1 *1 Mos 15:18, 17:7f, 5 Mos 29:14f.Herrens ängel kom från Gilgal upp till Bokim och sade: "Jag förde er upp ur Egypten och in i det land som jag med ed hade lovat ge era fäder, och jag sade: Jag ska aldrig bryta mitt förbund med er. 2 *2 Mos 23:32f, 34:12f, 4 Mos 33:52f, 5 Mos 7:2f, 12:3. Och ni ska inte sluta förbund med detta lands invånare, ni ska bryta ner deras altaren.

Men ni har inte lyssnat till min röst. Vad har ni gjort? 3 *5 Mos 7:16, Jos 23:13. Därför säger jag nu: Jag kommer inte att driva bort dem framför er, utan de ska tränga er i sidorna och deras gudar ska bli en snara för er."

4 När Herrens ängel hade sagt detta till Israels alla barn, brast de i gråt. 5 De kallade platsen Bokim.*2:5BokimBetyder "de gråtande". Och de offrade där åt Herren.

6 *Jos 24:28. När Josua sände i väg folket, gick Israels barn var och en till sin arvedel för att ta landet i besittning. 7 *Jos 24:31. Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de äldste levde, de som var kvar efter Josua och hade sett alla de storverk som Herren hade gjort för Israel. 8 *Jos 24:29f. Och Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog när han var hundratio år gammal. 9 Man begravde honom på det område som var hans arvedel, i Timnat-Heres*2:9Timnat-HeresAlternativ form för Josuas hemstad Timnat-Sera (jfr Jos 19:50, 24:30). i Efraims bergsbygd norr om berget Gaash. 10 *5 Mos 31:16. Och hela den generationen samlades till sina fäder.

Då växte en annan generation upp efter dem, en som inte kände Herren eller de gärningar som han hade gjort för Israel. 11 *4 Mos 25:3, Dom 8:33, 2 Kung 1:2, 6. Och Israels barn gjorde det som var ont i Herrens ögon och tjänade baalerna. 12 De övergav Herren, sina fäders Gud som hade fört dem ut ur Egyptens land, och följde andra gudar, gudarna hos folken som bodde omkring dem. Dem tillbad de och väckte därmed Herrens vrede.

13 *Dom 10:6f, 1 Kung 11:5, 33, 2 Kung 23:13. Så övergav de Herren och tjänade Baal och astarterna.*2:13Baal och astarternaBaal ("herre") var den främste av de kananeiska gudarna. Astarte var den kvinnliga fruktbarhets- och modergudinnan. Pluralformerna "baalerna" (vers 11) och "astarterna" syftar troligen på lokala variationer.14 *Dom 3:8, 4:2, Ps 44:13, 106:41, Jes 50:1. Då upptändes Herrens vrede mot Israel, och han gav dem i händerna på rövare som plundrade dem. Han sålde dem till deras fiender runt omkring, och de kunde inte stå emot sina fiender längre. 15 *3 Mos 26:17, 33, 5 Mos 28:15f. Närhelst de drog ut var Herrens hand emot dem till deras olycka, så som Herren hade sagt och så som Herren hade lovat dem med ed. Och de var i stor nöd.

16 *Dom 3:9f, 15. Då lät Herren domare uppstå, som frälste dem ur deras plundrares hand. 17 Men de lyssnade inte heller till sina domare, utan höll sig trolöst till andra gudar och tillbad dem. De vek snabbt av från den väg som deras fäder hade vandrat i lydnad för Herrens bud och gjorde inte som de.

18 *Dom 10:16. När Herren lät domare uppstå bland dem, var han med domaren och frälste dem ur deras fienders hand så länge domaren levde. Herren förbarmade sig när de jämrade sig över sina förtryckare och plågare. 19 Men när domaren dog, vände de sig bort igen och blev ännu mer fördärvade än sina fäder. De följde andra gudar och tjänade och tillbad dem. De avstod inte från sina gärningar och sin hårdnackade hållning.

