1 Men en man som hette Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom 2 och smusslade sedan undan en del av betalningen, med hustruns vetskap. Han bar fram resten och lade det vid apostlarnas fötter.
3 Joh 13:2. Då sade Petrus: "Ananias, varför har Satan fyllt ditt hjärta så att du ljög för den helige Ande och smusslade undan en del av pengarna för marken? 4 Var den inte din så länge du hade den? Och när den var såld, var inte pengarna dina? Varför bestämde du dig i ditt hjärta för detta? Du har inte ljugit för människor utan för Gud." 5 När Ananias hörde de orden föll han ner och dog, och stor fruktan kom över alla som hörde det. 6 De yngre männen kom och svepte honom, bar bort och begravde honom.
7 Omkring tre timmar senare kom hans hustru in utan att veta vad som hade hänt. 8 Petrus frågade henne: "Säg mig, sålde ni marken för det beloppet?" Hon svarade: "Ja, för det beloppet." 9 Då sade Petrus till henne: "Varför kom ni överens om att fresta Herrens Ande? Se, de som har begravt din man står vid dörren, och de ska bära bort dig också." 10 Och plötsligt föll hon död ner vid hans fötter. När de unga männen kom in fann de henne död, och de bar bort och begravde henne bredvid hennes man. 11 Stor fruktan kom över hela församlingen och över alla andra som hörde om det.
12 Apg 3:11. Genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall. 13 Ingen av de andra vågade ansluta sig till dem, men folket talade väl om dem.
14 Apg 2:47, 6:7. Och ännu fler kom till tro på Herren, stora skaror av både män och kvinnor. 15 Apg 19:11f. Man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem när han gick förbi. 16 Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem och förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade.
17 Apg 4:1f. Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga saddukeernas parti, fylldes av avund5:17avundAnnan översättning: "trosiver" (grek. zélos, jfr engelskans "zeal").18 och grep apostlarna och satte dem i allmänt häkte. 19 Apg 12:6f. Men på natten öppnade en Herrens ängel fängelseportarna och förde ut dem och sade: 20 Joh 6:68, Apg 9:2, 13:26. "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt om detta liv5:20detta livDet nya livet i Kristus.!" 21 När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och började undervisa.
När översteprästen och hans anhängare kom dit sammankallade de Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till häktet för att hämta apostlarna.5:21kom ditSalen där Stora rådet sammanträdde låg i en annan ände av templet än Salomos pelarhall där undervisning brukade hållas (3:11, 5:12).22 Men när tjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: 23 "Vi såg att häktet var ordentligt låst och vakterna stod vid portarna, men när vi öppnade fann vi ingen därinne." 24 När tempelvaktens ledare och översteprästerna fick höra detta blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. 25 Då kom någon och berättade för dem: "Männen som ni satte i fängelse står i templet och undervisar folket!" 26 Ledaren för tempelvakten gick då ut med tjänarna och hämtade dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda att folket skulle stena dem.
27 När de nu blivit hämtade ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem 28 Matt 27:25, Apg 4:18. och sade: "Har vi inte strängt förbjudit er att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod ska komma över oss5:28den mannens blod ska komma över ossDvs att ledarna skulle anses skyldiga till Jesu död.!" 29 Dan 3:18. Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor. 30 5 Mos 21:22f, Apg 2:23f, 3:13f. Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni hängde upp på trä och dödade.5:30hängde upp på träKorsets trä (jfr 5 Mos 21:22, Gal 3:13).31 Luk 24:47f, Hebr 2:10. Honom har Gud upphöjt till sin högra sida5:31till sin högra sidaAnnan översättning: "med sin högra hand". som furste och frälsare för att ge Israel omvändelse och syndernas förlåtelse. 32 Joh 15:26f. Vi är vittnen till detta, vi och den helige Ande som Gud har gett till dem som lyder honom."
