1 Apg 11:26f. I församlingen i Antiokia fanns det profeter och lärare: Barnabas, Simeon som kallades Niger13:1NigerLatin för "den svarte"., Lucius från Kyrene, Manaen som var fosterbror13:1fosterbrorAnnan översättning: "barndomsvän". till landsfursten Herodes, samt Saulus. 2 Apg 9:15, Rom 1:1, Gal 1:15, 1 Tim 2:7, 2 Tim 1:11. När de tjänade Herren13:2tjänade HerrenDvs firade gudstjänst. och fastade sade den helige Ande: "Avskilj Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." 3 Apg 6:6. Då fastade de och bad och lade händerna på dem och skickade sedan ut dem.
4 Utsända av den helige Ande gick de ner till Seleucia13:4SeleuciaStorstaden Antiokias hamn vid Medelhavskusten. och seglade därifrån till Cypern. 5 De kom till Salamis13:5SalamisStor handelsstad på Cyperns östkust, tidigare dess huvudort. och predikade Guds ord i judarnas synagogor. De hade också med sig Johannes13:5JohannesDvs Johannes Markus (se 12:25), Markusevangeliets författare. som medhjälpare.
6 Sedan reste de över hela ön ända till Pafos13:6PafosCyperns dåtida huvudort, berömd för dyrkan av kärleksgudinnan Afrodite.. Där träffade de på en jude som utövade magi, en falsk profet vid namn Barjesus13:6BarjesusArameiska för "son till Jesus", som var ett vanligt namn bland antikens judar.. 7 Han höll till hos ståthållaren Sergius Paulus, som var en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saulus och ville höra Guds ord. 8 Men Elymas13:8ElymasMannens förnamn, troligen en grekisering av arab. alim, magiker., trollkarlen – det är vad hans namn betyder – gick emot dem och försökte hindra ståthållaren från att komma till tro.
9 Saulus, som även kallades Paulus13:9Saulus, som även kallades Paulus Liksom många andra judar hade Paulus både ett hebreiskt namn (Saul) och ett snarlikt romerskt (Paulus, som betyder "liten")., uppfylldes då av den helige Ande och spände ögonen i honom 10 Joh 8:44, 1 Joh 3:8. och sade: "Du djävulens son, full av allt svek och bedrägeri och fiende till allt som är rätt! Ska du aldrig sluta att förvränga Herrens raka vägar? 11 Nu kommer Herrens hand över dig, och du ska bli blind en tid och inte kunna se solen." I samma ögonblick föll töcken och mörker över honom, och han irrade omkring och sökte efter någon som kunde ta hans hand och leda honom. 12 Luk 4:32. När ståthållaren såg det som hände kom han till tro, överväldigad av Herrens lära.
13 Apg 15:37f. Paulus och hans följeslagare seglade sedan ut från Pafos och kom till Perge13:13PergeProvinsen Pamfyliens huvudort, belägen nära dagens Antalya på Turkiets sydkust. i Pamfylien. Där lämnade Johannes dem och återvände till Jerusalem. 14 Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien13:14Antiokia i Pisidieni centrala nuvarande Turkiet är inte samma stad som stora Antiokia (13:1).. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. 15 Luk 4:16f, Apg 15:21. Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: "Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det."
16 Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade: "Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! 17 2 Mos 6:6, 12:37f. Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån,13:17gjorde sitt folk stortOrdagrant: "lyfte upp sitt folk" (se vers 18).18 5 Mos 1:31. och under fyrtio år bar han dem13:18bar han demAndra handskrifter: "hade han tålamod med sina barn". i öknen. 19 5 Mos 7:1. Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. 20 Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.
Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. 21 1 Sam 8:5, 9:15f, 10:1f. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. 22 1 Sam 13:14, 16:12f, Ps 89:21. Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.13:22 Ps 89:21, 1 Sam 13:14.
23 2 Sam 7:12f, Jes 11:1, Jer 23:5. Från hans efterkommande13:23efterkommandeOrdagrant: "säd". Jfr profetiorna i 2 Sam 7:12, Ps 89:5, 30. har Gud efter sitt löfte fört fram en Frälsare för Israel: Jesus. 24 Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. 25 Matt 3:1f, Mark 1:4, Luk 3:3, Luk 3:15f, Joh 1:19f. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.
