1 "Ko te tangata i whānau i te wahine,

he torutoru ōna rā; kī tonu anō i te raruraru,

2 ānō he puāwai ia e puta mai ana, e kotia iho ana;

rere ana ia, ānō he ātārangi, kāhore hoki he tūmautanga.

3 E titiro mai anō rānei ōu kanohi ki te pēnei?

E mea rānei koe i ahau kia whakawā tāua ki a tāua?

4 Ko wai hei hōmai i te mea mā i roto i te mea poke?

Hore rawa.

5 Kua rite nā hoki ngā rā mōna;

kei a koe te maha o ōna marama.

Takoto rawa i a koe te tikanga mōna,

ā, e kore ia e whiti ki tua.

6 Tahuri kē atu te titiro i a ia,

kia ai ōna pārīrātanga,

kia āta tutuki ai tōna rā,

kia rite ai ki ō te kaimahi.

7 "Ka ai hoki he whakaaronga ki te rākau i tapahia,

tērā anō e pariri, e kore anō hoki e mutu te wana o tōna pihi.

8 Ahakoa kua tawhitotia tōna pakiaka ki te whenua,

ā, kua mate tōna tinana i roto i te oneone;

9 heoi, mā te haunga o te wai ka pihi,

ka kōkiri ōna peka ānō ko tā te mea tupu.

10 Ko te tangata ia, mate iho, marere noa iho;

āe, ka hemo te tangata, ā, kei hea ia?

11 Pērā i ngā wai e hē mai nei i te moana,

i te awa e mimiti ana, ka maroke;

12 e pērā ana anō te tangata, e takoto ana,

ā, kāhore he whakatikanga ake.

Kāhore he marangatanga ake mō rātou,

ā kia kore rā anō ngā rangi;

e kore anō rātou e ara i tō rātou moe.

13 "Auē, kia hunā noatia oti ahau e koe ki te pō,

kia waihotia noatia iho ahau e koe kia ngaro ana,

kia hoki rā anō tōu riri;

kia rohea noatia mai e koe tētahi wā mōku,

ā, ka mahara mai ai anō ki ahau!

14 Ki te mate te tangata, e ora anō rānei ia?

Ka tatari ahau i ngā rā katoa o tōku ngananga,

kia tae mai rā anō he whakaputanga mōku.

15 Māu e karanga, kia whakaō atu ai ahau;

kāhore hoki e kore ka matenui koe ki te mahi a ōu ringa.

16 Ināianei hoki e taua ana e koe ōku hīkoinga;

he teka ianei e matatau tonu mai ana koe ki tōku hara?

17 Hīri rawa tōku hē ki roto ki te pūtea,

tuitui rawa e koe tōku kino.

18 "He pono ko te maunga e horo ana e memeha noa ake ana,

e nekehia ana te toka i tōna wāhi.

19 E ngau ana te wai i ngā kōhatu;

mā tōna puhaketanga e horoi atu te puehu o te whenua;

ā, whakangaromia iho e koe te tūmanako a te tangata.

20 Taea ana ia e koe ake tonu atu,

ā, pahure ana ia;

puta kē ana i a koe tōna mata,

ā, tonoa atu ana ia kia haere.

21 Ko te whakahōnoretanga o āna tama,

kāhore e mōhiotia e ia;

ka hoki iho rātou hei ware,

heoi kāhore tētahi aha o rātou e maharatia e ia.

22 E mamae anō ia te kikokiko o tōna tinana,

ā, ka tangi tōna wairua i roto i a ia."

1 Människan, av kvinna född,

lever en kort tid

och mättas av oro.

2 *Job 8:9, Ps 90:9f, 102:12, 103:15f, 144:4, Jes 40:6f, Hebr 13:14. Som ett blomster växer hon upp

och vissnar,

som en skugga flyr hon

och kan inte bestå.

3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,

mig drar du till doms inför dig.

4 *Job 15:14, 25:4, Ps 14:3, 51:7, Jes 64:5. Kan en ren komma från en oren?

Nej, inte en enda!

5 *Ps 31:16, 39:5, 139:16. Om människans dagar är bestämda

och hennes månaders antal

är fastställt av dig,

om du har satt en gräns

som hon inte kan överskrida,

6 *Job 10:20, Ps 39:14. vänd då din blick ifrån henne

och ge henne ro,

låt henne få glädje av sin dag

som en daglönare.

7 För ett träd finns det hopp,

huggs det ner kan det gro igen

och nya skott ska inte saknas.

8 Även om dess rötter åldras i jorden

och stubben dör i mullen,

9 ska det grönska vid doften av vatten

och skjuta skott som ett ungt träd.

10 Men när en man dör ligger han där.

När en människa ger upp andan,

var är hon då?

11 *Jes 19:5. Som vattnet försvinner ur sjön

och en flod sinar och torkar ut,

12 så lägger sig människan

och står inte upp igen.

Först när inte himlen finns mer

vaknar hon och reser sig

från sin sömn.

13 Tänk om du ville

gömma mig i dödsriket,

dölja mig tills din vrede upphör,

sätta en bestämd tid för mig

och tänka på mig!

14 *Job 7:1. Kan en människa som en gång dött

få liv igen?

Då skulle jag hålla ut

i min mödas tid

tills min avlösning kommer.

15 Du skulle ropa på mig,

och jag skulle svara dig,

du skulle längta efter

dina händers verk.

16 Fastän du nu räknar mina steg

skulle du inte ge akt på min synd.

17 *Hos 13:12. Min synd skulle ligga i en förseglad pung,

och du skulle täcka över min skuld.

18 Men som berget faller

och vittrar bort,

som klippan flyttas från sin plats,

19 *Job 7:6, 8:13, 11:20, Ords 10:28. som vatten nöter sönder stenar,

som dess flöden sköljer bort myllan,

så gör du människans hopp

om intet.

20 Du besegrar henne för alltid

och hon går bort,

du förändrar hennes ansikte

och sänder i väg henne.

21 *Jes 63:16. Om hennes barn kommer till ära

vet hon det inte,

om de blir ringa

ser hon det inte.

22 Hennes kropp känner bara

sin egen plåga,

hennes själ bara sin egen sorg.