1 Men Gud tänkte på Noa och på alla vilda djur och alla boskapsdjur som var med honom i arken, och han lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan. 2 Djupets källor och himlens fönster stängdes och regnet från himlen upphörde. 3 Vattnet drog sig tillbaka från jorden mer och mer. Efter hundrafemtio dagar började det avta. 4 Den sjuttonde dagen i sjunde månaden stannade arken på Araratbergen*8:4AraratbergenLigger i östra Turkiet mot gränsen till Armenien.. 5 Vattnet fortsatte att minska fram till den tionde månaden. Första dagen i den månaden blev bergstopparna synliga.

6 Efter fyrtio dagar öppnade Noa luckan som han hade gjort på arken 7 och lät en korp flyga ut. Den flög fram och tillbaka, tills vattnet hade torkat bort från jorden. 8 Sedan lät han en duva*8:7fkorp … duvaFåglar användes allmänt av sjömän för att avgöra var det fanns land. Korpar visade riktning mot land medan duvor visade om landet låg nära. flyga ut för att få se om vattnet hade sjunkit undan från jordens yta. 9 Men duvan hittade ingen plats där hon kunde vila sin fot utan kom tillbaka till honom i arken, eftersom vatten täckte hela jorden. Då räckte Noa ut handen och tog in duvan till sig i arken. 10 Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. 11 Mot kvällen kom hon tillbaka till honom, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i näbben. Noa förstod då att vattnet hade sjunkit undan från jorden. 12 Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.

13 Det sexhundraförsta året, på första dagen i den första månaden, hade vattnet torkat bort från jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg att jordytan hade torkat. 14 Och den tjugosjunde dagen i andra månaden var jorden alldeles torr. 15 Då talade Gud till Noa och sade: 16 "Gå ut ur arken med din hustru, dina söner och dina sonhustrur. 17 *1 Mos 1:22. Låt alla de djur, allt levande som du har hos dig, gå med dig, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som rör sig på marken, så att de växer till och blir fruktsamma och förökar sig på jorden."

18 Så gick Noa ut med sina söner, sin hustru och sina sonhustrur. 19 Och alla fyrfotadjur och kräldjur, alla fåglar och alla djur som rör sig på jorden, alla efter sina slag, gick ut ur arken.

20 Noa byggde ett altare åt Herren och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret. 21 *1 Mos 6:5, Jes 54:9, Matt 15:19. När Herren kände den ljuvliga doften, sade han till sig själv: "Härefter ska jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag ska aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort.

22 Så länge jorden består

ska sådd och skörd,

köld och värme,

sommar och vinter,

dag och natt

aldrig upphöra."

1 Deus lembrou-se de Noé, de todos os animais e de todo o gado que estavam com ele na arca; *Jó 12.15;Sl 29.10;Is 44.27;Na 1.4Deus fez passar um vento sobre a terra, e as águas se diminuíram. 2 Fecharam-se *Gn 7.11as fontes do abismo e as janelas do céu, e foram retidas do céu as copiosas *Gn 7.4,12chuvas. 3 Iam-se as águas retirando continuamente de cima da terra e, no fim de *Gn 7.24cento e cinquenta dias, as águas minguaram. 4 No sétimo mês, no dia dezessete do mês, *Gn 7.20repousou a arca sobre os montes de Ararate. 5 As águas iam diminuindo continuamente até o décimo mês; no décimo mês, no primeiro dia do mês, foram vistos os cumes dos montes.

6 Passados quarenta dias, abriu Noé a janela que havia feito na arca; 7 soltou um corvo que, saindo, ia e voltava, até que as águas se secaram de sobre a face da terra. 8 Depois, soltou uma pomba, para ver se as águas tinham minguado de sobre a face da terra; 9 mas a pomba não achou onde pousar a planta do pé e voltou a ele, para a arca; porque as águas ainda cobriam a face da terra. Noé, estendendo a mão, tomou-a e a fez recolher na arca. 10 Esperou ainda outros sete dias e, de novo, soltou a pomba para fora da arca. 11 À tarde, a pomba voltou para ele, e eis no seu bico uma folha verde de oliveira; assim soube Noé que as águas tinham minguado de sobre a terra. 12 Então, esperou ainda outros sete dias e enviou a *Jr 48.28pomba; porém ela não voltou mais para ele.

13 No ano *Gn 7.6seiscentos e um, no primeiro mês, no primeiro dia do mês, secaram-se as águas de cima da terra e, tirando a coberta da arca, olhou Noé, e eis que a face da terra estava enxuta. 14 No segundo mês, aos vinte e sete dias do mês, a terra estava seca. 15 Então, disse Deus a Noé: 16 Sai da arca, tu com tua mulher, teus filhos e as mulheres de teus filhos. 17 Faze também sair a todos os animais que estão contigo, de toda a carne, tanto aves como gado e todo o réptil que se arrasta sobre a terra; para que *Gn 1.22,28se reproduzam abundantemente na terra, frutifiquem e se multipliquem sobre ela. 18 Saíram, pois, Noé, seus filhos, sua mulher e as mulheres de seus filhos. 19 Todo o animal, todo o réptil, toda a ave, tudo o que se move sobre a terra, segundo as suas famílias, saíram da arca.

20 Edificou Noé um *Gn 12.7-8;13.18;22.9altar a Jeová; tomou de todo o *Gn 7.2animal limpo e de toda a ave limpa e ofereceu *Gn 22.2;Êx 10.25holocaustos sobre o altar. 21 *Êx 29.18,25Sentiu Jeová o suave cheiro e disse no seu coração: Não tornarei mais a *Gn 6.7,13amaldiçoar a terra por causa do homem, pois a *Gn 6.5imaginação do coração do homem é má desde a sua mocidade; *Gn 9.11nem tornarei mais a ferir todo o vivente, como acabo de fazer. 22 Enquanto durar a terra, não deixará de haver sementeira e ceifa, frio e calor, *Jr 33.20,25verão e inverno, dia e noite.