1 *Apg 19:21, 1 Kor 16:5. När oroligheterna hade lagt sig, kallade Paulus till sig lärjungarna och tröstade och uppmuntrade dem. Sedan tog han farväl och begav sig till Makedonien*20:1begav sig till MakedonienHär, kanske i Filippi vid mitten av 50-talet e Kr, skrev Paulus Andra Korintierbrevet.. 2 Han reste genom det området och talade många uppmuntrande ord till bröderna. Därefter kom han till Grekland*20:2kom han till Grekland Under denna vistelse i Korint skrev Paulus Romarbrevet., 3 *Apg 9:24. där han blev kvar i tre månader.

När han sedan skulle avsegla mot Syrien hade judarna planerat ett attentat mot honom, och han bestämde sig då för att resa tillbaka genom Makedonien. 4 *Apg 19:29, 21:29, Ef 6:21. Med honom följde Sopater, Pyrrhus son, från Berea, Aristarchus och Secundus från Tessalonike, vidare Gaius från Derbe och Timoteus samt Tychikus*20:4TychikusMedhjälpare till Paulus som längre fram troligen överlämnade Efesierbrevet (Ef 6:21). och Trofimus*20:4TrofimusFöljeslagare till Paulus även under senare år (2 Tim 4:20). från Asien. 5 Dessa reste i förväg och väntade på oss*20:5ossTroligen hade författaren Lukas stannat en tid i Filippi (16:16, 40) men slog nu följe med Paulus igen (20:6). i Troas, 6 medan vi själva seglade ut från Filippi efter det osyrade brödets högtid. Fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

7 *Apg 2:42, 46. Den första dagen efter sabbaten*20:7Den första dagen efter sabbatenDe kristna började fira den första veckodagen, söndagen då Jesus uppstod, som gudstjänstdag (jfr 1 Kor 16:2). Möjligen kan denna samling ha ägt rum på lördag kväll, eftersom en dag i judisk tideräkning börjar vid solnedgången dagen dessförinnan. var vi samlade för att bryta brödet. Paulus talade med dem som var där, och eftersom han skulle resa nästa dag fortsatte han att tala ända till midnatt. 8 Det fanns många lampor i rummet på översta våningen där vi var samlade. 9 I fönstret satt en ung man som hette Eutychus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen. När man lyfte upp honom var han död.

10 *1 Kung 17:21, Matt 9:24. Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Hans själ är kvar." 11 Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Han fortsatte att tala länge, ända till gryningen, och gick sedan vidare. 12 De förde hem den unge mannen levande, och de blev mycket uppmuntrade.

13 Vi andra gick i förväg ombord på skeppet och seglade mot Assos, där vi skulle hämta upp Paulus. Så hade han bestämt, eftersom han själv tänkte ta landvägen. 14 Så snart han mötte oss i Assos tog vi honom ombord och kom sedan till Mitylene. 15 Därifrån seglade vi ut nästa dag och nådde fram i höjd med Chios. Dagen därpå lade vi till vid Samos och efter ytterligare en dag kom vi till Miletos. 16 Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos för att inte bli uppehållen i Asien. Han skyndade vidare för att om möjligt kunna vara i Jerusalem på pingstdagen.

17 Från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade till sig församlingens äldste. 18 *Apg 19:10. När de var framme hos honom sade han till dem: "Ni vet hur jag har levt hos er hela tiden, från första dagen jag kom till Asien. 19 Jag har tjänat Herren i all ödmjukhet, under tårar och prövningar som mötte mig genom judarnas intriger. 20 Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, 21 *Mark 1:15, Luk 24:47. och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus.

22 *Upp 19:21. Och nu reser jag, bunden i anden, till Jerusalem utan att veta vad som ska möta mig där. 23 *Apg 21:4, 11. Jag vet bara att den helige Ande i stad efter stad vittnar att bojor och lidanden väntar mig. 24 *Apg 21:13, 2 Tim 4:7. Men jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

25 Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. 26 Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod*20:26skyldig till någons blodDvs orsak till att någon går förlorad (Hes 3:18, Apg 18:6)., 27 *Joh 15:15, 16:13. för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.