33 Apg 7:54. När rådsherrarna hörde detta blev de ursinniga och ville döda dem. 34 Men då reste sig en farisé i Stora rådet som hette Gamaliel5:34GamalielPaulus lärare (22:3), berömd i judiska Mishna och Talmud för sin medmänsklighet., en laglärare som var aktad av hela folket. Han befallde att man skulle föra ut männen en stund 35 och sade sedan: "Israeliter, tänk er för vad ni gör med dessa män. 36 För en tid sedan kom Teudas5:36TeudasJosefus nämner en senare upprorsledare med detta namn som dödades ca 45 e Kr. Namnet, som betyder "Guds gåva", motsvarade dock ett flertal vanliga judiska namn (Natanael, Mattias etc), och den Teudas som Gamaliel talar om kan ha varit verksam under de turbulenta åren efter Herodes död år 4 f Kr. och menade sig vara något, och han fick med sig omkring fyrahundra män. Men han blev avrättad, och alla som trodde på honom skingrades och försvann. 37 Efter honom kom Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningen5:37Judas från Galileen, vid tiden för skattskrivningenRomarnas andra skattskrivning år 6-7 e Kr (till skillnad från "den första skattskrivningen", Luk 2:2) provocerade seloterna i Galileen till ett uppror som är omnämnt av Josefus. Det slogs ner brutalt av romarna.. Han fick folk att göra uppror och följa honom. Men även han gick under, och alla som trodde på honom skingrades. 38 Och nu säger jag er: Håll er borta från dessa män och låt dem gå. För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. 39 Apg 26:14. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni5:39Det skulle kunna visa sig att niAnnan översättning: "Se till att ni inte". kämpar mot Gud."
De lät sig övertygas. 40 När de kallat in apostlarna igen, lät de piska dem och förbjöd dem att tala i Jesu namn. Sedan släpptes de fria. 41 Matt 5:10f, Rom 5:3, Fil 1:29, 1 Petr 4:13f. Och apostlarna gick ut från Stora rådet, glada att de ansetts värdiga att bli förnedrade för Namnets skull. 42 Varje dag fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
1 Mas um homem chamado Ananias, com sua mulher Safira, vendeu uma propriedade 2 e At 5.3reteve parte do preço, sabendo-o também sua mulher; e, levando uma parte, At 4.35,37depositou-a aos pés dos apóstolos. 3 Pedro disse-lhe: Ananias, por que encheu Mt 4.10; cp.Lc 22.3;Jo 13.2,27Satanás o teu coração, para que mentisses cp.At 5.4,9ao Espírito Santo At 5.2e retivesses parte do preço do terreno? 4 Porventura, se não o vendesses, não seria ele teu; e, vendido, não estava o preço no teu poder? Como formaste esse desígnio no teu coração? Não mentiste aos homens, mas a Deus. 5 Ananias, ao ouvir essas palavras, At 5.10; cp.Ez 11.13caiu e expirou; e sobreveio At 5.11;At 2.43grande temor a todos os ouvintes. 6 Levantando-se os moços, cp.Jo 19.40amortalharam-no e, levando-o para fora, sepultaram-no.
7 Depois de um intervalo de cerca de três horas, entrou sua mulher, não sabendo o que tinha sucedido. 8 Pedro perguntou-lhe: Dize-me se vendestes por At 5.2tanto o terreno? Ela respondeu: Sim; por tanto. 9 Mas Pedro disse-lhe: Por que é que vós combinastes cp.At 15.10provar o cp.At 5.4Espírito do Senhor? Eis à porta os pés dos que sepultaram teu marido, e eles te levarão a ti para fora. 10 Imediatamente, caiu aos pés dele e expirou. Entrando os mancebos, acharam-na morta e, levando-a para fora, sepultaram-na junto a seu marido. 11 Sobreveio grande temor a toda a igreja e a todos os que ouviram essas coisas.
12 Faziam-se muitos Jo 4.48milagres e prodígios entre o povo pelas mãos dos apóstolos. Todos estavam de comum acordo no At 3.11;Jo 10.23Pórtico de Salomão; 13 dos outros, porém, nenhum ousava ajuntar-se a eles, mas At 2.47; cp.4.21o povo os engrandecia. 14 Cada vez mais At 2.47;11.24se agregavam 2Co 6.15crentes ao Senhor, homens e mulheres em grande número, 15 a ponto de levarem os enfermos até pelas ruas e os porem em leitos e enxergões, para que, ao passar Pedro, cp.At 19.12ao menos a sua sombra cobrisse algum deles. 16 Também das cidades circunvizinhas de Jerusalém afluía uma multidão, trazendo enfermos e atormentados de espíritos imundos, os quais eram todos curados.
