1 Tērā tētahi hē i kitea e ahau i raro i te rā, he mea taimaha anō ki runga ki ngā tāngata. 2 He tangata i hōmai nei e te Atua ki a ia he taonga, he rawa, he korōria, ā, kīhai tōna wairua i hapa ki tētahi mea i hiahia ai ia, otiia kīhai i tukua e te Atua ki a ia te tikanga mō te kai i tētahi wāhi o aua mea, engari kainga ana e te tangata kē. He horihori tēnei, he mate kino.

3 Ki te kotahi rau ngā tamariki a tētahi tangata, ā, he maha ngā tau e ora ai ia, maha atu ngā rā o ōna tau, ā, kāhore tōna wairua i ngata i te pai, kāhore hoki ia e whai tanumanga; e mea ana ahau tērā noa atu te pai o te materoto i a ia. 4 I haere mai hoki tērā i runga i te horihori, ā, haere atu ana i runga i te pōuri, ā, ka taupokina tōna ingoa e te pōuri. 5 Kīhai hoki ia i kite i te rā, kīhai anō i mōhio ki a ia; nui atu tō tēnei okioki i tō tērā. 6 Āe, ahakoa kotahi mano tōpū ngā tau i ora ai ia, heoi kāhore he pai i kitea e ia. He teka ianei e haere ana te katoa ki te wāhi kotahi?

7 Ko ngā mea katoa i māuiui ai te tangata,

hei mea anō mō tōna māngai,

otiia e kore tōna wairua e mākona.

8 He aha oti tā te tangata whakaaro nui

e hira ake ana i tā te wairangi?

He aha hoki tā te ware,

e mōhio nei ki te haere i te aroaro o te hunga ora?

9 He pai kē te kite o ngā kanohi i te kaipaowe o te hiahia;

he horihori anō tēnei, ā, he whai i te hau.

10 Ko ngā mea katoa ō mua kua oti noa ake te hua ki te ingoa,

ā, e mōhiotia ana ko te tangata;

e kore hoki ia e tau hei totohe

ki te mea e kaha atu ana i a ia.

11 Ka maha nei ngā mea hei whakanui i te horihori,

he aha te painga ki te tangata?

12 Ko wai hoki e mōhio ana he aha te mea pai ki te tangata i a ia nei i te ora, i ngā rā katoa o tōna oranga horihori, e rite nei ki te ātārangi i a ia e mahi nei? Ko wai hoki hei whakaatu ki te tangata ko te aha e puta mai i muri i a ia i raro i te rā?

1 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 *Est 5:11f, Ps 39:7, 49:11f, Pred 4:8, 5:16. Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

3 *Job 3:16, Ps 58:9, Pred 4:3. Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 *Job 30:23, Pred 3:20. även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

8 *Pred 2:15. Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 *Pred 1:14. Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

10 *Job 33:12f, Ps 139:16, Pred 1:9, 3:15, Jes 45:9, Rom 9:20. Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 *Ps 39:6. För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?