1 Och Josef kom och berättade för farao: "Min far och mina bröder har kommit från Kanaans land med sina får och kor och allt de äger. De är nu i landet Goshen." 2 Han hade valt ut fem av sina bröder och förde fram dem inför farao. 3 Då frågade farao hans bröder: "Vad har ni för yrke?" De svarade farao: "Dina tjänare är fåraherdar, vi liksom våra fäder." 4 De sade också till farao: "Vi har kommit för att bo här i landet en tid, för dina tjänare har inget bete för sina får eftersom svälten är svår i Kanaans land. Så låt dina tjänare bo i landet Goshen." 5 Då sade farao till Josef: "Din far och dina bröder har alltså kommit till dig. 6 Egyptens land ligger öppet för dig. Låt din far och dina bröder bo i den bästa delen av landet, låt dem bo i landet Goshen. Och om du vet att några bland dem är dugliga män, så sätt dem till uppsyningsmän över min boskap."

7 Sedan hämtade Josef sin far Jakob och förde honom fram inför farao, och Jakob hälsade*47:7hälsadeOrdagrant: "välsignade" (jfr vers 10, Rut 2:4 och Luk 10:5f). farao. 8 Och farao frågade Jakob: "Hur många år har du levt?" 9 *1 Krön 29:15, Ps 39:13, 119:19, Matt 6:34, Hebr 11:13. Jakob svarade farao: "Min vandringstid har varat i hundratrettio år. Få och svåra har mina levnadsår varit. De når inte upp till mina förfäders levnadsår under deras vandringstid." 10 Och Jakob välsignade farao och gick ut ifrån honom.

11 Josef lät sin far och sina bröder bo i Egyptens land och gav dem egendom i den bästa delen av landet, i Raamses område*47:11Raamses områdeLängre fram byggdes här en förrådsstad med detta namn (2 Mos 1:11). som farao befallt. 12 Josef försörjde sin far och sina bröder och hela sin fars hus och gav var och en underhåll efter antalet barn.

13 Men det fanns inget bröd någonstans i landet eftersom svälten var mycket svår, och både Egypten och Kanaans land var svaga av hunger. 14 För den säd som folket köpte samlade Josef alla pengar som fanns i Egypten och Kanaan och förde dem in i faraos palats.

15 Men när pengarna tog slut i Egypten och Kanaan, kom alla egyptier till Josef och sade: "Ge oss bröd! Varför skulle vi dö här framför ögonen på dig? Vi har inga pengar kvar." 16 Josef svarade: "För hit er boskap, så ska jag ge er bröd för boskapen om era pengar är slut." 17 Då kom de med sin boskap till Josef, och han gav dem bröd i utbyte mot deras hästar, får, kor och åsnor. På så sätt underhöll han dem det året och gav dem bröd i utbyte mot all deras boskap.

18 Så tog det året slut. Men året därpå kom de tillbaka till honom och sade: "Vi kan inte dölja det för min herre. Pengarna är slut och boskapen vi ägde tillhör min herre. Vi har inget annat kvar än våra kroppar och vår jord. 19 Varför skulle vi dö här framför dig, vi och vår åkerjord? Köp oss och vår jord för bröd, så ska vi med vår jord bli faraos slavar. Ge oss bara utsäde, så att vi får leva och inte dör och åkerjorden inte läggs öde."

20 Då köpte Josef all jord i Egypten åt farao. Alla egyptierna sålde sina åkrar eftersom svälten var så svår, och åkerjorden blev faraos egendom. 21 Folket flyttade han till städerna, från ena änden av Egypten till den andra. 22 Men prästernas jord köpte han inte, eftersom prästerna hade sitt bestämda underhåll av farao och levde av det som farao gav dem. Därför behövde de inte sälja sin jord.

