Deuteronômio 1

Mose ger en historisk tillbakablick

1 Detta är de ord som Mose talade till hela Israel i öknen på andra sidan Jordan, på hedmarken*1:1hedmarkenMoabs hedar (4 Mos 33:49) strax öster om Jeriko. De uppräknade platsnamnen tycks ha passerats under vandringen (jfr 4 Mos 33). mitt emot Suf mellan Paran och Tofel, Laban, Haserot och Di-Sahab. 2 Det är elva dagsresor från Horeb*1:2elva dagsresor från HorebCa 20 mil från berget Sinai. längs vägen över Seirs bergsbygd till Kadesh-Barnea.

3 I det fyrtionde året, på första dagen i elfte månaden*1:3fyrtionde året … elfte månadenJan-feb, kanske 1406 f Kr., talade Mose till Israels barn allt som Herren hade befallt honom att säga dem. 4 *4 Mos 21:23f, 33f. Det var efter att han hade slagit Sichon, amoreernas kung som bodde i Heshbon, och Og*1:4slagit Sichon … OgKungar öster om Jordan. Se 2:26f, 4 Mos 21:21f., Bashans kung som bodde i Ashtarot vid Edrei.

5 På andra sidan Jordan i Moabs land började Mose förklara denna undervisning. Han sade: 6 Herren vår Gud talade till oss vid Horeb och sade: "Ni har stannat länge nog vid detta berg. 7 Bryt nu upp och gå till amoreernas bergsbygd*1:7amoreernas bergsbygdHär troligen samlingsnamn för södra delen av landet, från Jerusalem (Jos 10:3, 6) ner till Kadesh-Barnea (5 Mos 1:20). och till alla deras grannfolk på Hedmarken, i Bergsbygden, i Låglandet, i Negev och i kustlandet vid havet. Gå till kananeernas land*1:7kananeernas landHär troligen delen norr om Jerusalem upp till Libanon (jfr 11:30). och till Libanon ända till den stora floden, floden Eufrat. 8 *1 Mos 12:7, 15:18f, 17:8. Se, jag har lagt landet framför er. Gå nu och inta det land som Herren med ed har lovat era fäder Abraham, Isak och Jakob att ge åt dem och deras efterkommande efter dem."

Domare utses

9 *2 Mos 18:17f. På den tiden sade jag till er: "Jag kan inte bära er ensam. 10 *1 Mos 15:5, 22:17, 5 Mos 10:22.Herren er Gud har förökat er, och se, i dag är ni lika talrika som stjärnorna på himlen. 11 Må Herren, era fäders Gud, föröka er tusenfalt och välsigna er, så som han har lovat er. 12 Men hur ska jag ensam kunna bära era bekymmer, bördor och tvister? 13 Utse åt er visa, förståndiga och kunniga män inom era stammar, så ska jag sätta dem till huvudmän*1:13sätta dem till huvudmänSe 2 Mos 18:25. Lag och rätt påbjöds av Gud (se t ex 16:18f, 17:8f). över er." 14 Ni svarade mig: "Ditt förslag är gott."

15 *2 Mos 18:24f. Då tog jag huvudmännen i era stammar, visa och kunniga män, och satte dem till huvudmän över er. De blev befälhavare över tusen, över hundra, över femtio eller över tio, och förmän i era stammar.

16 Vid den tiden befallde jag era domare och sade: "Hör efter vad tvisten gäller mellan era bröder och döm rättvist mellan en man och hans bror eller främlingen hos honom. 17 *2 Mos 23:3, 3 Mos 19:15, 5 Mos 16:19, 2 Krön 19:6, Ords 24:23f, Jak 2:9f. När ni dömer ska ni inte vara partiska utan lyssna både till den ringe och den höge. Ni ska inte frukta för någon människa, för domen tillhör Gud. Och om något fall blir för svårt för er, ska ni lägga fram det för mig så att jag får höra det." 18 Jag befallde er på den tiden allt ni skulle göra.

Spejare sänds ut från Kadesh

19 Vi bröt upp från Horeb och vandrade genom hela denna stora och fruktansvärda öken som ni har sett, på vägen till amoreernas bergsbygd, så som Herren vår Gud hade befallt oss. Och vi kom till Kadesh-Barnea. 20 Där sade jag till er: "Ni har nu kommit till amoreernas bergsbygd som Herren vår Gud vill ge oss. 21 Se, Herren din Gud har lagt landet framför dig. Dra dit upp och inta det så som Herren, dina fäders Gud, har befallt dig. Var inte rädd eller modlös."

