1 "Tēnā rā, whakarongo, e Hopa, ki āku kōrero,

kia whai taringa ki āku kupu katoa.

2 Nanā, kua puaki nei tōku māngai,

kei te kōrero tōku arero i roto i tōku māngai.

3 Mā āku kupu e whakapuaki te tika o tōku ngākau;

ka kōrero pono ōku ngutu i tā rātou e mātau ana.

4 He mea hanga ahau nā te Wairua o te Atua,

ā, nā te manawa o te Kaha Rawa ahau i whai ora ai.

5 Ki te taea e koe, whakahokia mai e koe he kupu ki ahau;

whakatikaia āu kōrero ki tōku aroaro; e tū ki runga.

6 Nanā, ko tōku anga ki te Atua he pēnā hoki i tāu;

he mea hanga nei anō hoki ahau ki te paru.

7 Nanā, e kore te wehi ki ahau e whakawehi i a koe;

e kore anō hoki tōku ringa e taimaha iho ki a koe.

8 "He pono kua hakiri ōku taringa ki āu kupu,

ā, kua rongo atu ahau i te reo o āu kupu, e mea ana,

9 ‘He mā ahau, kāhore ōku hē;

he harakore ahau, kāhore hoki he kino i roto i ahau.

10 Nā, e rapu ana ia i te take riri ki ahau,

e kīia ana ahau e ia he hoariri nōna;

11 e karapitia ana e ia ōku waewae ki te rākau,

e āta titiro ana ia ki ōku hīkoinga katoa.’

12 "Nanā, māku e whawhati tāu kupu,

ehara tēnei mea āu i te mea tika;

nui atu hoki te Atua i te tangata.

13 He aha koe i totohe ai ki a ia?

E kore hoki e kōrerotia e ia te tikanga o tētahi o āna mea.

14 Kotahi hoki, āe rā, e rua kōrerotanga a te Atua,

otiia kāhore e maharatia e te tangata.

15 I te moe, i te putanga moemoeā mai o te pō,

ina au iho te moe o te tangata,

i ngā moenga i runga i te takotoranga;

16 ko reira ia whakapuare ai i ngā taringa o ngā tāngata,

hīri ai hoki i te ako mō rātou;

17 kia whakanekehia ai te tangata i tāna whakaaro,

kia hīpokina ai hoki te whakapehapeha o te tangata;

18 e puritia ana e ia tōna wairua kei tae ki te rua,

tōna ora kei riro i te hoari.

19 E whiua ana hoki ia ki te mamae i runga i tōna moenga,

ki te ngau tonu hoki o ōna wheua;

20 ā, whakarihariha ana tōna ora ki te taro,

tōna wairua ki te kai whakaminamina.

21 E honia ana ōna kiko, ā, kore noa e kitea;

ā, pūrero mai ana ōna wheua kīhai nei i kitea i mua.

22 Heoi, e whakatata ana tōna wairua ki te rua,

tōna ora ki ngā kaiwhakamate.

23 "Ki te mea he karere tērā kei a ia,

he kaiwhakaatu tikanga tētahi i roto i te mano,

hei whakaatu i tōna tika ki te tangata:

24 Nā, ka tohu tērā i a ia, ā, ka mea,

‘Whakaorangia ia kei heke ki te rua,

kua kitea hoki e ahau he utu.’

25 Ko tōna kiri ka ngāwari atu i tō te tamaiti;

ka hoki iho ia ki ngā rā o tōna tamarikitanga.

26 Ka īnoi ia ki te Atua, ā, ka manako tērā ki a ia;

heoi ka kite ia i tōna mata i runga i te koa;

ā, ka utua e ia te tika o te tangata.

27 E waiata ana ia i te aroaro o ngā tāngata, e mea ana,

‘Kua hara ahau, whakaparoritia ake e ahau te tika,

ā, kāhore he pai ki ahau.

28 Kua whakaorangia e ia tōku wairua kei riro ki te rua,

ā, e kite tōku wairua i te mārama.’

29 "Nanā, e meatia ana ēnei mea katoa e te Atua,

e tuaruatia ana, āe, e tuatorutia ana, ki te tangata,

30 hei whakahoki mai i tōna wairua i roto i te rua,

kia whakamāramatia ai ki te mārama o te ora.