28 *Joh 21:15, 1 Petr 5:2, Upp 5:9. Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. 29 *Matt 7:15, Joh 10:12. Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. 30 *Gal 4:17, 1 Joh 2:19. Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. 31 *Apg 19:8f. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.

32 *Apg 26:18, Ef 1:18. Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. 33 *1 Kor 9:12, 2 Kor 11:9, 12:13. Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. 34 *Apg 18:3, 1 Kor 4:12. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. 35 *Luk 6:38. I allt har jag visat er att man så ska arbeta*20:35taAnnan översättning: "få". Men jfr Hes 34:2f som målar upp kontrasten mellan trolösa herdars sätt att sko sig själva på hjorden och deras verkliga uppgift att ta hand om den. och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."

36 *Apg 21:5. När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. 37 De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. 38 Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.

1 Depois de cessar o tumulto, Paulo mandou chamar os *At 11.26discípulos, e, tendo-os exortado, despediu-se, e partiu para a *At 16.9;At 20.3Macedônia. 2 Depois de haver atravessado aquelas regiões e feito muitas exortações, foi a Grécia 3 e, passados três meses, determinou voltar pela *At 16.9;At 20.1Macedônia, por terem os judeus armado uma *At 9.24;At 20.19cilada contra ele, quando ia a embarcar para a *Mt 4.24Síria. 4 Acompanharam-no Sópatro, de *At 17.10Bereia, filho de Pirro, e, dos de *cp.At 17.1Tessalônica, *At 19.29Aristarco e Secundo, e *At 19.29Gaio, de *At 14.6Derbe, e *At 16.1Timóteo, e dos da *At 16.6;At 20.16,18Ásia, *Ef 6.21;Cl 4.7;2Tm 4.12;Tt 3.12Tíquico e *At 21.29;2Tm 4.20Trófimo; 5 estes, porém, foram adiante e esperavam-*At 20.5-15;At 16.10nos em *At 16.8Trôade. 6 Nós, depois dos *At 12.3dias dos Pães Asmos, navegamos de *At 16.12Filipos e, em cinco dias, fomos ter com eles em Trôade, onde nos demoramos sete dias.

7 No *1Co 16.2; cp.Ap 1.10primeiro dia da semana, estando nós reunidos para *At 2.42;At 20.11partir o pão, Paulo, que havia de sair no dia seguinte, discutia com eles e prolongou o seu discurso até a meia-noite. 8 Havia muitas *Mt 25.1lâmpadas no *At 1.13cenáculo onde nos achávamos reunidos. 9 Um moço chamado Êutico, que estava sentado na janela, adormecendo profundamente enquanto Paulo prolongava mais o seu discurso, vencido pelo sono, caiu do terceiro andar abaixo e foi levantado morto. 10 Descendo Paulo, *cp.1Rs 17.21;2Rs 4.34debruçou-se sobre ele e, abraçando-o, *cp.Mt 9.23s.;Mc 5.39disse: Não façais alvoroço, pois a sua alma está nele. 11 Então, subiu, partiu o pão e comeu, e falou-lhes largamente até o romper do dia; e assim se retirou. 12 Levaram o moço vivo e ficaram muito consolados.

13 *At 20.5-15;At 16.10Nós, porém, tendo ido adiante a tomar a embarcação, navegamos para Assôs, com o intuito de ali receber a Paulo; pois assim tinha disposto, tencionando ele mesmo ir por terra. 14 Quando nos alcançou em Assôs, recebemo-lo a bordo e fomos a Mitilene; 15 e, navegando dali, chegamos no dia seguinte em frente a Quios; no outro, tocamos em Samos; e, um dia depois, viemos a *At 20.17;2Tm 4.20Mileto. 16 Paulo havia determinado não tocar em *At 18.19Éfeso, para não se demorar na *At 16.6;At 20.4,18Ásia; pois apressava-se para *At 19.21;At 20.22; cp.At 20.6;1Co 16.8estar em Jerusalém *At 2.1no dia de Pentecostes, se possível lhe fosse.