22 *4 Mos 13:2f. Då kom ni alla fram till mig och sade: "Låt oss sända i väg några män*1:22sända i väg några mänSe avsnittet om spejarna i 4 Mos 13-14. framför oss som kan utforska landet åt oss, och sedan komma tillbaka till oss med uppgift om vägen vi ska ta dit upp och om de städer vi ska komma till." 23 Jag tyckte att förslaget var gott, och jag tog ut tolv män bland er, en från varje stam. 24 De gav sig i väg och drog upp till Bergsbygden och kom till Druvdalen och spejade i landet. 25 De tog med sig av landets frukt och förde det ner till oss och lämnade sin rapport till oss och sade: "Det är ett gott land som Herren vår Gud ger oss."

26 Men ni ville inte dra dit upp utan trotsade Herren er Guds befallning. 27 *4 Mos 14:2f. Ni klagade i era tält och sade: "Herren hatar oss, därför har han fört oss ut ur Egyptens land och gett oss i amoreernas hand för att förgöra oss. 28 Vart ska vi ta vägen? Våra bröder har gjort oss modlösa, för de säger: Folket är större och resligare än vi, städerna är stora och befästa upp till himlen, och dessutom såg vi anakiter*1:28anakiterBerömda högresta kämpar (jfr 4 Mos 13:34). Jättelika kananeiska krigare nämns också i den egyptiska Anastasipapyren från 1200-talet f Kr. där."

29 Då svarade jag er: "Bli inte förskräckta, var inte rädda för dem! 30 *2 Mos 14:14, 24f, Jos 10:14, 42.Herren er Gud som går framför er ska själv strida för er, precis som han gjorde för er i Egypten inför era ögon. 31 *5 Mos 32:10f. Och i öknen såg du hur Herren din Gud bar dig, så som en man bär sin son, hela den väg ni vandrade tills ni kom till denna plats."

32 Men trots detta trodde ni inte på Herren er Gud, 33 *2 Mos 13:21f, 4 Mos 10:33f. som gick framför er på vägen för att utse lägerplatser åt er – om natten i eld för att visa er vägen ni skulle gå och om dagen i molnskyn.

Herrens straff

34 När nu Herren hörde era ord, blev han vred och svor en ed: 35 *4 Mos 14:21f, 26:64f, 32:11f, 5 Mos 2:14f, Ps 95:11. "Ingen av dessa män i detta onda släkte ska få se det goda land som jag med ed har lovat att ge era fäder, 36 ingen utom Kaleb, Jefunnes son. Han ska få se det, och åt honom och hans barn ska jag ge det land som han har satt sin fot på, därför att han i allt har följt Herren."

37 *4 Mos 20:12, 27:13f, 5 Mos 3:26f, 4:21, 34:4f. Också på mig blev Herren vred för er skull. Han sade: "Inte heller du ska komma dit in. 38 Josua, Nuns son, din tjänare, han ska komma dit in. Ge honom mod, för han ska dela landet åt Israel som arv. 39 *4 Mos 14:3, 31. Och era barn som ni sade skulle bli fiendens byte, och era söner som i dag varken förstår gott eller ont, de ska komma dit in. Åt dem ska jag ge landet, och de ska ta det i besittning. 40 Men ni ska vända om och bege er mot öknen i riktning mot Röda havet."

41 *4 Mos 14:40f. Då svarade ni mig: "Vi har syndat mot Herren. Vi vill dra upp och strida, precis som Herren vår Gud har befallt oss." Och var och en spände på sig sina vapen och tänkte att det skulle vara lätt att dra upp mot bergsbygden.

42 Men Herren sade till mig: "Säg till dem: Ni ska inte gå dit upp och ge er in i strid så att ni blir slagna av era fiender, för jag är inte med er." 43 Jag talade till er, men ni lyssnade inte på mig utan trotsade Herrens befallning och drog i övermod upp mot bergsbygden. 44 Och amoreerna som bodde i den bergsbygden drog ut mot er och jagade er som bin gör, och slog er i Seir och drev er ända till Horma. 45 Då vände ni tillbaka och ni grät inför Herrens ansikte. Men Herren hörde inte er röst, han lyssnade inte till er. 46 Därför måste ni stanna i Kadesh så många dagar som ni gjorde.

1 ESTAS son las palabras que habló Moisés á todo Israel de esta parte del Jordán en el desierto, en el llano delante del mar Bermejo, entre Parán, y Thopel, y Labán, y Haseroth, y Dizahab.

