1 Nā, i muri i ēnei mea, ka kōrerotia ki a Hōhepa, "Nanā, e mate ana tōu pāpā." Ā, ka tango ia i āna tamariki tokorua, i a Mānahi rāua ko Ēparaima, hei hoa mōna. 2 Ā, ka kōrerotia ki a Hākopa, ka meatia, "Nā, ko Hōhepa, ko tāu tama, tēnei te haere mai nei ki a koe," nā, ka whakakaha ake a Īharaira i a ia, ā, ka noho ki runga i te moenga.

3 Nā, ka mea a Hākopa ki a Hōhepa, "I puta mai te Atua Kaha Rawa ki ahau i Rutu, i te whenua o Kanaana, i manaaki i ahau, 4 i mea anō ki ahau, ‘Nā, ka meinga koe e ahau kia hua, ka whakanui ahau i a koe, ka meinga hoki koe e ahau hei huinga iwi; ā, ka hoatu e ahau tēnei whenua ki ōu uri i muri i a koe hei kāinga pūmau.’

5 "Nā, ko āu tama tokorua, ko Ēparaima rāua ko Mānahi, i whānau nei māu ki te whenua o Īhipa i mua ake o tōku taenga mai ki a koe, ki Īhipa, māku ēnā; ka riro mai rāua i ahau, ka pērā anō me Reupena rāua ko Himiona. 6 Ā, ko tāu whānau e whānau māu i muri i a rāua, māu ēnā; ka huaina ki a rātou te ingoa o ō rātou tuākana i tō rātou kāinga pūmau. 7 Ko ahau hoki, i tōku haerenga mai i Parana, ka mate a Rahera ki tōku taha, ki te whenua o Kanaana, ki te ara, e takoto mai ana he wāhi e haere atu ai ki Ēparata; ā, tanumia ana e ahau ki reira ki te ara ki Ēparata" (arā ki Pēterehema).

8 Ā, ka kite a Īharaira i ngā tama a Hōhepa, ka mea, "Ko wai ēnei?"

9 Ā, ka mea a Hōhepa ki tōna pāpā, "Ko āku tama ēnei i hōmai e te Atua ki ahau i konei."

Ka mea ia, "Nekehia mai nei ki ahau, kia manaaki ai ahau i a rāua."

10 Nā, he atarua ngā kanohi o Īharaira, nā, te koroheke hoki, kīhai ia i āhei te kite atu. Nā, ka whakatata ia i a rāua ki a ia, ā, ka kihi ia i a rāua, ka awhi hoki i a rāua.

11 Nā, ka mea a Īharaira ki a Hōhepa, "Kīhai ahau i mea ka kite ahau i tōu mata. Kua whakakitea mai nei anō hoki e te Atua ōu uri ki ahau."

12 Nā, ka nekehia atu rāua e Hōhepa i roto i ōna turi, ā, ka piko tōna mata ki te whenua. 13 Nā, ka puritia rāua e Hōhepa, a Ēparaima e tōna ringa matau ki te mauī o Īharaira, a Mānahi e tōna mauī ki te matau o Īharaira, ā, ka whakatata atu ia i a rāua ki a ia. 14 Nā, ka torona e Īharaira tōna ringa matau, ā, whakatakotoria ana e ia ki runga ki te mātenga o Ēparaima, ko ia anō hoki te teina, me tōna ringa mauī hoki ki runga ki te mātenga o Mānahi, he āta whakatakoto hoki nāna i ōna ringa, ko Mānahi hoki te mātāmua.

15 Nā, ka manaaki ia i a Hōhepa, ka mea,

"Mā te Atua i hāereere nei ōku mātua,

a Āperahama rāua ko Īhaka i tōna aroaro,

mā te Atua nāna nei ahau i whāngai i ahau

i ora nei ā taea noatia tēnei rā,

16 mā te anahera nāna nei ahau i whakaora i roto i ngā hē katoa,

e manaaki ēnei tamariki;

ā, kia huaina tōku ingoa ki a rāua,

me te ingoa hoki o ōku mātua,

o Āperahama rāua ko Īhaka;

ā, kia tino nui haere rāua i waenganui i te whenua."

17 Ā, nō te kitenga o Hōhepa kua whakatakotoria e tōna pāpā tōna matau ki runga ki te mātenga o Ēparaima, ka kino ki tāna titiro; ā, ka whakarewaina ake e ia te ringa o tōna pāpā, kia nekehia atu e ia i te mātenga o Ēparaima ki runga ki te mātenga o Mānahi. 18 Ā, ka mea a Hōhepa ki tōna pāpā, "Kaua e pēnā, e tōku pāpā; ko te tuakana hoki tēnei; whakatakotoria tōu matau ki runga ki tōna mātenga."

