från Tema*6:19TemaHandelsort vid oas i nordvästra Saudiarabien, längs en viktig karavanväg.

spanar efter dem,

resande från Saba

sätter sitt hopp till dem.

20 De blir svikna i sin förhoppning,

när de kommer fram

blir de bestörta.

21 Så har ni nu blivit till intet,

ni ser det förskräckliga

och blir rädda.

22 Har jag sagt: "Ge mig något,

köp mig loss med er förmögenhet,

23 rädda mig från fiendens hand,

friköp mig från utpressarna?"

24 Undervisa mig så tiger jag,

hjälp mig förstå var jag gått vilse.

25 *Ps 119:103. Hur inträngande

är inte uppriktiga ord!

Men vad hjälper

tillrättavisning från er?

26 Tänker ni märka ord

och betrakta en förtvivlad mans

ord som luft?

27 Skulle ni kasta lott om en faderlös

och köpslå om er vän?

28 Men se nu på mig!

Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.

29 Vänd om, låt ingen orätt ske!

Vänd om, min sak är rättfärdig!

30 Bor orätt på min tunga?

Skulle inte min mun förstå ondska?