1 Nā, ko te nākahi he mōhio rawa i ngā kīrehe katoa o te pārae i hangā nei e Ihowā, e te Atua. Nā, ko tāna meatanga ki te wahine, "Koia, i mea anō te Atua, ‘Kaua e kainga e kōrua ngā hua o tētahi rākau o te kāri’?"

2 Ā, ka mea te wahine ki te nākahi, "E kai anō māua i ngā hua o ngā rākau o te kāri. 3 Ko ngā hua ia o te rākau i waenganui o te kāri, kua mea mai te Atua, ‘Kaua kōrua e kai i tētahi o ōna hua, kaua anō hoki e pā ki reira, kei mate kōrua.’ "

4 Nā, ko te meatanga a te nākahi ki te wahine, "E kore kōrua e mate rawa. 5 Erangi, e mōhio ana te Atua ko te rā e kai ai kōrua i tētahi o ōna hua, kātahi ka mārama ō kōrua kanohi, ā, ka rite kōrua ki te Atua, ka mōhio ki te pai, ki te kino."

6 Ā, i te kitenga o te wahine he pai te rākau rā hei kai, he āhuareka ki te titiro atu, he rākau hoki e minaminatia hei whakamōhio, nā, ka tango ia i ētahi o ōna hua, ka kai, ka hoatu hoki ki tāna tahu i tōna taha; ā, kai ana ia. 7 Nā, ka mārama ō rāua kanohi tahi, ka mōhio rāua kei te tū tahanga rāua; nā, ka tuia e rāua ētahi rau piki, meatia ana hei rāpaki mō rāua.

8 Ā, ka rongo rāua i te reo o Ihowā, o te Atua, e hāereere ana i te kāri i te hauhautanga o te rā; ā, ka piri a Ārama rāua ko tāna wahine i te aroaro o Ihowā, o te Atua, ki roto ki ngā rākau o te kāri. 9 Nā, ka karanga a Ihowā, te Atua, ki a Ārama, ka mea ki a ia, "Kei hea koe?"

10 Ā, ka mea ia, "I rongo ahau ki tōu reo i te kāri, ā, wehi ana ahau, nōku i tū tahanga; nā piri ana ahau."

11 Nā, ka mea ia, "Nā wai i mea ki a koe e tū tahanga ana koe? Kua kainga rānei e koe ētahi o ngā hua o te rākau i kīia atu rā e ahau ki a koe, ‘Kaua ōna hua e kainga’?"

12 Nā, ka mea te tangata rā, "Nā te wahine i hōmai nei e koe hei hoa mōku, nāna i hōmai ētahi o ngā hua o te rākau ki ahau, ā, kainga ana e ahau."

13 Nā, ka mea a Ihowā, te Atua, ki te wahine, "He aha tēnei kua meatia nei e koe?"

Ka mea te wahine, "Nā te nākahi ahau i māminga, ā, kai ana ahau."

14 Nā, ka mea a Ihowā, te Atua, ki te nākahi,

"Mō tēnei mahi āu

nui atu te kanga mōu i ō ngā kararehe katoa,

i ō ngā kīrehe katoa o te pārae;

ko tōu kōpū hei haere mōu,

ko te puehu hei kai māu

i ngā rā katoa e ora ai koe.

15 Ka whakatupuria hoki e ahau he pakanga

mā kōrua ko te wahine,

mā tōu uri rātou ko tōna uri;

ka marū tōu mātenga i a ia,

ka marū i a koe tōna rekereke."

16 Ka mea ia ki te wahine,

"Ka whakanuia rawatia e ahau tōu mamae, me tōu hapūtanga;

ka mamae koe ina whānau tamariki;

ka hiahia koe ki tō tahu,

ko ia anō hoki hei rangatira mōu."

17 Ā, ka mea ia ki a Ārama, "Mō tōu rongonga ki te reo o tāu wahine, mō tāu kainga hoki i te hua o te rākau i kīia atu e ahau ki a koe, i meatia atu rā, ‘Kaua e kainga ētahi o ōna hua.’

Ka oti te oneone te kanga mō tāu mahi;

ka kainga e koe ōna hua i runga i te mamae

i ngā rā katoa e ora ai koe.