19 Nā, ka whakakāhore tōna pāpā, ka mea, "E mōhio ana ahau, e tāku tama, e mōhio ana ahau. Ka whakatupu iwi anō tēnei, ka nui anō hoki ia. Otiia, ka nui atu tōna teina i a ia, ā, ka waiho ōna uri hei iwi maha." 20 Nā, ka manaaki ia i a rāua i taua rangi, ka mea,

"Ko koe tā Īharaira manaakitanga,

ā, ka kōrerotia,

‘Kia meinga koe e te Atua kia rite ki a Ēparaima,

kia rite hoki ki a Mānahi.’ "

Nā, ka makā e ia a Ēparaima ki mua i a Mānahi.

21 Nā, ka mea a Īharaira ki a Hōhepa, "Ka mate tēnei ahau; hei a koutou ia te Atua, māna hoki koutou e whakahoki ki te whenua o ō koutou mātua. 22 Nā, kotahi te wāhi ka hoatu nei e ahau mōu, e hira ake ai tōu i tō ōu tuākana, ko tāku hoki i tango ai i ngā Amori ki tāku hoari, ki tāku kōpere."

1 Efter en tid sade man till Josef: "Din far är sjuk." Då tog han med sig sina båda söner Manasse och Efraim. 2 Och man sade till Jakob: "Din son Josef har kommit till dig."

Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. 3 *1 Mos 28:12, 35:6f. Han sade till Josef: "Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig 4 och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.

5 *1 Mos 41:50f, 46:20, Jos 16:1f, 1 Krön 5:1f. Dina båda söner, som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig i Egypten, ska nu vara mina. Efraim och Manasse ska vara mina*48:5ska vara minaAdoption av barnbarn är känt även från ugaritiska texter. På så sätt upphöjdes Josefs gren och fick fler andelar vid arvsskiftet (Efraim och Manasse blev stammar i Israel). liksom Ruben och Simeon. 6 Men de barn som du får efter dem ska vara dina. De ska bära sina bröders namn i deras arvedel. 7 *1 Mos 33:18, 35:19f. När jag kom från Paddan dog Rakel i Kanaans land under resan, när det ännu var ett stycke kvar till Efrata, och jag begravde henne där vid vägen till Efrata." – Platsen heter nu Betlehem.

8 När Israel fick se Josefs söner frågade han: "Vilka är dessa?" 9 Josef svarade sin far: "Det är mina söner som Gud har gett mig här." Då sade han: "Ta hit dem till mig så att jag får välsigna dem." 10 Israels ögon var svaga av ålder så att han inte kunde se. Josef förde fram dem till honom, och han kysste dem och tog dem i sin famn. 11 Och Israel sade till Josef: "Jag trodde inte att jag skulle få se ditt ansikte, men nu har Gud till och med låtit mig se dina barn!"

12 Och Josef tog dem från hans knä och bugade sig till jorden. 13 Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. 14 Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. 15 *1 Mos 49:24, Ps 23:1, 80:2, Joh 10:11, Hebr 11:21, 1 Petr 2:25. Och han välsignade Josef och sade:

"Den Gud som mina fäder

Abraham och Isak har vandrat inför,

den Gud som har varit min herde

från min födelse ända till i dag,

16 *2 Mos 1:7. den ängel som har förlossat mig

från allt ont,

han ska välsigna pojkarna.

De ska uppkallas efter mitt namn

och mina fäder Abrahams

och Isaks namn,

och de ska föröka sig

och bli många på jorden."

17 Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. 18 Och Josef sade till sin far: "Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud." 19 *4 Mos 1:32f. Men hans far ville inte det. Han sade: "Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom." 20 Och han välsignade dem på den dagen och sade:

"I dig ska Israel välsigna och säga:

Må Gud göra dig som

Efraim och Manasse."

Och han satte Efraim före Manasse.

21 Därefter sade Israel till Josef: "Se, jag dör. Men Gud ska vara med er och föra er tillbaka till era fäders land. 22 *1 Mos 34:26, Joh 4:5. Och utöver det jag ger dina bröder, ger jag dig en bergsrygg*48:22en bergsryggHebr. Shekém (jfr kap 34), den ort där Josef senare begravdes (Jos 24:32). som jag tog från amoreerna med mitt svärd och min båge."