1 Sedan fortsatte Jakob sin färd till Österlandet. 2 *2 Mos 2:15f. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den låg tre fårhjordar. Ur den brunnen brukade man nämligen ge hjordarna vatten. Stenen*29:2StenenGömde och skyddade vattenhålet, som var livsviktigt i ökenlandskapet. som låg över brunnens öppning var stor. 3 Därför brukade man först samla alla hjordarna där och sedan rulla bort stenen från öppningen till brunnen och ge fåren vatten. Därefter lade man tillbaka stenen på sin plats över brunnens öppning.

4 Jakob frågade männen: "Mina bröder, varifrån är ni?" De svarade: "Vi är från Harran." 5 *1 Mos 24:29. Då sade han till dem: "Känner ni Laban, Nahors son*29:5Nahors sonEgentligen sonson (22:20, 23, 24:29).?" "Honom känner vi", svarade de. 6 Han frågade dem vidare: "Är det väl med honom?" De svarade: "Ja, det är väl. Och där kommer hans dotter Rakel med fåren*29:6Rakel med fårenHebr. rachél betyder "fårtacka".." 7 Jakob sade: "Det är ju fortfarande full dag, det är inte tid än att samla in boskapen. Ge fåren vatten och för dem ut på bete igen." 8 Men de svarade: "Vi kan inte göra det förrän alla hjordarna har samlats och de har rullat bort stenen från brunnens öppning. Då ger vi fåren vatten."

9 Medan han talade med dem kom Rakel dit med sin fars får, för hon brukade vakta dem. 10 När Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel komma med Labans får, gick han fram och rullade bort stenen från öppningen till brunnen och gav vatten åt sin morbror Labans får. 11 Och Jakob kysste Rakel*29:11kysste RakelSläktingar hälsades med en kindkyss (jfr 27:26, 29:13, Höga V 8:1, 1 Tess 5:26). och brast i gråt. 12 Han berättade för Rakel att han var hennes fars släkting och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.

13 När Laban fick höra om sin systerson Jakob skyndade han sig emot honom, tog honom i famn och kysste honom och förde honom in i sitt hus. Jakob berättade för Laban allt som hade hänt honom. 14 Och Laban sade till honom: "Du är verkligen av samma kött och blod som jag!" Så stannade han hos honom en månad.

15 Laban sade till Jakob: "Du är ju min släkting. Ska du arbeta åt mig för ingenting? Säg mig vad du vill ha i lön." 16 Laban hade två döttrar. Den äldre hette Lea och den yngre Rakel. 17 Leas ögon var matta*29:17Leas ögon var mattaHebr. leá betyder "matt" (men på arabiska och akkadiska "ko"). Ordet för "matta" (rachót) kan också översättas "milda" eller "svaga"., men Rakel var välväxt och vacker att se på. 18 *Hos 12:12. Och Jakob älskade Rakel. Därför sade han: "Jag kan arbeta för dig i sju år*29:18arbeta åt dig i sju årEtt högt pris. Enligt de mesopotamiska Nuzitexterna från 1400-talet f Kr fick brudens familj normalt motsvarande tre-fyra årslöner i brudgåva. för Rakel, din yngre dotter." 19 Laban svarade: "Det är bättre att jag ger henne till dig än till någon annan. Stanna kvar hos mig." 20 Så arbetade Jakob i sju år för Rakel, men för honom var det bara som några dagar eftersom han älskade henne.

21 När tiden hade gått sade Jakob till Laban: "Ge mig min hustru, för nu är tiden inne. Låt mig gå in till henne." 22 Då samlade Laban allt folket på orten och ordnade en fest. 23 Men när kvällen kom tog han sin dotter Lea och förde henne till honom, och han gick in till henne. 24 Och Laban gav sin slavinna Silpa till tjänsteflicka åt sin dotter Lea.

25 På morgonen fick Jakob se att det var Lea. Då sade han till Laban: "Vad har du gjort mot mig? Var det inte för Rakel jag arbetade hos dig? Varför har du bedragit*29:25bedragitEn brud var beslöjad (24:65), och vid bröllop dracks ofta rikligt med vin (Joh 2:10), vilket kan ha bidragit till att Jakob inte kände igen Lea. mig?" 26 Laban svarade: "Här på vår ort brukar man inte ge bort den yngre*29:26inte ge bort den äldre före den yngreSeden, som skulle se till att samtliga döttrar blev gifta och försörjda, har gällt i området fram till våra dagar. före den äldre. 27 Fullfölj nu Leas bröllopsvecka*29:27bröllopsveckaEtt bröllop firades ofta i dagarna sju (jfr Dom 14:12 och skapelseveckan i 1 Mos 1).. Sedan ska vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till."

28 Jakob gick med på det och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru. 29 Och Laban gav sin slavinna Bilha till tjänsteflicka åt sin dotter Rakel. 30 Så gick Jakob in till Rakel också, och han älskade Rakel mer än Lea.*29:30Rakel … LeaDeras namn används än i dag i judiska välsignelser för kvinnor (jfr Rut 4:11). Sedan arbetade han hos honom i sju år till.

