1 Israels män hade avlagt en ed i Mispa och sagt: "Ingen av oss ska ge sin dotter till hustru åt någon benjaminit." 2 *Dom 20:26. När folket nu kom till Betel, stannade de där till kvällen inför Guds ansikte. De brast ut i bitter gråt 3 och sade: "O, Herre, Israels Gud, varför har detta skett i Israel, att det i dag saknas en stam i Israel?" 4 Nästa dag steg folket upp tidigt och byggde där ett altare och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. 5 Israels barn sade: "Finns det någon av Israels alla stammar som inte kom upp med församlingen inför Herren?" Man hade nämligen svurit en dyr ed att den som inte kom upp inför Herren i Mispa skulle straffas med döden.

6 Israel kände medlidande med sin bror Benjamin och sade: "I dag har en hel stam blivit borthuggen från Israel. 7 Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Själva har vi ju svurit vid Herren att inte ge dem någon av våra döttrar till hustru." 8 *Dom 20:1f. Så de frågade: "Var det någon av Israels stammar som inte kom upp till Herren i Mispa?" Det visade sig att ingen från Jabesh i Gilead*21:8Jabesh i GileadOrt ca 8 mil åt nordost. Längre fram på god fot med Saul (1 Sam 11, 31:11f). hade kommit till lägret, till församlingen. 9 När folket mönstrades visade det sig nämligen att ingen av invånarna i Jabesh i Gilead var där.

10 Då sände församlingen dit 12 000 av de tappraste männen med denna befallning: "Gå och slå invånarna i Jabesh i Gilead med svärd, även kvinnor och barn. 11 *4 Mos 31:17. Så ska ni göra: Alla män liksom alla kvinnor som legat med någon man ska ni viga åt förintelse." 12 Bland invånarna i Jabesh i Gilead fann de 400 unga kvinnor som var jungfrur och inte hade legat med någon man. Dessa förde de till lägret i Shilo i Kanaans land.

13 *Dom 20:47. Sedan sände hela församlingen ett budskap om fred till benjaminiterna som befann sig på Rimmons klippa. 14 Så vände Benjamin tillbaka, och man gav dem till hustrur de kvinnor från Jabesh i Gilead som man hade låtit leva. Men de var inte tillräckligt många för dem.

15 Folket kände medlidande med Benjamin, eftersom Herren hade gjort en lucka bland Israels stammar. 16 *Dom 20:48. De äldste i församlingen sade: "Vad ska vi göra för dem som är kvar så att de kan få hustrur? Alla kvinnor är ju utrotade ur Benjamin." 17 De sade: "De som överlevt av Benjamin måste få sin besittning, så att inte en stam utplånas ur Israel. 18 Själva kan vi inte ge dem våra döttrar till hustrur, för Israels barn har svurit och sagt: Förbannad är den som ger en hustru åt Benjamin."

19 Men så sade de: "Det brukar ju firas en Herrens högtid*21:19en Herrens högtidOklart vilken. Lövhyddohögtiden firades med glädje i samband med vinskörden (5 Mos 16:13f), men det kan också ha varit en lokal fest (9:27, 1 Sam 20:29). varje år i Shilo." Det ligger norr om Betel, öster om vägen som går från Betel upp till Shekem och söder om Lebona. 20 De uppmanade Benjamins barn: "Gå dit och lägg er i bakhåll i vingårdarna. 21 När ni får se Shilos döttrar komma ut för att dansa*21:21dansaFörknippades med glädje till Guds ära (Ps 149:3, 2 Sam 6:5), inte minst bland kvinnor (2 Mos 15:20, Jer 31:4). sina danser ska ni komma fram ur vingårdarna, och var och en ska gripa sig en hustru bland Shilos döttrar. Sedan kan ni ta er hem till Benjamins land. 22 Om sedan deras fäder eller bröder kommer till oss och klagar, ska vi säga: Unna oss dem, för ingen av oss har tagit sig någon hustru i kriget. Ni har ju inte själva gett era döttrar till dem, för i så fall hade ni dragit skuld över er."