26 Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. 27 Joh 16:3, Apg 3:17, 1 Kor 2:8. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. 28 Matt 27:20f, Mark 15:11f, Luk 23:18f, Joh 19:6f. Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. 29 5 Mos 21:22f, Matt 27:59f, Mark 15:46, Luk 23:53, Joh 19:38. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet13:29träetDvs korsets trä. och lade honom i en grav. 30 Apg 2:24f. Men Gud uppväckte honom från de döda, 31 Matt 28:9, Mark 16:9f, Luk 24:13f, Joh 21:1f, Apg 1:3, 1 Kor 15:5f. och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.
32 1 Mos 3:15, 22:18, Jes 7:14, 9:6, Jer 33:14f. Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er: löftet som fäderna fick 33 Hebr 1:5, 5:5. har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag.13:33 Ps 2:7.34 Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.13:34 Jes 55:3.35 Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Helige se förgängelsen.13:35 Ps 16:10.36 1 Kung 2:10, Apg 2:29. När David på sin tid hade tjänat Guds vilja, insomnade han och blev lagd till vila hos sina fäder och såg förgängelsen. 37 Men den som Gud uppväckte har inte sett förgängelsen.
38 Därför ska ni veta, bröder, att det är genom honom som syndernas förlåtelse förkunnas för er. 39 Rom 3:26f, 8:3, 10:4, Gal 2:16. Var och en som tror förklaras rättfärdig i honom och fri från allt som ni inte kunde frias från genom Mose lag. 40 Se därför till att det som är sagt hos profeterna inte drabbar er:
41 Se, ni föraktare, häpna och gå under:13:41Hab 1:5.
jag gör en gärning i era dagar,
en gärning ni aldrig kommer att tro
när den berättas för er."
42 När de gick ut bad folket att de skulle tala mer om detta nästa sabbat. 43 Apg 11:23. Och när församlingen skildes åt följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.
44 Följande sabbat var nästan hela staden samlad för att höra Herrens ord. 45 Apg 5:17. Men när judarna fick se allt folket fylldes de av avund, och de hånade Paulus och sade emot det som han förkunnade.
46 Matt 10:6, 21:43, Apg 3:26, 18:6, 28:8, Rom 1:16. Då svarade Paulus och Barnabas frimodigt: "Guds ord måste först förkunnas för er. Men när ni avvisar det och inte anser er värdiga det eviga livet, då vänder vi oss till hedningarna. 47 Jes 42:6, Luk 2:30f. För så har Herren befallt oss:13:47Jes 49:6.
Jag har satt dig till ett ljus
för hednafolken,
för att du ska bli till frälsning
ända till jordens yttersta gräns."
48 Rom 8:28f. När hedningarna hörde detta blev de glada och prisade Herrens ord och kom till tro, alla som var bestämda till evigt liv. 49 Och Herrens ord spreds över hela området.
50 Men judarna hetsade upp de förnäma kvinnorna som vördade Gud och de ledande männen i staden. De satte i gång en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev bort dem från sitt område. 51 Luk 9:5. Då skakade de av dammet från sina fötter mot dem och fortsatte till Ikonium.13:51skakade av dammet från sina fötter mot demEtt avståndstagande (se Matt 10:14).52 Och lärjungarna uppfylldes av glädje och den helige Ande.
1 Havia na At 11.26igreja de At 11.19Antioquia At 11.27;15.32;1Co 14.29,32,37; cp.At 19.6;21.9;1Co 11.4s.;13.2,8s.profetas e 1Co 12.28s.;Ef 4.11; cp.Rm 12.6s.;Tg 3.1doutores: At 12.25; vd.4.36Barnabé, Simão, que tinha por sobrenome Níger, Lúcio de Mt 27.32;At 11.20Cirene, Manaém, colaço de Mt 14.1Herodes, o tetrarca, e Saulo. 2 Enquanto eles ministravam perante o Senhor e jejuavam, disse-lhes At 8.29;At 13.4o Espírito Santo: Separai-me a Barnabé e a Saulo cp.At 9.15para a obra a que os tenho chamado. 3 Então, depois que jejuaram, At 1.24oraram, e At 6.6lhes impuseram as mãos, cp.At 14.26;At 13.4os despediram.
