1 I te tīmatanga te Kupu, i te Atua te Kupu, ko te Atua anō te Kupu. 2 I te Atua anō tēnei Kupu i te tīmatanga. 3 Nāna ngā mea katoa i hanga; kāhore hoki tētahi mea i kore te hanga e ia o ngā mea i hangā. 4 I a ia te ora; ko te ora te mārama mō ngā tāngata. 5 I roto i te pōuri te mārama e whiti ana; heoi, kīhai i mau i te pōuri.

6 I tonoa mai he tangata e te Atua, ko Hoani tōna ingoa. 7 I haere mai ia hei kaiwhakaatu, hei whakaatu mō te mārama, kia meinga ai e ia ngā tāngata katoa kia whakapono. 8 Ehara ia i te mārama, engari, i haere mai hei kaiwhakaatu mō te mārama. 9 Ko te mārama pono tērā, arā, ko te mārama e mārama ai ngā tāngata katoa e haere mai ana ki te ao.

10 I te ao ia, i hangā anō e ia te ao, ā, kīhai te ao i mōhio ki a ia. 11 I haere mai ia ki ōna, ā, kīhai ōna i manako ki a ia. 12 Tēnā ko te hunga i manako ki a ia i tukua e ia ki a rātou ngā tikanga e meinga ai rātou hei tamariki mā te Atua, arā ki te hunga e whakapono ana ki tōna ingoa. 13 Ki te hunga ehara nei i te toto, ehara i tā te kikokiko i pai ai, ehara i tā te tangata i pai ai, engari, nā te Atua i whānau ai.

14 I whakakikokikotia te Kupu, ā, noho ana i a mātou, i kite anō mātou i tōna korōria he korōria e rite ana ki tō te Tama kotahi a te Matua, kī tonu i te aroha noa, i te pono.

15 I kōrerotia ia e Hoani; i karanga tērā, i mea, "Ko ia tēnei i kōrerotia rā e ahau, ‘Ko ia e haere mai ana i muri i ahau e meinga ana ki mua i ahau; nō mua hoki ia i ahau.’ "

16 Kua riro hoki i a tātou katoa tētahi wāhi o tōna raneatanga, te aroha noa hono iho ki te aroha noa. 17 Nā Mohi hoki i hōmai te ture; ko te aroha noa me te pono i ahu mai i a Īhu Karaiti. 18 Kāhore anō he tangata i kite noa i te Atua; ko te Tama kotahi, kei te uma nei o te Matua, nāna ia i whakapuaki.

19 Nā, ko te kōrero tēnei a Hoani, i te tononga mai a ngā Hūrai i Hiruhārama i ngā tohunga nui rātou ko ngā Rīwaiti hei ui ki a ia, "Ko wai koe?"

20 Nā, ka whākina e ia, kīhai i whakakāhore, i whāki hoki, "Ehara ahau i a te Karaiti."

21 Ā, ka ui rātou ki a ia, "Tēnā, pēhea? Ko Irāia koe?"

Ka mea ia, "Kāhore."

"Ko te poropiti oti koe?"

Ka whakahokia e ia, "Kāhore."

22 Nā, ka mea rātou ki a ia, "Ko wai koia koe? Hei kupu whakahoki mā mātou ki te hunga i tonoa mai ai mātou. E pēhea ana koe ki a koe?"

23 Ka mea ia:

"He reo ahau nō tētahi e karanga ana i te koraha,

‘Whakatikaia te huarahi o te Ariki!’ "

He pērā me tā Ihāia poropiti i mea ai.

24 Nō ngā Parihi hoki te hunga i tonoa mai rā. 25 Nā, ka ui rātou ki a ia, ka mea ki a ia, "He aha oti koe i iriiri ai, ki te mea ehara koe i a te Karaiti, ehara i a Irāia, ehara i te poropiti?"

26 Nā, ka whakahoki a Hoani ki a rātou, ka mea, "He iriiri tāku ki te wai; otiia tēnā te tū nā i waenganui i a koutou tētahi kāhore e mōhiotia e koutou. 27 Ko ia tēnei e haere mai ana i muri i ahau kāhore hoki ahau e tau hei wewete i te here o tōna hū."