23 Benjamins barn gjorde så. Var och en tog sig en hustru bland de dansande kvinnor som de rövade bort. Sedan vände de tillbaka till sin arvedel och byggde åter upp städerna och bosatte sig i dem. 24 Samtidigt begav sig Israels barn därifrån, var och en till sin stam och sin släkt. De drog bort därifrån, var och en till sin arvedel.

25 *Dom 17:6, 18:1. På den tiden fanns ingen kung i Israel. Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt.

1 Now the men of Israel had sworn in Mizpeh, saying, There shall not any of us give his daughter unto Benjamin to wife. 2 And the people came to the house of God, and abode there till even before God, and lifted up their voices, and wept sore; 3 And said, O LORD God of Israel, why is this come to pass in Israel, that there should be to day one tribe lacking in Israel? 4 And it came to pass on the morrow, that the people rose early, and built there an altar, and offered burnt offerings and peace offerings. 5 And the children of Israel said, Who is there among all the tribes of Israel that came not up with the congregation unto the LORD? For they had made a great oath concerning him that came not up to the LORD to Mizpeh, saying, He shall surely be put to death. 6 And the children of Israel repented them for Benjamin their brother, and said, There is one tribe cut off from Israel this day. 7 How shall we do for wives for them that remain, seeing we have sworn by the LORD that we will not give them of our daughters to wives?

8 And they said, What one is there of the tribes of Israel that came not up to Mizpeh to the LORD? And, behold, there came none to the camp from Jabesh-gilead to the assembly. 9 For the people were numbered, and, behold, there were none of the inhabitants of Jabesh-gilead there. 10 And the congregation sent thither twelve thousand men of the valiantest, and commanded them, saying, Go and smite the inhabitants of Jabesh-gilead with the edge of the sword, with the women and the children. 11 And this is the thing that ye shall do, Ye shall utterly destroy every male, and every woman that hath lain by man.*21.11 hath lain…: Heb. knoweth the lying with man 12 And they found among the inhabitants of Jabesh-gilead four hundred young virgins, that had known no man by lying with any male: and they brought them unto the camp to Shiloh, which is in the land of Canaan.*21.12 young…: Heb. young women virgins 13 And the whole congregation sent some to speak to the children of Benjamin that were in the rock Rimmon, and to call peaceably unto them.*21.13 to speak…: Heb. and spake and called*21.13 call…: or, proclaim peace 14 And Benjamin came again at that time; and they gave them wives which they had saved alive of the women of Jabesh-gilead: and yet so they sufficed them not. 15 And the people repented them for Benjamin, because that the LORD had made a breach in the tribes of Israel.

16 Then the elders of the congregation said, How shall we do for wives for them that remain, seeing the women are destroyed out of Benjamin? 17 And they said, There must be an inheritance for them that be escaped of Benjamin, that a tribe be not destroyed out of Israel. 18 Howbeit we may not give them wives of our daughters: for the children of Israel have sworn, saying, Cursed be he that giveth a wife to Benjamin. 19 Then they said, Behold, there is a feast of the LORD in Shiloh yearly in a place which is on the north side of Beth-el, on the east side of the highway that goeth up from Beth-el to Shechem, and on the south of Lebonah.*21.19 yearly: Heb. from year to year*21.19 on the east…: or, toward the sunrising*21.19 of the highway: or, on the highway 20 Therefore they commanded the children of Benjamin, saying, Go and lie in wait in the vineyards; 21 And see, and, behold, if the daughters of Shiloh come out to dance in dances, then come ye out of the vineyards, and catch you every man his wife of the daughters of Shiloh, and go to the land of Benjamin. 22 And it shall be, when their fathers or their brethren come unto us to complain, that we will say unto them, Be favourable unto them for our sakes: because we reserved not to each man his wife in the war: for ye did not give unto them at this time, that ye should be guilty.*21.22 Be favourable…: or, Gratify us in them 23 And the children of Benjamin did so, and took them wives, according to their number, of them that danced, whom they caught: and they went and returned unto their inheritance, and repaired the cities, and dwelt in them. 24 And the children of Israel departed thence at that time, every man to his tribe and to his family, and they went out from thence every man to his inheritance. 25 In those days there was no king in Israel: every man did that which was right in his own eyes.