31 Men när Herren såg att Lea inte var älskad, gjorde han henne fruktsam medan Rakel var ofruktsam. 32 Lea blev havande och födde en son som hon gav namnet Ruben*29:32RubenBetyder "se, en son" och liknar orden för "han har sett mitt lidande"., för hon sade: "Herren har sett mitt lidande. Nu kommer min man att älska mig."

33 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Herren har hört att jag inte är älskad. Därför har han gett mig den också." Och hon gav honom namnet Simeon*29:33SimeonAnknyter till det hebreiska ordet för "höra"..

34 Sedan blev hon havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu ska äntligen min man hålla sig till mig. Jag har ju fött honom tre söner." Därför fick han heta Levi*29:34LeviAnknyter till det hebreiska ordet för "hålla sig till"..

35 Och hon blev havande igen och födde en son. Då sade hon: "Nu vill jag tacka Herren." Därför gav hon honom namnet Juda*29:35JudaAnknyter till det hebreiska ordet för "tacka".. Sedan slutade hon föda.

1 Then Jacob went on his journey, and came into the land of the people of the east.*29.1 went…: Heb. lift up his feet*29.1 people: Heb. children 2 And he looked, and behold a well in the field, and, lo, there were three flocks of sheep lying by it; for out of that well they watered the flocks: and a great stone was upon the well’s mouth. 3 And thither were all the flocks gathered: and they rolled the stone from the well’s mouth, and watered the sheep, and put the stone again upon the well’s mouth in his place. 4 And Jacob said unto them, My brethren, whence be ye? And they said, Of Haran are we. 5 And he said unto them, Know ye Laban the son of Nahor? And they said, We know him. 6 And he said unto them, Is he well? And they said, He is well: and, behold, Rachel his daughter cometh with the sheep.*29.6 Is he…: Heb. Is there peace to him? 7 And he said, Lo, it is yet high day, neither is it time that the cattle should be gathered together: water ye the sheep, and go and feed them.*29.7 it is…: Heb. yet the day is great 8 And they said, We cannot, until all the flocks be gathered together, and till they roll the stone from the well’s mouth; then we water the sheep.

9 And while he yet spake with them, Rachel came with her father’s sheep: for she kept them. 10 And it came to pass, when Jacob saw Rachel the daughter of Laban his mother’s brother, and the sheep of Laban his mother’s brother, that Jacob went near, and rolled the stone from the well’s mouth, and watered the flock of Laban his mother’s brother. 11 And Jacob kissed Rachel, and lifted up his voice, and wept. 12 And Jacob told Rachel that he was her father’s brother, and that he was Rebekah’s son: and she ran and told her father. 13 And it came to pass, when Laban heard the tidings of Jacob his sister’s son, that he ran to meet him, and embraced him, and kissed him, and brought him to his house. And he told Laban all these things.*29.13 tidings: Heb. hearing 14 And Laban said to him, Surely thou art my bone and my flesh. And he abode with him the space of a month.*29.14 the space…: Heb. a month of days

15 And Laban said unto Jacob, Because thou art my brother, shouldest thou therefore serve me for nought? tell me, what shall thy wages be? 16 And Laban had two daughters: the name of the elder was Leah, and the name of the younger was Rachel. 17 Leah was tender eyed; but Rachel was beautiful and well favoured. 18 And Jacob loved Rachel; and said, I will serve thee seven years for Rachel thy younger daughter. 19 And Laban said, It is better that I give her to thee, than that I should give her to another man: abide with me. 20 And Jacob served seven years for Rachel; and they seemed unto him but a few days, for the love he had to her.

21 And Jacob said unto Laban, Give me my wife, for my days are fulfilled, that I may go in unto her. 22 And Laban gathered together all the men of the place, and made a feast. 23 And it came to pass in the evening, that he took Leah his daughter, and brought her to him; and he went in unto her. 24 And Laban gave unto his daughter Leah Zilpah his maid for an handmaid. 25 And it came to pass, that in the morning, behold, it was Leah: and he said to Laban, What is this thou hast done unto me? did not I serve with thee for Rachel? wherefore then hast thou beguiled me? 26 And Laban said, It must not be so done in our country, to give the younger before the firstborn.*29.26 country: Heb. place 27 Fulfil her week, and we will give thee this also for the service which thou shalt serve with me yet seven other years. 28 And Jacob did so, and fulfilled her week: and he gave him Rachel his daughter to wife also. 29 And Laban gave to Rachel his daughter Bilhah his handmaid to be her maid. 30 And he went in also unto Rachel, and he loved also Rachel more than Leah, and served with him yet seven other years.

31 And when the LORD saw that Leah was hated, he opened her womb: but Rachel was barren. 32 And Leah conceived, and bare a son, and she called his name Reuben: for she said, Surely the LORD hath looked upon my affliction; now therefore my husband will love me.*29.32 Reuben: that is, See a son 33 And she conceived again, and bare a son; and said, Because the LORD hath heard that I was hated, he hath therefore given me this son also: and she called his name Simeon.*29.33 Simeon: that is, Hearing 34 And she conceived again, and bare a son; and said, Now this time will my husband be joined unto me, because I have born him three sons: therefore was his name called Levi.*29.34 Levi: that is, Joined 35 And she conceived again, and bare a son: and she said, Now will I praise the LORD: therefore she called his name Judah; and left bearing.*29.35 Judah: that is, Praise*29.35 left…: Heb. stood from bearing