1 E mātau ana hoki tātou, ki te wāhia tō tātou whare wharau, te mea whenua nei, he whare anō tō tātou, he mea hanga nā te Atua, ehara i te whare hanga e te ringa, he mea mau tonu, i ngā rangi. 2 He pono hoki i tēnei e auē ana tātou, e hiahia ana ki tō tātou whare o te rangi hei kākahu mō tātou. 3 Mehemea ia ki te whai kākahu tātou, e kore e rokohanga mai e noho tahanga ana. 4 Kei te auē hoki tātou, te hunga i tēnei whare wharau, i te taimaha; ehara i te mea e hiahia ana kia unuhia ō tātou nei, engari, kia kākahuria iho kia horomia ai te mea matemate e te ora. 5 Nā, ko te kaihanga i a tātou mō taua mea nei anō, ko te Atua, nāna nei hoki i hōmai ki a tātou te wāhi tuatahi, arā te Wairua.

6 Nō reira i te mea e māia tonu ana tātou, e mātau ana hoki, i a tātou e noho nei i te tinana, he mea motu kē mai i te Ariki tā tātou noho. 7 Ko tā tātou haere hoki kei runga i te whakapono, kāhore i runga i te titiro. 8 E mea ana ahau, e māia ana anō tātou, ko tā tātou hoki e tino pai ai, kia noho motu kē i te tinana, kia noho ai i te Ariki. 9 Koia hoki tātou ka whai nei, ahakoa i konei e noho ana, ahakoa e noho kē ana, kia āhuarekaina mai tātou e ia. 10 Kua takoto hoki te tikanga kia kitea tātou katoa ki mua i te nohoanga whakawā o te Karaiti; kia riro mai ai i tēnei, i tēnei, ngā mea i mahia i te tinana, kia rite hoki ki tāna i mahi ai, ahakoa pai, ahakoa kino.

11 Nā, ka mātau nei mātou ki te wehi o te Atua, ka kukume mātou i ngā tāngata, otirā, e kitea ana anō mātou e te Atua; ā, e ū ana tōku whakaaro, kua kitea anō mātou e ō koutou hinengaro. 12 Ehara i te mea e whakapai ana anō mātou i a mātou ki a koutou, engari e kōrero ana hei hoatu i te take ki a koutou e whakamanamana ai koutou ki a mātou, kia ai ai he mea hei whakautu mā koutou ki te hunga e whakamanamana ana ki tō te kanohi, kāhore ki tō te ngākau. 13 Ahakoa hoki pōrangi mātou, hei mea ia mō te Atua; ahakoa rānei tika ō mātou mahara, hei mea mō koutou. 14 E akiakina ana hoki mātou e te aroha o te Karaiti; i a mātou e whakaaro ana i tēnei, kotahi i mate mō te katoa, nō reira, he hunga mate te katoa. 15 I mate hoki ia mō te katoa, kia kaua ai te hunga e ora ana e ora mō rātou anō ā muri ake nei, engari mō tēnei i mate nei mō rātou, ā, i ara ake anō.

16 Nō reira, ā mua ake nei e kore mātou e mātau ki te tangata, arā, ki tōna kikokiko; āe rā, ahakoa mātau mātou ki a te Karaiti, arā ki tōna kikokiko, otiia e kore mātou e mātau pēnā ki a ia ā mua ake nei. 17 Nā, ki te mea kei roto i a te Karaiti tētahi, he mahinga hou ia; kua pahemo ngā mea tawhito, nā, kua hou ngā mea katoa. 18 Ko te pūtake ia o ngā mea katoa ko te Atua, i hohou nei i tā tātou rongo ki a ia i runga i a te Karaiti, ā, hōmai ana e ia ki a mātou te minitatanga o te houhanga rongo. 19 Arā, i roto te Atua i a te Karaiti e hohou ana i tā te ao rongo ki a ia, kore ake e whakairia ki a rātou ō rātou hē; ā, kua tukua mai ki a mātou te kupu mō te houhanga rongo.

20 Nā, he karere mātou nā te Karaiti, me te mea anō ko te Atua tēnei kei roto i a mātou e karanga ana; ko mātou hei whakakapi mō te Karaiti ki te tohe atu ki a koutou, kia houhia tā koutou rongo ki te Atua. 21 Ko ia, kīhai nei i mātau ki te hara, meinga ana hei hara mō tātou, kia meinga ai tātou ko te tika o te Atua i roto i a ia.

1 *Job 4:19, 2 Petr 1:13f. Vi vet att om vårt jordiska tält*5:1vårt jordiska tältDvs vår jordiska kropp. rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. 2 *Rom 8:23, Fil 3:21. Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, 3 för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 4 *1 Kor 15:53f. Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5 *Rom 8:16, 2 Kor 1:22, Ef 1:13f. Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

6 *Ps 39:13, 119:19, Hebr 11:13. Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Vi lever här i tro, utan att se. 8 *Fil 1:23. Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

9 Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10 *Jer 17:10, Matt 16:27, 25:31f, Joh 5:29, Rom 14:10. Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

11 *2 Kor 4:2. Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 *2 Kor 1:14, 3:1. Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 *Mark 3:21. Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.

14 Kristi kärlek driver oss*5:14driver ossAnnan översättning: "griper oss", "styr oss", "håller oss samman"., för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 15 *Rom 14:7f, 1 Tim 2:6, Hebr 2:9. Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt*5:16ytligtOrdagrant: "köttsligt" (efter vår mänskliga värdering). sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

17 *Jes 43:18f, Gal 6:15, Upp 21:5. Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 *Rom 5:10, Kol 1:20. Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 *Rom 3:24f, Kol 1:20. Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 *Jes 53:6, 9, 12, Joh 8:46, Rom 5:19, Gal 3:13. Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud*5:21rättfärdiga inför GudOrdagrant: "Guds rättfärdighet"..