1 *2 Mos 3:8, 4:22f, Matt 2:15. När Israel var ung

fick jag honom kär,

och ut ur Egypten

kallade jag min son.*11:1 Citeras i Matt 2:15 som profetia om Kristus.

2 Men ju mer man kallar dem,

desto mer drar de sig undan.

De offrar åt baalerna

och tänder rökelse

åt avgudabilderna.

3 *2 Mos 13:21, 19:4, 5 Mos 1:31. Ändå var det jag

som lärde Efraim att gå

och som tog dem i mina armar.

Men de förstod inte

att jag ville hela dem.

4 Med lena band drog jag dem,

med kärlekens band.

Jag var för dem lik den som

lättar oket över deras nackar*11:4lättar oket över deras nackarAnnan översättning: "lyfter barnet till kinden".,

jag böjde mig ner till dem

och gav dem mat.

5 De ska inte få vända tillbaka

till Egyptens land,

utan Assur*11:5inte ... Egyptens land, utan AssurSe 2 Kung 17:4f för intrigerna bakom rikets undergång. ska bli deras kung

eftersom de vägrade

att omvända sig.

6 Svärdet ska rasa i deras städer

och förstöra deras bommar

och frossa omkring sig

för deras onda planers skull.

7 Mitt folk hänger fast

vid sin otrohet mot mig,

och hur man än kallar dem

till den som är därovan,

upphöjer ändå ingen honom.

8 *1 Mos 19:24f, 5 Mos 29:23, Jer 31:20. Hur ska jag kunna överge dig, Efraim?

Ska jag lämna dig, Israel?

Hur ska jag kunna göra med dig

som med Adma

och behandla dig som Sebojim?*11:8Adma … SebojimStäder som gick under med Sodom och Gomorra (1 Mos 14:8, 19:24f).

Mitt hjärta vänder sig i mig,

all min barmhärtighet vaknar.

9 *4 Mos 23:19, 1 Sam 15:29, Hes 18:23, 33:11. Jag vill inte utföra

min brinnande vrede,

jag vill inte ödelägga Efraim igen,

för jag är Gud

och inte en människa.

Jag är helig bland er

och vill inte komma med vrede.

10 *Hos 3:5, 5:14, Joel 3:16, Amos 1:2.Herren ska de följa,

och han ska ryta som ett lejon.

Han ska ryta och barnen

ska komma

med bävan västerifrån.

11 De ska komma med bävan

som fåglar från Egypten

och som duvor från Assurs land,

och jag ska låta dem bo i sina hus,

säger Herren.

12 Efraim har omgett mig med lögn,

Israels hus med svek.

Juda är ännu trolös mot Gud,

mot den Allraheligaste,

den Trofaste.

1 When Israel was a child, then I loved him, and called my son out of Egypt. 2 As they called them, so they went from them: they sacrificed unto Baalim, and burned incense to graven images. 3 I taught Ephraim also to go, taking them by their arms; but they knew not that I healed them. 4 I drew them with cords of a man, with bands of love: and I was to them as they that take off the yoke on their jaws, and I laid meat unto them.*11.4 take off: Heb. lift up

5 He shall not return into the land of Egypt, but the Assyrian shall be his king, because they refused to return. 6 And the sword shall abide on his cities, and shall consume his branches, and devour them, because of their own counsels. 7 And my people are bent to backsliding from me: though they called them to the most High, none at all would exalt him.*11.7 none…: Heb. together they exalted not

8 How shall I give thee up, Ephraim? how shall I deliver thee, Israel? how shall I make thee as Admah? how shall I set thee as Zeboim? mine heart is turned within me, my repentings are kindled together. 9 I will not execute the fierceness of mine anger, I will not return to destroy Ephraim: for I am God, and not man; the Holy One in the midst of thee: and I will not enter into the city. 10 They shall walk after the LORD: he shall roar like a lion: when he shall roar, then the children shall tremble from the west. 11 They shall tremble as a bird out of Egypt, and as a dove out of the land of Assyria: and I will place them in their houses, saith the LORD. 12 Ephraim compasseth me about with lies, and the house of Israel with deceit: but Judah yet ruleth with God, and is faithful with the saints.*11.12 saints: or, most holy