1 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.

2 *1 Mos 15:2. Då sade Abraham till den äldste tjänaren*24:2den äldste tjänarenKanske Elieser ("Gud är min hjälp"), Abrahams tidigare arvinge (15:2). i sitt hus, den som hade ansvar för allt som Abraham ägde: "Lägg din hand under min höft*24:2under min höftSymbolisk gest: eden gäller ättens fortlevnad.. 3 Lova mig med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, 4 utan att du går till mitt land och min släkt och där tar en hustru åt min son Isak."

5 Tjänaren sade till honom: "Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?" 6 Abraham svarade honom: "Se till att du inte för min son tillbaka dit. 7 *1 Mos 12:7, 13:15, 15:7, 18.Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. 8 Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!" 9 Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.

10 *1 Mos 11:29, 31. Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler*24:10kamelerKamelen tämjdes i nuvarande Turkmenistan under 2000-talet f Kr och spred sig västerut. Den omnämns i flera mesopotamiska texter från ca 1700-talet f Kr. och gav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim*24:10Aram-NaharajimBetyder "Aram med de två floderna", område i östra Syrien mellan Eufrat och Tigris (eller bifloden Habur). Här, nästan 100 mil från Beer-Sheba, låg Nahors stad Harran (11:27f).. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut och hämta vatten. 12 Och han bad: "Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Om jag ber en flicka: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och hon svarar: Drick! Jag ger vatten åt dina kameler också, låt henne då vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt ska jag veta att du har visat godhet mot min herre."

15 *1 Mos 22:23, Jes 65:24. Och det blev så att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka*24:15RebeckaHebr. rivká är besläktat med ord för "ko" eller "gödkalv". ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som inte haft någon man.*24:16hade haft någon manOrdagrant: "känt". Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.

17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: "Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka." 18 "Drick, min herre", svarade hon, tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: "Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka." 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.

21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,*24:22halv sikel … tio siklarDrygt 5 och 100 gram, över en årslön för arbetaren (Dom 17:10).23 och han frågade: "Vems dotter är du? Berätta. Finns det plats för oss i din fars hus över natten?" 24 Hon svarade honom: "Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor." 25 Och hon fortsatte: "Vi har gott om halm och foder, och även plats där du kan övernatta."

26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren27 och sade: "Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt." 28 Och flickan sprang hem och berättade alltsammans.

29 Rebecka hade en bror som hette Laban. Han sprang i väg till mannen vid källan. 30 Han hade nämligen sett näsringen och armbanden som hans syster bar, och när han hörde sin syster berätta vad mannen sagt till henne gick han ut till mannen som stod hos kamelerna vid källan. 31 Han sade: "Kom in, du Herrens välsignade! Varför står du härute? Jag har gjort huset i ordning och det finns plats för kamelerna."

32 Så kom mannen till hennes hem, och man lastade av kamelerna och tog fram halm och foder åt dem och vatten till att tvätta hans och hans följeslagares fötter. 33 Man satte fram mat åt honom, men han sade: "Jag vill inte äta förrän jag har framfört mitt ärende." Laban sade: "Säg det!"

34 Då sade han: "Jag är Abrahams tjänare. 35 Herren har välsignat min herre rikligt, och han har blivit en mäktig man. Han har gett honom får och kor, silver och guld, tjänare och tjänarinnor, kameler och åsnor. 36 Min herres hustru Sara har fött min herre en son på sin ålderdom, och honom har han gett allt han äger.

37 Nu har min herre bundit mig med ed och sagt: Du får inte ta en hustru åt min son bland döttrarna till kananeerna i landet där jag bor, 38 utan du ska gå till min fars hus och min släkt och där hämta en hustru åt min son. 39 Då sade jag till min herre: Men om kvinnan inte vill följa med mig? 40 Han svarade: Herren, som jag har vandrat inför, ska sända sin ängel med dig. Han ska göra din resa framgångsrik, så att du kan hämta en hustru åt min son från min släkt, från min fars hus. 41 Först när du kommer till min släkt blir du löst från eden. Även om de vägrar att ge henne åt dig är du fri från eden till mig.

