1 När människorna började föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem, 2 såg Guds söner att människornas döttrar var vackra, och de tog till hustrur alla de ville ha. 3 Då sade Herren: "Min Ande ska inte bli kvar i*6:3bli kvar iAnnan översättning: "kämpa med". människorna för alltid på grund av deras förvillelse. De är kött*6:3på grund av deras förvillelse. De är köttAndra handskrifter (Septuaginta): "eftersom de är kött". och deras tid ska vara hundratjugo år*6:3hundratjugo årAntingen tiden fram till floden, eller den framtida människans livslängd. En vishetstext från syriska Emar (1200-tal f Kr) talar om 120 år som människolivets övre gräns.."

4 *4 Mos 13:34. Vid denna tid, då Guds söner*6:4Guds sönerUttrycket används om änglar (Job 1:6, 38:7, Ps 89:7) men även om människor som är trogna Herren (5 Mos 14:1, Matt 5:9, Luk 20:36, Rom 8:14f). gick in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem, och även senare, levde våldsverkarna*6:4våldsverkarnaHebr. nefilím, ordagrant: "de fallna". Septuaginta: "jättarna" (jfr 4 Mos 13:34). på jorden. Detta var forntidens väldiga män som var så ryktbara.

5 *1 Mos 8:21, Matt 15:19, Tit 3:3. Och Herren såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla tankar och avsikter ständigt var alltigenom onda. 6 Då sörjde Herren att han hade gjort människorna på jorden, och han var bedrövad i sitt hjärta. 7 Herren sade: "Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jordens yta – både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. Jag sörjer att jag har gjort dem."

8 Men Noa hade funnit nåd inför Herrens ögon.

9 *Hebr 11:7, 2 Petr 2:5. Detta är Noas fortsatta historia. Noa var en rättfärdig man och fullkomlig bland sina samtida. Han vandrade med Gud. 10 Och Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet.

11 Men jorden blev mer och mer fördärvad inför Gud och full av våld. 12 Gud såg på jorden, och se, den var fördärvad, eftersom alla människor*6:12alla människorOrdagrant: "allt kött" (även i 6:13, 17, 7:21, 9:11, 15, 17). levde i fördärv på jorden.

13 Då sade Gud till Noa: "Jag har bestämt mig för att göra slut på allt levande, för jorden är full av våld på grund av dem. Se, jag ska förgöra dem tillsammans med jorden. 14 Gör dig en ark*6:14arkHebr. tevá betyder "låda" eller "kista" (jfr förbundsarken, 2 Mos 25:10f). av goferträ*6:14goferträOkänt träslag. Normalt byggdes skepp av barrträ som cypress eller ceder (Hes 27:5)., inred den med kamrar och bestryk den med jordbeck*6:14jordbeckHebr. kófer kan också översättas "försoning" (jfr 3 Mos 16:34, Job 33:24). både på insidan och utsidan. 15 Så ska du göra arken: Den ska vara trehundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög.*6:15trehundra … femtio … trettio alnarNärmare 150 x 25 x 15 meter. Moderna lastfartyg byggs efter liknande proportioner.16 Högst upp ska du göra en öppning för ljuset, en aln hög, runt hela arken. En dörr till arken ska du sätta på sidan. Du ska inreda den så att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

17 Se, jag ska låta floden*6:17flodenFlera antika flodberättelser har bevarats i Mesopotamien. Den mest kända ingår i Gilgamesheposet, troligen nertecknat under patriarktiden ca 2000 f Kr, med många paralleller till Bibelns skildring men även skillnader (t ex en kubformad ark). Troligen är dessa övriga flodberättelser minnen av samma händelse. komma med vatten över jorden för att förgöra alla varelser under himlen som har livsande. Allt på jorden ska förgås. 18 Men med dig vill jag upprätta mitt förbund. Du ska gå in i arken med dina söner, din hustru och dina sonhustrur. 19 Av allt levande, av alla varelser, ska du föra in ett par i arken för att de ska överleva tillsammans med dig. Hankön och honkön ska det vara. 20 Av fåglarna efter deras slag, av fyrfotadjuren efter deras slag och av alla kräldjur på marken efter deras slag ska ett par av varje slag gå in till dig för att förbli vid liv. 21 Och du ska ta med dig all slags föda, sådant som kan ätas, och samla i förråd. Det ska tjäna som mat för dig och dem."

22 Och Noa gjorde så. Han gjorde i allt som Gud hade befallt honom.

1 And it came to pass, when men began to multiply on the face of the earth, and daughters were born unto them, 2 That the sons of God saw the daughters of men that they were fair; and they took them wives of all which they chose. 3 And the LORD said, My spirit shall not always strive with man, for that he also is flesh: yet his days shall be an hundred and twenty years.

4 There were giants in the earth in those days; and also after that, when the sons of God came in unto the daughters of men, and they bare children to them, the same became mighty men which were of old, men of renown.

5 And GOD saw that the wickedness of man was great in the earth, and that every imagination of the thoughts of his heart was only evil continually.*6.5 every…: or, the whole imagination: the Hebrew word signifieth not only the imagination, but also the purposes and desires*6.5 continually: Heb. every day

6 And it repented the LORD that he had made man on the earth, and it grieved him at his heart. 7 And the LORD said, I will destroy man whom I have created from the face of the earth; both man, and beast, and the creeping thing, and the fowls of the air; for it repenteth me that I have made them.*6.7 both…: Heb. from man unto beast

8 But Noah found grace in the eyes of the LORD.

9 These are the generations of Noah: Noah was a just man and perfect in his generations, and Noah walked with God.*6.9 perfect: or, upright 10 And Noah begat three sons, Shem, Ham, and Japheth.

11 The earth also was corrupt before God, and the earth was filled with violence. 12 And God looked upon the earth, and, behold, it was corrupt; for all flesh had corrupted his way upon the earth.

13 And God said unto Noah, The end of all flesh is come before me; for the earth is filled with violence through them; and, behold, I will destroy them with the earth.*6.13 with the earth: or, from the earth

14 Make thee an ark of gopher wood; rooms shalt thou make in the ark, and shalt pitch it within and without with pitch.*6.14 rooms: Heb. nests 15 And this is the fashion which thou shalt make it of: The length of the ark shall be three hundred cubits, the breadth of it fifty cubits, and the height of it thirty cubits. 16 A window shalt thou make to the ark, and in a cubit shalt thou finish it above; and the door of the ark shalt thou set in the side thereof; with lower, second, and third stories shalt thou make it. 17 And, behold, I, even I, do bring a flood of waters upon the earth, to destroy all flesh, wherein is the breath of life, from under heaven; and every thing that is in the earth shall die. 18 But with thee will I establish my covenant; and thou shalt come into the ark, thou, and thy sons, and thy wife, and thy sons’ wives with thee. 19 And of every living thing of all flesh, two of every sort shalt thou bring into the ark, to keep them alive with thee; they shall be male and female. 20 Of fowls after their kind, and of cattle after their kind, of every creeping thing of the earth after his kind, two of every sort shall come unto thee, to keep them alive. 21 And take thou unto thee of all food that is eaten, and thou shalt gather it to thee; and it shall be for food for thee, and for them. 22 Thus did Noah; according to all that God commanded him, so did he.