1 Joh 8:44, 2 Kor 11:3, Upp 12:9. Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla 3:1allaAnnan översättning: "något". träd i lustgården?" 2 Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, 3 1 Mos 2:16f. men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö." 4 Joh 8:44, 2 Kor 11:3. Då sade ormen till kvinnan: "Ni ska visst inte dö! 5 Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."
6 2 Kor 11:3, Rom 5:12, 1 Tim 2:14, Jak 1:14f, 1 Joh 2:16. Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. 7 1 Mos 2:25. Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv3:7fikonlövPåminner om lönnlöv och är det största lövet i Mellanöstern. och gjorde sig höftskynken.
8 Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. 9 Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: "Var är du?" 10 Han svarade: "Jag hörde ljudet av dig3:10ljudet av digAnnan översättning: "din röst". i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig." 11 Då sade han: "Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?" 12 Mannen svarade: "Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt." 13 2 Kor 11:3. Då sade Herren Gud till kvinnan: "Vad är det du har gjort?" Kvinnan svarade: "Ormen förledde mig och jag åt."
14 Då sade Herren Gud till ormen:
"Eftersom du gjort detta,
ska du vara förbannad
bland alla boskapsdjur
och vilda djur.
På din buk ska du gå,
och jord ska du äta
så länge du lever.
15 Rom 16:20, Hebr 2:14f, 1 Joh 3:8. Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
och hennes avkomma.
Han ska krossa ditt huvud
och du ska hugga honom i hälen."3:15 Profetia om Kristus, "född av kvinna" (Gal 4:4, Upp 12:5), och hans seger över ormen, alltså djävulen (Upp 12:9). Jfr Hebr 2:14, Kol 2:15.
16 1 Kor 11:3, Ef 5:22f, 1 Tim 2:11f, 1 Petr 3:1f. Till kvinnan sade han:
"Jag ska göra din möda stor
när du blir havande.
Med smärta ska du föda
dina barn.
Till din man ska din åtrå vara,
och han ska råda över dig."
17 Rom 8:20. Till Adam sade han:
"Du lyssnade på din hustru
och åt av trädet
som jag befallde dig
att inte äta av.
Därför ska marken vara
förbannad för din skull.
Med möda ska du livnära dig
av den så länge du lever.
18 Törne och tistel ska den bära åt dig,
och du ska äta av markens örter.
19 Ps 90:3, 104:29, Pred 12:7, 2 Tess 3:10. I ditt anletes svett
ska du äta ditt bröd
tills du vänder åter till jorden,
för av den är du tagen.
Jord är du,
och jord ska du åter bli."
20 Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.3:20Eva … levandeNamnet Eva (på hebreiska Chavá) är bildat av chaj, "levande".21 Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.
22 Herren Gud sade: "Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt." 23 Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. 24 Jer 46:10, Hes 1:4f, 10:1f. Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna3:24kerubernaBevingade änglaväsen med egenskaper från människa, lejon, tjur och örn (Hes kap 1, 10, Upp 4:6f). och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.
1 Ora, 2Co 11.3;Ap 12.9;20.2a serpente era mais astuta que qualquer animal do campo que Deus Jeová tinha feito. Ela disse à mulher: É assim que Deus disse: Não comereis de toda a árvore do jardim? 2 Respondeu a mulher à serpente: Gn 2.16-17Do fruto das árvores do jardim podemos comer; 3 mas do fruto da árvore que está no meio do jardim, disse Deus: Não comereis dele, nem nele tocareis, para que não morrais. 4 Jo 8.44Então, a serpente disse à mulher: Certamente não morrereis; 5 porque Deus sabe que, no dia em que comerdes do fruto, abrir-se-vos-ão os olhos, e Is 14.14;Ez 28.2,12-17sereis como Deus, conhecendo o bem e o mal. 6 1Tm 2.14;Tg 1.14-15;1Jo 2.16Viu, pois, a mulher que a árvore era boa para comer, que era uma delícia para os olhos e árvore desejável para dar entendimento; tomou do fruto dela e comeu; deu também a seu marido, e ele comeu. 7 Foram abertos os olhos de ambos e, Is 47.3;Lm 1.8conhecendo que estavam nus, coseram folhas de figueira e fizeram para si umas cintas. 8 Ouviram o ruído de Gn 18.33;Lv 26.12;Dt 23.14Deus Jeová, que passeava pelo jardim ao fresco do dia, e esconderam-se Os 10.8;Ap 6.15-17o homem e sua mulher da presença de Deus Jeová entre as árvores do jardim.
9 Deus Jeová chamou ao homem e perguntou-lhe: Gn 4.9;18.9Onde estás? 10 Respondeu-lhe o homem: Êx 20.18-19;Dt 5.25Ouvi a tua voz no jardim e tive medo, porque estava nu; e escondi-me. 11 Perguntou-lhe Deus: Quem te mostrou que estavas nu? Comeste da árvore de que te ordenei que não comesses? 12 Jó 31.33;Pv 28.13Respondeu o homem: A mulher que me deste por companheira deu-me da árvore, e eu comi. 13 Perguntou Deus Jeová à mulher: Que é isso que fizeste? Respondeu a mulher: 2Co 11.3;1Tm 2.14A serpente enganou-me, e eu comi. 14 Então, disse Deus Jeová à serpente: Dt 28.15,20Porquanto assim o fizeste, maldita és tu dentre todos os animais domésticos e dentre todos os animais do campo; sobre o teu ventre andarás de rastos, o Is 65.25;Mq 7.17pó comerás todos os dias da tua vida. 15 Porei inimizade entre ti e a mulher, e entre a tua semente e a sua semente; Rm 16.20esta te ferirá a cabeça, e tu lhe ferirás o calcanhar. 16 Disse ele à mulher: Multiplicarei grandemente o teu sofrer e a tua conceição; 1Tm 2.15em dor darás à luz filhos; o teu desejo será para teu marido, e 1Co 14.34ele te dominará. 17 E a Adão disse: Porque escutaste a voz de tua mulher e comeste da árvore de que te ordenei que não comesses, Gn 5.29;Rm 8.20-22maldita é a terra por tua causa; Jó 5.7;14.1em fadiga tirarás dela o sustento todos os dias da tua vida. 18 Ela te produzirá também espinhos e abrolhos, e comerás as ervas do campo. 19 No suor do teu rosto comerás o teu pão, até que Sl 90.3;104.29;Ec 12.7te tornes à terra, pois Gn 2.7dela foste tomado: porquanto tu és pó e em pó te hás de tornar. 20 Chamou o homem à sua mulher 2Co 11.3;1Tm 2.13Eva, porque era a mãe de todos os viventes. 21 Fez Deus Jeová para Adão e para sua mulher túnicas de peles e os vestiu.
22 Disse Deus Jeová: Eis que o homem se tem tornado como um de Gn 1.26nós, conhecendo o bem e o mal. Agora, para que ele não estenda a mão, e tome também Gn 2.9da árvore da vida, e coma, e viva eternamente, 23 Deus Jeová o enviou para fora do jardim do Éden, a fim de cultivar a terra de que havia sido tomado. 24 Assim, Ez 31.11expulsou ao homem; e, ao oriente do jardim do Éden, pôs os Êx 25.18-22;Ez 10.1-20querubins e o chamejar de uma espada que se volvia por todos os lados, para guardar o caminho da Gn 2.9árvore da vida.