1 Nā, i te toru o ngā rā he mārena i Kana o Karirī, ā, i reira te whaea o Īhu. 2 I karangatia anō a Īhu rātou ko āna ākonga ki te mārena. 3 Ā, i te paunga o te wāina, ka mea te whaea o Īhu ki a ia, "Kāhore ā rātou wāina."

4 Ka mea a Īhu ki a ia, "E tai, he aha tāku ki a koe? Kāhore anō kia taea noatia tōku hāora."

5 Ka mea tōna whaea ki ngā kaimahi, "Ko tāna e mea ai ki a koutou, meatia."

6 Nā, i reira ētahi ipu kōhatu e ono e tū ana, he tikanga nā ngā Hūrai mō te horoi, e rua, e toru ngā mēhua o tētahi, o tētahi, ina kī.

7 Ka mea a Īhu ki a rātou, "Whakakīia ngā ipu ki te wai." Ā, whakakīia ana e rātou, pūrena noa.

8 Nā, ka mea ia ki a rātou, "Tēnā, utuhia, kawea atu ki te rangatira o te hākari."

Ā, kawea ana e rātou. 9 Ā, nō ka whakamātau te rangatira o te hākari i te wai i whakawāinatia, ā, kīhai i mōhio nō hea rānei (ko ngā pononga ia i utuhia ai te wai i mōhio), ka karanga te rangatira o te hākari ki te tāne mārena hou, 10 ka mea ki a ia, "E whakatakotoria ana e ngā tāngata katoa te wāina pai i te tīmatanga; ā, ka roa te inumanga, mō reira te wāina he iti iho nei te pai ko koe ia, kua tohu i te wāina pai mō nāianei."

11 I meatia tēnei tīmatanga merekara e Īhu ki Kana o Karirī, i whakakitea e ia tōna korōria; ā, whakapono ana āna ākonga ki a ia.

12 Muri iho i tēnei ka haere iho ia ki Kaperenauma, ā, ia, tōna whaea, ōna tēina, me āna ākonga; ā, kīhai i maha ngā rā i noho ai rātou ki reira.

13 Nā, kua tata te Kapenga o ngā Hūrai, ā, ka haere a Īhu ki Hiruhārama. 14 Nā, rokohanga atu e ia i roto i te temepara e noho ana ngā kaihoko kau, hipi, kūkupa, me ngā kaiwhakawhitiwhiti moni. 15 Ā, ka hangā e ia he whiu ki ngā aho nonohi, ka whiua katoatia e ia ki waho i te temepara, ngā hipi, me ngā kau; ringihia ana hoki te moni a ngā kaiwhakawhitiwhiti moni, turakina ake ngā tēpu. 16 I mea anō ia ki ngā kaihoko kūkupa, "Tangohia atu ēnei i konei; aua te whare o tōku Matua e meinga hei whare hokohoko."

17 Ā, ka mahara āna ākonga ki te mea i tuhituhia, "Ka pau ahau i te aroha ki tōu whare."

18 Nā, ka whakahoki ngā Hūrai, ka mea ki a ia, "He aha te tohu e whakakitea ana e koe ki a mātou, inā koe ka mea nei i ēnei mea?"

19 Nā, ka whakahoki a Īhu, ka mea ki a rātou, "Wāwāhia tēnei whare tapu, ā, kia toru ngā rā ka ara anō i ahau."

20 Anō rā ko ngā Hūrai, "E whā tekau mā ono ngā tau i hangā ai tēnei whare tapu, e oti rānei te hanga e koe i ngā rā e toru?"

21 Otirā, ko te whare tapu o tōna tinana tāna i kōrero ai. 22 Nā reira, i tōna aranga ake i te hunga mate, ka mahara āna ākonga ki tāna kōrerotanga i tēnei; ā, whakapono ana rātou ki te karaipiture, ki te kupu hoki i kōrerotia e Īhu.

23 Nā, i a ia i Hiruhārama, i te Kapenga, i te hākari, he tokomaha i whakapono ki tōna ingoa, i tō rātou kitenga i āna merekara i meatia e ia. 24 Otirā, kīhai a Īhu i tuku atu i a ia ki a rātou, i mōhio hoki ia ki ngā tāngata katoa. 25 Ā, kāhore āna meatanga kia whakaaturia te tangata e tētahi; i mātau hoki ia ki te mea i roto i te tangata.

1 På tredje dagen*2:1tredje dagenTroligen räknat från det föregående kapitlets händelser, annars veckans tredje dag (tisdag). var det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där. 2 Även Jesus och hans lärjungar var bjudna till bröllopet. 3 Men vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: "De har inget vin." 4 Jesus svarade henne: "Kvinna*2:4KvinnaEtt artigt tilltal (jfr "Herrn", "Fröken" etc)., vad har vi med det att göra? Min stund har inte kommit än." 5 Hans mor sade till tjänarna: "Gör vad han säger till er."

6 Nu fanns där sex stenkrukor, sådana som judarna använder vid sina reningar. De rymde omkring hundra liter*2:6omkring hundra literOrdagrant: "två eller tre metreter", ca 80-120 liter. var. 7 Jesus sade: "Fyll krukorna med vatten", och de fyllde dem till brädden. 8 Sedan sade han: "Ös nu upp och bär in det till värden." Och de gjorde så.

9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Han visste inte varifrån det kom, men tjänarna som hade öst upp vattnet visste det. Värden kallade därför på brudgummen 10 och sade: "Alla sätter fram det goda vinet först, och sedan det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu."

11 Detta var det första av de tecken som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom. 12 Sedan gick han ner till Kapernaum med sin mor, sina bröder och sina lärjungar, och de stannade där några dagar.

13 Judarnas påsk närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem. 14 *Matt 21:12f, Mark 11:15f, Luk 19:45f. På tempelplatsen såg han dem som sålde oxar, får och duvor och dem som satt där och växlade*2:14sålde … växladePilgrimer kunde växla till den lokala valutan och köpa offerdjur (5 Mos 14:26) i butiker utanför själva tempelplatsen. När affärsverksamheten flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning (Luk 2:46) och hedningarnas böner (Jes 56:7). pengar. 15 Då gjorde han en piska av rep och drev ut allesammans från tempelgården med både får och oxar. Han slog ut växlarnas mynt och välte deras bord, 16 och till duvförsäljarna sade han: "Ta bort det härifrån! Gör inte min Fars hus till en marknadsplats!" 17 Hans lärjungar kom då ihåg att det står skrivet: Brinnande iver för ditt hus ska förtära mig.*2:17 Ps 69:10.

18 *Matt 12:38. Då reagerade judarna och frågade honom: "Vad kan du visa oss för tecken eftersom du gör så här?" 19 *Matt 26:61. Jesus svarade: "Riv ner det här templet, så ska jag resa upp det på tre dagar." 20 Judarna sade: "I fyrtiosex år har man byggt*2:20fyrtiosex år har man byggtHerodes den store påbörjade enligt Josefus tempelbygget i sitt artonde regeringsår (20 f Kr). Jesu första tempelrensning (jfr Matt 21:12f) inträffade alltså troligen år 27 e Kr (eftersom det inte finns något år 0 mellan 1 f Kr och 1 e Kr). på det här templet, och du ska resa upp det på tre dagar!" 21 *1 Kor 6:19. Men templet han talade om var hans kropp. 22 *Luk 24:8. När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

23 Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde. 24 Men själv anförtrodde han sig inte åt dem, eftersom han kände alla 25 *Mark 2:8. och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste själv vad som fanns i människan.