1 Nā, ka mea atu a Ihowā ki a Āperama, "Haere atu i tōu whenua, i roto i ōu whanaunga, i te whare anō hoki o tōu pāpā, ki te whenua e whakaaturia e ahau ki a koe.

2 Ā, ka meinga koe e ahau hei iwi nui,

ka manaakitia anō koe e ahau,

ka whakanuia anō hoki tōu ingoa;

ā, ka waiho koe hei manaakitanga.

3 Ā, ka manaaki ahau i te hunga e manaaki ana i a koe,

ka kanga hoki i te tangata e kanga ana i a koe;

ā, māu ka manaakitia ai ngā hapū katoa o te whenua."

4 Nā, haere ana a Āperama, pērā ana me tā Ihowā i kōrero ai ki a ia; i haere tahi anō a Rota i a ia. Ā, e whitu tekau mā rima ngā tau o Āperama i tōna hekenga mai i Harana. 5 Nā, ka tango a Āperama i a Harai, i tāna wahine rāua ko Rota tama a tōna teina, i ō rātou rawa katoa i whakaemi ai, i ngā mea ora katoa i whiwhi ai rātou ki Harana; ā, whakatika ana rātou, haere ana ki te whenua o Kanaana. Nā, ka tae rātou ki te whenua o Kanaana.

6 Nā, ka tika a Āperama nā waenganui o te whenua ki te wāhi o Hekeme, ki te oki i More. I taua whenua anō te Kanaani i taua wā. 7 Nā, ka puta a Ihowā ki a Āperama, ka mea, "Ka hoatu e ahau tēnei whenua ki tōu uri." Nā, ka hangā e ia tētahi āta ki reira mā Ihowā i puta mai nei ki a ia.

8 Nā, ka neke atu ia i reira ki te maunga i te rāwhiti o Pētēre, ā, ka whakatū i tōna tēneti; ko Pētēre ki te hauāuru, ko Hai ki te rāwhiti. I hangā anō e ia tētahi āta mā Ihowā ki reira, ā, karanga ana ki te ingoa o Ihowā. 9 Nā, ka tūria atu e Āperama, me te neke haere whaka te tonga.

10 Ā, he matekai tō te whenua; ā, ka haere a Āperama ki raro, ki Īhipa, ki reira noho ai; he nui hoki te matekai o te whenua. 11 Ā, i a ia ka tata te tae ki Īhipa; ka mea ia ki a Harai, ki tāna wahine, "Nanā, e mōhio ana ahau he wahine ātaahua koe ki te titiro atu; 12 nā, ākuanei kei te kitenga o ngā Īhipiana i a koe, ka mea rātou, ‘Ko tāna wahine tēnei’; ā, ka patua ahau e rātou, ka whakaora hoki i a koe. 13 Me kī koe, nē, he tuahine koe nōku? Kia whiwhi ai ahau ki te pai i a koe; ā, kia ora ai tōku wairua i a koe."

14 Ā, i te taenga o Āperama ki Īhipa, ka titiro ngā Īhipiana ki te wahine, he tino ātaahua. 15 Ka kite hoki ngā rangatira a Parao i a ia, ka kōrero whakamihi mōna ki a Parao, ā, ka kawea te wahine rā ki te whare o Parao. 16 Nā, ka atawhai ia i a Āperama, he mea hoki mō te wahine; ā, ka riro i a ia he hipi, he kau, he kāihe toa, he pononga tāne, he pononga wāhine, he kāihe uha, he kāmera.

17 Nā, ka whiua e Ihowā a Parao rātou ko tōna whare, he nui ngā pakinga, mō Harai wahine a Āperama. 18 Nā, ka karanga a Parao ki a Āperama, ka mea, "He aha tēnei mahi āu ki ahau? He aha koe tē kōrero mai ai ki ahau ko tāu wahine ia? 19 Nā te aha koe i mea ai, ‘Ko tāku tuahine ia’ i tango ai ahau i a ia hei wahine māku? Nā, tāu wahine, tangohia, haere." 20 Nā, ka whakatūpato a Parao ki ngā tāngata, kei aha atu ki a ia; ā, tukua atu ana ia e rātou, me tāna wahine, me āna mea katoa.