23 Och Josef sade till folket: "Nu har jag köpt er och er jord åt farao. Här har ni utsäde så att ni kan beså jorden. 24 När skörden kommer in ska ni ge en femtedel*47:24en femtedelEn inte ovanlig skattesats under antiken. Längre fram betalade israeliterna en tiondel till kungen (1 Sam 8:15) och en tiondel till tempeltjänarna (4 Mos 18:21f). åt farao. Men fyra femtedelar ska ni själva ha till utsäde och till mat åt er och ert husfolk och era små barn." 25 De svarade: "Du har räddat våra liv. Herre, låt oss finna nåd för dina ögon, så ska vi vara faraos slavar." 26 Josef gjorde det till en lag som gäller än i dag för Egyptens jord, att femtedelen av skörden ska ges åt farao. Det var bara prästernas jord som inte blev faraos egendom.

27 *2 Mos 1:7, Ps 105:24, Apg 7:17. Så bodde Israel i landet Goshen i Egypten. De skaffade sig ägodelar och var fruktsamma och förökade sig mycket.

28 Jakob levde sjutton år*47:28Jakob levde sjutton år i EgyptenKanske 1876-1859 f Kr (jfr 2 Mos 12:40, 1 Kung 6:1). i Egypten, och han blev hundrafyrtiosju år gammal.

29 *1 Mos 24:2. När tiden närmade sig att Israel skulle dö, kallade han till sig sin son Josef och sade till honom: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, så lägg din hand under min höft och lova att visa mig kärlek och trofasthet så att du inte begraver mig i Egypten. 30 När jag gått till vila hos mina fäder, för mig då ut ur Egypten och begrav mig i deras grav." Han svarade: "Jag ska göra som du säger." 31 Men Jakob sade: "Ge mig din ed!" Och han gav honom sin ed, och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudände*47:31bäddens huvudändeAnnan översättning (så Septuaginta): "änden på sin stav". Citeras i Hebr 11:21..

1 Tendo José entrado, deu notícia a Faraó, dizendo: Meu pai e meus irmãos com os seus rebanhos, e gados, e tudo o que têm são vindos da terra de Canaã; e eis que estão na terra de Gósen. 2 Tomou cinco homens dentre seus irmãos e apresentou-os a Faraó. 3 Então, Faraó perguntou aos irmãos de José: Que ocupação é a vossa? Responderam-lhe: Os teus servos, somos *Gn 46.34pastores de ovelhas, tanto nós como nossos pais. 4 Disseram mais a Faraó: Somos vindos para peregrinar nesta terra, porque não há pasto para os rebanhos dos teus servos, sendo grave a fome na terra de Canaã; agora, pois, rogamos-te permitas que os teus servos habitem na terra de Gósen. 5 Disse Faraó a José: Teu pai e teus irmãos vieram a ti. 6 A terra do Egito está diante de ti; *Gn 45.10,18;47.11no melhor da terra faze habitar a teu pai e a teus irmãos; habitem eles na terra de Gósen. Se sabes que há entre eles alguns *Êx 18.21,25homens hábeis, faze-os maiorais dos pastores do meu gado. 7 José introduziu a seu pai Jacó e pô-lo diante de Faraó; e Jacó *Gn 47.10;2Sm 14.22;1Rs 8.66abençoou a Faraó. 8 Perguntou Faraó a Jacó: Quantos são os dias dos anos da tua vida? 9 Respondeu-lhe Jacó: Os dias dos anos das minhas peregrinações são cento e trinta anos: poucos e maus têm sido os dias dos anos da minha vida e *Gn 25.7;35.28não chegaram aos dias dos anos da vida de meus pais nos dias das suas peregrinações. 10 Tendo Jacó *Gn 47.7abençoado a Faraó, saiu da presença dele. 11 José estabeleceu a seu pai e a seus irmãos e deu-lhes uma possessão na terra do Egito, *Gn 47.6,27no melhor da terra, na terra de Ramessés, como ordenara Faraó. 12 José *Gn 45.11sustentou de pão a seu pai, a seus irmãos e a toda a casa de seu pai, segundo o número de seus filhinhos.

