1 *Ps 106:1, 118:1, 136:1. Tacka Herren, för han är god,

evig är hans nåd!

2 *Ps 106:10, Jes 35:10. Så ska Herrens friköpta säga,

de han har friköpt

från fiendens hand

3 *5 Mos 30:3f, Jes 11:12, 43:5f, Hes 11:17, 20:34. och samlat från länderna,

från öst och väst,

nord och syd*107:3sydOrdagrant: "från havet" (troligen Akabaviken)..

4 *Hebr 11:38. De irrade i öknen på öde stigar,

de fann ingen stad

där de kunde bo.

5 De var hungriga och törstiga,

deras själ mattades.

6 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han räddade dem

ur deras svårigheter.

7 *Ps 68:7. Han ledde dem

på den rätta vägen

till en stad där

de kunde bo.

8 *1 Petr 2:9. De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

9 för han mättar

den längtande själen

och fyller den hungrande själen

med sitt goda.

10 *Job 36:8, Jes 42:7, Luk 1:79. De satt i mörker och dödsskugga,

fångna i nöd och i bojor av järn,

11 *Ps 78:40, 106:7, Ords 1:25, Jer 9:12f. för de hade trotsat Guds ord

och föraktat den Högstes råd.

12 Han ödmjukade deras hjärtan

med lidande,

de föll och ingen hjälpare fanns.

13 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

14 *Ps 129:4f. Han förde dem ut ur mörker

och dödsskugga

och slet sönder deras bojor.

15 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

16 för han krossade portar

av koppar

och knäckte bommar av järn.

17 De blev dårar genom sitt uppror

och fick lida för sina synder,

18 *Job 33:20. de kände avsky för all mat

och närmade sig dödens portar.

19 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han frälste dem

ur deras svårigheter.

20 Han sände sitt ord

och botade dem

och räddade dem

från undergång.

21 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

22 *Ps 50:14, 23, 116:17. de ska offra lovets offer

och förkunna hans verk

med jubel.

23 De for ut på havet med skepp

och drev handel på väldiga vatten,

24 de såg Herrens gärningar

och hans under i havets djup.

25 *Ps 135:6. Han talade och framkallade

en stormvind

så att havets vågor gick höga.

26 De for upp mot himlen

och ner i djupen,

deras själ var förtvivlad

i faran.

27 De vinglade och raglade

som druckna,

all deras vishet var borta.

28 Men de ropade till Herren

i sin nöd,

och han förde dem ut

ur deras svårigheter.

29 Han stillade stormen

och vågorna tystnade.

30 De gladdes över att det blev lugnt,

och han förde dem till hamnen

dit de ville.

31 De ska tacka Herren

för hans nåd

och hans under

mot människors barn,

32 de ska upphöja honom

i folkets församling

och prisa honom i de äldstes råd.

33 Han gjorde floder till öken,

källor till törstig mark

34 *5 Mos 29:23f, Jes 13:19, Jer 17:6. och bördigt land till saltjord

på grund av invånarnas ondska.

35 *Ps 105:41, 114:8, Jes 35:7, 41:18, Jer 31:23f. Han gjorde öknen

till vattenrik sjö

och torrt land till källor,

36 han lät de hungriga leva där

och bygga en stad

där de kunde bo.

37 *Jes 65:21f, Amos 9:14f. De sådde åkrar

och planterade vingårdar

som gav rik skörd.

38 *5 Mos 28:2f, 30:9. Han välsignade dem

och de blev många,

han lät inte deras boskap bli färre.

39 *5 Mos 28:62, Ps 38:7, 44:26. Sedan blev de färre

och tyngdes av förtryck,

olyckor och bekymmer.

40 *5 Mos 28:7, Job 12:21, 24. Han öste förakt över furstarna

och lät dem irra i väglös ödemark,

41 *5 Mos 30:5, Hes 36:37f. han upphöjde den fattige

ur eländet

och förökade familjerna

som hjordar.

42 *Job 5:16, 22:19, Ps 63:12, 126:2f, Mika 7:16, Sef 3:14. De ärliga ser det och gläds,

all ondska måste tiga.

43 *Jer 9:12, Hos 14:10. Den som är vis bör ta till sig detta

och tänka på Herrens

nådegärningar.

1 O give thanks unto the LORD, for he is good: for his mercy endureth for ever.

2 Let the redeemed of the LORD say so, whom he hath redeemed from the hand of the enemy;

3 And gathered them out of the lands, from the east, and from the west, from the north, and from the south.*107.3 south: Heb. sea

4 They wandered in the wilderness in a solitary way; they found no city to dwell in.

5 Hungry and thirsty, their soul fainted in them.

6 Then they cried unto the LORD in their trouble, and he delivered them out of their distresses.

7 And he led them forth by the right way, that they might go to a city of habitation.

8 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

9 For he satisfieth the longing soul, and filleth the hungry soul with goodness.

10 Such as sit in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron;

11 Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the most High:

12 Therefore he brought down their heart with labour; they fell down, and there was none to help.

13 Then they cried unto the LORD in their trouble, and he saved them out of their distresses.

14 He brought them out of darkness and the shadow of death, and brake their bands in sunder.

15 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

16 For he hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.

17 Fools because of their transgression, and because of their iniquities, are afflicted.

18 Their soul abhorreth all manner of meat; and they draw near unto the gates of death.

19 Then they cry unto the LORD in their trouble, and he saveth them out of their distresses.

20 He sent his word, and healed them, and delivered them from their destructions.

21 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

22 And let them sacrifice the sacrifices of thanksgiving, and declare his works with rejoicing.*107.22 rejoicing: Heb. singing

23 They that go down to the sea in ships, that do business in great waters;

24 These see the works of the LORD, and his wonders in the deep.

25 For he commandeth, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof.*107.25 raiseth: Heb. maketh to stand

26 They mount up to the heaven, they go down again to the depths: their soul is melted because of trouble.

27 They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and are at their wits’ end. *107.27 are…: Heb. all their wisdom is swallowed up

28 Then they cry unto the LORD in their trouble, and he bringeth them out of their distresses.

29 He maketh the storm a calm, so that the waves thereof are still.

30 Then are they glad because they be quiet; so he bringeth them unto their desired haven.

31 Oh that men would praise the LORD for his goodness, and for his wonderful works to the children of men!

32 Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the assembly of the elders.

33 He turneth rivers into a wilderness, and the watersprings into dry ground;

34 A fruitful land into barrenness, for the wickedness of them that dwell therein.*107.34 barrenness: Heb. saltiness

35 He turneth the wilderness into a standing water, and dry ground into watersprings.

36 And there he maketh the hungry to dwell, that they may prepare a city for habitation;

37 And sow the fields, and plant vineyards, which may yield fruits of increase.

38 He blesseth them also, so that they are multiplied greatly; and suffereth not their cattle to decrease.

39 Again, they are minished and brought low through oppression, affliction, and sorrow.

40 He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the wilderness, where there is no way.*107.40 wilderness: or, void place

41 Yet setteth he the poor on high from affliction, and maketh him families like a flock.*107.41 from: or, after

42 The righteous shall see it, and rejoice: and all iniquity shall stop her mouth.

43 Whoso is wise, and will observe these things, even they shall understand the lovingkindness of the LORD.