28 I meatia ēnei mea ki Petapara, ki tāwāhi atu o Horano, ki te wāhi e iriiri ana a Hoani.

29 I te aonga ake, ka kite ia i a Īhu e haere ana mai ki a ia, ka mea, "Nā te Reme a te Atua, hei waha atu i te hara o te ao! 30 Ko ia tēnei i kōrero ai ahau, ‘Kei te haere mai i muri i ahau tētahi tangata kua meinga ki mua i ahau; nō mua hoki ia i ahau.’ 31 Ā, kāhore ahau i mātau ki a ia; heoi, hei whakakite i a ia ki a Īharaira, i haere mai ai ahau me tāku iriiri ki te wai."

32 Nā, ka whakaatu a Hoani, ka mea, "I kite ahau i te Wairua e heke iho ana i te rangi, ānō he kūkupa, ā, noho ana i runga i a ia. 33 Ā, kāhore ahau i mātau ki a ia; engari i kī mai ki ahau te kaitono mai i ahau ki te iriiri ki te wai, ‘Ko te tangata e kite ai koe i te Wairua e heke iho ana, e noho ana ki runga ki a ia, ko ia tēnā te kaiiriiri ki te Wairua Tapu.’ 34 Ā, kua kite ahau, kua whakaatu nei hoki, ko te Tama tēnei a te Atua."

35 I te aonga ake i te tū anō a Hoani me āna ākonga tokorua; 36 nā, ka titiro ia ki a Īhu e haere ana, ka mea, "Nā, te Reme a te Atua!"

37 Ā, ka rongo ngā ākonga tokorua ki a ia e kōrero ana, ā, aru ana rāua i a Īhu. 38 Ā, ka tahuri a Īhu, ka kite i a rāua e aru ana, ka mea ia ki a rāua "E rapu ana kōrua i te aha?"

Nā, ko tā rāua meatanga ki a ia, "E Rapi" (ko te tikanga tēnei ina whakamāoritia, e te Kaiwhakaako), "kei hea tōu kāinga?"

39 Ka mea ia ki a rāua, "Haere mai kia kite." Haere ana rāua, ā, ka kite i tōna wāhi i noho ai, ā, noho ana i a ia i taua rā; ko te tekau hoki ia o ngā hāora.

40 Ko Anaru, teina o Haimona Pita tētahi o taua tokorua i rongo nei ki a Hoani e kōrero ana, ā, aru ana i a ia. 41 Ko ia kua kite wawe i tōna tuakana ake, i a Haimona, ka mea ki a ia, "Kua kitea e māua te Mīhaia." (Ko te tikanga tēnei ina whakamāoritia, ko te Karaiti). 42 Nā, ka ārahina mai ia e ia ki a Īhu.

Ā, ka titiro a Īhu ki a ia, ka mea, "Ko Haimona koe, ko te tama a Hona, me hua koe ko Kipa." (Tōna whakamāoritanga ko Pita, arā ko Kōhatu).

43 I te aonga ake ka mea a Īhu kia haere ki Karirī, ā, ka kite i a Piripi; ā, ka mea a Īhu ki a ia, "E aru i ahau."

44 Nā, ko Piripi nō Petahaira, nō te pā o Anaru rāua ko Pita. 45 Ka kite a Piripi i a Natanahira, ka mea ki a ia, "Kua kitea e mātou a ia, mōna nei te tuhituhi a Mohi i roto i te ture, tā ngā poropiti hoki, a Īhu o Nahareta te tama a Hōhepa."

46 Nā, ka mea a Natanahira ki a ia, "E puta koia tētahi mea pai i Nahareta?"

Ka mea a Piripi ki a ia, "Haere mai kia kite."

47 Ka kite a Īhu i a Natanahira e haere ana mai ki a ia, ka puaki tāna kupu mōna, "Nā, he tino tangata nō Īharaira, kāhore ōna tinihanga."

48 Ka mea a Natanahira ki a ia, "Nō hea koe i mātau ai ki ahau?"

Ka whakahoki a Īhu ki a ia, ka mea, "I te mea kīanō koe i karangatia e Piripi, i a koe anō i raro i te piki, i kite ahau i a koe."