2 Once jornadas hay desde Horeb, camino del monte de Seir, ✝1.2 Nm. 13.27. cp. 9.23.hasta Cades-barnea.

3 Y fué, que ✝1.3 Nm. 33.38.a los cuarenta años, en el mes undécimo, al primero del mes, Moisés habló á los hijos de Israel conforme á todas las cosas que Jehová le había mandado acerca de ellos;

1 Moisés recapitula

2 la historia de Israel

4 ✝ 1.4 Nm. 21.24,26. Después que hirió á Sehón rey de los Amorrheos, que habitaba en Hesbón, y á Og rey de Basán, que habitaba en Astarot ✝1.4 Nm. 21.33. Jos. 13.12.en Edrei:

5 De esta parte del Jordán, en tierra de Moab, resolvió Moisés declarar esta ley, diciendo:

6 Jehová nuestro Dios nos habló en Horeb, diciendo: ✝1.6 Ex. 19.1. Nm. 10.11.Harto habéis estado en este monte;

7 Volveos, partíos é id al monte del Amorrheo, y á todas sus comarcas, en el llano, en el monte, y en los valles, y al mediodía, y á la costa de la mar, á la tierra del Cananeo, y el Líbano, hasta el gran río, el río Eufrates.

8 Mirad, yo he dado la tierra en vuestra presencia; entrad y poseed la tierra que Jehová juró á vuestros padres ✝1.8 Gn. 12.7 y 15.18 y 17.7,8 y 26.4 y 28.13.Abraham, Isaac, y Jacob, que les daría á ellos y á su simiente después de ellos.

9 Y ✝1.9 Ex. 18.18. Nm. 11.14.yo os hablé entonces, diciendo: Yo no puedo llevaros solo:

10 Jehová vuestro Dios os ha multiplicado, y he aquí ✝1.10 Gn. 15.5.sois hoy vosotros como las estrellas del cielo en multitud.

11 ✝ 1.11 2 S. 24.3. ¡Jehová Dios de vuestros padres añada sobre vosotros como sois mil veces, y os bendiga, como os ha prometido!

12 ✝ 1.12 1 R. 3.8,9. ¿Cómo llevaré yo solo vuestras molestias, vuestras cargas, y vuestros pleitos?

13 ✝ 1.13 Ex. 18.21. Nm. 11.16,17. Dad me de entre vosotros, de vuestras tribus, varones sabios y entendidos y expertos, para que yo los ponga por vuestros jefes.

14 Y me respondisteis, y dijisteis: Bueno es hacer lo que has dicho.

15 Y tomé los principales de vuestras tribus, varones sabios y expertos, ✝1.15 Ex. 18.25.y púselos por jefes sobre vosotros, jefes de millares, y jefes de cientos, y jefes de cincuenta, y cabos de diez, y ✝1.15 Nm. 11.16.gobernadores á vuestras tribus.

16 Y entonces mandé á vuestros jueces, diciendo: Oid entre vuestros hermanos, y juzgad justamente entre el hombre y su hermano, y el que le es extranjero.

17 ✝ 1.17 Lv. 19.15. cp. 16.19 . 1 S. 16.7. Stg. 2.1,9.No tengáis respeto de personas en el juicio: así al pequeño como al grande oiréis: no tendréis temor de ninguno, porque el ✝1.17 2 Cr. 19.6.juicio es de Dios: y la causa que os fuere difícil, ✝1.17 Ex. 18.22,26.la traeréis á mí, y yo la oiré.

18 Os mandé, pues, en aquel tiempo todo lo que habíais de hacer.

19 Y partidos de Horeb, ✝1.19 Nm. 10.12. cp. 8.15.anduvimos todo aquel grande y terrible desierto que habéis visto, por el camino del monte del Amorrheo, como Jehová nuestro Dios nos lo mandó; ✝1.19 ver. 2. cp. 2.14.y llegamos hasta Cades-barnea.

20 Entonces os dije: Llegado habéis al monte del Amorrheo, el cual Jehová nuestro Dios nos da.

21 Mira, Jehová tu Dios ha dado delante de ti la tierra: sube y posée la, como Jehová el Dios de tus padres te ha dicho; ✝1.21 cp. 31.8. Jos. 1.9.no temas ni desmayes.

22 Y llegasteis á mí todos vosotros, y dijisteis: Enviemos varones delante de nosotros, que nos reconozcan la tierra y nos traigan de vuelta razón del camino por donde hemos de subir, y de las ciudades adonde hemos de llegar.

23 Y el dicho me pareció bien: y ✝1.23 Nm. 13.3.tomé doce varones de vosotros, un varón por tribu:

24 Y ✝1.24 Nm. 13.22-27.se encaminaron, y subieron al monte, y llegaron hasta la arroyada de Escol, y reconocieron la tierra.

25 Y tomaron en sus manos del fruto del país, y nos lo trajeron, y diéronnos cuenta, y dijeron: ✝1.25 Nm. 13.28.Es buena la tierra que Jehová nuestro Dios nos da.

