1 E tīmata ana anō rānei mātou te whakapai ki a mātou anō? E pērā ana rānei me ētahi atu, e mea ana mātou ki ētahi pukapuka whakapai mā mātou ki a koutou, mā koutou rānei ki a mātou? 2 Ko koutou tā mātou pukapuka, he mea tuhituhi ki ō mātou ngākau, e kitea ana, e kōrerotia ana e ngā tāngata katoa; 3 kua mārama nā hoki, ko koutou he pukapuka nā te Karaiti, he mea minita nā mātou, ehara i te mea tuhituhi ki te mangumangu, engari ki te Wairua o te Atua ora; he teka ki ngā papa kōhatu, engari ki runga ki ngā papa kikokiko o te ngākau.

4 Ko tēnei tū whakaaro ō mātou ū tonu ki tā te Atua, he mea nā te Karaiti. 5 He teka kei a mātou ake te tikanga mō te whakaaro ki tētahi aha, me te mea nā mātou ake anō; engari, nā te Atua mātou i whai tikanga ai; 6 nāna hoki mātou i tau ai hei minita mō te kawenata hou; he teka nō te reta, engari nō te Wairua; he whakamate hoki tā te reta, he whakaora ia tā te Wairua.

7 Nā, mehemea te minitatanga o te mate i tuhituhia nei, i whaoa nei ki ngā kōhatu, i puta korōria mai, i kore ai e taea e ngā tama a Īharaira te titiro matatau atu ki te mata o Mohi i te korōria o tōna mata; he korōria ia e memeha ana. 8 E kore ianei e nui noa atu te korōria o te minitatanga o te Wairua? 9 Nā, mehemea te minitatanga o te whakatau hē, he korōria, heoi hira rawa atu te korōria o te minitatanga o te tika. 10 He pono hoki, kāhore te mea i whakakorōriatia i whai korōria i tēnei wāhi, arā, nā te korōria e hira rawa nei. 11 Mehemea hoki he korōria tō te mea e memeha ana, nui noa atu te korōria o te mea pūmau.

12 Nā, i a mātou ka tūmanako nei ki tēnei, nui atu tō mātou māia ki te kōrero. 13 Kāhore anō e pērā me Mohi i maka nei i te hīpoki ki tōna mata, kei titiro matatau atu ngā tama a Īharaira ki te tukunga iho o te mea e memeha haere ana. 14 Otirā, i whakapakeketia ō rātou hinengaro. Nō te mea taea noatia mai tēnei rā i te kōrerotanga o te kawenata tawhito e mau tonu ana taua hīpoki rā anō, kāhore anō i hurahia; i roto ia i a te Karaiti ka whakakāhoretia. 15 Nā, tae noa mai ki tēnei rā, ki te kōrerotia a Mohi, e takoto ana he hīpoki ki runga i tō rātou ngākau. 16 Nā, kia huri ki te Ariki, ka tangohia te hīpoki. 17 Nā, ko te Ariki, ko te Wairua ia; ko te wāhi i noho ai te Wairua o te Ariki, kei reira te tikanga herekore. 18 Ko tātou katoa ia kāhore he hīpoki mō te mata, e whakaahua ana i te korōria o te Atua, ānō kei roto i te whakaata, ā, e whakaputaia kētia ana kia rite ki taua āhua anō, he korōria hono iho ki te korōria, i runga i tā te Wairua o te Ariki.

1 *Apg 18:27, 2 Kor 5:12, 10:12f. Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er? 2 *1 Kor 9:2. Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan*3:2våra hjärtanAndra handskrifter: "era hjärtan"., känt och läst av alla människor. 3 *2 Mos 24:12, Jer 31:33, Hes 11:19. Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.

4 En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus. 5 *Fil 2:13. Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud. 6 *Jer 31:31, Joh 6:63, Rom 7:6. Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens*3:6bokstavensDen skrivna lagen (vers 7 och Rom 7:6, 8:2). utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.

7 *2 Mos 34:29f. Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha? 9 *5 Mos 27:26, Rom 1:16f, 3:21. Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst? 10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten. 11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!

12 *Ef 6:19. När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga. 13 *2 Mos 34:33f. Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann. 14 *Jes 6:10, Rom 11:8, 25. Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den. 15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose*3:15läser MoseDe fem Moseböckerna (Torá), ur vilka man högläser längre stycken vid synagogans gudstjänst..

16 *2 Mos 34:34, Rom 11:23, 26. Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort. 17 *Joh 4:34, 8:36, Rom 8:2. Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet. 18 *Rom 8:29, 1 Kor 13:12. Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser*3:18serAnnan översättning: "reflekterar". Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.