49 Nā, ka whakahoki a Natanahira, ka mea ki a ia, "E Rapi, ko te Tama koe a te Atua, ko te Kīngi koe o Īharaira!"

50 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a ia, "Nō tāku meatanga ki a koe, ‘I kite ahau i a koe i raro i te piki,’ i whakapono ai koe? Rahi atu i ēnei ngā mea e kitea e koe." 51 I mea anō ia ki a ia, "He pono, he pono tēnei kupu āku ki a koutou, tērā koutou e kite i te rangi e tuwhera ana, i ngā anahera a te Atua e piki ake ana, e heke iho ana ki te Tama a te tangata."

1 I begynnelsen var Ordet*1:1OrdetAnnan översättning: "Tanken" (grekiska lógos). GT beskriver hur Guds ord sänds ut för att utföra Guds verk i världen (se t ex 1 Mos 1:3, Ps 107:20, Jes 55:11, samt även Hebr 1:3, 11:3)., och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. 2 Han var i begynnelsen hos Gud. 3 *Ps 33:6, Kol 1:16, Hebr 1:2. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till. 4 *Ps 36:10, Joh 5:26, 1 Joh 5:11. I honom var liv, och livet var människornas ljus. 5 *Jes 60:1f, Joh 8:12. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit*1:5övervunnitAnnan översättning: "förstått". Ordagrant: "greppat", "tagit ner". det.

6 *Matt 3:1, Mark 1:4, Luk 1:13, 17. Det kom en man, sänd av Gud. Hans namn var Johannes. 7 Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom. 8 Själv var han inte ljuset, men han kom för att vittna om ljuset.

9 *Matt 4:16, Joh 3:19. Det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor, skulle nu komma in i världen. 10 Han var i världen och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte. 11 Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12 *Rom 8:15, Gal 3:26. Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. 13 *Joh 3:3f, 1 Petr 1:23. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja, utan av Gud.

14 *Jes 7:14, Gal 4:4, Kol 1:19. Och Ordet blev kött*1:14Ordet blev köttDvs kom till vår värld i mänsklig gestalt. och bodde bland oss*1:14bodde bland ossOrdagrant: "tältade bland oss". Tälttemplet, tabernaklet, var platsen för Guds uppenbarelse mitt bland folket under det gamla förbundets tid (2 Mos 25, jfr även Upp 21:3)., och vi såg hans härlighet, den härlighet som den Enfödde har från Fadern. Och han var full av nåd och sanning. 15 *Matt 3:11, Mark 1:7. Johannes vittnar om honom och ropar: "Det var om honom jag sade: Han som kommer efter mig är före mig, för han var till före mig." 16 *Kol 2:9f. Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. 17 *2 Mos 20:1f. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. 18 *2 Mos 33:20, Matt 11:27, Luk 10:22. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och*1:18Den Enfödde, som själv är Gud ochAndra handskrifter: "Den enfödde Sonen, som är". i Faderns famn*1:18i Faderns famnAlltså nära Fadern, på hedersplatsen närmast honom (jfr Joh 13:23f)., han har gjort honom känd.

19 *Joh 5:33. Detta är Johannes vittnesbörd när judarna*1:19judarnaI Johannesevangeliet syftar ordet normalt på det judiska folkets ledare i Stora rådet, inte på det vanliga folket där Jesus rörde sig som en jude bland judar. sände präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. 20 *Joh 3:28. Han bekände och förnekade inte*1:20bekände och förnekade inteI Efesos där Johannesevangeliet skrevs fanns det länge lärjungar till Johannes Döparen (jfr Apg 19:1f). Kanske betonar aposteln Johannes särskilt för dessa hur Johannes Döparen pekade framåt mot Jesus., han bekände: "Jag är inte Messias*1:20MessiasHebr. för "den Smorde", på grekiska "Kristus", Guds utlovade frälsare, kung och profet.." 21 De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." – "Är du Profeten*1:21ProfetenDen Profet som är utlovad i 5 Mos 18:15, 18 uppfattades av judarnas skriftlärda som en annan person än Messias (vers 25). Dock identifierar både Johannes Döparen och aposteln Petrus (Apg 3:22) den utlovade Profeten med Messias.?" Han svarade: "Nej."

22 Då sade de till honom: "Vem är du då? Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" 23 Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!"*1:23 Jes 40:3.