42 Så kom jag i dag till källan, och jag sade: Herre, min herre Abrahams Gud, om du vill, låt den resa jag gör bli framgångsrik! 43 Jag står nu här vid vattenkällan. Om det kommer en ung kvinna för att hämta vatten och jag säger till henne: Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka, 44 och hon svarar mig: Drick du, jag öser upp åt dina kameler också, låt det då vara den kvinna som Herren har utsett åt min herres son.

45 Innan jag hade slutat att säga så för mig själv, kom Rebecka ut med sin kruka på axeln och gick ner till källan för att hämta vatten. Då sade jag till henne: Låt mig få dricka! 46 Hon lyfte snabbt ner sin kruka från axeln och sade: Drick, och jag ska ge dina kameler vatten också. Då drack jag, och hon gav kamelerna vatten också. 47 Så jag frågade henne: Vems dotter är du? Hon svarade: Jag är dotter till Betuel, Nahors son, som föddes åt honom av Milka.

Då satte jag ringen i hennes näsa och armbanden på hennes armar. 48 Sedan böjde jag mig ner och tillbad Herren och lovade Herren, min herre Abrahams Gud, som hade fört mig på rätt väg för att få en dotter från min herres släkt åt hans son. 49 Om ni vill visa min herre kärlek och trofasthet så säg mig det. Om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt något annat håll, höger eller vänster."

50 Då sade Laban och Betuel: "Detta är från Herren. Vi kan inte säga någonting till dig, varken ont eller gott. 51 Se, där står Rebecka framför dig. Ta med henne och gå, så att hon kan bli hustru åt din herres son som Herren har sagt." 52 När Abrahams tjänare hörde det, föll han ner på marken inför Herren. 53 Sedan tog tjänaren fram silversmycken, guldsmycken och kläder och gav till Rebecka. Han gav också hennes bror och mor dyrbara gåvor. 54 Och han och hans följeslagare åt och drack och stannade sedan över natten.

Men på morgonen när de hade stigit upp, sade han: "Låt mig nu fara till min herre." 55 Men både Rebeckas bror och hennes mor sade: "Låt flickan stanna hos oss några dagar, tio eller så. Sedan kan du fara." 56 Men han svarade dem: "Håll mig inte kvar när Herren nu har gjort min resa framgångsrik. Låt mig gå. Jag vill resa hem till min herre."

57 Då sade de: "Vi kallar hit flickan och frågar henne själv." 58 De kallade till sig Rebecka och frågade henne: "Vill du följa med den här mannen?" Hon svarade: "Ja." 59 *1 Mos 35:8. Då lät de sin syster Rebecka och hennes amma resa med Abrahams tjänare och hans män. 60 *1 Mos 22:17. Och de välsignade Rebecka och sade till henne:

"Av dig, vår syster, ska komma

tusen gånger tiotusen.

Din avkomma ska inta

sina fienders portar!"

61 Så bröt Rebecka upp med sina tjänsteflickor. De red på kamelerna och följde med mannen. Och tjänaren tog med sig Rebecka och reste sin väg.

62 *1 Mos 16:14, 25:11. Isak hade just kommit tillbaka från Beer-Lahaj-Roi, för han bodde i Negev. 63 Mot kvällen när han gick och funderade ute på fältet, såg han upp och fick se kameler komma. 64 När Rebecka lyfte blicken fick hon se Isak. Hon steg ner från kamelen 65 och frågade tjänaren: "Vem är den mannen som kommer emot oss på fältet?" Tjänaren svarade "Det är min herre." Då tog hon sin slöja*24:65slöjaEn brud bar slöja (jfr 38:14), men gifta kvinnor gick troligen obeslöjade under patriarktiden (t ex på gravmålningarna i egyptiska Beni Hasan). och dolde sig. 66 Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67 *1 Mos 25:20. Sedan förde Isak in henne i sin mor Saras tält, och han tog Rebecka till sig. Hon blev hans hustru och han älskade henne. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin mor.

