1 Nā, i te rongonga o ngā kīngi katoa o tēnei taha o Horano, o te whenua pukepuke, o te mānia, o te tahatika katoa hoki o te Moana Nui i te ritenga atu o Repanōna – te Hiti, te Amori, te Kanaani, te Perihi, te Hiwi, te Iepuhi – 2 nā, huihui tahi ana rātou ki te whawhai ki a Hohua rātou ko Īharaira, kotahi tonu te whakaaro.

3 Nō te rongonga ia o ngā tāngata o Kipeono ki ngā mea i meatia e Hohua ki Heriko rāua ko Hai, 4 ka mahi korokē rātou, ka haere me te mea he karere rātou; ka tango hoki ki ngā pūtea tawhito ki runga ki ō rātou kāihe, i ngā kōkī wāina hoki kua tawhitotia, kua pākarukaru, pūtiki rawa; 5 me ngā hū tawhito ki ō rātou waewae, pāpaki rawa, ko ō rātou kākahu he mea tawhito; ko ngā taro katoa hoki, ko ō rātou ō, he maroke, he puruhekaheka. 6 Nā, haere ana rātou ki a Hohua ki te puni, ki Kirikara, ā, mea ana ki a ia, ki ngā tāngata hoki o Īharaira, "I haere mai mātou i te whenua mamao; nā, whakaritea he kawenata ki a mātou."

7 Nā, ka mea atu ngā tāngata o Īharaira ki ngā Hiwi, "E noho nei anō pea koe i waenganui i ahau; ā, me pēhea e whakarite ai ahau i te kawenata ki a koe?"

8 Nā, ka mea rātou ki a Hohua, "He pononga mātou nāu."

Ā, ka mea a Hohua ki a rātou, "Ko wai mā koutou? I haere mai koutou i hea?"

9 Nā, ka mea rātou ki a ia: "I haere mai āu pononga i tētahi whenua tawhiti noa atu, nā te ingoa hoki o Ihowā, o tōu Atua; i rongo hoki mātou ki tōna rongo, ki ngā mea katoa hoki i mea ai ia ki Īhipa, 10 ki ngā mea katoa anō hoki i mea ai ia ki ngā kīngi tokorua o ngā Amori i tērā taha o Horano, ki a Hihona kīngi o Hehepona, rāua ko Oka kīngi o Pahana, i noho rā i Ahataroto. 11 Nā reira i kī mai ai ō mātou kaumātua me ngā tāngata katoa o tō mātou whenua ki a mātou, i mea ai, ‘Maua atu i ō koutou ringa he ō ki te huarahi, ā, haere ki te whakatau i a rātou, ka mea hoki ki a rātou, "Ko ā koutou pononga mātou; nā, whakaritea mai he kawenata ki a mātou." ’ 12 Nā, ko ā mātou taro i maua mahanatia mai nei i ō mātou whare hei ō mō mātou i te rā i tūria mai ai e mātou, i haere mai ai ki a koutou, nanā, kua maroke, kua puruhekahekatia. 13 Ko ngā kōkī wāina nei hoki, i hou nei i tā mātou whakakīnga, nā, kua pākarukaru; ko ēnei kākahu hoki o mātou, me ō mātou hū, kua tawhitotia i te roa whakaharahara o te huarahi."

14 Nā, ka tango ngā tāngata i ētahi o ō rātou ō, ā, kīhai i ui whakaaro i tō Ihowā waha. 15 Ā, houhia iho e Hohua te rongo ki a rātou, whakaritea ana hoki e ia he kawenata whakaora mō rātou; i oati anō ngā rangatira o te huihui ki a rātou.

16 Nā, i te mutunga o ngā rā e toru i muri iho i tā rātou whakaritenga i te kawenata ki a rātou, ka rongo rātou, e tata tonu ana rātou ki a rātou, e noho ana hoki i waenganui i a rātou. 17 Nā, ka hāpainga atu e ngā tama a Īharaira, ka tae i te rā tuatoru ki ō rātou pā. Ko ō rātou pā hoki ko Kipeono, ko Kepira, ko Peeroto, ko Kiriata Tearimi. 18 Ā, kīhai ngā tama a Īharaira i patu i a rātou, nō te mea kua oati ngā rangatira o te huihuinga i a Ihowā, i te Atua o Īharaira, ki a rātou.

Ā, amuamu katoa ana te huihuinga ki ngā rangatira. 19 Nā, ka mea ngā rangatira katoa ki te huihui katoa, "Kua oati tātou i a Ihowā i te Atua o Īharaira, ki a rātou; nō reira e kore tātou e āhei āianei te pā ki a rātou. 20 Ko tēnei tā tātou e mea ai ki a rātou, ka waiho i a rātou kia ora; kei rīria tātou mō te oati i oati ai tātou ki a rātou." 21 Ā, ka mea ngā rangatira ki a rātou, me whakaora rātou; otiia me waiho rātou hei tapatapahi rākau, hei utuutu wai mō te huihui katoa; kia rite ai ki tā ngā rangatira i kōrero ai ki a rātou.

22 Kātahi ka karangatia rātou e Hohua, ka kōrero ia ki a rātou, ka mea, "He aha koutou i nuka ai i a mātou, i mea ai, ‘Kei tawhiti noa atu koutou i a mātou; e noho nei anō koutou i waenganui i a mātou?’ 23 Nō reira ka kangā koutou; ā, e kore e kore he kaimahi o koutou, hei tapatapahi rākau, hei utuutu wai hoki mō te whare o tōku Atua."

