1 Il arriva, après cela, que Nachash, roi des enfants d’Ammon, mourut; et son fils régna à sa place.
2 Et David dit: J’userai de bonté envers Hanun, fils de Nachash; car son père a usé de bonté envers moi. David envoya donc des messagers pour le consoler au sujet de son père; et les serviteurs de David vinrent au pays des enfants d’Ammon vers Hanun, pour le consoler.
3 Mais les chefs des enfants d’Ammon dirent à Hanun: Penses-tu que ce soit pour honorer ton père, que David t’envoie des consolateurs? N’est-ce pas pour examiner la ville et pour la détruire, et pour explorer le pays, que ses serviteurs sont venus auprès de toi?
4 Alors Hanun prit les serviteurs de David, les fit raser, et fit couper leurs habits par le milieu, jusqu’au haut des jambes, et les renvoya.
5 Cependant on vint informer David de ce qui était arrivé à ces hommes, et il envoya à leur rencontre, car ces hommes étaient fort confus; et le roi leur fit dire: Restez à Jérico jusqu’à ce que votre barbe ait repoussé, et alors vous reviendrez.
6 Or les enfants d’Ammon virent qu’ils s’étaient mis en mauvaise odeur auprès de David. Hanun et les enfants d’Ammon, envoyèrent donc mille talents d’argent, pour prendre à leur solde des chars et des cavaliers chez les Syriens de Mésopotamie, et chez les Syriens de Maaca et de Tsoba;
7 Et ils prirent à leur solde trente-deux mille chars, et le roi de Maaca avec son peuple, lesquels vinrent et campèrent devant Médéba. Les enfants d’Ammon se rassemblèrent aussi de leurs villes, et vinrent pour combattre.
8 David l’apprit, et il envoya Joab et toute l’armée, les hommes vaillants.
9 Et les enfants d’Ammon sortirent et se rangèrent en bataille à l’entrée de la ville; et les rois qui étaient venus, étaient à part dans la campagne.
10 Alors Joab, voyant que l’armée était tournée contre lui devant et derrière, choisit, de toutes les troupes d’élite d’Israël, des gens qu’il rangea contre les Syriens;
11 Et il donna la conduite du reste du peuple à Abishaï, son frère; et ils se rangèrent contre les enfants d’Ammon.
12 Et il dit: Si les Syriens sont plus forts que moi, tu viendras à mon secours; et si les enfants d’Ammon sont plus forts que toi, je te délivrerai.
13 Sois ferme, et montrons-nous vaillants pour notre peuple, et pour les villes de notre Dieu; et que l’Éternel fasse ce qui lui semblera bon!
14 Alors Joab, et le peuple qui était avec lui, s’approchèrent pour livrer bataille aux Syriens, et ils s’enfuirent devant lui.
15 Et les enfants d’Ammon, voyant que les Syriens s’étaient enfuis, s’enfuirent aussi devant Abishaï, frère de Joab, et rentrèrent dans la ville. Et Joab revint à Jérusalem.
16 Les Syriens, voyant qu’ils avaient été battus par Israël, envoyèrent des messagers, et firent venir les Syriens qui étaient de l’autre côté du fleuve; et Shophac, chef de l’armée de Hadarézer, était à leur tête.
17 Cela fut rapporté à David, qui rassembla tout Israël, passa le Jourdain, vint vers eux, et se rangea en bataille contre eux. David rangea donc son armée en bataille contre les Syriens, et ils combattirent contre lui.
18 Mais les Syriens s’enfuirent devant Israël; et David tua aux Syriens les combattants de sept mille chars, et quarante mille hommes de pied, et mit à mort Shophac, chef de l’armée.
19 Et les serviteurs de Hadarézer, voyant qu’ils avaient été battus par Israël, firent la paix avec David, et lui furent assujettis. Et les Syriens ne voulurent plus secourir les enfants d’Ammon.
David slår ammoniterna
1 2 Sam 10:1f. En tid därefter dog Nahash, ammoniternas kung, och hans son blev kung efter honom. 2 Då sade David: "Jag vill visa godhet mot Hanun, Nahashs son, eftersom hans far visade mig godhet." Och David skickade sändebud för att trösta honom i sorgen efter hans far.
När Davids tjänare kom till ammoniternas land, till Hanun19:2HanunBetyder "barmhärtig". Hans far Nahash ("orm") hade stridit mot Saul (1 Sam 11). för att trösta honom, 3 sade ammoniternas furstar till Hanun: "Tror du att David sänder tröstare till dig för att visa att han hedrar din far? Nej, det är för att utforska och fördärva och spionera i landet som hans tjänare har kommit till dig." 4 Hanun grep då Davids tjänare och rakade dem19:4rakade demSkägget var en symbol för manlighet. Avrakat skägg var ett tecken på sorg (Jes 15:2, Jer 48:37). och skar av deras kläder på mitten, ända uppe vid sätet, och skickade så i väg dem. 5 Och man kom och berättade för David om männen. Han sände då några för att möta dem, eftersom männen var djupt förnedrade. Kungen lät säga: "Stanna i Jeriko tills ert skägg har vuxit ut. Kom sedan tillbaka."
6 När ammoniterna insåg att de hade gjort sig förhatliga för David, sände Hanun och ammoniterna 1 000 talenter silver19:61 000 talenter silverCa 30 ton silver. för att leja vagnar och ryttare från Aram-Naharajim, från Aram-Maaka och från Soba19:6Aram-Naharajim … Aram-Maaka … SobaOmråden i norra, sydvästra och västra Syrien.. 7 De lejde 32 000 vagnar samt hjälp av kungen i Maaka med hans folk. Dessa kom och slog läger framför Medeba. Ammoniterna kom också från sina städer för att strida.
8 När David hörde det sände han i väg Joab med hela hären, de tappraste krigarna. 9 2 Sam 10:8f. Och ammoniterna drog ut och ställde upp sig till strid vid stadsporten, medan kungarna som hade kommit dit gick i ställning för sig själva på fältet.
10 Joab såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig. Han valde då ut en del av Israels bästa manskap och ställde upp dem mot arameerna. 11 Resten av hären överlämnade han åt sin bror Abishaj, och de gick i ställning mot ammoniterna. 12 Han sade: "Om arameerna blir för starka för mig ska du komma till min hjälp, och om ammoniterna blir för starka för dig ska jag hjälpa dig. 13 1 Sam 3:18. Var modig! Låt oss strida tappert för vårt folk och för vår Guds städer. Herren ska göra vad han finner bäst." 14 Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot arameerna, och de flydde för honom.
15 När ammoniterna såg att arameerna tog till flykten, flydde också de för hans bror Abishaj och gick in i staden. Och Joab kom till Jerusalem.
16 Då arameerna såg att de hade blivit slagna av Israel, sände de bud efter de arameer som bodde på andra sidan floden. De ryckte ut anförda av Shofak, Hadadezers befälhavare. 17 När David fick veta det samlade han hela Israel och gick över Jordan, och när han kom fram till dem gick han i ställning mot dem. David ställde upp sig i slagordning mot arameerna, och de gick i strid med honom. 18 Men arameerna flydde för Israel, och David dödade av arameerna manskapet på 7 000 vagnar samt 40 000 man fotfolk. Befälhavaren Shofak dödade han också. 19 När Hadadezers tjänare såg att de hade blivit besegrade av israeliterna, slöt de fred med David och blev hans tjänare. Efter detta ville arameerna inte längre hjälpa ammoniterna.