1 Nā, ka haere a Hōhepa, ka kōrero ki a Parao, ka mea, "Kua tae mai tōku pāpā me ōku tuākana, me ā rātou kāhui, ā rātou kau, ā rātou mea katoa, i te whenua o Kanaana; nā, kei te whenua rātou o Kohena." 2 Nā, ka tango ia i ētahi o ōna tuākana, tokorima, ā, whakatūria ana rātou e ia ki te aroaro o Parao.

3 Ā, ka mea a Parao ki ōna tuākana, "He aha tā koutou nā mahi?"

Ā, ka mea rātou ki a Parao, "He hēpara āu pononga, mātou me ō mātou mātua." 4 I mea anō rātou ki a Parao, "He noho ki tēnei whenua i haere mai ai mātou; nō te mea kāhore he kai mā ngā hipi a āu pononga; he nui hoki te matekai o te whenua o Kanaana; koia rā kia noho āu pononga ki te whenua o Kohena."

5 Nā, ka kōrero a Parao ki a Hōhepa, ka mea, "Kua tae mai nei tōu pāpā me ōu tuākana ki a koe. 6 Kei tōu aroaro te whenua o Īhipa; whakanohoia e koe tōu pāpā me ōu tuākana ki te wāhi pai o te whenua; kia noho rātou ki te whenua o Kohena. Ki te mea hoki e mōhiotia ana e koe ētahi tāngata pakari i roto i a rātou, meinga rātou hei rangatira mō āku kararehe."

7 Nā, ka kawea mai a Hākopa, tōna pāpā, e Hōhepa, ka whakatūria ki te aroaro o Parao; ā, ka manaaki a Hākopa i a Parao. 8 Ā, ka mea a Parao ki a Hākopa, "Ka hia ōu tau?"

9 Ka mea a Hākopa ki a Parao, "Ka kotahi rau e toru tekau tau ngā rā o ngā tau o tōku noho manene. He torutoru, ā, he kino ngā rā o ngā tau o tōku ora, kīhai anō hoki i rite ki ngā rā o ngā tau o te ora o ōku mātua, i ngā rā i noho manene ai rātou." 10 Nā, ka manaaki a Hākopa i a Parao, ā, puta atu ana i te aroaro o Parao.

11 Nā, ka whakanohoia e Hōhepa tōna pāpā me ōna tuākana, ā, hoatu ana e ia ki a rātou he kāinga i te whenua o Īhipa, i te wāhi pai rawa o te whenua, i te whenua o Ramehehe, pērā me tā Parao i whakahau ai. 12 Nā, ka atawhai a Hōhepa i tōna pāpā, rātou ko ōna tuākana, ko te whare katoa anō hoki o tōna pāpā ki te taro, he mea whakarite tonu ki ō rātou hapū.

13 Ā, kāhore he taro o te whenua katoa; he nui rawa hoki te matekai; ā, hemo noa iho te whenua o Īhipa i te matekai, me te whenua hoki o Kanaana. 14 Ā, kohia ana e Hōhepa te moni katoa i kitea ki te whenua o Īhipa, ki te whenua hoki o Kanaana, mō te wīti i hokona e rātou; ā, kawea ana e Hōhepa te moni ki te whare o Parao. 15 Ā, nō te potonga o te moni o te whenua o Īhipa, o te whenua hoki o Kanaana, nā, ka haere ngā Īhipiana katoa ki a Hōhepa, ka mea, "Hōmai he taro ki a mātou; kia mate hoki mātou ki tōu aroaro hei aha? Kua poto nei hoki te moni."

16 Nā, ka mea a Hōhepa, "Hōmai ā koutou kararehe; ā, ka hoatu e ahau hei utu mō ā koutou kararehe, i te mea kua poto te moni." 17 Nā, ka kawea mai e rātou ā rātou kararehe ki a Hōhepa; ā, hoatu ana e Hōhepa he taro ki a rātou hei utu mō ngā hōiho, mō ngā kāhui hipi, mō ngā kāhui kau, mō ngā kāihe. Ā, whāngaia ana rātou e ia ki te taro i taua tau, hei utu mō ā rātou kararehe katoa.

18 Ā, nō te takanga o taua tau, ka haere mai rātou ki a ia i te rua o ngā tau, ka mea ki a ia, "E kore e hunā e mātou i tōku ariki, kua poto te moni; kei tōku ariki hoki ā mātou kāhui kararehe; kāhore he mea e toe ana hei tirohanga mā tōku ariki, ko ō mātou tinana anake, me ō mātou oneone. 19 Kia mate mātou ki tōu aroaro hei aha? Mātou tahi hoki me tō mātou oneone? Hokona mātou me tō mātou oneone ki te taro, ā, ka riro mātou me tō mātou oneone hei pononga mā Parao. Hōmai anō hoki he purapura, ā, ka ora mātou, ā, e kore e mate, e kore anō hoki e ururuatia te whenua."