1 Abraão era velho e de idade avançada; e Jeová o *Gn 24.35;Gn 12.2tinha, em tudo, abençoado. 2 Abraão disse ao seu servo, o mais antigo da sua casa, que tinha o governo sobre tudo o que possuía: *Gn 47.29Põe a tua mão por baixo da minha coxa, 3 e te farei jurar por Jeová, *Gn 14.19,22Deus do céu e da terra, que não tomarás mulher para meu filho das filhas *Gn 10.18-19;26.34-35;28.1-2,8dos cananeus, entre os quais habito; 4 mas irás à *Gn 12.1;Hb 11.15minha terra e à minha parentela e daí tomarás mulher para meu filho Isaque. 5 Perguntou-lhe o servo: Porventura, a mulher não quererá seguir-me para esta terra; farei, pois, tornar teu filho para a terra donde saíste? 6 Respondeu-lhe Abraão: *Gn 24.8Guarda-te, não faças tornar para lá meu filho. 7 *Gn 24.3Jeová, Deus do céu, que me tirou da casa de meu pai e da terra do meu nascimento, e que me falou, e jurou, dizendo: *Gn 12.7;13.15;15.18À tua semente darei esta terra; ele enviará *Gn 16.7;21.17;22.11;Êx 23.20,23o seu anjo diante de ti, e tomarás dali mulher para meu filho. 8 Se a mulher não quiser seguir-te, serás livre deste teu juramento; *Gn 24.6somente não farás tornar para lá meu filho. 9 Então, *Gn 24.2pôs o servo a mão por baixo da coxa de Abraão, seu senhor, e sobre esta palavra prestou-lhe juramento.

10 Tomou o servo dez camelos dos camelos de seu senhor e partiu, tendo na sua mão *Gn 24.22,53todos os bens de seu senhor; levantou-se e foi à Mesopotâmia, *Gn 11.31-32à cidade de Naor. 11 Fez ajoelhar os camelos fora da cidade, junto *Gn 24.42ao poço de água, à hora da tarde *1Sm 9.11em que as mulheres saem para tirar água. 12 E disse: *Gn 24.27,42,48Ó Jeová, Deus do meu senhor Abraão, *Gn 27.20rogo-te que me acudas hoje e uses de benevolência para com o meu senhor Abraão. 13 Eis *Gn 24.43que estou em pé junto à fonte de água, e as filhas dos homens desta cidade estão saindo para tirar água. 14 A donzela a quem eu disser: Abaixa o teu cântaro, para que eu beba, e que responder: Bebe, e também darei de beber aos teus camelos, seja a que destinaste para o teu servo Isaque. Por isso, conhecerei que usaste de benevolência para com o meu senhor. 15 *Gn 24.45Antes que tivesse ele acabado de falar, saiu *Gn 22.20,23Rebeca, filha de Betuel, filho de Milca, mulher de Naor, irmão de Abraão, levando sobre o ombro o seu cântaro. 16 A donzela era *Gn 12.11;29.17muito formosa à vista, virgem a quem homem nenhum havia conhecido; ela desceu à fonte, encheu o seu cântaro e subiu. 17 O servo correu-lhe ao encontro e disse: Rogo-te me dês de beber um pouco de água do teu cântaro. 18 *Gn 24.14,46Respondeu ela: Bebe, meu senhor. Apressou-se, desceu o seu cântaro sobre a mão e deu-lhe de beber. 19 Quando ela tinha acabado de lhe dar de beber, *Gn 24.14disse: E também para os teus camelos tirarei água, até que acabem de beber. 20 Apressou-se, vazou o seu cântaro no tanque, correu outra vez ao poço para tirar água e tirou para todos os camelos dele. 21 *Gn 24.12-14,27,52O homem a contemplava atentamente, em silêncio, para saber se Jeová havia tornado próspera a sua jornada ou não. 22 Depois que os camelos acabaram de beber, tomou o homem um *Gn 24.47pendente de ouro de meio siclo de peso e duas pulseiras para as mãos dela, do peso de dez siclos de ouro; 23 e perguntou: De quem és filha? Rogo-te que mo digas. Há lugar em casa de teu pai para nós pousarmos? 24 Respondeu-lhe ela: *Gn 24.15Sou filha de Betuel, filho de Milca, o qual ela deu à luz a Naor. 25 Disse-lhe mais: Temos também palha, e pasto bastante, e lugar para pousar. 26 Então, *Gn 24.48,52se prostrou o homem e adorou a Jeová. 27 E disse: *Gn 24.12,42,48Bendito seja Jeová, Deus do meu senhor Abraão, que não retirou do meu senhor a sua benevolência e a sua verdade; Quanto a mim, *Gn 24.21Jeová guiou-me no caminho à casa dos irmãos do meu senhor.