26 Empero no quisisteis subir, antes ✝1.26 ver. 43. Jos. 1.18. Sal. 107.11.fuisteis rebeldes al dicho de Jehová vuestro Dios;

27 ✝ 1.27 Nm. 14.1,4. Sal. 106.25. Y murmurasteis en vuestras tiendas, diciendo: ✝1.27 cp. 9.28.Porque Jehová nos aborrecía, nos ha sacado de tierra de Egipto, para entregarnos en mano del Amorrheo para destruirnos.

28 ¿A dónde subimos? Nuestros hermanos han hecho desfallecer nuestro corazón, diciendo: ✝1.28 Nm. 13.29,34. cp. 9.1,2Este pueblo es mayor y más alto que nosotros, las ciudades grandes y muradas hasta el cielo; y también vimos allí ✝1.28 Nm. 13.23,29 hijos de Anac.hijos de gigantes.

1 en el desierto.

2 Paz con Edom.

29 Entonces os dije: No temáis, ni tengáis miedo de ellos.

30 ✝ 1.30 Ex. 14.14,25. Neh. 4.20. Jehová vuestro Dios, el cual va delante de vosotros, él peleará por vosotros, conforme á todas las cosas que hizo por vosotros en Egipto delante de vuestros ojos;

31 Y en el desierto has visto que Jehová tu Dios ✝1.31 Ex. 19.4. cp. 32.11,12. Is. 46.3,4 y 63.9. Os. 11.3. Hch. 13.18.te ha traído, como trae el hombre á su hijo, por todo el camino que habéis andado, hasta que habéis venido á este lugar.

32 Y aun con esto ✝1.32 Sal. 106.24. Jud. 5.no creisteis en Jehová vuestro Dios,

33 ✝ 1.33 Ex. 13.21. El cual iba delante de vosotros por el camino, ✝1.33 Nm. 10.33.para reconoceros el lugar donde habíais de asentar el campo, con fuego de noche para mostraros el camino por donde anduvieseis, y con nube de día.

34 Y oyó Jehová la voz de vuestras palabras, y enojóse, y juró diciendo:

35 ✝ 1.35 Nm. 14.22,23. Sal. 95.11. No verá hombre alguno de estos de esta mala generación, la buena tierra que juré había de dar á vuestros padres,

36 ✝ 1.36 Nm. 14.24,30. Jos. 14.9. Excepto Caleb hijo de Jephone: él la verá, y á él le daré la tierra que pisó, y á sus hijos; ✝1.36 Nm. 14.24.porque cumplió en pos de Jehová.

37 ✝ 1.37 Nm. 20.12. cp. 4.21 . Sal. 106.32.Y también contra mí se airó Jehová por vosotros, diciendo: Tampoco tú entrarás allá:

38 ✝ 1.38 Nm. 13.17. Josué hijo de Nun, ✝1.38 Ex. 24.13. 1 S. 16.22.que está delante de ti, él entrará allá: ✝1.38 Nm. 27.18,19. cp. 31.7,23anímale; porque él la hará heredar á Israel.

39 Y ✝1.39 Nm. 14.3,31.vuestros chiquitos, de los cuales dijisteis serán por presa, y vuestros hijos ✝1.39 Is. 7.16.que no saben hoy bueno ni malo, ellos entrarán allá, y á ellos la daré, y ellos la heredarán.

40 Y ✝1.40 Nm. 14.25. cp. 2.1.vosotros volveos, y partíos al desierto camino del mar Bermejo.

41 Entonces respondisteis y me dijisteis: ✝1.41 Nm. 14.40.Pecado hemos contra Jehová; nosotros subiremos y pelearemos, conforme á todo lo que Jehová nuestro Dios nos ha mandado. Y os armasteis cada uno de sus armas de guerra, y os apercibisteis para subir al monte.

42 Y Jehová me dijo: Diles: ✝1.42 Nm. 14.42.No subáis, ni peleéis, pues no estoy entre vosotros; porque no seáis heridos delante de vuestros enemigos.

43 Y os hablé, y no disteis oído; antes fuisteis rebeldes al dicho de Jehová, y ✝1.43 Nm. 14.44,45.persistiendo con altivez, subisteis al monte.

44 Y salió el Amorrheo, que habitaba en aquel monte, á vuestro encuentro, y os persiguieron, ✝1.44 Sal. 118.12.como hacen las avispas, y os derrotaron en Seir, persiguiéndoos hasta Horma.

45 Y volvisteis, y llorasteis delante de Jehová; pero Jehová no escuchó vuestra voz, ni os prestó oído.

46 ✝ 1.46 Nm. 20.1,22. Jue. 11.17. Y estuvisteis en Cades por muchos días, como en los días que habéis estado.