1 1 Mos 35:27, Hebr 11:9. Men Jakob bosatte sig i Kanaans land, där hans far hade bott som främling.
2 Detta är Jakobs fortsatta historia. När Josef37:2JosefFramhålls av Stefanus i Apg 7:9f som en parallell till Kristus: älskad och sänd av sin far men förkastad i avund av bröderna och såld till hedningarna, störtad i jordens djup men upphöjd till härskarens högra sida, därifrån välsignande både hedningar och sina bröder, etc. var sjutton år37:2När Josef var sjutton årKanske 1898 f Kr (jfr 41:46). vallade han fåren tillsammans med sina bröder. Som ung hjälpte han sönerna till Bilha och Silpa, sin fars hustrur. Och Josef berättade för deras far allt ont som sades om dem.
3 Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner, eftersom han hade fått honom på sin ålderdom. Han lät göra en hellång37:3hellångAnnan översättning (så Septuaginta): "färggrann". I samtida egyptiska gravmålningar (t ex vid Beni Hasan) framställs män från Kanaans land i långärmade, färggrant broderade dräkter. dräkt åt honom. 4 Apg 7:9. När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, hatade de honom och kunde inte tala vänligt med honom.
5 Josef hade en dröm som han berättade för sina bröder. Efter det hatade de honom ännu mer. 6 Han sade till dem: "Hör vilken dröm jag har haft. 7 Vi var och band kärvar på åkern. Då reste sig min kärve upp och blev stående, och era kärvar ställde sig runt omkring och bugade sig för min kärve." 8 Men hans bröder sade till honom: "Ska du bli vår kung? Ska du härska över oss?" Och de hatade honom ännu mer på grund av hans drömmar och det som han sagt.
9 Sedan fick han en annan dröm som han berättade för sina bröder. "Lyssna", sade han, "jag har haft en dröm till. Jag drömde att solen och månen och elva stjärnor bugade sig för mig." 10 När han berättade detta för sin far och sina bröder, tillrättavisade hans far honom och sade: "Vad är det för en dröm du har haft? Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss ner till jorden för dig?" 11 Bröderna blev avundsjuka på honom, men hans far lade det på minnet.
12 Och hans bröder gick för att valla sin fars får i Shekem.37:12valla … i ShekemI de svalare högländerna fanns bete även under den torra sommaren.13 Då sade Israel till Josef: "Se, dina bröder vallar fåren i Shekem. Jag vill sända dig till dem." Han svarade: "Jag är redo." 14 Israel sade till honom: "Gå och se efter om allt är väl med dina bröder och med fåren. Kom sedan tillbaka till mig med besked." Så sände han i väg honom från Hebrons dal, och han kom till Shekem.
15 Där mötte han en man medan han irrade omkring på fältet. Mannen frågade honom vad han sökte. 16 Han svarade: "Jag letar efter mina bröder. Säg mig var de vallar sin hjord." 17 Mannen svarade: "De har gått härifrån. Jag hörde dem säga att de skulle gå till Dotan37:17DotanStad drygt två mil norr om Shekem (2 Kung 6:13) med goda betesmarker omkring.." Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem i Dotan.
18 Men när de såg honom på avstånd, innan han kommit fram till dem, började de prata om att döda honom. 19 De sade till varandra. "Där kommer drömmaren. 20 Kom nu, så dödar vi honom och kastar honom i en brunn! Sedan kan vi säga att ett vilddjur åt upp honom. Så får vi se hur det går med hans drömmar!" 21 1 Mos 42:22. Men när Ruben hörde det, ville han rädda honom från dem och sade: "Vi kan inte slå ihjäl honom." 22 Och han fortsatte: "Spill inte blod! Kasta ner honom i brunnen här i öknen, men bär inte hand på honom!" Han ville nämligen rädda honom från dem och föra honom tillbaka till hans far.
23 När Josef kom fram till sina bröder, slet de av honom den hellånga dräkten som han hade på sig. 24 Jer 38:6. Och de tog honom och kastade honom i brunnen. Den var tom,37:24brunnen … tomTorra brunnar eller cisterner användes ofta som fånghålor (jfr Jer 38:6, Sak 9:11). det fanns inget vatten i den. 25 Sedan satte de sig ner för att äta.
