1 Apg 7:2. "Bröder och fäder! Hör vad jag nu har att säga er till mitt försvar." 2 När de hörde att han talade till dem på hebreiska blev det ännu tystare. Och han fortsatte: 3 Apg 5:34, Rom 10:2, Gal 1:14. "Jag är jude, född i Tarsus i Kilikien och uppvuxen här i staden. Vid Gamaliels fötter blev jag grundligt undervisad i våra fäders lag, och jag var lika ivrig att tjäna Gud som ni alla är i dag. 4 Jag förföljde den Vägen ända till döds och grep både män och kvinnor och satte dem i fängelse. 5 Det kan översteprästen och hela Stora rådet intyga. Av dem fick jag med mig brev till bröderna22:5bröderna i DamaskusDvs judarna i den hedniska staden Damaskus. i Damaskus, och jag reste dit för att gripa även dem som fanns där och föra dem till Jerusalem där de skulle få sitt straff.
6 1 Kor 15:8. Men när jag var på väg och närmade mig Damaskus mitt på dagen, strålade plötsligt ett starkt ljus från himlen omkring mig. 7 Jag föll till marken och hörde en röst som sade till mig: Saul! Saul! Varför förföljer du mig? 8 Jag frågade: Vem är du, Herre? Han svarade: Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer. 9 De som var med mig såg ljuset men uppfattade inte rösten22:9såg ljuset men uppfattade inte röstenJfr 9:7. Följeslagarna kunde alltså både se ljuset och höra ljud, men inte urskilja Jesu gestalt eller vad han sade. som talade till mig. 10 Jag frågade: Vad ska jag göra, Herre? Herren sade till mig: Res dig och gå in till Damaskus! Där ska du få veta allt som det är bestämt att du ska göra.
11 Men efter strålglansen från ljuset kunde jag inte se, så mina följeslagare tog min hand och ledde mig så att jag kom till Damaskus. 12 Apg 9:10f. En viss Ananias, en from och lagtrogen man som alla judar i staden talade väl om, 13 kom till mig och ställde sig vid min sida och sade: Saul, min broder, du får tillbaka din syn! I samma ögonblick kunde jag se honom.22:13kunde jag se honomAnnan översättning: "såg jag upp och kunde se honom".
14 Apg 3:14. Då sade Ananias: Våra fäders Gud har utvalt dig till att lära känna hans vilja och att se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun. 15 Du ska vara hans vittne inför alla människor och vittna om vad du har sett och hört. 16 Apg 2:38. Och nu, vad väntar du på? Res dig och låt dig döpas och tvättas ren från dina synder och åkalla hans namn.
17 2 Kor 12:2. När jag sedan hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, kom jag i hänryckning. 18 Jag såg honom, och han sade till mig: Skynda dig och lämna Jerusalem fort, för här kommer de inte att ta emot ditt vittnesbörd om mig. 19 Jag sade: Herre, de vet ju att jag i den ena synagogan efter den andra lät fängsla och piska dem som trodde på dig. 20 Apg 7:58, 8:1. Och när ditt vittne22:20vittneGrek. mártyros (jfr "martyr"). Stefanus blod blev utgjutet, stod jag själv där och samtyckte och vaktade mantlarna åt dem som mördade honom. 21 Apg 9:15, 13:2, Gal 1:15f. Då sade han till mig: Gå, för jag ska sända dig långt bort till hedningarna."
22 Apg 21:36. Så långt hade de lyssnat på honom, men nu ropade de högt: "Bort från jorden med den människan! Han borde inte få leva!" 23 De skrek, slet av sig mantlarna och kastade upp damm i luften.
24 Befälhavaren beordrade då att Paulus skulle föras in i fästningen och förhöras under piskrapp22:24piskrappDen romerska piskan eller gisslet, som var försedd med metall- eller benbitar som slet sönder huden, användes ofta vid förhör av slavar och icke romerska medborgare., så att man fick veta varför de skrek så mot honom. 25 Apg 16:37. När de hade sträckt ut honom för piskan22:25för piskanAnnan översättning: "med remmar" (runt händerna inför tortyren)., sade Paulus till officeren som stod där: "Får ni piska en romersk medborgare22:25romersk medborgareEn sådan var enligt romersk lag skyddad mot tortyr. Enligt Cicero var det ett svårt brott till och med att binda en romersk medborgare (jfr 22:29). som inte ens är dömd för något?"
26 Så snart officeren hörde det, gick han till befälhavaren och berättade det och sade: "Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!" 27 Då gick befälhavaren dit och frågade honom: "Säg mig, är du verkligen romersk medborgare?" Paulus svarade: "Ja." 28 Befälhavaren sade: "Jag fick betala22:28fick betalaKejsar Claudius drygade vid denna tid ut statskassan genom att sälja medborgarrättigheter till dem som kunde betala. De nya medborgarna fick lägga sig till med kejsarens släktnamn (jfr 23:26). en stor summa pengar för det medborgarskapet." Paulus svarade: "Men jag är född med det22:28född med detInvånare i Paulus hemstad Tarsus hade särskilda privilegier, och en del av stadens judar hade dessutom fått romerskt medborgarskap av Marcus Antonius.." 29 De som skulle förhöra honom drog sig genast undan. Även befälhavaren blev förskräckt när han förstod att det var en romersk medborgare som han hade belagt med bojor.
30 Nästa dag ville han få klart besked om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät därför ta av honom bojorna och befallde att översteprästerna och hela Stora rådet skulle samlas. Sedan förde han ner Paulus och ställde honom inför dem.
1 At 7.2Irmãos e pais, ouvi a minha defesa, que agora vos faço.
2 (Quando ouviram que ele lhes falava em At 21.40hebraico, guardaram ainda maior silêncio. E continuou:)
3 At 2.3-16; cp.At 9.1-22;26.9-18Eu sou At 21.39judeu, nasci em At 21.39;At 9.11Tarso da At 21.39;At 6.9Cilícia, mas criei-me nesta cidade e instruí-me Dt 33.3;2Rs 4.38; cp.Lc 10.39aos pés de At 5.34Gamaliel, conforme At 26.5;Fp 3.6; cp.At 23.6o rigor da Lei de nossos pais, sendo zeloso para com Deus, assim como At 21.20todos vós o sois no dia de hoje; 4 At 8.3;At 22.19s.e persegui este At 9.2Caminho até a morte, acorrentando e entregando à prisão não só homens, mas também mulheres, 5 como são testemunhas At 9.1o sumo sacerdote e todo o Lc 22.66(Gr.);1Tm 4.14(Gr.); cp.At 5.21(Gr.)conselho dos anciãos, dos quais At 9.2recebi cartas para At 2.29;3.17;13.26;23.1;28.17,21;Rm 9.3os irmãos e segui para At 9.2Damasco com o fim de trazer algemados a Jerusalém os que também ali se achassem, para que fossem punidos. 6 At 22.6-11;At 9.3-8;26.12-18Quando eu ia no caminho, e me aproximava de Damasco, pelo meio-dia, brilhou do céu repentinamente em volta de mim uma grande luz, 7 e caí por terra, e ouvi uma voz que me dizia: Saulo, Saulo, por que me persegues? 8 Eu perguntei: Quem és tu, Senhor? Respondeu-me ele: Eu sou At 26.9Jesus o Nazareno, a quem tu persegues. 9 Os que estavam comigo cp.At 26.13viram, na verdade, a luz, mas cp.At 9.7não ouviram as palavras de quem falava comigo. 10 Eu perguntei: cp.At 16.30Que farei, Senhor? O Senhor respondeu-me: Levanta-te e vai a Damasco, e ali se te dirá tudo o que te é ordenado fazer. 11 Como eu At 9.8não pudesse ver, por causa da intensidade daquela luz, guiado pela mão daqueles que me acompanhavam, cheguei a Damasco. 12 Um homem chamado At 9.10Ananias, temente a Deus segundo a Lei cp.At 6.3;10.22e que tinha bom testemunho de todos os judeus que ali habitavam, 13 vindo ter comigo e pondo-se ao meu lado, disse-me: Saulo, At 9.17irmão, recebe a vista. At 9.18Nessa mesma hora, recebendo a vista, olhei para ele. 14 Ele disse: At 3.13O Deus de nossos pais At 9.15;26.16te designou de antemão para conhecer a sua vontade, At 9.17;26.16;1Co 9.1;15.8ver At 7.52o Justo e ouvires uma voz da sua boca, 15 por que hás de ser sua At 23.11;26.16testemunha para com todos os homens das At 22.14coisas que tens visto e ouvido. 16 Agora, por que te demoras? At 9.18Levanta-te, recebe o batismo e 1Co 6.11;Hb 10.22;At 2.38; cp.Ef 5.26lava os teus pecados, At 7.59invocando o seu nome. 17 Tendo eu At 9.26;26.20voltado para Jerusalém, enquanto estava orando no templo, At 10.10veio-me um êxtase, 18 e vi aquele que me dizia: cp.At 9.29Apressa-te e sai logo de Jerusalém, porque não receberão o teu testemunho a meu respeito. 19 Eu disse: Senhor, eles sabem que At 8.3;At 22.4eu encarcerava e At 26.11;Mt 10.17açoitava pelas sinagogas os que criam em ti; 20 At 7.58s.;8.1;26.10quando se derramou o sangue de Estêvão, tua testemunha, eu também estava presente, consentia nisso e guardei as capas daqueles que o matavam. 21 Disse-me ele: Vai, porque eu te enviarei para longe, cp.At 9.15aos gentios.
22 Escutaram-no até esta palavra, e levantaram a voz, e disseram: At 21.36; cp.1Ts 2.16Tira do mundo semelhante homem; pois At 25.24não convém que ele viva. 23 Clamando eles e cp.At 7.58arrojando de si as capas e 2Sm 16.13lançando pó para o ar, 24 o tribuno mandou recolher a Paulo At 21.34à cidadela, ordenando que fosse At 22.29interrogado debaixo de açoites, para se saber por que motivo clamavam assim contra ele. 25 Depois de estendido para receber os açoites, perguntou Paulo ao centurião que estava presente: É permitido açoitardes um At 16.37romano e que não foi condenado? 26 O centurião, tendo ouvido isso, foi ter com o tribuno e disse-lhe: Que vais fazer? Pois este homem é romano. 27 Vindo o tribuno, perguntou a Paulo: Dize-me, és tu romano? Respondeu ele: Sou. 28 O tribuno disse: Eu adquiri esse direito de cidadão por grande soma de dinheiro. Paulo declarou então: Pois eu o sou de nascimento. 29 Aqueles, pois, que o At 22.24iam interrogar apartaram-se logo dele; o tribuno também ficou At 16.38receoso, quando soube que Paulo era romano e porque o mandara At 22.24s.acorrentar.
30 No dia seguinte, At 23.28querendo saber com certeza a causa por que ele era acusado pelos judeus, cp.At 21.33soltou-o, e ordenou que se reunissem os principais sacerdotes e todo o Mt 5.22Sinédrio, e, mandando trazer Paulo, apresentou-o diante deles.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)