20 Nā, ka hokona e Hōhepa te oneone katoa o Īhipa mō Parao. I hokona hoki e ngā Īhipiana tāna māra, tāna māra; he pēhi rawa hoki nā te matekai i a rātou. Ā, riro ana te whenua i a Parao; 21 tēnā ko ngā tāngata, i whakawhitiwhitia e ia ki ngā pā, i tētahi pito o ngā rohe o Īhipa ā puta noa ki tētahi pito o reira. 22 Ko te oneone anake ia o ngā tohunga kīhai i hokona e ia; i whakaritea hoki tētahi wāhi e Parao mā ngā tohunga, ā, i kai rātou i tā rātou wāhi i hōmai e Parao mā rātou; koia tē hokona ai e rātou ō rātou oneone.

23 Ā, ka mea a Hōhepa ki te iwi, "Nanā, kua hokona nei koutou e ahau ināianei, me tō koutou oneone, mā Parao. Nā, he purapura mā koutou, ruia te whenua. 24 Ā, ka whai hua ā mua, me hōmai e koutou te rima o ngā wāhi ki a Parao, ā, mā koutou ngā wāhi e whā, hei purapura mō te māra, hei kai hoki mā koutou, mā te hunga hoki i roto i ō koutou whare, hei kai anō hoki mā ā koutou tamariki."

25 Ā, ka mea rātou, "Ka ora mātou i a koe; kia manakohia mātou e tōku ariki, hei pononga mātou mā Parao."

26 Nā, ka whakatakotoria te tikanga e Hōhepa mō te oneone o Īhipa ā tae noa mai ki tēnei rā, mā Parao te rima o ngā wāhi; hāunga ia te oneone o ngā tohunga, kīhai hoki tēnā i riro i a Parao.

27 Nā, ka noho a Īharaira ki te whenua o Īhipa, ki te whenua o Kohena; ka whai kāinga rātou ki reira, ka hua, ka nui whakaharahara. 28 Ā, kotahi tekau mā whitu ngā tau i ora ai a Hākopa ki te whenua o Īhipa; ā, kotahi rau e whā tekau mā whitu ngā tau o te oranga o Hākopa.

29 Nā, ka whakatata ngā rā o Īharaira e mate ai ia; ā, ka karanga i tāna tama, i a Hōhepa, ka mea ki a ia, "Nā, ki te mea ka manakohia ahau e koe, tēnā, whakapākia mai tōu ringa ki raro i tōku hūhā, ā, whakaputaina mai he aroha, he pono ki ahau; kaua rā ahau e tanumia ki Īhipa. 30 Engari, kia takoto ahau ki ōku mātua, me kawe atu ahau e koe i Īhipa, me tanu hoki ki tō rātou urupā."

Ā, ka mea ia, "Ka rite i ahau tāu kupu."

31 Ā, ka mea ia ki a ia, "Oati mai ki ahau." Ā, oati ana ia ki a ia, ā, ka piko a Īharaira ki runga ki te urunga o te moenga.

1 Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen." 2 Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 Då frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder." 4 De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. Så låt dina tjänare bo i landet Goshen." 5 Då sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."

7 Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade*47:7hälsadeOrdagrant: "välsignade" (jfr vers 10, Rut 2:4 och Luk 10:5f). farao. 8 Och farao frågade Jakob: "Hur många år har du levt?" 9 *1 Krön 29:15, Ps 39:13, 119:19, Matt 6:34, Hebr 11:13. Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.

11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område*47:11Raamses områdeLängre fram byggdes här en förrådsstad med detta namn (2 Mos 1:11). som farao befallt. 12 Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

13 Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. 14 För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.

15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skulle vi dö här framför ögonen på dig? Vi har inga pengar kvar." 16 Josef svarade: "För hit er boskap, så ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut." 17 Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. På så sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

18 Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. 19 Varför skulle vi dö här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde."

20 Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår, och åkerjorden blev faraos egendom. 21 Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. 22 Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.

23 Och Josef sade till folket: "Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. 24 När skörden kommer in ska ni ge en femtedel*47:24en femtedelEn inte ovanlig skattesats under antiken. Längre fram betalade israeliterna en tiondel till kungen (1 Sam 8:15) och en tiondel till tempeltjänarna (4 Mos 18:21f). åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn." 25 De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så ska vi vara faraos slavar." 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

27 *2 Mos 1:7, Ps 105:24, Apg 7:17. Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.

28 Jakob levde sjutton år*47:28Jakob levde sjutton år i EgyptenKanske 1876-1859 f Kr (jfr 2 Mos 12:40, 1 Kung 6:1). i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.

29 *1 Mos 24:2. När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. 30 När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav." Han svarade: "Jag ska göra som du säger." 31 Men Jakob sade: "Ge mig din ed!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände*47:31bäddens huvudändeAnnan översättning (så Septuaginta): "änden på sin stav". Citeras i Hebr 11:21..