20 Därför upptändes Herrens vrede mot Israel, och han sade: "Detta folk har brutit mot mitt förbund som jag fastställde för deras fäder, och de har inte velat lyssna till min röst. 21 Därför ska jag inte längre driva bort för dem ett enda av de folk som Josua lämnade kvar när han dog. 22 *Dom 3:4. Genom dem ska jag sätta Israel på prov. Kommer de att hålla sig till Herrens väg och vandra på den, som deras fäder gjorde, eller inte?" 23 Alltså lät Herren dessa folk bli kvar. Han fördrev dem inte genast, och han gav dem inte i Josuas hand.

1 And an angel of the LORD came up from Gilgal to Bochim, and said, I made you to go up out of Egypt, and have brought you unto the land which I sware unto your fathers; and I said, I will never break my covenant with you.*2.1 angel: or, messenger 2 And ye shall make no league with the inhabitants of this land; ye shall throw down their altars: but ye have not obeyed my voice: why have ye done this? 3 Wherefore I also said, I will not drive them out from before you; but they shall be as thorns in your sides, and their gods shall be a snare unto you. 4 And it came to pass, when the angel of the LORD spake these words unto all the children of Israel, that the people lifted up their voice, and wept. 5 And they called the name of that place Bochim: and they sacrificed there unto the LORD.*2.5 Bochim: that is, Weepers

6 And when Joshua had let the people go, the children of Israel went every man unto his inheritance to possess the land. 7 And the people served the LORD all the days of Joshua, and all the days of the elders that outlived Joshua, who had seen all the great works of the LORD, that he did for Israel.*2.7 outlived: Heb. prolonged days after 8 And Joshua the son of Nun, the servant of the LORD, died, being an hundred and ten years old. 9 And they buried him in the border of his inheritance in Timnath-heres, in the mount of Ephraim, on the north side of the hill Gaash.*2.9 Timnath-heres: also called, Timnath-serah 10 And also all that generation were gathered unto their fathers: and there arose another generation after them, which knew not the LORD, nor yet the works which he had done for Israel.

11 And the children of Israel did evil in the sight of the LORD, and served Baalim: 12 And they forsook the LORD God of their fathers, which brought them out of the land of Egypt, and followed other gods, of the gods of the people that were round about them, and bowed themselves unto them, and provoked the LORD to anger. 13 And they forsook the LORD, and served Baal and Ashtaroth.

14 And the anger of the LORD was hot against Israel, and he delivered them into the hands of spoilers that spoiled them, and he sold them into the hands of their enemies round about, so that they could not any longer stand before their enemies. 15 Whithersoever they went out, the hand of the LORD was against them for evil, as the LORD had said, and as the LORD had sworn unto them: and they were greatly distressed.

16 Nevertheless the LORD raised up judges, which delivered them out of the hand of those that spoiled them.*2.16 delivered: Heb. saved 17 And yet they would not hearken unto their judges, but they went a whoring after other gods, and bowed themselves unto them: they turned quickly out of the way which their fathers walked in, obeying the commandments of the LORD; but they did not so. 18 And when the LORD raised them up judges, then the LORD was with the judge, and delivered them out of the hand of their enemies all the days of the judge: for it repented the LORD because of their groanings by reason of them that oppressed them and vexed them. 19 And it came to pass, when the judge was dead, that they returned, and corrupted themselves more than their fathers, in following other gods to serve them, and to bow down unto them; they ceased not from their own doings, nor from their stubborn way.*2.19 corrupted…: or, were corrupt*2.19 ceased…: Heb. let nothing fall of their

20 And the anger of the LORD was hot against Israel; and he said, Because that this people hath transgressed my covenant which I commanded their fathers, and have not hearkened unto my voice; 21 I also will not henceforth drive out any from before them of the nations which Joshua left when he died: 22 That through them I may prove Israel, whether they will keep the way of the LORD to walk therein, as their fathers did keep it, or not. 23 Therefore the LORD left those nations, without driving them out hastily; neither delivered he them into the hand of Joshua.*2.23 left: or, suffered