1 Då kallade Isak till sig Jakob och välsignade honom och sade till honom: "Du ska inte ta någon av Kanaans döttrar till hustru. 2 Hos 12:12. Bryt upp och bege dig till Paddan-Aram28:2Paddan-AramSyftar troligen på Harran i Aram-Naharajim (24:10 med not), en månads vandring norrut från Kanaans land. Både padanu och harranu är akkadiska för "väg"., till din morfar Betuels hus. Ta dig en hustru därifrån, någon av döttrarna till din morbror Laban. 3 Gud den Allsmäktige ska välsigna dig och göra dig fruktsam och föröka dig så att du blir många folk. 4 1 Mos 12:2f, 13:15f. Han ska ge Abrahams välsignelse åt dig och dina efterkommande, så att du får inta det land som Gud gav åt Abraham, det land där du nu bor som främling."
5 Så sände Isak i väg Jakob, och han begav sig till Paddan-Aram, till aramén Laban, som var son till Betuel och bror till Rebecka, Jakobs och Esaus mor.
6 Esau såg att Isak hade välsignat Jakob och sänt honom till Paddan-Aram för att hämta en hustru därifrån. Han hade välsignat honom och befallt honom: "Du ska inte ta en hustru bland Kanaans döttrar." 7 Och Jakob hade lytt sin far och mor och begett sig till Paddan-Aram.
8 Då förstod Esau att hans far Isak inte tyckte om kananeiskorna. 9 1 Mos 36:3. Därför gick han till Ismael och tog Mahalat till hustru, utöver de hustrur han redan hade. Hon var dotter till Ismael, Abrahams son, och syster till Nebajot.
10 Jakob lämnade Beer-Sheba och begav sig mot Harran. 11 Han kom till en plats där han måste stanna över natten, eftersom solen hade gått ner. Och han tog en av stenarna på platsen för att ha under huvudet och lade sig att sova.
12 1 Mos 35:1, 48:3, Joh 1:51. Då hade han en dröm. Han såg en stege28:12stegeAnnan översättning: "trappa" (jfr not till 11:4). rest på jorden. Den nådde ända upp till himlen, och Guds änglar steg upp och ner28:12Guds änglar steg upp och nerJesus använder uttrycket om sig själv i Joh 1:51. på den. 13 Och se, Herren stod ovanför den28:13ovanför denAnnan översättning: "vid den" eller "framför honom". och sade: "Jag är Herren, din far Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger ska jag ge åt dig och dina efterkommande. 14 1 Mos 12:3, 18:18, 22:17f, 26:4. Din avkomma ska bli som stoftet på jorden och du ska utbreda dig åt väster och öster, norr och söder. Genom dig och din avkomma ska jordens alla släkten bli välsignade28:14välsignadeHär upprepas löftet till Jakob om frälsning för alla folk (jfr 12:3, 22:18).. 15 1 Mos 31:13, Jes 43:2. Och se, jag är med dig och ska bevara dig vart du än går, och jag ska föra dig tillbaka till detta land. Jag ska inte överge dig förrän jag har gjort vad jag lovat dig."
16 När Jakob vaknade upp ur sömnen, sade han: "Herren är verkligen på denna plats och jag visste det inte." 17 2 Mos 3:5. Han greps av fruktan och sade: "Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port." 18 1 Mos 31:13, 35:14f. Tidigt på morgonen steg Jakob upp, och han tog stenen som han hade vilat sig mot och reste den till en stod28:18reste den till en stodTill minne av viktig händelse (jfr 31:45, 35:14, 2 Mos 24:4, Jos 4:3f, 24:26). och hällde olja över den. 19 1 Mos 12:8, 48:3. Och han kallade platsen Betel28:19BetelBetyder "Guds hus". Platsen blev längre fram en viktig helgedom (1 Sam 10:3, 1 Kung 12:29f, Amos 7:10f). Den ligger nästan 10 mil norr om Beer-Sheba.. Tidigare hette denna stad Luz.
20 Jakob gav ett löfte och sade: "Om Gud är med mig och bevarar mig på denna resa som jag gör och ger mig bröd att äta och kläder att ta på mig, 21 och jag kommer tillbaka till min fars hus i frid, då ska Herren vara min Gud. 22 1 Mos 35:7, 3 Mos 27:30f. Och stenen som jag har rest till en stod ska bli ett Guds hus, och av allt som du ger mig ska jag ge dig tionde."