Då fick de se en karavan37:25karavanShekem och Dotan låg vid den stora karavanvägen mellan Egypten och Mesopotamien. med ismaeliter som kom från Gilead. Deras kameler var lastade med dragantgummi, balsam och ladanum37:25dragantgummi, balsam och ladanumOlika typer av väldoftande kådor., och de var på väg ner till Egypten. 26 Då sade Juda till sina bröder: "Vad vinner vi på att döda vår bror och dölja hans blod? 27 Kom, vi säljer honom till ismaeliterna! Vår hand ska inte komma vid honom, han är ju vår bror, vårt eget kött och blod." Och bröderna lyssnade på honom. 28 1 Mos 39:1, 45:4, Ps 105:17, Apg 7:9. När de midjanitiska köpmännen kom förbi, drog de upp Josef ur brunnen. De sålde honom för tjugo siklar silver37:28tjugo siklar silverDrygt 200 gram, ungefär två årslöner för arbetaren (Dom 17:10). Detta var ett vanligt pris för en slav enligt t ex Hammurabis lag (jfr 3 Mos 27:5). till ismaeliterna37:28ismaeliternaTroligen en undergrupp eller ett alternativt namn för midjaniterna. De två benämningarna används om vartannat (jfr 37:36, 39:1, Dom 8:22, 24)., som förde Josef till Egypten.
29 Jos 7:6, Job 1:20, Jes 37:1. När Ruben kom tillbaka till brunnen, se, då fanns inte Josef där. Då rev han sönder sina kläder 30 och gick tillbaka till sina bröder och sade: "Pojken är inte där! Vart ska jag nu ta vägen?"
31 Men de slaktade en bock och tog Josefs dräkt och doppade den i blodet. 32 Sedan skickade de hem den hellånga dräkten till sin far och lät säga: "Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt." 33 1 Mos 44:28. Och han kände igen den och sade: "Det är min sons dräkt! Ett vilddjur har ätit upp honom. Josef är säkert ihjälriven." 34 Och Jakob rev sönder sina kläder, svepte säcktyg37:34rev sönder sina kläder, svepte säcktygUttryck för djup sorg (jfr Est 4:1, Job 1:20). om sina höfter och sörjde sin son under lång tid. 35 Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: "Jag ska med sorg fara ner i dödsriket till min son." Så grät hans far över honom.
36 1 Mos 39:1. Men midjaniterna37:36midjaniternaSå Septuaginta. Masoretiska textens vokalisering: "medaniterna" (släktingar till midjaniterna, jfr 1 Mos 25:2). sålde Josef i Egypten till Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för livvakterna.
1 Habitou Jacó Gn 17.8;28.4na terra das peregrinações de seu pai, na terra de Canaã. 2 Estas são as gerações de Jacó. José, tendo Gn 41.46dezessete anos, estava com seus irmãos apascentando os rebanhos; sendo ainda mocinho, acompanhava Gn 35.25-26os filhos de Bila e os de Zilpa, mulheres de seu pai, e trouxe más notícias a respeito deles a seu pai. 3 Ora, Israel amava mais a José do que a todos os seus filhos, porque era Gn 44.20filho da sua velhice; e fez-lhe uma Gn 37.23,32túnica talar com mangas compridas. 4 Viram seus irmãos que seu pai o amava mais que a todos os seus irmãos; aborreciam-no e não lhe podiam falar pacificamente.
5 José Gn 28.12;31.10-11,24teve um sonho, que relatou a seus irmãos; e odiaram-no ainda mais. 6 Pois lhes disse: Ouvi este sonho que eu tive: 7 eis que nós estávamos atando feixes no campo, e levantava-se o meu feixe e ficava em pé; os vossos feixes o rodeavam e Gn 42.6,9;43.26;44.14prostravam-se perante o meu feixe. 8 Responderam-lhe seus irmãos: Gn 49.26;Dt 33.16Virás, de fato, a reinar sobre nós? Ou virás, de fato, a ter domínio sobre nós? Aborreciam-no ainda mais por causa dos seus sonhos e por causa das suas palavras. 9 Teve outro sonho, que relatou a seus irmãos, dizendo: Tive ainda outro sonho: eis que o sol, a lua e onze estrelas se prostraram perante mim. 10 Quando o relatou a seu pai e a seus irmãos, repreendeu-o seu pai e disse-lhe: Que sonho é este que sonhaste? Viremos, porventura, eu, tua mãe e Gn 27.29teus irmãos a prostrar-nos em terra perante ti? 11 At 7.9Seus irmãos lhe tinham inveja, mas seu pai guardava o caso no coração.