28 A *Gn 29.12donzela correu e relatou aos da casa de sua mãe estas coisas. 29 Ora, Rebeca tinha um irmão que se chamava *Gn 29.13Labão; ele correu ao encontro do homem até a fonte. 30 Quando viu o pendente e as pulseiras sobre as mãos de sua irmã e ouviu as palavras de Rebeca, sua irmã, que dizia: Assim me falou o homem; foi ter com ele. Eis que estava ele em pé junto à fonte e aos camelos. 31 Labão disse: *Gn 29.14Entra, bendito de Jeová; por que estás da parte de fora? Pois *Gn 18.3-5;19.2-3eu tenho preparado a casa e lugar para os camelos. 32 Então, o homem entrou na casa, e desapertou os camelos; deu palha e pasto para os camelos, e água para lavar os pés dele e dos homens que com ele estavam. 33 Diante dele puseram comida; porém ele disse: Eu não comerei até que tenha dito o meu negócio. Labão respondeu-lhe: Dize. 34 Então, disse: Eu sou *Gn 24.2servo de Abraão. 35 *Gn 24.1Jeová tem abençoado muito ao meu senhor, o qual se tem engrandecido; deu-lhe *Gn 13.2rebanhos e gado, prata e ouro, escravos e escravas, camelos e jumentos. 36 *Gn 21.1-7Sara, mulher do meu senhor, sendo já velha, deu à luz um filho; e a *Gn 25.5este deu ele tudo quanto tem. 37 *Gn 24.2-4O meu senhor fez-me jurar, dizendo: Não tomarás mulher para meu filho das filhas dos cananeus, em cuja terra habito; 38 mas irás à casa de meu pai e à minha parentela e tomarás mulher para meu filho. 39 *Gn 24.5Respondi ao meu senhor: Porventura, a mulher não me seguirá. 40 Ele me disse: *Gn 24.7Jeová, diante de quem ando, enviará o seu Anjo contigo e tornará próspero o teu caminho; e da minha parentela e da casa de meu pai tomarás mulher para meu filho. 41 *Gn 24.8Então, serás livre do meu juramento, quando fores ter com a minha parentela; e, se não ta derem, livre serás do meu juramento. 42 Cheguei, *Gn 24.11-12pois, hoje, à fonte e disse: Ó Jeová, Deus do meu senhor Abraão, se é assim que tornas próspero o caminho que eu sigo; 43 eis *Gn 24.13que estou em pé junto à fonte de água. A donzela que sair para tirar água, a quem eu disser: *Gn 24.14Dá-me de beber um pouco de água do teu cântaro, 44 e que me responder: Bebe tu, e também tirarei água para os teus camelos, seja a mulher que Jeová destinou para o filho do meu senhor. 45 Antes que eu tivesse acabado *1Sm 1.13de falar comigo mesmo, *Gn 24.15saiu Rebeca levando sobre o ombro o seu cântaro. Ela desceu à fonte e tirou água, e *Gn 24.17eu lhe disse: Rogo-te que me dês de beber. 46 Ela apressou-se, baixou do ombro o cântaro e disse: *Gn 24.18Bebe, e darei de beber aos teus camelos. Assim, bebi, e ela também deu de beber aos camelos. 47 *Gn 24.23-24Perguntei-lhe: De quem és filha? Respondeu ela: Sou filha de Betuel, filho de Naor, o qual lhe deu à luz Milca. Então, eu pus o pendente em seu nariz e as pulseiras, em suas mãos. 48 Prostrei-*Gn 24.26,52me, e adorei a Jeová, e bendisse a Jeová, Deus do meu senhor Abraão, *Gn 24.27que me havia conduzido por um caminho direito para tomar para seu filho a filha do parente do meu senhor. 49 Agora, se vós *Gn 47.29;Js 2.14haveis de usar de benevolência e de verdade para com o meu senhor, declarai-mo; e, se não, declarai-mo; para que eu vá ou para a direita ou para a esquerda.