1 Isaque, pois, chamou a Jacó, deu-lhe a sua bênção e ordenou-lhe, dizendo: Gn 24.3-4Não tomarás mulher dentre as filhas de Canaã. 2 Levanta-te, vai a Padã-Arã, à casa de Gn 25.20Betuel, pai de tua mãe; e toma de lá uma mulher das filhas de Labão, irmão de tua mãe. 3 Deus Gn 17.1;35.11;48.3Todo-Poderoso te Gn 22.17abençoe, Gn 17.6,20te faça frutificar e te Gn 17.2;26.4,24multiplique, para que venhas a ser uma Gn 35.11;48.4multidão de povos; 4 e te dê a bênção de Abraão, a ti e à tua posteridade contigo, para que Gn 15.7-8herdes a terra das tuas peregrinações, que Deus deu a Abraão. 5 Gn 27.43Despediu Isaque a Jacó, que foi a Padã-Arã, à casa de Labão, filho de Betuel, o arameu, irmão de Rebeca, mãe de Jacó e de Esaú.
6 Vendo que Isaque tinha abençoado a Jacó e o tinha enviado a Padã-Arã, para tomar de lá mulher para si; vendo que, abençoando-o, lhe havia ordenado: Gn 28.1Não tomarás mulher dentre as filhas de Canaã, 7 e que Jacó, obedecendo a seu pai e a sua mãe, fora a Padã-Arã: 8 vendo também que Gn 26.34-35;27.46as filhas de Canaã eram más aos olhos de Isaque, seu pai; 9 Esaú foi à casa de Ismael e, Gn 26.34;36.2além das mulheres que já tinha, tomou por mulher a Maalate, filha de Ismael, filho de Abraão, irmã de Nebaiote.
10 Jacó partiu de Gn 26.23Berseba e foi para Gn 12.4-5;27.43Harã. 11 Tendo chegado Gn 28.19a um certo lugar, ali passou a noite, porque o sol já se havia posto; tomando uma das pedras do lugar e pondo-a debaixo de sua cabeça, deitou-se naquele lugar para dormir. 12 Nm 12.6Sonhou, e eis posta sobre a terra uma escada cujo topo chegava ao céu; os Jo 1.51anjos de Deus subiam e desciam por ela. 13 Am 7.7;Gn 35.1Perto dele estava Jeová, que disse: Eu sou Jeová, Gn 26.3,24Deus de teu pai Abraão, e Deus de Isaque. A terra em que estás deitado, Gn 13.15,17;26.3ta darei a ti Gn 12.7;15.18e à tua posteridade; 14 a tua posteridade será Gn 13.16;22.17como o pó da terra, e te dilatarás Gn 13.14-15para o Ocidente, e para o Oriente, para o Norte e para o Sul. Gn 12.3;18.18;22.18;26.4Por ti e por tua descendência serão benditas todas as famílias da terra. 15 Gn 26.3Eis que estou contigo, e Nm 6.24;Sl 121.7-8te guardarei por onde quer que fores, e Gn 48.21;Dt 30.3te reconduzirei para esta terra; porque Dt 7.9;31.6,8não te abandonarei até ter eu cumprido aquilo de que te hei falado. 16 1Rs 3.15;Jr 31.26Despertado Jacó do seu sono, disse: Sl 139.7-12Na verdade, Jeová está neste lugar; e eu não o sabia. 17 E, temendo, disse: Sl 68.35Quão terrível é este lugar! Este não é outro lugar, senão a casa de Deus, é também a porta do céu.
18 Tendo-se Jacó levantado cedo de manhã, tomou Gn 28.11;Gn 35.14a pedra que pusera debaixo da cabeça, pô-la por coluna e, sobre o topo dela, derramou azeite. 19 Chamou àquele lugar Betel; porém o nome da cidade antes era Gn 35.6;48.3Luz. 20 Gn 31.13Fez também Jacó um voto, dizendo: Gn 28.15Se Deus for comigo, e me guardar neste caminho que eu vou seguindo, e me der pão para comer e vestidos para me cobrir, 21 de maneira que eu volte em paz à casa de meu pai, e Jeová for meu Deus, 22 então, essa pedra que tenho posto por coluna Gn 35.7será a casa de Deus; e Dt 14.22de tudo quanto me deres, certamente, te darei o dízimo.