17 De Mileto mandou a Éfeso chamar os *At 11.30presbíteros da igreja. 18 Quando eles chegaram, disse-lhes:

Vós sabeis como me tenho portado convosco sempre, *At 18.19;19.1,10; cp.19.4,16desde o primeiro dia em que entrei na Ásia, 19 servindo ao Senhor com toda a humildade, com lágrimas e com provações que me sobrevieram pelas *At 20.3ciladas dos judeus; 20 como *At 20.27não me esquivei de vos anunciar coisa alguma que era proveitosa e de vo-la ensinar publicamente e de casa em casa, 21 *At 18.5;Lc 16.28; cp.At 20.23-24testificando tanto a judeus como a gregos o *At 2.38; cp.11.18;26.20arrependimento para com Deus e a *At 24.24;26.18;Ef 1.15;Cl 2.5;Fm 5fé em nosso Senhor Jesus. 22 Agora, eis que, constrangido no meu espírito, *At 20.16; cp.At 17.16vou a Jerusalém, não sabendo o que ali me acontecerá, 23 senão que o *At 8.29Espírito Santo me testifica, de cidade em cidade, que me esperam *At 9.16;21.33cadeias e tribulações. 24 Porém *At 21.13não tenho a minha vida como coisa preciosa a mim mesmo, contanto que *At 13.25complete a minha carreira e *cp.At 1.17o ministério que recebi do Senhor Jesus, para dar testemunho do evangelho da *At 11.23;At 20.32graça de Deus. 25 Agora, eu sei que todos vós, por entre os quais passei *At 28.31; cp.Mt 4.23proclamando o reino, não vereis mais a minha face. 26 Portanto, vos protesto hoje que *At 18.6estou limpo do sangue de todos; 27 pois *At 20.20não me esquivei de vos anunciar todo o *At 13.36conselho de Deus. 28 Atendei por vós e por todo o *At 20.29;Lc 12.32;1Pe 5.2s.; cp.Jo 21.15-17rebanho sobre o qual o Espírito Santo vos constituiu bispos, para apascentardes a *Mt 16.18;Rm 16.16; cp.1Co 10.32igreja de Deus, a qual *Ef 1.7,14;Tt 2.14;1Pe 1.19;2.9;Ap 5.9ele adquiriu com seu próprio sangue. 29 Eu sei que, depois da minha partida, virão a vós *Ez 22.27;Mt 7.15lobos ferozes, que não pouparão o rebanho, 30 e, que dentre vós mesmos, surgirão homens, falando coisas perversas para atrair os *At 11.26discípulos após si. 31 Portanto, vigiai, lembrando-vos que por *cp.At 19.1,8,10;24.17três anos, não cessei noite e dia de admoestar a cada um de vós *At 20.19com lágrimas. 32 Agora, vos *At 14.23encomendo a Deus e *At 14.3; cp.At 20.24à palavra da sua graça, àquele que é poderoso para vos *cp.At 9.31edificar e *At 26.18;Ef 1.14;5.5;Cl 1.12;3.24;Hb 9.15;1Pe 1.4dar herança entre todos os que são santificados. 33 De ninguém *cp.1Co 9.4-18;2Co 11.7-12;12.14-18;1Ts 2.5s.cobicei prata, nem ouro, nem vestes; 34 vós mesmos sabeis que *At 18.3estas mãos proveram as minhas necessidades e *At 19.22as dos que estavam comigo. 35 Em tudo vos dei o exemplo de que, assim trabalhando, é necessário socorrer os fracos e vos lembrar das palavras do Senhor Jesus, porquanto ele mesmo disse: Coisa mais bem-aventurada é dar do que receber.

36 Tendo dito essas coisas, *At 9.40;21.5;Lc 22.41ajoelhando-se, orou com todos eles. 37 Houve grande pranto entre todos e, *Lc 15.20lançando-se ao pescoço de Paulo, beijavam-no, 38 entristecendo-se, sobretudo, *At 20.25por haver ele dito que não veriam mais a sua face. E *At 15.3eles o acompanharam até o navio.