12 Foram seus irmãos apascentar o rebanho de seu pai, em Siquém. 13 Perguntou Israel a José: Não apascentam teus irmãos o rebanho em Gn 33.18-20Siquém? Vem, enviar-te-ei a eles. Respondeu-lhe José: Eis-me aqui. 14 Disse-lhe Israel: Vai, vê se vão bem teus irmãos e o rebanho; e traze-me notícias. Gn 35.27Assim, o enviou ao vale de Hebrom, e ele foi a Siquém. 15 E um homem encontrou a José, que andava errante pelo campo, e perguntou-lhe: Que procuras? 16 Respondeu ele: Procuro meus irmãos; dize-me onde apascentam eles o rebanho? 17 Disse o homem: Foram-se daqui, porque ouvi-lhes dizer: Vamos a 2Rs 6.13Dotã. José, pois, seguiu atrás de seus irmãos e achou-os em Dotã.
18 Eles viram-no de longe e, antes que chegasse a eles, conspiraram contra ele para o matar. 19 Diziam um ao outro: Eis que vem o tal sonhador! 20 Vinde, agora, matemo-lo, e lancemo-lo numa das covas, e Gn 37.32diremos: Uma besta-fera o devorou; e veremos que será dos seus sonhos. 21 Mas, Gn 42.22ouvindo-o Rúben, livrou-o das mãos deles; e disse: Não lhe tiremos a vida. 22 Também lhes disse Rúben: Não derrameis sangue. Lançai-o nesta cova que está no deserto, porém não ponhais mão sobre ele; isto disse, para o livrar das mãos deles, a fim de o restituir a seu pai. 23 Logo que chegou José a seus irmãos, despiram-no da túnica, da túnica talar com mangas compridas que ele trazia; 24 e, tomando-o, lançaram-no na cova: ora, a cova estava vazia, não havia água nela.
25 Então, se assentaram para comer. Levantando os olhos, olharam, e eis que uma caravana de Gn 16.12;37.28;39.1ismaelitas vinha de Gileade, trazendo os seus camelos Gn 43.11tragacanto, Jr 8.22;46.11mástique e ládano, que iam levar ao Egito. 26 Disse Judá a seus irmãos: De que nos aproveita matar a nosso irmão e Gn 37.20encobrir o seu sangue? 27 Gn 42.21Vinde, vendamo-lo aos ismaelitas, e não seja a nossa mão sobre ele, porque ele é nosso irmão, nossa carne. E escutaram-no seus irmãos. 28 Passando uns negociantes Gn 37.25;Jz 6.1;8.22,24midianitas, tiraram, e alçaram da cova a José, e Gn 45.4;At 7.9venderam-no aos ismaelitas por vinte moedas de prata; estes o Gn 39.1levaram ao Egito.
29 Tendo Rúben voltado à cova, eis que José não estava na cova; então, Gn 37.34;Gn 44.13rasgou os seus vestidos. 30 Voltou a seus irmãos e disse: Gn 42.13,36O moço não aparece; e eu para onde irei? 31 Então, Gn 37.3,23tomaram a túnica de José, mataram um bode e tingiram a túnica no sangue. 32 Enviaram a túnica talar com mangas compridas e fizeram levá-la a seu pai e disseram: Achamos esta túnica; vê se é a túnica de teu filho ou não. 33 Ele a reconheceu e disse: É a túnica de meu filho; Gn 37.20uma besta-fera o devorou; sem dúvida, José foi despedaçado. 34 Gn 37.29Rasgou Jacó os seus vestidos, pôs saco sobre os seus lombos e lamentou seu filho muitos dias. 35 Levantaram-se todos os seus filhos e todas as suas filhas para o consolarem, mas ele não quis ser consolado; e disse: Pois com choro hei de descer para meu filho ao Gn 25.8;35.29;37.33;42.38;44.29,31Sheol. Assim, o chorou seu pai. 36 Os midianitas Gn 39.1venderam José no Egito a Potifar, oficial de Faraó, capitão da guarda.
/images/a/Tcg2NiV7ce24OT6kCIQGR)
/images/a/qHG3xNP8jqR-HqIiucz0L)