4 Eles, pois, At 13.2s.enviados pelo Espírito Santo, desceram a Selêucia, e dali navegaram para At 4.36Chipre, 5 e, chegados a Salamina, anunciavam a palavra de Deus nas At 9.20;At 13.14sinagogas dos judeus; e também tinham At 12.12João como ajudante. 6 Havendo atravessado toda a ilha até Pafos, acharam um judeu chamado Barjesus, cp.At 8.9mago, Mt 7.15falso profeta, 7 que estava com At 13.8,12;At 18.12;19.38o procônsul Sérgio Paulo, varão sensato. Este, tendo chamado a Barnabé e a Saulo, mostrou desejo de ouvir a palavra de Deus. 8 Mas Elimas, o mago (porque assim se interpreta o seu nome), opunha-se-lhes, procurando desviar At 6.7da fé o procônsul. 9 Mas Saulo, também chamado Paulo, At 4.8; vd.2.4cheio do Espírito de Deus, fixando nele os olhos, 10 disse: Ó Mt 13.38; cp.Jo 8.44filho do Diabo, cheio de todo o engano e de toda a malícia, inimigo de toda a justiça, não cessarás tu de perverter Os 14.9; cp.2Pe 2.15os caminhos retos do Senhor? 11 Agora, eis Êx 9.3;1Sm 5.6s.;Sl 32.4; cp.Jó 19.21;Hb 10.31a mão do Senhor sobre ti, e ficarás cego, não vendo o sol por algum tempo. No mesmo instante, caiu sobre ele uma névoa e trevas, e, andando à roda, procurava quem o guiasse pela mão. 12 Então, o procônsul, vendo o que havia acontecido, creu, maravilhando-se cp.At 13.49;At 8.25;15.35s.;19.10,20da doutrina do Senhor.
13 Tendo Paulo e seus companheiros navegado de At 13.6Pafos, foram a At 14.25Perge na At 2.10;14.24;15.38;27.5Panfília; João, porém, apartando-se deles, voltou a Jerusalém. 14 Mas eles, passando de Perge, foram a At 14.19,21;2Tm 3.11Antioquia da At 14.24Pisídia e, entrando na At 9.20;At 13.5sinagoga At 13.42,44;At 16.13;18.4; cp.17.2no dia de sábado, sentaram-se. 15 Depois da At 15.21; cp.2Co 3.14s.leitura da lei e At 13.27dos profetas, Mc 5.22os chefes da sinagoga mandaram-lhes dizer: Irmãos, se tendes alguma palavra de exortação ao povo, dizei-a. 16 Paulo, levantando-se e At 12.17acenando com a mão, disse:
Israelitas cp.At 10.2;At 13.26e vós que temeis a Deus, ouvi: 17 O Deus deste povo de Israel Dt 7.6-8;Êx 6.1,6;13.14,16;At 7.17ss.escolheu nossos pais, e exaltou a este povo no tempo em que habitou a terra do Egito, donde os tirou com braço excelso, 18 e suportou-lhes os maus costumes Dt 1.31;Dt 9.7no deserto por espaço de quase At 7.36quarenta anos; 19 At 7.45e, havendo destruído Dt 7.1sete nações na terra de Canaã, Js 19.51;Sl 78.55deu-lhes esta terra por herança cp.Jz 11.26;1Rs 6.1durante cerca de quatrocentos e cinquenta anos. 20 Depois disso, Jz 2.16deu-lhes juízes, até At 3.24o profeta Samuel. 21 Em seguida, eles 1Sm 8.5pediram rei, e Deus por quarenta anos lhes deu a 1Sm 10.1;9.1s.Saul, filho de Quis, da tribo de Benjamim; 22 e, 1Sm 15.23,26,28;16.1,13tendo deposto a este, elevou-lhes Davi como rei, ao qual também, dando testemunho, disse: cp.At 7.46;1Sm 13.14;Sl 89.20Achei a Davi, filho de Jessé, homem segundo o meu coração, e ele fará todas as minhas vontades. 23 Mt 1.1Da descendência deste, cp.At 13.32s.conforme a promessa, trouxe Deus a Israel um Lc 2.11;Jo 4.42Salvador, que é Jesus, 24 havendo Mc 1.1-4; cp.At 1.22;19.4João primeiro pregado, antes da vinda dele, o batismo de arrependimento a todo o povo de Israel. 25 Quando João At 20.24completava a sua carreira, Jo 1.20,27; cp.Mt 3.11;Mc 1.7;Lc 3.16dizia: Eu não sou o que vós supondes; mas após mim vem aquele de cujos pés não sou digno de desatar as sandálias. 26 Irmãos, descendência de Abraão, e os que entre vós temem a Deus, a nós foi enviada a palavra At 28.28; cp.5.20;4.12;At 13.46;Jo 6.68dessa salvação. 