18 He tātarāmoa anō hoki, he tūmatakuru āna e whakatupu ake ai māu;

ā, ka kai koe i te otaota o te pārae.

19 Mā te werawera o tōu mata e kai ai koe i te taro,

ā hoki noa koe ki te oneone;

i tangohia mai nei hoki koe i reira;

he puehu hoki koe, ā, ka hoki anō ki te puehu."

20 Ā, i huaina e Ārama te ingoa o tāna wahine ko Iwi; nō te mea ko te whaea ia o ngā mea ora katoa.

21 Nā, ka hangā e Ihowā, e te Atua, ētahi kākahu hiako mō Ārama rāua ko tāna wahine, ā, whakakākahuria ana rāua. 22 Nā, ka mea a Ihowā, te Atua, "Nanā, kua rite nei te tangata ki tētahi o tātou, te mōhio ki te pai, ki te kino; nā, kei totoro atu tōna ringa āianei, kei tango i tētahi o ngā hua o te rākau o te ora, kei kai, ā, ka ora tonu." 23 Koia i tonoa atu ai ia e Ihowā, e te Atua, i te kāri o Erene hei ngaki i te oneone i tangohia mai nei ia i reira. 24 Heoi, peia ana e ia te tangata; ā, whakanohoia ana ki te taha ki te rāwhiti o te kāri o Erene tētahi kerupima, me tētahi hoari mura, he mea piupiu tonu ki tētahi taha, ki tētahi taha, hei tiaki i te huarahi ki te rākau o te ora.

1 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3, Upp 12:9. Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla *3:1allaAnnan översättning: "något". träd i lustgården?" 2 Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 *1 Mos 2:16f. men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö." 4 *Joh 8:44, 2 Kor 11:3. Då sade ormen till kvinnan: "Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."

6 *2 Kor 11:3, Rom 5:12, 1 Tim 2:14, Jak 1:14f, 1 Joh 2:16. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 *1 Mos 2:25. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv*3:7fikonlövPåminner om lönnlöv och är det största lövet i Mellanöstern. och gjorde sig höftskynken.

8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" 10 Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig*3:10ljudet av digAnnan översättning: "din röst". i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." 11 Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" 12 Mannen svarade: "Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt." 13 *2 Kor 11:3. Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."

14 Då sade Herren Gud till ormen:

"Eftersom du gjort detta,

ska du vara förbannad

bland alla boskapsdjur

och vilda djur.

På din buk ska du gå,

och jord ska du äta

så länge du lever.

15 *Rom 16:20, Hebr 2:14f, 1 Joh 3:8. Jag ska sätta fiendskap

mellan dig och kvinnan

och mellan din avkomma

och hennes avkomma.

Han ska krossa ditt huvud

och du ska hugga honom i hälen."*3:15 Profetia om Kristus, "född av kvinna" (Gal 4:4, Upp 12:5), och hans seger över ormen, alltså djävulen (Upp 12:9). Jfr Hebr 2:14, Kol 2:15.

16 *1 Kor 11:3, Ef 5:22f, 1 Tim 2:11f, 1 Petr 3:1f. Till kvinnan sade han:

"Jag ska göra din möda stor

när du blir havande.

Med smärta ska du föda

dina barn.

Till din man ska din åtrå vara,

och han ska råda över dig."

17 *Rom 8:20. Till Adam sade han:

"Du lyssnade på din hustru

och åt av trädet

som jag befallde dig

att inte äta av.

Därför ska marken vara

förbannad för din skull.

Med möda ska du livnära dig

av den så länge du lever.

18 Törne och tistel ska den bära åt dig,

och du ska äta av markens örter.

19 *Ps 90:3, 104:29, Pred 12:7, 2 Tess 3:10. I ditt anletes svett

ska du äta ditt bröd

tills du vänder åter till jorden,

för av den är du tagen.

Jord är du,

och jord ska du åter bli."

20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.*3:20Eva … levandeNamnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, "levande".21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

22 Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt." 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 *Jer 46:10, Hes 1:4f, 10:1f. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna*3:24kerubernaBevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f). och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.