1 *Dom 4:10. Den dagen sjöng Debora och Barak, Abinoams son, denna sång:

2 När härförare anför i Israel,

när folket villigt offrar sig

– lova Herren!

3 Hör, ni kungar! Lyssna, ni furstar!

Jag vill sjunga, sjunga till Herren,

jag vill lovsjunga Herren,

Israels Gud.

4 *2 Mos 19:16f, 5 Mos 2:3f, 33:2, Ps 68:8f, 77:18, 97:5, 114:7.Herre, när du drog ut från Seir,

när du gick fram från Edoms land,

då bävade jorden,

då strömmade det från himlen,

då strömmade vatten från molnen.

5 Bergen skalv inför Herrens ansikte,

Sinai inför Herrens, Israels Guds,

ansikte.

6 *Dom 3:31. I Shamgars dagar, Anats sons,

i Jaels dagar låg vägarna öde.

Vandrarna måste gå omvägar.

7 *Dom 4:4. Inga ledare*5:7ledareAnnan översättning: "lantbrukare" (på grund av plundringsrisken, jfr 6:4). fanns, inga i Israel

förrän jag, Debora, trädde fram,

trädde fram som en moder i Israel.

8 *5 Mos 32:17, 1 Sam 13:19f. Man valde sig nya gudar,

då nådde striden ända till portarna.

Men varken sköld eller spjut

fanns att se

bland Israels fyrtiotusen.

9 Mitt hjärta tillhör Israels furstar

och dem bland folket

som villigt offrade sig.

Lova Herren!

10 Ni som rider på vita åsnor,

ni som sitter hemma på mattor

och ni som vandrar på vägen,

sjung!*5:10sjungAnnan översättning: "tala om det".

11 När man sjungande

delar byte mellan vattenhoarna

lovprisar man Herrens

rättfärdiga gärningar,

hans styres rättfärdiga gärningar

i Israel.

Då drog Herrens folk ner

till portarna.

12 Vakna, vakna, Debora!

Vakna, vakna, sjung din sång!

Res dig, Barak! Ta dig fångar,

du Abinoams son!

13 Då satte folkets överlevare

de tappra till anförare,

Herren satte mig

till anförare över hjältarna.

14 *Jos 17:1, Dom 12:15. Från Efraim kom män

med rötter i Amalek.

Benjamin följde dig

med dina skaror.

Från Makir kom furstar ner

och från Sebulon

män med ledarstav.

15 Furstarna i Isaskar

slöt sig till Debora,

och liksom Isaskar

gjorde också Barak,

ner i dalen skyndade man

i hans spår.

Bland Rubens ätter

höll man stora rådslag.

16 Varför satt du kvar bland dina fållor

och lyssnade till flöjtspel

vid hjordarna?

Bland Rubens ätter

hade man stora överläggningar.

17 *Jos 13:24f, 19:24f, 40f. Gilead stannade

på andra sidan Jordan.

Och Dan,

varför dröjde han vid skeppen?

Asher satt kvar vid havets strand,

vid sina vikar stannade han.

18 Men Sebulon var ett folk

som föraktade döden,

likaså Naftali på slagfältets höjder.

19 Kungar drog fram och stred,

då stred Kanaans kungar

vid Taanak nära Megiddos vatten,

men silverbyte vann de inte.

20 *2 Mos 14:24f, Jos 10:12f, Dom 4:15. Från himlen fördes strid,

stjärnorna stred från sina banor

mot Sisera.

21 *Dom 4:13. Floden Kishon svepte bort dem,

urtidsfloden, floden Kishon.

Framåt, min själ, med kraft!

22 Då stampade hästarnas hovar,

hans starka hingstar

jagade framåt, framåt.

23 Förbanna Meros,

säger Herrens ängel,

förbanna, ja,

förbanna dess invånare

eftersom de inte kom

till Herrens hjälp,

till Herrens hjälp bland hjältarna.

24 *Dom 4:17f. Välsignad framför andra kvinnor

är Jael, keniten Hebers hustru,

välsignad framför alla kvinnor i tält.

25 Vatten begärde han,

hon gav honom mjölk,

bar fram gräddmjölk i högtidsskålen.

26 Hon räckte sin hand efter tältpluggen,

sin högra hand efter hammaren.

Med den slog hon Sisera

och krossade hans huvud,

spräckte hans tinning

och genomborrade den.

27 Vid hennes fötter kröp han ihop,

låg och blev liggande.

Vid hennes fötter kröp han ihop

och låg.

Där han kröp ihop,

där låg han utslagen.

28 Ut genom fönstret

blickade Siseras mor,

hon ropade gällt genom gallret:

"Varför dröjer hans vagn?

Varför hörs inte

vagnshästarnas hovar?"

29 Då svarade

hennes klokaste hovdamer,

och själv gav hon sig samma svar:

30 "Säkert fick de byte och delar det nu,

en flicka*5:30en flickaOrdagrant: "ett sköte". eller två åt varje man,

färggrant byte för Siseras räkning,

färggrant byte av brokiga tyger,

en brokig duk eller två

för de fångnas halsar."