31 "Kia whai whakaaro mai, e Hopa, whakarongo mai ki ahau;

kāti tāu, ā, ka kōrero ahau.

32 Ki te mea he kupu tāu, utua mai tāku: kōrero,

ko tāku hoki i pai ai kia whakatikaia tāu.

33 Ki te kāhore, whakarongo ki ahau;

noho puku koe, ā, māku koe e whakaako ki te whakaaro nui."

1 Men Job, hör nu mina ord,

lyssna till allt jag har att säga!

2 Se, jag öppnar nu mina läppar,

min tunga talar i min mun.

3 Mina ord kommer

från ett uppriktigt hjärta,

det jag förstår ska jag ärligt säga.

4 Guds Ande har gjort mig,

den Allsmäktiges livsande

ger mig liv.

5 Svara mig om du kan,

träd fram inför mig,

gör dig redo.

6 *1 Mos 2:7, Job 4:19, 10:9, 31:15, Pred 12:7. Se, inför Gud är vi båda lika,

också jag är formad av lera.

7 Se, rädsla för mig

behöver inte skrämma dig,

och min myndighet

ska inte trycka ner dig.

8 Men du sade inför mina öron,

så lydde orden jag hörde:

9 *Job 9:21, 10:7, 16:17, 23:10, 27:5f. "Jag är ren och utan synd,

jag är fläckfri och utan skuld.

10 *Job 13:24, 16:9, 19:11. Men se, han vill ansätta mig,

han räknar mig som sin fiende.

11 *Job 13:27. Han sätter mina fötter i stocken,

han vaktar på alla mina vägar."

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,

för Gud är större än en människa.

13 *Jes 40:13. Hur kan du förebrå honom

att han inte ger ett enda ord till svar*33:13ger ett enda ord till svarAnnan översättning: "ger för sin sak".?

14 Gud talar både en och två gånger,

utan att man bryr sig om det.

15 I drömmen, i en syn om natten,

när sömnen fallit tung

över människorna

och de slumrar i sin bädd,

16 *Job 36:10, 15. då öppnar han människornas öron

och bekräftar*33:16bekräftarAndra handskrifter (Septuaginta): "skrämmer dem med". deras tuktan

17 för att hindra människan

från en ogärning

och hålla henne borta från högmod.

18 Han bevarar hennes själ från graven

och hennes liv

från att falla för svärd.

19 *Job 30:17, Ps 38:4. Hon tuktas med plågor

på sin sjukbädd

och med ständiga smärtor i benen.

20 Hennes sinne äcklas av mat,

hennes själ vid den föda

hon älskade.

21 Hennes kött tärs bort

tills inget finns kvar,

hennes ben blottas

som förr inte syntes.

22 Hennes själ närmar sig graven,

hennes liv dödens makter.

23 *Hebr 1:14. Om det finns en ängel hos henne,

en medlare, en av tusen,

som förkunnar för människan

vad som är rätt,

24 då förbarmar sig Gud över henne

och säger:

"Rädda henne

från att fara ner i graven,

jag har funnit lösen för henne."

25 *2 Kung 5:14, Ps 103:5. Då får hennes kropp

ny ungdomskraft,

hon blir på nytt

som i sin ungdoms dagar.

26 *Job 22:27, Ps 50:15, Jes 58:9. Hon ber till Gud

och han har behag till henne,

hon får se hans ansikte med jubel.

Och Gud återger människan

hennes rättfärdighet.

27 Hon ska sjunga inför människorna:

"Jag syndade

och förvrängde det rätta,

men jag fick inte vad jag förtjänade.

28 Han friköpte min själ

från att hamna i fördärvet,

och mitt liv ska se ljuset."

29 Se, allt detta gör Gud

med en människa,

både två och tre gånger,

30 *Ps 56:14, 103:4. för att återföra hennes själ

från graven

och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!

Var stilla, så att jag får tala.

32 Men har du något att säga,

så svara mig, tala,

för jag vill gärna ge dig rätt.

33 Om inte, lyssna då till mig.

Var stilla, jag ska lära dig vishet.