24 De som var utsända kom från fariseerna, 25 och de frågade honom: "Varför döper du då, om du varken är Messias eller Elia eller Profeten?" 26 *Matt 3:11, Luk 3:16. Johannes svarade dem: "Jag döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27 Han kommer efter mig, och jag är inte värdig ens att lossa remmen på hans sandal*1:27lossa remmen på hans sandalEn slavs uppgift.." 28 Detta hände i Betania på andra sidan Jordan*1:28Betania på andra sidan JordanEtt annat Betania än det som låg nära Jerusalem (11:1). Andra handskrifter kallar platsen Betabara, "vadställets hus". Den kan ha legat antingen vid Jeriko nära Döda havet eller längre norrut, närmare Galileiska sjön. där Johannes döpte.

29 Nästa dag såg han Jesus komma, och han sade: "Se Guds Lamm*1:29Guds Lamm Uttrycket går tillbaka på GT:s profetior om offerlammet (3 Mos 4:32f), påskalammet (2 Mos 12:3f) och Herrens lidande tjänare, "ett lamm som förs bort för att slaktas" (Jes 53:7, Jer 11:19). som tar bort*1:29tar bortAnnan översättning: "bär". världens synd! 30 Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, för han var till före mig. 31 Jag kände honom inte*1:31jag kände honom inteJohannes Döparen var släkt med Jesus på långt håll (Luk 1:36), men hade levt stora delar av sitt liv i öknen (Luk 1:80)., men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit och döper i vatten."

32 *Matt 3:16, Mark 1:10, Luk 3:22. Johannes vittnade och sade: "Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och stanna över honom. 33 *Matt 3:11. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper i den helige Ande. 34 Jag har sett det och vittnat: han är Guds Son."

35 Nästa dag stod Johannes där igen med två av sina lärjungar. 36 När han såg Jesus komma gående, sade han: "Se Guds Lamm!" 37 De båda lärjungarna hörde vad han sade och följde efter Jesus.

38 Jesus vände sig om och såg att de följde honom, och han frågade dem: "Vad söker ni?" De svarade: "Rabbi" – det betyder lärare – "var bor du?" 39 Han sade till dem: "Kom och se!" Då gick de med honom och såg var han bodde, och de stannade hos honom den dagen. Det var omkring tionde timmen*1:39tionde timmenRäknat från gryningen, alltså ca kl 16 på eftermiddagen..

40 Andreas, Simon Petrus bror, var en av de två*1:40en av de tvåKanske var aposteln Johannes själv den andre lärjungen. Han var fiskekamrat med Andreas och Petrus (Luk 5:10) och framställningen har tydliga drag av ögonvittnesskildring. som hade hört vad Johannes sade och följt Jesus. 41 Han fann först sin bror Simon och sade till honom: "Vi har funnit Messias!" – det betyder Kristus, den Smorde. 42 Och han förde honom till Jesus. Jesus såg på honom och sade: "Du är Simon, Johannes son. Du ska heta Kefas*1:42Kefas … PetrusDe två namnen är arameiska och grekiska för "sten" eller "klippa"." – det betyder Petrus.

43 Nästa dag beslöt Jesus att gå därifrån till Galileen. Då fann han Filippus och sade till honom: "Följ mig!" 44 Filippus var från Betsaida, samma stad som Andreas och Petrus. 45 *1 Mos 3:15, 49:10. Filippus fann Natanael*1:45NatanaelKanske samme person som bar efternamnet Bartolomeus ("Tolmais son"), jfr Matt 10:3. och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret." 46 Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"

47 Jesus såg Natanael komma och sade om honom: "Här är en sann israelit som är utan svek." 48 Natanael frågade honom: "Hur kan du känna mig?" Jesus svarade: "Innan Filippus kallade på dig såg jag dig under fikonträdet." 49 Natanael svarade: "Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung!" 50 Jesus svarade honom: "Du tror*1:50Du trorAnnan översättning: "Tror du …?" för att jag sade att jag såg dig under fikonträdet. Större saker än så ska du få se." 51 *1 Mos 28:12. Sedan sade han till honom: "Jag säger er sanningen*1:51Jag säger er sanningenOrdagrant: "Amen, amen, jag säger er". Hebreiskans amén betyder närmast "sant", "trovärdigt". Jesus använder uttrycket ofta, i Johannesevangeliet alltid dubblerat, och han kallar sig själv för "Amen" (Upp 3:14) och sanningen själv (14:6).: Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen."