1 Crônicas 29

1 Puis le roi David dit à toute l’assemblée: Mon fils Salomon, le seul que Dieu ait choisi, est jeune et d’âge tendre, et l’œuvre est grande; car ce palais n’est pas pour un homme, mais il est pour l’Éternel Dieu.

2 J’ai préparé de tout mon pouvoir, pour la maison de mon Dieu, de l’or pour ce qui doit être d’or, de l’argent pour ce qui doit être d’argent, de l’airain pour ce qui doit être d’airain, du fer pour ce qui doit être de fer, et du bois pour ce qui doit être de bois, des pierres d’onyx et des pierres à enchâsser, des pierres d’ornement et de diverses couleurs, des pierres précieuses de toutes sortes, et du marbre blanc en quantité.

3 De plus, dans mon affection pour la maison de mon Dieu, je donne, pour la maison de mon Dieu, outre toutes les choses que j’ai préparées pour la maison du sanctuaire, ce que j’ai d’or et d’argent m’appartenant en propre:

4 Trois mille talents d’or, d’or d’Ophir, et sept mille talents d’argent épuré, pour revêtir les parois des bâtiments;

5 L’or pour ce qui doit être d’or, et l’argent pour ce qui doit être d’argent, et pour toute l’œuvre à faire par la main des ouvriers. Qui est disposé à présenter volontairement aujourd’hui ses offrandes à l’Éternel?

6 Alors les chefs des pères, les chefs des tribus d’Israël, les chefs de milliers et de centaines, ainsi que les intendants du roi, firent volontairement des offrandes.

7 Ils donnèrent, pour le service de la maison de Dieu, cinq mille talents d’or, dix mille dariques, dix mille talents d’argent, dix-huit mille talents d’airain, et cent mille talents de fer.

8 Enfin, les pierres précieuses que chacun trouva chez soi, ils les mirent au trésor de la maison de l’Éternel, entre les mains de Jéchiel, le Guershonite.

9 Et le peuple se réjouit de ses dons volontaires; car ils faisaient de tout cœur leurs offrandes volontaires à l’Éternel; et le roi David en eut aussi une grande joie.

10 Puis David bénit l’Éternel, en présence de toute l’assemblée. Et David dit: O Éternel! Dieu d’Israël notre père, béni sois-tu d’éternité en éternité!

11 A toi, Éternel, la grandeur, la force et la magnificence, l’éternité et la splendeur, car tout ce qui est dans les cieux et sur la terre t’appartient. A toi, Éternel, est le règne, et tu t’élèves en souverain au-dessus de tout.

12 La richesse et la gloire viennent de toi, tu as la domination sur tout; la force et la puissance sont en ta main, et en ta main est le pouvoir d’agrandir et de fortifier toutes choses.

13 Maintenant, ô notre Dieu! nous te louons, et nous célébrons ton nom glorieux.

14 Car qui suis-je, et qui est mon peuple, que nous ayons le pouvoir d’offrir ainsi volontairement? Car tout vient de toi; et de ta main nous vient ce que nous te donnons.

15 Nous sommes devant toi des étrangers et des hôtes, comme tous nos pères; nos jours sont comme l’ombre, sur la terre; et il n’y a point d’espérance.

16 Éternel, notre Dieu, toute cette abondance que nous avons préparée pour bâtir une maison à ton saint nom, vient de ta main, et tout est à toi.

17 Et je sais, ô mon Dieu, que tu sondes le cœur, et que tu prends plaisir à la droiture. C’est dans la droiture de mon cœur que j’ai volontairement offert toutes ces choses; et j’ai vu maintenant avec joie ton peuple, qui se trouve ici, t’offrir volontairement ses dons.

18 Éternel, Dieu d’Abraham, d’Isaac et d’Israël, nos pères, conserve à toujours cette disposition des pensées du cœur de ton peuple, et affermis leurs cœurs en toi.

19 Donne aussi un cœur intègre à Salomon, mon fils, pour garder tes commandements, tes témoignages et tes statuts, pour tout exécuter, et pour bâtir le palais que j’ai préparé.

20 Et David dit à toute l’assemblée: Bénissez l’Éternel votre Dieu! Et toute l’assemblée bénit l’Éternel, le Dieu de leurs pères; ils s’inclinèrent et se prosternèrent devant l’Éternel et devant le roi.

21 Le lendemain de ce jour, ils sacrifièrent des sacrifices à l’Éternel, et lui offrirent des holocaustes; mille taureaux, mille béliers, et mille agneaux, avec leurs libations, et des sacrifices en grand nombre pour tout Israël.

22 Ils mangèrent et burent ce jour-là devant l’Éternel avec une grande joie; ils proclamèrent roi pour la seconde fois Salomon, fils de David; ils l’oignirent, devant l’Éternel, comme chef, et Tsadok, comme sacrificateur.

23 Salomon s’assit donc sur le trône de l’Éternel, comme roi, à la place de David, son père; il prospéra, et tout Israël lui obéit.

24 Et tous les chefs et les hommes vaillants, et même tous les fils du roi David, se soumirent au roi Salomon.

25 Et l’Éternel éleva au plus haut degré Salomon, à la vue de tout Israël, et lui donna une splendeur de royauté, comme n’en avait eu avant lui aucun roi en Israël.

26 Ainsi David, fils d’Isaï, régna sur tout Israël.

27 Le temps qu’il régna sur Israël fut de quarante ans. Il régna sept ans à Hébron, et trente-trois ans à Jérusalem.

28 Il mourut en bonne vieillesse, rassasié de jours, de richesses et de gloire; et Salomon, son fils, régna à sa place.

29 Or quant aux actions du roi David, tant les premières que les dernières, voici, elles sont écrites dans le livre de Samuel, le Voyant, dans le livre de Nathan, le prophète, et dans le livre de Gad, le Voyant,

30 Avec tout son règne, et ses exploits, et ce qui se passa de son temps, tant en Israël que dans tous les royaumes des autres pays.

Gåvor till tempelbygget

1 *1 Krön 22:5. Kung David sade till hela församlingen: "Min son Salomo, den ende som Gud har utvalt, är ung och vek och arbetet är stort, för detta palats är inte för en människa utan för Herren Gud. 2 *1 Krön 22:14. Därför har jag, så långt jag förmått, skaffat guld till det som ska vara av guld i min Guds hus, silver till det som ska vara av silver, koppar till det som ska vara av koppar, järn till det som ska vara av järn och trä till det som ska vara av trä. Dessutom har jag skaffat onyxer och andra infattningsstenar, svartglänsande och brokiga stenar och alla slags dyrbara stenar liksom marmor*29:2marmorSyftar troligen på kalkalabaster. i mängd. 3 Eftersom jag älskar min Guds hus ger jag också vad jag själv äger i guld och silver till min Guds hus, utöver allt som jag förut har skaffat till det heliga huset: 4 3 000 talenter guld av guld från Ofir, och 7 000 talenter*29:3f3 000 talenter … 7 000 talenterCa 90 ton guld och 200 ton silver. renat silver till att överdra byggnadernas väggar med, 5 *2 Mos 35:4f. för att göra av guld det som ska vara av guld och för att göra av silver det som ska vara av silver, till allt slags arbete som utförs av konsthantverkare. Vem vill i dag bära fram sina frivilliga gåvor åt Herren?"

6 *2 Mos 35:21f, 4 Mos 7:1f, 1 Krön 28:1f. Familjehövdingarna och Israels stamhövdingar, överbefälen och underbefälen liksom ledarna för kungens arbeten bar fram sina frivilliga gåvor. 7 De gav till arbetet på Guds hus 5 000 talenter guld, 10 000 dariker, 10 000 talenter silver, 18 000 talenter koppar och 100 000 talenter*29:7talenterMängderna motsvarar ca 150 ton guld, 300 ton silver, 550 ton koppar och 3 000 ton järn. Dariker, persiska guldmynt om ca 8,5 gram, är troligen en omräkning ur författarens perspektiv på 400-talet f Kr. järn. 8 *2 Mos 35:27, 1 Krön 23:8, 26:21f. Var och en som hade ädelstenar gav dem till skatten i Herrens hus under gershoniten Jehiels vård. 9 Då gladde sig folket över deras frivilliga gåvor, för de bar fram sina frivilliga gåvor åt Herren av hängivet hjärta. Också kung David gladde sig mycket.

Davids bön och tacksägelse

10 David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

"Lovad är du, Herre,

vår fader Israels Gud,

från evighet till evighet!

11 *1 Tim 1:17, Upp 4:11, 5:12f. Dig, Herre,

tillhör storhet och makt,

härlighet och glans och majestät,

allt som finns i himlen

och på jorden.

Ditt, o Herre, är riket,*29:11makt, härlighet ... Ditt ... är riketDen traditionella lovprisningen som avslutar Herrens bön (Matt 6:9f) är troligen hämtad från denna vers.

och du har upphöjt dig

till ett huvud över allt.

12 *2 Krön 1:12, 20:6. Rikedom och ära kommer från dig,

du råder över allt,

och i din hand är kraft och makt.

Din hand kan göra vad som helst,

stort och starkt.

13 Så tackar vi dig nu, vår Gud,

och lovar ditt härliga namn.

14 För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. 15 *3 Mos 25:23, Job 8:9, 14:1f, Ps 39:13, 90:5f, 102:12, 119:19, Pred 7:1, Hebr 11:13. För vi är främlingar hos dig och gäster som alla våra fäder. Som en skugga är våra dagar på jorden, och utan hopp. 16 Herre vår Gud, alla dessa gåvor som vi skaffat för att bygga dig ett hus åt ditt heliga namn – från din hand har de kommit, och ditt är alltsammans.

17 *1 Krön 28:9, Ps 7:10, Upp 2:23. Jag vet, min Gud, att du prövar hjärtat och har behag till vad som är rätt. Med ärligt hjärta har jag burit fram alla dessa frivilliga gåvor. Och nu har jag också sett med glädje hur ditt folk som står här har burit fram sina frivilliga gåvor till dig. 18 Herre, Abrahams, Isaks och Israels, våra fäders Gud, låt ditt folks hjärtas sinne och tankar vara redo till sådant för evigt, och vänd deras hjärtan till dig. 19 Ge min son Salomo ett hängivet hjärta så att han håller dina bud, dina vittnesbörd och dina stadgar och utför allt detta och bygger templet som jag förberett."

20 Därefter sade David till hela församlingen: "Lova Herren er Gud!" Då lovade hela församlingen Herren, sina fäders Gud, och de bugade sig och föll ner för Herren och för kungen. 21 Dagen därpå slaktade de slaktoffer åt Herren och offrade brännoffer åt Herren: 1 000 tjurar, 1 000 baggar och 1 000 lamm med tillhörande dryckesoffer, dessutom slaktoffer i mängd för hela Israel. 22 De åt och drack med stor glädje inför Herrens ansikte den dagen, och för andra gången gjorde de Salomo, Davids son, till kung.*29:22andra gången … kungFolkets bekräftelse av kung Davids beslut i 23:1 (jfr hur Saul blev erkänd i 1 Sam 11:15 efter 1 Sam 10, och David i 2 Sam 5:1f efter 1 Sam 16:13). De smorde honom till en Herrens furste och Sadok till präst. 23 *1 Kung 1:35. Så satt Salomo på Herrens tron som kung efter sin far David, och han blev framgångsrik. Hela Israel lydde honom. 24 Alla hövdingarna och hjältarna och dessutom alla kung Davids söner underordnade sig kung Salomo. 25 *1 Kung 2:12, 10:23f, 2 Krön 1:1. Och Herren gjorde Salomo mycket stor inför hela Israel och lät hans kungliga härlighet bli större än någon annans som varit kung över Israel före honom.

David dör

26 David, Ishais son, hade regerat över hela Israel. 27 *2 Sam 5:4f, 1 Kung 2:11, 1 Krön 3:4. Den tid han regerade över Israel var fyrtio år.*29:27fyrtio årCa 1010-970 f Kr. Han regerade sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. 28 Han dog i en god ålder, mätt på att leva och mätt på rikedom och ära. Hans son Salomo blev kung efter honom.

29 *1 Krön 21:9. Vad som mer finns att säga om kung David, om hans första tid och hans sista, det*29:29Samuels ... Natans ... Gads krönikaTroligen Samuelsböckerna (se deras inledningsnoter). finns skrivet i siaren Samuels krönika, i profeten Natans krönika och i siaren Gads krönika. 30 Där står också om hela hans regering och hans bedrifter och de händelser som mötte honom och Israel och alla andra länder och riken.