31 *2 Sam 23:4, Ps 19:6, 68:2, 89:37, 137:8f, Matt 13:43. Så ska alla dina fiender förgås,

Herre.

Men de som älskar honom

ska bli som solen

när den går upp i sin kraft.

Och landet hade nu ro i fyrtio år.

1 Then sang Deborah and Barak the son of Abinoam on that day, saying, 2 Praise ye the LORD for the avenging of Israel, when the people willingly offered themselves. 3 Hear, O ye kings; give ear, O ye princes; I, even I, will sing unto the LORD; I will sing praise to the LORD God of Israel. 4 LORD, when thou wentest out of Seir, when thou marchedst out of the field of Edom, the earth trembled, and the heavens dropped, the clouds also dropped water. 5 The mountains melted from before the LORD, even that Sinai from before the LORD God of Israel.*5.5 melted: Heb. flowed

6 In the days of Shamgar the son of Anath, in the days of Jael, the highways were unoccupied, and the travellers walked through byways.*5.6 travellers: Heb. walkers of paths*5.6 byways: Heb. crooked ways 7 The inhabitants of the villages ceased, they ceased in Israel, until that I Deborah arose, that I arose a mother in Israel. 8 They chose new gods; then was war in the gates: was there a shield or spear seen among forty thousand in Israel? 9 My heart is toward the governors of Israel, that offered themselves willingly among the people. Bless ye the LORD. 10 Speak, ye that ride on white asses, ye that sit in judgment, and walk by the way.*5.10 Speak: or, Meditate 11 They that are delivered from the noise of archers in the places of drawing water, there shall they rehearse the righteous acts of the LORD, even the righteous acts toward the inhabitants of his villages in Israel: then shall the people of the LORD go down to the gates.*5.11 righteous…: Heb. righteousnesses

12 Awake, awake, Deborah: awake, awake, utter a song: arise, Barak, and lead thy captivity captive, thou son of Abinoam. 13 Then he made him that remaineth have dominion over the nobles among the people: the LORD made me have dominion over the mighty. 14 Out of Ephraim was there a root of them against Amalek; after thee, Benjamin, among thy people; out of Machir came down governors, and out of Zebulun they that handle the pen of the writer.*5.14 handle: Heb. draw with 15 And the princes of Issachar were with Deborah; even Issachar, and also Barak: he was sent on foot into the valley. For the divisions of Reuben there were great thoughts of heart.*5.15 foot: Heb. his feet*5.15 thoughts: Heb. impressions*5.15 For: or, In 16 Why abodest thou among the sheepfolds, to hear the bleatings of the flocks? For the divisions of Reuben there were great searchings of heart.*5.16 For: or, In 17 Gilead abode beyond Jordan: and why did Dan remain in ships? Asher continued on the sea shore, and abode in his breaches.*5.17 shore: or, port*5.17 breaches: or, creeks 18 Zebulun and Naphtali were a people that jeoparded their lives unto the death in the high places of the field.*5.18 jeoparded: Heb. exposed to reproach 19 The kings came and fought, then fought the kings of Canaan in Taanach by the waters of Megiddo; they took no gain of money. 20 They fought from heaven; the stars in their courses fought against Sisera.*5.20 courses: Heb. paths 21 The river of Kishon swept them away, that ancient river, the river Kishon. O my soul, thou hast trodden down strength. 22 Then were the horsehoofs broken by the means of the pransings, the pransings of their mighty ones.*5.22 pransings: or, tramplings, or, plungings 23 Curse ye Meroz, said the angel of the LORD, curse ye bitterly the inhabitants thereof; because they came not to the help of the LORD, to the help of the LORD against the mighty.

24 Blessed above women shall Jael the wife of Heber the Kenite be, blessed shall she be above women in the tent. 25 He asked water, and she gave him milk; she brought forth butter in a lordly dish. 26 She put her hand to the nail, and her right hand to the workmen’s hammer; and with the hammer she smote Sisera, she smote off his head, when she had pierced and stricken through his temples.*5.26 with…: Heb. she hammered 27 At her feet he bowed, he fell, he lay down: at her feet he bowed, he fell: where he bowed, there he fell down dead.*5.27 At: Heb. Between*5.27 dead: Heb. destroyed 28 The mother of Sisera looked out at a window, and cried through the lattice, Why is his chariot so long in coming? why tarry the wheels of his chariots? 29 Her wise ladies answered her, yea, she returned answer to herself,*5.29 answer: Heb. her words 30 Have they not sped? have they not divided the prey; to every man a damsel or two; to Sisera a prey of divers colours, a prey of divers colours of needlework, of divers colours of needlework on both sides, meet for the necks of them that take the spoil?*5.30 every…: Heb. the head of a man 31 So let all thine enemies perish, O LORD: but let them that love him be as the sun when he goeth forth in his might. And the land had rest forty years.