13 Não havia pão em toda a terra; pois a fome era mui grave, de modo que desfalecia a terra do Egito e a terra de Canaã por causa da fome. 14 Então, José ajuntou todo o dinheiro que se achou na terra do Egito e na terra de Canaã, pelo trigo que compravam, e o trouxe à casa de Faraó. 15 Gasto que foi o dinheiro da terra do Egito e da terra de Canaã, vieram a José todos os egípcios e disseram: Dá-nos pão, por que morreremos na tua presença? Porquanto nos falta o dinheiro. 16 Respondeu José: Trazei o vosso gado; e por vosso gado vo-lo darei, se faltar dinheiro. 17 Trouxeram o seu gado a José; e José deu-lhes pão em troca de cavalos, de ovelhas, de bois e de jumentos; e os sustentou de pão aquele ano, em troca de todo o gado deles. 18 Findo aquele ano, foram a José no segundo ano e disseram-lhe: Não ocultaremos a meu senhor que o nosso dinheiro está inteiramente gasto; o gado já pertence a meu senhor; nada nos é deixado diante de meu senhor, senão os nossos corpos e as nossas terras. 19 Por que morreremos diante de teus olhos, tanto nós como a nossa terra? Compra-nos a nós e a nossa terra em troca de pão, e nós e a nossa terra seremos servos de Faraó; dá-nos sementes, para que vivamos e não morramos e para que não fique desolada a terra.

20 Assim, comprou José toda a terra do Egito para Faraó. Os egípcios venderam cada um o seu campo, porque a fome os afligia; e a terra ficou sendo de Faraó. 21 Quanto ao povo, fê-lo passar às cidades desde uma até a outra extremidade dos confins do Egito. 22 Somente a terra dos sacerdotes, ele não a comprou; pois os sacerdotes tinham rações de Faraó e comiam as suas rações que Faraó lhes havia dado, pelo que não venderam a sua terra. 23 Disse José ao povo: Eis que vos comprei hoje a vós e as vossas terras para Faraó; aqui, tendes sementes para vós e semeareis a terra. 24 Nos tempos da ceifa, dareis a *Gn 41.34quinta parte a Faraó, e quatro partes serão vossas, para semente do campo, e para o vosso mantimento e dos que estão em vossas casas, e para o mantimento de vossos filhinhos. 25 Responderam eles: Tu nos tens conservado a vida! Achemos graça aos olhos de meu senhor e seremos servos de Faraó. 26 José estabeleceu por estatuto, quanto à terra do Egito, que a Faraó fosse dado o quinto; somente a terra dos sacerdotes não ficou sendo de Faraó.

27 Israel habitou na terra do Egito, na terra de Gósen; nela, adquiriram *Gn 47.11possessões, *Gn 35.11;Êx 1.7frutificaram e se multiplicaram duma maneira extraordinária. 28 Jacó viveu na terra do Egito *Gn 47.9dezessete anos; assim os dias de Jacó, os anos da sua vida, foram cento e quarenta e sete anos. 29 Chegando-se o tempo da morte de Israel, chamou a seu filho José e disse-lhe: Se agora achei graça aos teus olhos, *Gn 24.2põe a mão por baixo da minha coxa e *Gn 24.49usa para comigo de benevolência e de verdade. Rogo-te que não me enterres no Egito; 30 mas, quando eu dormir *Gn 15.15;Dt 31.16com meus pais, levar-me-ás do Egito e enterrar-me-ás no *Gn 23.17-20;49.29-32lugar da sepultura deles. Respondeu José: Eu farei como disseste. 31 Pois *Gn 21.23-24;24.3;31.53;50.25jura-me, disse Jacó; e jurou-lhe. E inclinou-se Israel sobre a cabeceira da cama.