17 Levantando-se, porém, o sumo sacerdote e todos os que estavam com ele (que eram da At 15.5seita dos Mt 3.7; cp.At 4.1saduceus), encheram-se de inveja, 18 prenderam os apóstolos e At 4.3os recolheram à prisão pública. 19 Mas Mt 1.20,24;2.13,19;28.2;Lc 1.11;2.9;At 8.26;12.7,23; cp.10.3;27.23um anjo do Senhor abriu de noite as portas do cárcere e, conduzindo-os para fora, disse-lhes: 20 Ide e, no templo, postos em pé, falai ao povo cp.Jo 6.63,68todas as palavras desta vida. 21 Tendo ouvido isso, entraram, cp.Jo 8.2ao amanhecer, no templo e ensinavam. Mas, comparecendo o At 4.6sumo sacerdote e os que estavam com ele, convocaram o Mt 5.22;At 5.27,34,41Sinédrio e todo o senado dos filhos de Israel e enviaram os oficiais ao cárcere para trazê-los. 22 Mas Mt 26.58;At 5.26os oficiais que lá foram não os acharam no cárcere; e, tendo voltado, relataram: 23 Achamos o cárcere fechado com toda a segurança e os guardas às portas, mas, abrindo-as, a ninguém achamos dentro. 24 Quando At 4.1;At 5.26o capitão do templo e os principais sacerdotes ouviram essas palavras, ficaram perplexos a respeito deles e do que viria a ser isso. 25 Chegou alguém e anunciou-lhes: Eis que os homens que metestes no cárcere estão no templo, postos em pé, e ensinando o povo. 26 Nisso, foi o At 5.24capitão com At 5.22os oficiais e os trouxe sem violência, porque At 4.21;At 5.13eles temiam ser apedrejados pelo povo. 27 Tendo-os trazido, os apresentaram no Mt 5.22;At 5.21,34,41Sinédrio. O sumo sacerdote interrogou-os, 28 dizendo: At 4.18Expressamente vos admoestamos que não ensinásseis nesse nome, e eis que tendes enchido Jerusalém com o vosso ensino At 2.23,36;3.14s.; cp.7.52;Mt 23.35;27.25e quereis trazer sobre nós o sangue desse homem. 29 Mas Pedro e os apóstolos responderam: At 4.19Importa antes obedecer a Deus que aos homens. 30 At 3.13O Deus de nossos pais At 2.24ressuscitou a Jesus, que vós At 10.39; cp.13.29;Gl 3.13;1Pe 2.24matastes, pendurando-o num madeiro; 31 At 2.33a este elevou Deus com a sua destra a At 3.15Príncipe e Lc 2.11Salvador, para dar Lc 24.47; cp.At 2.38arrependimento a Israel e remissão de pecados. 32 Nós somos Lc 24.48testemunhas dessas coisas, cp.Jo 15.26;At 15.28;Rm 8.16;Hb 2.4e bem assim o Espírito Santo, que Deus deu aos que lhe obedecem.
33 Mas eles, quando ouviram isso, At 7.54; cp.2.37se enfureceram e queriam matá-los. 34 Levantando-se, porém, At 5.21no Sinédrio um fariseu chamado At 22.3Gamaliel, Lc 2.46;5.17doutor da lei, acatado por todo o povo, mandou retirar os apóstolos por um pouco 35 e disse: Israelitas, atentai bem para o que ides fazer a estes homens. 36 Pois faz já algum tempo que Teudas se levantou, At 8.9; cp.Gl 2.6;6.3dizendo ser alguma coisa, ao qual se ajuntaram uns quatrocentos homens; ele foi morto, e todos quantos lhe obedeciam foram dissolvidos e reduzidos a nada. 37 Depois deste, levantou-se Judas, o galileu, nos dias do cp.Lc 2.2alistamento, e levou muitos consigo; este também pereceu, e todos quantos lhe obedeciam foram dispersos. 38 Agora, vos digo: não vos metais com esses homens, mas deixai-os; porque, se este conselho ou esta obra cp.Mc 11.30for de homens, se desfará; 39 mas, se é de Deus, não podereis desfazê-la, para que não sejais, porventura, achados até cp.At 11.17;Pv 21.30pelejando contra Deus. 40 Concordaram com ele; e, tendo chamado os apóstolos, Mt 10.17açoitaram-nos, e ordenaram-lhes que não falassem em o nome de Jesus, e soltaram-nos. 41 Eles, pois, saíram do Sinédrio, 1Pe 4.14,16regozijando-se por terem sido achados dignos de sofrer afrontas Jo 15.21pelo nome de Jesus. 42 E At 2.46todos os dias, no templo e em casa, não cessavam de ensinar e At 8.35;11.20;17.18;Gl 1.16pregar a Jesus, o Cristo.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)