1 Vid Babels floder,

där satt vi och grät

när vi tänkte på Sion.

2 Där i pilträden

hängde vi våra harpor,

3 för våra fångvaktare

bad oss sjunga,

våra plågare*137:3våra plågareAnnan översättning (så Septuaginta): "de som fört bort oss".

bad oss vara glada:

"Sjung för oss en av Sions sånger!"

4 Hur kan vi sjunga Herrens sång

i främmande land?

5 Glömmer jag dig, Jerusalem,

då ska min högra hand

glömma att spela.*137:5glömma att spelaOrdagrant: "glömma".

6 Låt min tunga fastna i gommen

om jag inte tänker på dig,

om jag inte har Jerusalem

som min högsta glädje.

7 *Ps 74:7, Klag 4:21f, Hes 25:12f, 35:1f, Ob v 10f.Herre, tänk på Jerusalems dag

då Edoms barn ropade:

"Riv, riv ner ända till grunden!"

8 *Jes 13:19f, Jer 50:29f, 52:24f, Upp 18:2f. Dotter Babel, du fördärvade*137:8du fördärvadeAndra handskrifter: "du fördärvare".,

lycklig är den som får ge dig

för det du har gjort mot oss.

9 *Jes 13:16, Nah 3:10, Luk 19:44. Lycklig är den

som får gripa dina späda barn

och krossa dem mot klippan.

1 By the rivers of Babylon, there we sat down, yea, we wept, when we remembered Zion.

2 We hanged our harps upon the willows in the midst thereof.

3 For there they that carried us away captive required of us a song; and they that wasted us required of us mirth, saying, Sing us one of the songs of Zion.*137.3 a song: Heb. the words of a song*137.3 wasted…: Heb. laid us on heaps

4 How shall we sing the LORD’s song in a strange land?*137.4 strange…: Heb. land of a stranger?

5 If I forget thee, O Jerusalem, let my right hand forget her cunning.

6 If I do not remember thee, let my tongue cleave to the roof of my mouth; if I prefer not Jerusalem above my chief joy.*137.6 my chief…: Heb. the head of my joy

7 Remember, O LORD, the children of Edom in the day of Jerusalem; who said, Rase it, rase it, even to the foundation thereof.*137.7 Rase it: Heb. Make bare

8 O daughter of Babylon, who art to be destroyed; happy shall he be, that rewardeth thee as thou hast served us.*137.8 destroyed: Heb. wasted*137.8 rewardeth…: Heb. recompenseth unto thee thy deed which thou didst to us

9 Happy shall he be, that taketh and dasheth thy little ones against the stones.*137.9 the stones: Heb. the rock