1 Otirā, kua takoto tēnei i roto i ahau, kia kaua tōku hokinga atu ki a koutou e waiho i runga i te pōuri. 2 Nā, ki te whakapōuri hoki ahau i a koutou, ko wai hoki hei whakaora i tōku ngākau? Ko ia anake e whakapōuritia nei e ahau. 3 Ā, i tuhituhi atu ahau i taua mea nei anō ki a koutou, kei tae atu ahau, ka whakapōuritia ahau e te hunga i tika nei mā rātou ahau e whakahari; i te ū o tōku whakaaro ki a koutou katoa, ko tōku hari te hari o koutou katoa. 4 He nui hoki nō te pōuri, nō te mamae o te ngākau, i tuhituhi atu ai ahau ki a koutou me ngā roimata maha; ehara i te mea hei whakapōuri i a koutou, engari kia mātau ai koutou ki tōku aroha e hira rawa nei ki a koutou.
5 Mehemea nā tētahi i whakapōuri, ehara i te mea e whakapōuri ana ia i ahau, engari i a koutou katoa; i tētahi wāhi ia, e kore nei ahau e mea rawa he nui. 6 E rahi ana mō taua tū tangata ko tēnei whiu i whakapāngia nei e te tokomaha. 7 Engari rawa ia me whakarere noa iho tāna e koutou, ka whakamārie i a ia, kei tūpono ka horomia ia e tōna pōuri nui rawa. 8 Koia ahau ka īnoi ki a koutou kia whakaūkia tō koutou aroha ki a ia. 9 Nā, konei anō hoki ahau i tuhituhi atu ai, hei whakamātau i a koutou, mehemea e ngohengohe ana koutou i ngā mea katoa. 10 Ko te tangata e whakarērea ai e koutou tāna, ka whakarērea anō e ahau; ko tāku hoki i whakarere noa ai mehemea i pērā ahau, he whakaaro ki a koutou, i whakarērea noatia e ahau i te aroaro o te Karaiti. 11 Kei rā rungatia mai tātou e Hātana; ehara hoki tātou i te kūware ki āna rauhanga.
12 Nā, i tōku taenga ki Toroa ki te kauwhau i te rongopai o te Karaiti, ā, ka puare mai ki ahau tētahi kūwaha, he mea nā te Ariki, 13 kāhore he tānga mō tōku wairua, he kore i kite i tōku teina, i a Taituha. Heoi, ka poroporoaki ahau ki a rātou, ka haere ki Makeronia.
14 Nā, me whakawhetai ki te Atua e mea tonu nei i a mātou kia whakamanamana i roto i a te Karaiti, e whakaatu nei mā roto i a mātou i te hā o tōna mātauranga i ngā wāhi katoa. 15 He kakara pai hoki mātou nō te Karaiti ki te Atua, i runga i te hunga e whakaorangia ana, i runga anō i te hunga e whakangaromia ana; 16 ki tētahi he kakara nō te mate ki te mate; ki tētahi he kakara nō te ora ki te ora. Ā, ko wai e tau mō ēnei mea? 17 Kāhore hoki mātou e pērā i te tokomaha e whakatūtūa nei i te kupu a te Atua; engari he pērā i tā te pono, he pērā i tā te Atua, e kōrero ana mātou i te aroaro o te Atua i roto i a te Karaiti.
1 Jag hade nämligen bestämt mig för att inte komma och göra er sorgsna igen. 2 För om jag gör er sorgsna, vem kan då göra mig glad om inte just den jag gjort sorgsen? 3 2 Kor 12:21. Jag skrev2:3Jag skrevPaulus hänvisar antingen till ett brev som inte bevarats åt eftervärlden eller möjligen till Första Korintierbrevet. som jag gjorde för att inte behöva komma och få sorg av dem som skulle ge mig glädje, för jag litade på att min glädje är allas er glädje. 4 Apg 20:31. Det var i djup nöd och hjärtats ångest, med många tårar, som jag skrev till er – inte för att göra er sorgsna utan för att ni skulle förstå vilken kärlek jag har till just er.
5 1 Kor 5:1f. Om en viss person har orsakat sorg, så är det inte mig han har gett sorg utan i viss mån er alla, för att inte säga för mycket. 6 Det räcker med det straff han har fått av de flesta. 7 Luk 17:3. Nu får ni i stället förlåta och trösta honom så att han inte går under i sin djupa sorg. 8 1 Kor 16:14. Därför uppmanar jag er att bemöta honom med kärlek.
9 När jag skrev till er var det också för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allt. 10 Den som ni förlåter, förlåter också jag. Och det jag har förlåtit, om jag haft något att förlåta, det har jag gjort inför Kristi ansikte för er skull, 11 Luk 22:31, Ef 4:27. för att vi inte ska bli överlistade av Satan. Hans avsikter känner vi till.
12 1 Kor 16:9. När jag kom till Troas2:12Troas Romersk koloni vid ruinerna av gamla Troja, som Paulus troligen passerade under resan som beskrivs i Apg 20:1. för att predika Kristi evangelium hade Herren öppnat en dörr för mig. 13 Apg 20:6, 2 Kor 7:5f. Ändå fick jag ingen ro i min ande när jag inte fann min broder Titus2:13TitusBetrodd medarbetare till Paulus, som hade fört honom till tro (Tit 1:4). Titus var grek (Gal 2:3) och Paulus särskilda ombud till Korint (2 Kor 7:6f). där, så jag tog avsked av dem och reste till Makedonien.
14 Kol 1:25. Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg och sprider sin kunskaps doft2:14sprider sin kunskaps doftPaulus jämför sig med en krigsfånge som går i fältherrens triumftåg och svänger sitt rökelsekar till hans ära (1 Kor 9:17, 19). genom oss överallt. 15 1 Kor 1:18. Vi är en Kristi väldoft inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade: 16 Luk 2:34. för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Vem räcker till för det här? 17 2 Kor 1:12, 4:2, 2 Petr 1:21. Vi är inte som de flesta, som förfalskar Guds ord för egen vinning. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det som kommer från Gud.