50 Então, responderam Labão e Betuel: De Jeová procede este negócio; *Gn 31.24,29nós não podemos falar-te coisa nenhuma. 51 Eis que Rebeca está diante de ti, toma-a e vai-te, e seja ela a mulher do filho do teu senhor, conforme disse Jeová. 52 Quando o servo de Abraão ouviu as palavras deles, *Gn 24.26,48prostrou-se em terra diante de Jeová. 53 Tirou o servo *Gn 24.10,22joias de ouro e de prata e vestidos, e deu-os a Rebeca; também deu coisas preciosas a seu irmão e a sua mãe. 54 Então, comeram, e beberam, ele e os homens que estavam com ele, e passaram a noite. Quando se levantaram de manhã, disse o servo: *Gn 24.56;Gn 30.25Deixai-me ir ao meu senhor. 55 Disseram o irmão e a mãe da donzela: *Jz 19.4Fique ela conosco alguns dias, ao menos dez; e, depois, irá. 56 Ele, porém, lhes respondeu: Não me detenhais, visto que Jeová tornou próspero o meu caminho; deixai-me ir para que eu vá ter com o meu senhor. 57 E disseram: Chamaremos a donzela e saberemos a sua vontade. 58 Chamaram, pois, a Rebeca e perguntaram-lhe: Queres ir com este homem? Respondeu ela: Irei. 59 Então, despediram a Rebeca, sua irmã, e *Gn 35.8a ama dela, e o servo de Abraão, e seus homens. 60 Abençoaram a Rebeca e disseram-lhe: Irmã nossa, sê tu a *Gn 17.16mãe de milhares de miríades, e *Gn 22.17possua a tua semente a porta dos que te aborrecem.

61 Levantou-se Rebeca com suas moças, e, montando nos camelos, seguiram o homem. O servo tomou a Rebeca e partiu. 62 Ora, Isaque tinha vindo do caminho de *Gn 16.14;25.11Beer-Laai-Roi; pois habitava na terra do *Gn 20.1Neguebe. 63 Saíra Isaque a *Sl 119.15,27,48;143.5;145.5meditar no campo à tarde; *Gn 18.2levantando os olhos, viu, e eis que vinham camelos. 64 Rebeca também levantou os olhos e, quando viu a Isaque, desceu do camelo. 65 Perguntou ela ao servo: Quem é aquele homem que vem pelo campo ao nosso encontro? Respondeu o servo: É meu senhor. Ela tomou o seu véu e se cobriu. 66 O servo relatou a Isaque tudo o que havia feito. 67 Isaque trouxe a Rebeca para a tenda de Sara, sua mãe, e tomou-a, e ela lhe foi por mulher. *Gn 29.18Ele a amou. Assim, Isaque foi consolado depois *Gn 23.1-2;25.20da morte de sua mãe.