27 Pois os que habitavam em Jerusalém e os Lc 23.13seus magistrados, At 3.17não conhecendo a Jesus nem os ensinos Lc 24.27dos profetas que At 13.15se leem cada sábado, condenando-o, cumpriram as profecias; 28 e, se bem que não achassem causa alguma de morte, At 3.14pediram a Pilatos que o fizesse morrer. 29 Quando tinham cp.At 26.22cumprido tudo o que dele estava escrito, cp.Lc 23.53tirando-o do At 5.30madeiro, puseram-no em um túmulo. 30 Mas Deus At 13.33-34,37;At 2.24o ressuscitou dentre os mortos; 31 e ele foi visto muitos dias por aqueles que com ele subiram da At 1.11Galileia a Jerusalém, os quais agora são Lc 24.48as suas testemunhas para com o povo. 32 At 5.42;14.15Nós vos anunciamos as boas-novas At 26.6; cp.At 13.23;Rm 1.2;4.13;9.4da promessa feita a nossos pais, 33 como Deus a cumpriu plenamente a nossos filhos, suscitando a Jesus, como também está escrito no Salmo segundo: Sl 2.7Tu és meu Filho, eu, hoje, te gerei. 34 Que o ressuscitou dentre os mortos para nunca mais tornar à corrupção, ele o disse desta maneira: Is 55.3Dar-vos-ei as santas e firmes coisas prometidas a Davi. 35 Por isso, também diz em outro Salmo: At 2.27;Sl 16.10Não permitirás que o teu Santo experimente corrupção. 36 Na verdade, tendo At 2.29Davi no seu tempo servido ao cp.At 13.22;20.27conselho de Deus, At 8.1;1Rs 2.10adormeceu e foi reunido a seus pais e experimentou corrupção; 37 porém aquele que Deus At 13.33-34;At 2.24ressuscitou dentre os mortos não experimentou corrupção. 38 Seja-vos, pois, notório, irmãos, que Lc 24.47; cp.At 2.38por este se vos anuncia remissão de pecados; 39 e de tudo aquilo de que não pudestes ser justificados pela Lei de Moisés, por este Rm 3.28;10.4;At 10.43é justificado todo o que crê. 40 Guardai-vos, pois, de que não venha sobre vós o que foi dito Hc 1.5;Jo 6.45; cp.At 7.42;Lc 24.44nos profetas:
41 Vede, ó desprezadores, maravilhai-vos e desaparecei,
porque eu faço uma obra nos vossos dias,
obra que de modo algum crereis, ainda que alguém vo-la refira.
42 Ao saírem eles, rogaram-lhes que no At 13.14 próximo sábado se lhes repetissem essas palavras. 43 Despedida a sinagoga, muitos judeus e Mt 23.15prosélitos At 13.50;At 17.4,17; cp.16.14;18.7devotos seguiram a Paulo e Barnabé, e estes, falando-lhes, persuadiram-nos a perseverar At 11.23na graça de Deus.
44 No At 13.14sábado seguinte, reuniu-se quase a cidade toda para ouvir a palavra de Deus. 45 Mas At 13.50;At 14.2,4,5,19;1Ts 2.16os judeus, vendo a multidão, encheram-se de inveja e, blasfemando, contradiziam o que Paulo falava. 46 Paulo e Barnabé, falando ousadamente, disseram: Era a vós que se devia At 3.26; cp.At 13.5,14;At 9.20falar primeiramente a palavra de Deus; mas, visto que a rejeitais e vos julgais indignos da vida eterna, eis que nos At 18.6;22.21;26.20;28.28; cp.19.9;9.15viramos para os gentios. 47 Pois assim no-lo ordenou o Senhor:
Lc 2.32;Is 49.6Eu te tenho posto para luz dos gentios,
a fim de que sejas para salvação até os confins da terra.
48 Os gentios, ouvindo isso, regozijavam-se e glorificavam cp.At 13.12a palavra do Senhor, e creram todos os que estavam Rm 8.28ss.;Ef 1.4-5,11destinados para a vida eterna. 49 E divulgava-se a palavra do Senhor por toda aquela região. 50 Mas At 13.45;At 14.2,4,5,19;1Ts 2.16os judeus instigaram At 13.43;At 17.4,17; cp.16.14;18.7as mulheres devotas de Mc 15.43alta posição e os principais da cidade, e excitaram uma perseguição contra Paulo e Barnabé, e expulsaram-nos do seu território. 51 Mt 10.14; cp.At 18.6Mas, havendo estes sacudido contra aqueles o pó de seus pés, foram a At 14.1,19,21;16.2;2Tm 3.11Icônio, 52 e os discípulos estavam cp.At 2.4cheios de gozo e do Espírito Santo.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)