Te Tāne
1 Kua tae mai ahau ki tāku kāri, e tōku tuahine, e tōku hoa;
kua oti tāku maira me tāku kīnaki kakara te kohi,
kua kainga e ahau tāku honikoma me tāku honi;
kua inumia e ahau tāku wāina me tāku waiū.
Ngā Hoa
E kai, e ōku hoa; e inu,
inā, kia nui te inu, e tāku e aroha nei.
Te Wahine
2 I te moe ahau, ko tōku ngākau ia i te oho.
Ko te reo tēnei o tāku e aroha nei e pātuki ana,
e mea ana, "Te tatau ki ahau, e tōku tuahine, e tōku hoa,
e tāku kūkupa, e tāku mea pokekore;
kī tonu hoki tōku māhunga i te tōmairangi,
ōku makawe anō hoki i ngā kōpata o te pō."
3 Kua oti tōku koti te unu e ahau;
me pēhea e kākahuria ai anō?
Kua oti ōku waewae te horoi;
kia whakaparua anō koia e ahau?
4 I kuhua mai tōna ringa e tāku e aroha nei i te kōhao o te tatau,
ā, oho ana tōku manawa mōna.
5 I ara atu ahau ki te uaki i te tatau ki tāku i aroha ai;
māturuturu ana te maira i ōku ringa,
te maira waiwai i ōku maihao
ki ngā puritanga o te tūtaki.
6 Uakina ana e ahau ki tāku i aroha ai;
heoi kua maunu atu tāku i aroha ai, ā, kua riro.
Tōku wairua riro pū i tāna kupu.
I rapu ahau i a ia, heoi kīhai i kitea;
i karangatia atu ia e ahau, kīhai anō ia i whakahoki kupu mai.
7 I tūtaki ki ahau ngā kaitiaki e kōpikopiko nei i te pā;
patua ana ahau e rātou, mamae ana ahau i a rātou;
tangohia ana tōku hīpoki i ahau
e ngā kaitiaki o ngā taiepa.
8 He kī atu tēnei nāku ki a koutou, e ngā tamāhine o Hiruhārama,
ki te tūtaki koutou ki tāku e aroha nei,
kī atu ki a ia:
"E mate ana ahau i te aroha."
Ngā Hoa
9 E te wahine ātaahua rawa o ngā wāhine,
he aha te nuinga ake o tāu i aroha ai i tētahi atu e arohaina ana?
He aha te nuinga ake o tāu i aroha ai i tētahi atu e arohaina ana,
i pēnā ai tāu kī mai ki a mātou?
Te Wahine
10 He mā tāku i aroha ai, he kiri wherowhero,
ko te mea nui rawa o ngā mano kotahi tekau.
11 Ko tōna māhunga kei te tino kōura, he mea parakore,
ko ōna makawe he māwhatu,
ā, mangu tonu, ānō he raweni.
12 Ko ōna kanohi kei o ngā kūkupa
i te taha o ngā awa wai,
he mea horoi ki te waiū,
pai rawa te whakanoho.
13 Ko ōna pāpāringa, ānō he tupuranga kīnaki kakara,
ānō he rārangi tarutaru reka.
Ko ōna ngutu, me te mea he rengarenga
e whakamāturu iho ana i te wai maira.
14 Ko ōna ringa, ānō he mōwhiti kōura
i whakanohoia he perira ki roto.
Ko tōna tinana, kei te rei pai rawa,
he mea whakakikorua ki te hāpira.
15 Ko ōna waewae, rite tonu ki te pou mapere,
he mea whakatū ki ngā tūranga kōura pai rawa.
Ko tōna āhua koia anō kei Repanōna,
me te hīta te tino pai rawa.
16 Ko tōna māngai he tino reka;
āe rā, he āhuareka katoa ia.
Ko tāku tēnei i aroha ai, ko tōku hoa anō tēnei,
e ngā tamāhine o Hiruhārama.
1 Ords 9:5, Höga V 6:2. Jag kommer till min lustgård,
min syster, min brud.
Jag plockar min myrra
och mina kryddor,
jag äter min honungskaka
och min honung,
jag dricker mitt vin
och min mjölk.
Ät, vänner, drick
och berusa er av kärlek!
2 Höga V 6:8, Upp 3:20. Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
"Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!
Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar."
3 Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?
4 Min vän räckte in sin hand
genom luckan,
då bultade mitt hjärta för honom.
5 Jag steg upp för att öppna
för min vän.
Mina händer dröp av myrra,
mina fingrar av myrra
som rann över dörrens handtag.
6 Ords 1:28, Höga V 3:1f. Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.
7 Höga V 3:3. Väktarna fann mig5:7Väktarna fann migEn ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.
där de gick runt i staden.
De slog mig och sårade mig,
de ryckte av mig min mantel,
dessa murarnas väktare.
8 Höga V 2:5, 7, 3:5. Lova mig, Jerusalems döttrar:
Om ni finner min vän –
vad ska ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!
9 Höga V 1:8, 6:1. Hur är din vän bättre än andra,
du skönaste bland kvinnor?
Hur är din vän bättre än andra,
eftersom du ber oss lova dig detta?
10 Ps 45:3. Min vän är strålande vit och röd,
ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
hans hår är lockigt
och svart som korpen.
12 Höga V 1:15, 4:1. Hans ögon är som duvor
vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
infattade som ädelstenar.
13 Höga V 6:2. Hans kinder liknar
doftande blomstersängar,
kullar av5:13kullar avAnnan översättning: "där det växer". kryddiga örter.
Hans läppar är liljor
som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar5:14ringarAnnan översättning: "stavar". av guld
med infattade krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk
av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
på socklar av finaste guld.
Hans gestalt är som Libanon,
ståtlig som cedrarna.
16 Höga V 7:9. Hans mun är sötma,
allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min vän,
sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar!
17 Vart har din vän gått,
du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
Vi ska hjälpa dig
att söka honom.