1 *Apg 7:3f, Hebr 11:8.Herren sade till Abram: "Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.*12:1 Citeras av Stefanus i Apg 7:3.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 *1 Mos 18:18, 26:4, Apg 3:25. Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade*12:3I dig ska jordens alla släkten bli välsignadeCiteras av Paulus i Gal 3:8 som en profetia om frälsningen genom tron på Kristus, Abrahams avkomma (jfr 1 Mos 22:18, 28:14).."

4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år*12:4Abram var sjuttiofem årKanske 2091 f Kr, enligt en traditionell datering. Se dock 2 Mos 12:40 med not för en alternativ tolkning som flyttar fram samtliga årtal i 1 Mos med 215 år. när han lämnade Harran. 5 Han tog med sig sin hustru Saraj och sin brorson Lot, alla ägodelar och allt det folk*12:5allt det folkOrdagrant: "alla de själar". de skaffat sig i Harran och gav sig av mot Kanaans land.

När de kom till Kanaans land 6 fortsatte Abram in i landet ända till Shekems*12:6ShekemBy mellan bergen Ebal och Gerissim, strax öster om nutida Nablus. Lämningar från 1900-talet f Kr har hittats vid utgrävningar. område, till Mores terebint*12:6Mores terebintMore betyder "lärare" (jfr Dom 4:5). Terebinten är en släkting till eken.. På den tiden bodde kananeerna i landet. 7 *1 Mos 13:15, 5 Mos 34:4, Neh 9:8, Apg 7:5, Gal 3:16. Och Herren uppenbarade sig för Abram och sade: "Åt dina efterkommande ska jag ge detta land." Då byggde han ett altare åt Herren som hade uppenbarat sig för honom. 8 *1 Mos 4:26. Därifrån drog han vidare till berget öster om Betel och slog upp sitt tält med Betel i väster och Ai i öster. Där byggde han ett altare åt Herren och åkallade Herrens namn. 9 Sedan bröt Abram upp därifrån och drog sig allt längre söderut.

10 Men det blev svält*12:10svältIsraels växtlighet är beroende av regn från Medelhavet (5 Mos 11:11f) och därför sårbar. Arkeologiska fynd tyder på att patriarktiden (århundradena kring 2000 f Kr) var ovanligt torr (jfr 26:1, 42:5). i landet, och Abram flyttade ner till Egypten för att bo där som främling, eftersom svälten var svår i landet. 11 När han närmade sig Egypten, sade han till sin hustru Saraj: "Jag vet ju att du är en vacker kvinna. 12 När egyptierna får se dig kommer de att säga: Hon är hans hustru! Och så dödar de mig men låter dig leva. 13 *1 Mos 20:2f, 26:7f. Säg därför att du är min syster, så går det bra för mig för din skull och jag får leva tack vare dig."

14 När Abram kom till Egypten, såg egyptierna att Saraj var en mycket vacker kvinna. 15 Faraos hövdingar fick se henne och prisade henne inför farao, och hon fördes in i faraos palats. 16 Och det gick bra för Abram för hennes skull. Han fick får, kor och åsnor, tjänare och tjänarinnor, åsneston och kameler.

17 *Ps 105:14f. Men Herren lät farao och hans hus drabbas av svåra plågor för Abrams hustru Sarajs skull. 18 Då kallade farao till sig Abram och sade: "Vad har du gjort mot mig! Varför berättade du inte för mig att hon är din hustru? 19 Varför sade du: Hon är min syster, så att jag tog henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!" 20 Och farao befallde sina män att skicka i väg Abram med hans hustru och allt han ägde.