24 Nā, ka whakautua e rātou ki a Hohua, ka mea, "I tino kōrerotia hoki ki āu pononga ngā mea i whakaritea e Ihowā, e tōu Atua, ki a Mohi, ki tāna pononga mō te whenua katoa, kia hoatu ki a koutou, kia hunā atu hoki ngā tāngata katoa o te whenua i ō koutou aroaro. Nā reira mātou i tino wehi ai i a koutou, kei mate mātou, nā, meatia ana e mātou tēnei mea. 25 Nā, kei roto tēnei mātou i ōu ringa: māu e mea ki a mātou te mea e pai ana, e tika ana ki tāu titiro."

26 Nā, pērātia ana rātou e ia, ā, whakaorangia ake rātou i te ringa o ngā tama a Īharaira, ā, kīhai rātou i patua. 27 Nā, waiho iho rātou i taua rā e Hohua hei tapatapahi rākau, hei utuutu wai mō te huihui, mō te āta hoki a Ihowā ki te wāhi e whiriwhiri ai ia ā tae noa mai ki tēnei rā.

1 *5 Mos 1:7. När alla kungarna på andra sidan Jordan, i Bergsbygden, i Låglandet och i hela Kustlandet vid Stora havet upp mot Libanon hörde vad som hade hänt hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, 2 slöt de sig samman för att strida tillsammans mot Josua och Israel.

3 *Jos 6:21, 24, 8:26f. Men när invånarna i Gibeon*9:3GibeonBetydande stad (10:2) ca 1 mil nordväst om Jerusalem, delvis utgrävd. hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai, 4 handlade de för sin del med list: De gick i väg och påstod sig vara sändebud. De lade utslitna packsäckar på sina åsnor, och utslitna, sönderspruckna och lagade vinsäckar av skinn, 5 och tog utslitna, lappade skor på fötterna och klädde sig i utslitna kläder. Dessutom var allt bröd de tog med sig som reskost torrt och smuligt.

6 De kom till Josua i lägret vid Gilgal och sade till honom och till Israels män: "Vi kommer från ett avlägset land. Slut förbund med oss." 7 *2 Mos 23:32f, 34:12, 5 Mos 7:2f. Men Israels män svarade hiveerna: "Kanske bor ni här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?" 8 Då sade de till Josua: "Vi är dina tjänare." Josua frågade dem: "Vilka är ni, och varifrån kommer ni?" 9 De svarade: "Dina tjänare har kommit från ett mycket avlägset land för Herren din Guds namns skull. Vi har hört ryktet om honom och allt han har gjort i Egypten, 10 *4 Mos 21:23f, 33f, 5 Mos 1:4, 2:32f, 3:3f, Jos 2:10. och allt han har gjort med amoreernas båda kungar på andra sidan Jordan, med kung Sichon i Heshbon och kung Og i Bashan som bodde i Ashtarot. 11 Därför sade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss: Ta med er reskost och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, slut nu förbund med oss.’ 12 Det här brödet var nybakat när vi tog med det hemifrån till reskost, den dag vi gav oss i väg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och smuligt. 13 De här vinsäckarna var nya när vi fyllde dem, och se, nu är de sönderspruckna. Och kläderna och skorna vi har på oss har blivit utslitna under vår mycket långa resa."

14 *4 Mos 27:21. Då tog Israels män av deras reskost*9:14tog … av deras reskostAtt dela en måltid hörde ihop med att sluta förbund (jfr t ex 1 Mos 31:44, 54). men frågade inte Herren. 15 *Jos 11:19. Och Josua lovade dem fred och ingick förbund med dem att de skulle få leva, och församlingens furstar gav dem sin ed.

16 Men när tre dagar hade gått sedan de ingått förbund med dem, fick de höra att männen var deras grannar och att de bodde mitt ibland dem. 17 Då bröt Israels barn upp och kom på tredje dagen till deras städer, och dessa var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim. 18 Men Israels barn angrep dem inte, eftersom församlingens furstar hade gett dem sin ed vid Herren, Israels Gud. Men hela församlingen klagade på furstarna. 19 *Ps 15:4. Då svarade alla furstarna hela församlingen: "Vi har gett dem vår ed vid Herren, Israels Gud. Nu kan vi inte röra dem. 20 *2 Sam 21:1f. Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem." 21 De fortsatte: "Låt dem leva." Och de blev vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen såsom furstarna hade sagt till dem.

22 Josua kallade dem till sig och sade: "Varför har ni lurat oss och sagt att ni bor mycket långt bort från oss, fastän ni bor mitt ibland oss? 23 Nu är ni under förbannelse. Ni ska aldrig upphöra att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare vid min Guds hus." 24 *5 Mos 7:1f. De svarade Josua: "Dina tjänare hade hört berättas hur Herren din Gud hade befallt sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra landets alla invånare för er. Vi fruktade starkt för våra liv på grund av er, därför gjorde vi detta. 25 Och nu är vi i din hand. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt." 26 Och han gjorde så: Han befriade dem från Israels barns hand så att de inte dödade dem.

27 På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och vid Herrens altare, på den plats han skulle utvälja. Så är de än i dag.